Har ni hört talas om henne någon gång? Det hade inte jag tills det dök upp en film om henne på Canal+. I filmbeskrivningen står det att hon är autistisk och en av de första djurrättsaktivisterna. När jag läste att hon är en djurrättsaktivist, så såg jag framför mig en som är emot pälsar annat på djur och djurförsök. Det visade sig vara något helt annat! Hon ÄR djurrättsaktivist, så till vida att hon har utarbetat ett mycket bättre sätt att hantera kor (som ska till slakt). "Naturen är grym" säger hon i filmen "men det betyder inte att VI måste vara grymma! De (boskapen) förtjänar vår respekt." Det är Claire Danes som gestaltar Temple Grandin och hon gör det fenomenalt! Jösses, vilken skådespelerska! 1 timme och 45 minuter bara flög! Jag älskar den här sortens filmer för jag tycker att de är så otroligt intressanta och fascinerande. I filmen illustreras det begripligt och tydligt att hon ser sin miljö i bilder och hon är ju så rackarns intelligent. Filmen heter "Temple Grandin" och jag tycker att ni ska se den!

Fridens.

Så här trivdes hon bäst; bland korna och jag förstår henne. Jösses, vad jag förstår henne! Bilden föreställer den riktiga T Grandin.

Om nu kroppen blir lurad av Pepsi Max till att tillverka eget fett, så borde det innebära att kroppen blir lurad på samma sätt av andra produkter som har en extra söthet där sockret har ersatts av sötningsmedel t.ex godis, choklad, sylt och marmelad. Sötningsmedel till kaffe/te. Som jag ser det, så är det bättre att fortsätta med riktigt socker i t.ex te (som jag gör), men att ha som målsättning att det ska minskas. Jag brukade ta mina Theralen-droppar i Pepsi Max för att dölja den fräscha smaken av pepparmint, men nu tar jag dropparna i en klunk apelsinjuice i stället. Det är lika bra att kroppen får riktigt socker att arbeta med och göra om till fett om nu det är så nödvändigt än att lura den på sockret, men ändå bli fet.

Jag provade en ny LKHF-lunch idag: 2 stekta ägg och makrill i tomatsås. Det var helt ok och mättade ganska bra. På Konsum fanns Abbas makrill och Coops egen makrill. Coops var billigare, men fetthalten var lägre än i Abbas makrill och tomatsåsen var gjord av vatten och något konstgjort. Abbas makrill låg i riktig tomatpuré (som jag skrapade bort det mesta av eftersom det är där sockret finns) som gav mycket smak åt fisken. Det låg 1 ganska stor filé i burken och jag tog lite mer än hälften. Jag köpte 2 burkar, så de räcker till 3 luncher. Jag är väldigt kluven till Coops egna produkter över huvud taget och i just det här exemplet gick det tydligt fram varför de är billigare än t.ex Abbas. Man får det man betalar för.

Fridens.

Sjukgymnasten hade 2 studenter hos sig och frågade om det var ok för mig att de var med. Jag tvekade (jag vet att jag har rätt att säga nej), men svarade ja. Jag ångrade mig när jag skulle ta av mig tröja och byxor och visa mitt feta jag i bara underkläderna. Suck. Det finns EN fördel med att elever är med och just den här sjukgymnasten pratade och förklarade hela tiden, så jag fick en liten lektion jag med och förmodligen lite mer förklarat än om eleverna inte hade varit närvarande. Många frågor, benlyft, ryggböj, sidvridningar och så drog han ut ryggraden och bände höger ben bakåt; det är mitt bäcken som fått sig en snyting och hoppat lite ur led när jag ramlade. Han använde TENS och ultraljud på höger sida + nedåt skinkan (en skum känsla av punktvis domning). Direkt efteråt kändes bra; bättre än när jag kom dit, men nu känner jag mig mörbultad och har svårt att röra mig. Inte oväntat. Jag fick några övningar oxå och en ny tid nästa torsdag. Jag frågade honom om styrketräningen som jag varit såååå frestad att försöka med, men han svarade att jag nog hade förvärrat det hela. Det är smärtan jag ska följa, sa han. Allt som inte gör ont är godkänt, men så fort jag känner smärta, så ska jag stoppa. Inga konstigheter egentligen.

Fridens.

.....ska jag promenera till sjukgymnasten och se om han kan hjälpa mig. Svanskotan är så gott som läkt nu, men ryggen känns inte bra. Igår var det 5 veckor sedan jag ramlade i trappan.

Fridens.

