"Matrevolutionen" av kostdoktorn Andreas Eenfeldt. Ännu en läkare som äter LCHF, men inte strikt och som kan intyga att kosten är riktigt bra! Han har arbetat länge på den här boken och jag känner på mig att den är genomarbetad,  informativ och bra. Ännu mer information och ännu fler argument för att övertyga de fettskrämda!

Fridens.

Igår var det -10 och strålande solsken. Idag är -1 och småsnöigt.

Jag försökte att läsa igår kväll, men somnade hela tiden, så jag lade mig faktiskt före halv 22! Tydligen har jag både snarkat och hostat, så Pär har sovit i soffan i natt.

I brist på ork, så såg några inspelade filmer igår bl.a "Paranormal activity". Det var nog 4:e gången jag såg den och dj-r i min lilla låda vad den är bra!! Tillsammans med "Blair witch project" är den den läskigaste film jag har sett. Härligt rysig!

Pär fixade en läkartid på VC:n åt mig nu på fm:n(jag klarar inte att tala i telefon). Han säger att han är orolig när det gäller min hosta och igår blev även jag det då jag fick tungt att andas. Mollipecten hjälpte till en viss del, men inte lika bra som den hjälpte mig förra hösten, så då vill jag till läkaren för säkerhets skull.

Jag vägde mig nu på morgonen och enligt mina noteringar har jag inte gjort det sedan den 29 november. 1,7 kg har försvunnit på den här dryga månaden och det känns kanon! Trots att träningen är, milt uttryckt, sporadisk och trots att jag har ätit en hel del socker, så fungerar det för mig. Det fungerar!! Sakta, men väldigt säkert kommer jag att nå min målvikt som ligger på 70 kg. Det känns inte som att det är en kur som jag måste stå ut med, härda ut. Det känns som en kost-hållning som kommer att vara min livsstil och att jag väger mig då och då för att se till att det går åt rätt håll. Begreppet "fusk" finns inte längre eftersom jag inte tycker att jag kan "fuska" med ett sätt att leva, men det finns gott om utrymme för utsvävningar och åtstramningar och det är så det ska vara, tycker jag. Mitt samvete är lugnt. Jag är lugn. Min kropp känner sig lugn. Allt tack vare att jag håller hormonet insulin i schack.

På nyårsafton, så nämnde svärfar en undersökning som visade på att frukosten är ännu viktigare än man hittills trott och att den står för dryga 40% av dagens matintag. Eftersom det var en riktig undersökning som hade gjorts och som kunde presenteras i procent, så trodde han på den. "Jag tror inte på det" sa jag vilket fick honom att haja till. Jag förklarade det med att jag, enligt LKHF, bara äter frukost om jag faktiskt är hungrig (och eftersom jag alltid har haft svårt för frukost, så tackar jag och tar emot). Nu finns ju inte denna metod med i någon riktig undersökning där resultatet presenteras i procent. Den kan bara hänvisas till många tusen människor som äter enligt LKHF och mig själv som går ned i vikt och dessutom har kunnat sluta med kolesterol-medicinen tack vare förbättrade värden. Jag har sett en ny blog som skrivs av en tjej som kämpar med sitt sockerberoende. Jag tipsade henne om LKHF, men hon tror inte på att kroppen mår bra av så mycket fett. Nähä, ännu en av alla dessa fettskrämda människor. Det är bara hon själv som förlorar på det!

Fridens.

Jag följde med och jag hade det trevligare än jag hade väntat mig mycket tack vare att jag tog Theralen-dropparna innan vi åkte vid 15-tiden för att hålla ångesten i schack + att jag tog några extra.

Svägerskan med familj var 15 minuter sena, men jag sa inget den här gången heller trots att irritationen var större än på julafton till följd av att jag mådde dåligt.

Först av allt fick vi champagne alternativt cider med tilltugg i form av räkor på rostade brödbitar och jag hade redan bestämt mig för att hålla mig så nära LKHF som möjligt, så brödet lämnade jag. Elin åt mina brödbitar för hon var hungrig. Förrätten bestod av en sallad där jag avstod från de rostade brödbitarna, men åt räkorna, avocadon och tomaterna. Huvudrätten var en välhängd stek och svärfar var noga med att säga att den var just 'välhängd' och upprepade det ofta och resten av kvällen retades vi skoningslöst med honom i stil med att "Allt du säger kommer absolut att användas emot dig". Jag blev chockad när jag smakade på köttet för det smakade apa! Vid ett enda tillfälle tidigare har jag inte tyckt om maten som svärmor tillagat, men nu är det två. Det var segt och var så torrt att jag nästan inte kunde svälja. Det var hemskt! När svågern satt bredvid och slukade maten samtidigt som han sa att det smakade bättre än oxfilét, så undrade jag om vi åt av samma stek? Jag visste inte hur jag skulle dölja vad jag tyckte och det slutade med att jag helt enkelt inte åt. Till steken serverades grönsaker och en rotfruktsgratäng som jag avstod ifrån i LKHF-syfte. Gratängen måste ha varit bombad med vitlök för efter middagen osade alla utom jag vitlök och ibland var det svårt att veta åt vilket håll jag skulle vända mig för att få lite vitlöksfri luft. Efter huvudrätten kom det in ost och kex och det åt jag ordentligt av. Det fanns kex med få kolhydrater och ostarna var härligt feta! Efterrätten bestod av en enkel fruktsallad som jag avstod ifrån och då började en mindre diskussion om LKHF där jag fick försvara något jag tror benhårt på. Det var ganska kul! Jag tror att de vanligaste fördomarna blev representerade. Svärmor tror inte på att ta bort kolhydrater pga att en massa näringsämnen försvinner. Jag sa att jag äter mer ägg nu och att ett enda ägg innehåller vartenda näringsämne som kroppen behöver förutom c-vitamin. Svägerskan hävdade att kroppen kräver snabba kolhydrater för att återhämta sig efter träning. Rena nyset! Det går lika bra med proteiner. Svärfar drog argumentet att man måste göra sig av med lika mycket som man äter och det är ju inte fel, men jag sa att med LKHF, så är det betydligt svårare att överäta tack vare att fettet och proteinerna ger den sortens varaktiga mättnadskänsla att du inte vill ha mer. Svågern (maraton-mannen) tog upp klassikern att det inte går att träna utan kolhydrater. Jag nämnde 2 namn: Ferry och Colting. Då kontrade svågern med att han alltid har tyckt att Ferry är lite "lajba-lajba i huv'et" och att förklaringen nog finns i mängden kolhydrater. "Då får du väl se hur jag oxå blir allt mer 'lajba-lajba i huv'et' i och med att jag drar ned på kolhydrater!" svarade jag.

Senare drack vi te och kaffe tillsammans med mandelformar fyllda med hjortronsylt och vispad grädde och där struntade jag i LKHF för mandelformar vill jag helt enkelt inte avstå ifrån! Svärmor hade bakad en sorts mjuk choklad-o-nöt-kaka oxå, men den var för söt för att jag skulle kunna få i mig mer än en halv bit.

Vi åkte hem strax efter halv 23 och då vräkte snön ned. Vilken överraskning! I alla fall för mig som inte har kollat SMHI:s prognos. Pär tyckte att det var lite läskigt att köra, så det gick inte så fort hem. Hela Essinge-leden var snötäckt och det vet jag inte om jag har varit med om tidigare.

Elin var sänkt när vi kom hem och gick och lade sig utan att säga god natt. Pär gick och lade sig för en stund sedan efter att ha nattat grisarna. Fyrverkeri-smällandet avtar allt mer och lugnet sänker sig denna första natt 2011. Jag ska flytta över till soffan och läsa den väldigt bra boken "Okända väsen" av Tracy Chevalier.

Fridens.

Helt plöstsligt medan Elin och jag satt och såg ett avsnitt av "Cleo", så slog det mig varför jag mår så bra av LKHF-kosten. Alltså inte bara att jag mår bra utan även varför (jag är väldigt svag för att komma på varför något fungerar eller inte fungerar). LKHF är en hormonstyrd kost (insulin är ett hormon). Jag har alltid varit känslig när det kommer till hormoner (graviditet, PMS, p-piller och jag vågar inte ens föreställa mig klimakteriet....). När kroppen får ordning på insulinet tack vare mer fett och mindre socker och kolhydrater, så börjar jag naturligtvis att må bra. Hormonbalans. Solklart!

Fridens.