Just nu finns det inte plats för mycket annat än LKHF i min hjärna. Efter att ha läst "Hjärnkoll..." och nästan hela "Varför går jag inte ned i vikt?" av S S Skaldeman, så surrar det i hjärnan. Hur kommer det sig att så många intryck som ändå ger en känsla av självklarhet, den ena aha-upplevelsen efter den andra inte lyckas komma ut genom fingrarna i begripliga meningar?? Det finns mycket jag vill skriva om detta, men jag får ingen ordning på orden!

Spridda funderingar kring LKHF:

Efter att ha läst att kroppen drar igång egen fettillverkning när den luras att tro att det är något sött på gång, så har jag inte kunnat dricka Pepsi Max. Några klunkar, men vetskapen om vad den konstlade drycken ställer till med..... Det är ju inte så konstigt att jag inte gått ned i vikt när jag hela tiden har startat egen tillverkning av fett!!

Statiner (kolesterolsänkande mediciner) är tydligen ett avgörande hinder för viktminskning. Jag har länge, länge känt att alla mina mediciner gör något med kroppen som i sin tur hindrar mig från att gå ned i vikt, men eftersom jag inte har kunnat peka på VAD eller haft de rätta orden att uttrycka mig med, så har det aldrig blivit mer än en diffus känsla. Många av SS Skaldemans "elever" upplevde att deras viktminskning tog fart när de slutade med statinerna. Jag slutade med min kolesterol-medicin för ca 1 vecka sedan och har redan gått ned 1 kg. Sammanträffande? Jag får se tiden an.

Det finns många som tycker att LKHF-anhängare har något fanatiskt över sig. SS Skaldeman är något av en fanatiker, tycker jag. Han har gått ned massor i vikt med hjälp av kosten och mår nu bättre (han är över 70 år) än han någonsin har gjort tidigare, så han har en del på fötterna när han uttalar sig. Däremot är han inte, som han själv skriver, någon läkare, men det hindrar inte honom från att anse att man kan äta sig fri från alla sorters mediciner med hjälp av LKHF.  Jag tycker att det låter rimligt när det gäller statiner, Omeprazol, kortison mm, men jag har svårt att tro att jag kan äta mig fri från de antidepressiva medicinerna. Han hävdar det, men han är ju, som sagt, ingen läkare. När man, som jag, får diagnosen dystymisk depression (ett konstant sänkt stämningsläge) och har haft det i ca 30 år, så hjälper det nog inte med enbart fett och proteiner. Fast om jag verkligen klarar av att hålla mig till denna kost, så lär väl tiden utvisa även det.

Det är, hur som helst, fascinerande och jag har svårt att förstå att så många hävdar att denna kost är bluff, när det finns så himla många människor som kan bevisa motsatsen! Eller hur, Nannis?   

Fridens.

Pär och jag har haft väldiga diskussioner om hur mycket bättre jag skulle må (psykiskt) om jag gick ned i vikt. Eftersom jag har upplevt en ordentlig viktminskning, men inte har något minne av att jag mådde mycket bättre, så har jag sagt: "Skitsnack!" och det har har läst i "Hjärnkoll..." bekräftar min upplevelse av det hela.

Kopierat rakt av från "Hjärnkoll på vikten":

"Övervikt gör inte bara att kroppen tar stryk, hjärnan och psyket får sin del också. Psykiatriska diagnoser, som depression, är vanligare bland överviktiga. Eftersom förhållandet mellan övervikt och depression inte är klarlagt är det mycket viktigt att behandla depressionen som sådan och inte anta att den försvinner av sig självt om patienten går ned i vikt."

HA!

Det innebär oxå att jag kan sluta intala mig själv att ALLT skulle vara bättre om jag bara var smal.....

Fridens.

Vi månadshandlade på Coop igår och jag köpte 4 Pepsi Max (50 cl-flaskor). Idag har jag läst i "Hjärnkoll på vikten" och har nu bestämt att när de 4 Pepsina är slut, så ska jag inte dricka mer lätt-läsk.

Kopierat rakt av från "Hjärkoll på vikten":

"Den söta smaken gör att hjärnan räknar med att få socker och utlöser en oproportionerlig mängd insulin. Det leder i sin tur till direkt blodsockerfall, sugenhet och fettillverkning."

Fettillverkning. Jag känner mig grundlurad!! Visserligen gick jag ned ca 15 kg med Viktväktarna och deras lätt-produkter och fetträdsla, men det är förmodligen det som är en av orsakerna till att jag har gått upp 15 kg igen och mer.   

Det är onekligen den sortens misstag (ett dyrt och plågsamt misstag!) som jag kommer att lära mig av. Om jag någon gång dricker läsk i framtiden, så är det ingen som helst idé, rent hälsomässigt, att dricka lätt-versionen.

Fridens. 

Nu har jag sagt upp försäkringen hos Agria och vi sparar 2016 kr per år.

Fridens.