Igår åt jag en portion hemlagad risgrynsgröt med lite socker, kanel och fullfet mjölk. En stund senare drack jag te och åt en av Elins nybakade lussekatter med många russin i. Det blev en hel del kolhydrater. Resten av dagen mådde jag inte bra. Jag var matt och mådde små-illa och åt därför ingen middag. Pär föreslog att det kunde ha med kolhydratintaget att göra, men jag sa att jag inte trodde det. Jag brukar inte vara så känslig. Framåt 23-tiden kände jag att jag måste äta något om jag inte skulle svimma eller fortsätta att må illa. Jag åt 2 Mini Baby-bel och en drickyoughurt. Det var som att balansen rättade till sig och kroppen sa "Aahhh..." och jag började snabbt må bättre. Nu är jag säker på att Pär hade rätt: min kropp är inte van vid den mängden kolhydrater och framför allt, så tycker den inte om det! På julafton kommer jag inte att äta risgrynsgröt som jag brukar göra för jag vill ju inte må tjyvens hos svärisarna.

Fett-fridens!

Årets sista nummer av LCHF-magasinet var, som vanligt, läsvärt och precis som i den tidigare numren, så fanns det en aha-upplevelse som gör att jag blir än mer övertygad om att det är den rätta kosten för mig.

Det är Sten Sture Skaldeman som svarar på en fråga om kaloriräkning inom LKHF vilket egentligen inte förekommer för ju mer naturligt du äter desto mindre behöver du räkna, men det är inte där min aha-upplevelse fanns utan i följande:

"Ät dig ohungrig! LCHF är inte ett system för obegränsat ätande och det är definitivt inte ett system för svält. Det är en metod för att äta oss ohungriga på en kost som är naturlig för den däggdjursart vi tillhör. Den stora poängen med denna näringstäta kost är att de flesta kan äta sig ohungriga, via munnen, vid ett ganska måttligt energiintag. Resten av det vi behöver hämtar vi från våra reserver. Är dessa reserver stora, så äter vi mindre via munnen och mer från reserverna, är reserverna små gör vi tvärtom. "

Det är det kursiverade som gav mig aha-upplevelsen. För att uttrycka det krasst, så har jag stora reserver dvs min övervikt, men tack vare de reserverna, så behöver jag inte äta mycket innan jag blir mätt och resten av mitt energiintag tar jag från reserverna. Det är så fiffigt att jag baxnar! Fiffigt utan att jag behöver mixtra eller trixa. Naturlig fiffighet när den är som bäst.

Det finns dekaler att köpa med texten "Jag äter LCHF och mår BRA!". Pär har ingen lust att gå ut offentligt med detta budskap (han äter fortfarande en hel del kolhydrater....) genom en dekal på bilen, men jag ska köpa en liten och klistra upp på lämpligt synligt ställe!

Fridens.

Sovit dåligt eftersom jag inte var speciellt trött eftersom jag sov till 12 igår.....

Gick upp halv 8 enligt planeringen, men vid frukosten kändes Motståndet i form av en liten knut i magen och trötthet.

Jag hade ingen som helst lust att åka till SATS och träningen ska vara lustfylld även innan jag har börjat dvs på vägen dit, under tiden och efteråt och så är det ju för det mesta, men inte idag.

-10 grader och strålande sol - vackert!

Tågen är, enligt SL:s sida, inte försenade - kors i pendeltaket!

Jag skulle ha haft min röda, tjocka vinterkappa eftersom - och det tar emot att erkänna det - min ursnygga, lila yllekappa inte pallar för så här många minusgrader om jag inte är väldigt påbyltad under vilket jag inte gillar att vara.

Jag måste sluta äta godis! Jag har inte ens något godissug att kämpa emot utan jag äter av gammal vana, därför att jag är van vid att vara sugen! Det är ju helflängt!! Jag känner mig som en rökare som precis har slutat och inte riktigt vet vad h*n ska göra av händerna som ju är vana vid att pyssla med cigaretten. Det som gör mig lättad är att vikten, trots detta, står stilla. Det hade inte hänt så mycket på centimeterfronten heller när jag mätte igår. Men jag mår inte bra, vare sig kroppsligt eller rent samvetemässigt av att äta så mycket socker.

Elin är i skolan för fjärde dagen i rad! *fanfar*

Nu sitter jag här i mitt tysta kök med endast ljudet av tangentbordsknatter och höprassel från marsvinen.

Välsignade tystnad!

Det som var jobbigt med att vara i Stockholm i lördags var just ljudnivån. Den är så fruktansvärt stressande! För att inte tala om ljudnivån på bion.....

"Restaurang Flax" (vår servering av fågelmat och nötter) öppnade för säsongen i fredax och förmodligen har rådjur, fåglar och ekorrar någon form av djungeltelegraf för de kommer till oss och äter och det känns så bra! När naturen vilar som bäst, så har vi ett ordentligt djurliv och det värmer mig ända in i hjärteroten! 

Vi ska köpa nya köksmöbler + lampa! De möbler vi har nu är 16 år gamla och knakiga. Vi har limmat alla stolarna och klätt om dynorna, men nu ska de få gå i pension på övervåningen och användas endast när Vårat Gäng kommer på middag. Det finns ett bord + fyra stolar i ek med vita sitsar från IKEA som vi lutar mest åt. Jag gillar ek! Så småningom ska vi även måla om här inne.

Jag dricker te.

Frågan är vad jag ska göra. Spela Sims, spela något annat eller sova? Svåra val! Det tog faktiskt en evinnerlig tid för mig att bestämma mig om jag skulle pressa iväg mig själv till SATS eller inte. Det som avgjorde var att jag sällan får ut något bra av att pressa mig och att det blir ganska mycket i morgon (möte på BUP med både läkare och psykolog och efter det storhandling på Coop - blä!).

Fridens.

Vi var, som sagt, bortbjudna på middag idag och när jag är bortbjuden på mat, så kommer automatiskt tankarna på kosten; kommer det att finnas något jag kan äta eller ska jag göra det lätt för mig och strunta i kosten för den här gången? Den här gången valde jag att hålla mig till LKHF. Mina svärföräldrar vet om att jag äter mindre kolhydrater, men ärligt talat vet jag inte hur mycket de tar hänsyn till det när de planerar menyn. Hur mycket kan jag förvänta mig att de ska ta hänsyn till?

Jag gör nu ett undantag genom att skriva vad vi fick att äta och det är mest för att förtydliga mina LKHF-val. Förrätten bestod svampsoppa (mums!) och en sorts tunt bröd med tomater och renkött. Jag tog ett bett av brödet innan jag kom på att det var just bröd och sedan åt jag endast renköttet (jag fick ingen kolhydrat-panik utan valde helt enkelt bort det). Huvudrätten var lammstek med bulgur + nötter, broccoli, bruna bönor och sås och jag valde bort bulguren (?) vilket inte var några problem för jag har svårt för den sortens gryn och så bönorna. 2 skivor lammstek med broccoli och sås mättar väldigt bra. Efterrätten bestod av gräddglass med hjortron och ett krispigt flarn och där valde jag bort LKHF eftersom det var så himla smarrigt! Hjortron är nog mitt favoritbär tillsammans med smultron och jordgubbar. En stund senare var det kaffe/te och tårta. Födelsedagsbarnet ville ha en sacher-/chokladtårta medan födelsedagsbarnets mamma ville göra en prinsesstårta och av den anledningen fanns det 2 hembakta tårtor. Jojo! Själv beställer jag alla sorters bakverk från Kaffestugan. Prinsesstårtan har marsipan och sockerkaka som inte är LKHF och grädde som är LKHF. Sachertårtan har chokladkaka och aprikoser som inte är LKHF och massor av mörk choklad som är LKHF och dessutom en stor klick grädde till som definitivt är LKHF. Jag valde en liten bit av den senare. Sötsuget, även om det var litet, blev tillfredsställt i och med efterrätts-glassen. Nu har det gått 6 timmar sedan jag åt huvudrätten och jag är inte det minsta hungrig eller sugen. Det är det som är det fina med LKHF!

Det fanns en speciell anledning till att jag ville äta ordentligt idag och det var att jag kom i ett par byxor som jag inte har kunnat ha på mer än 1 år!     Jag valde att fira detta genom att äta ordentligt. Det här oxå ett bevis på att man inte ska stirra sig blind på vågen för när det gäller min vikt, så har det inte hänt mycket, men tack vare LKHF och att jag har kommit igång med styrketräningen igen, så försvinner jag i omkrets i stället och det känns minst lika bra!

LKHF-fridens!