Alla inlägg under november 2011

Av Ewa - 30 november 2011 16:11

Igår. Jag tog mina mediciner tidigt på morgonen vilket brukar innebära att jag inte klarar mig på bara 2 Oxascand hela dagen och igår var inget undantag, men jag var inte smart nog. Jag skulle träffa Pär strax efter 15 för att åka till Coop och handla och medan jag väntade hemma, så kände jag krypningar av oro i hela kroppen. Om jag hade varit smart, så hade jag tagit en Oxascand innan jag gick iväg, men det gjorde jag inte. Det var skitjobbigt att handla och så fort vi kom hem tog jag tabletten, slängde in alla varorna i respektive skåp och stängde sedan in mig i sovrummet. Där satt jag på sängkanten och gungade lätt fram och tillbaka i över en timme medan jag väntade på att lugnet skulle sänka sig och medan tankarna for som skottspolar i huv'et. Inga tårar den här gången. Pär tittade till mig ett par gånger. En dålig dag.


Den gångna natten sov jag faktiskt ända till halv 6 innan jag vaknade första gången. Sedan slumrade jag till halv 7 medan Pär gjorde sig i ordning för arbetet. Efter att han hade varit in och sagt hejdå, så sov jag inte mer. Jag bara låg där till strax efter 8 när jag måste gå på toaletten och så ta mina mediciner. Jag hade bestämt mig för att jag skulle klara av att åka till Stockholm. Det kändes i magen att jag skulle klara det.


Jag gick hemifrån kvart över 9 för att vara inne i Stockholm när affärerna precis hade öppnat för att slippa undan alltför mycket folk. För första gången (någonsin?) valde jag att inte ta med mig en bok att läsa. Jag kände att det skulle vara tillräckligt för mig att vara ensam ute bland en massa folk och jag kände att det skulle bli lättare att bara sitta och åka med. Titta på folk. Titta ut genom fönstret. Så blev det och det kändes inte så långtråkigt som jag trodde att det skulle kunna göra.


Affärerna klarade jag av på en dryg timme. Jag betade av de i lugn takt. En julklapp till Elin blev inköpt. En blue-tooth-pryl enligt önskemål till Pär - inte julklapp (tydligen en pryl som han inte kan klara sig utan). Till mig själv köpte jag 4 pocket och 2 långärmade t-shirts, kroppsskrubb och duschtvål.


Solen sken idag och det blåste svinkallt.


Fridens.

Av Ewa - 29 november 2011 11:34

I natt vaknade jag halv 1, halv 3, halv 5 och sedan halv 7 strax innan Pär kom in och sa hej då innan han åkte till arbetet. Dålig natt med andra ord. Jag tog mina mediciner vid halv 8 och sedan lade jag mig för att sova bort förmiddagen, men det tog tid innan jag somnade.


De ringde från kliniken i Södertälje och meddelade att den usla doktor AH kommer att ringa på torsdag i stället för idag. Fantastiskt att de meddelade det och inte behandlade mig med den vanliga tystnaden!


Solen sken igår, men idag är det mulet igen, så jag har tänt alla lampor. Det är 6 plusgrader och verkar inte blåsa. Senare i eftermiddag ska jag gå ned till tobakshandlaren och möta Pär där för att åka till Coop och handla, så jag kommer utanför dörrarna även idag.


Jag har vaga funderingar på att åka in till Stockholm i morgon för att gå i affärer. Jag vet inte när jag gjorde det senast. Köpa lite hudvård, kanske böcker och kanske kläder. Det vore bra om jag kunde fixa några julklappar oxå. Pär och jag har kommit överens om att vi egentligen inte önskar oss någonting, så vi köper till Elin och sedan köper vi något tillsammans till oss 2.


Fridens.

Av Ewa - 28 november 2011 15:09

Igår. Sov bort förmiddagen och steg upp framåt 11 och duschade. Sedan lunch och sedan en eftermiddagspromenad med Pär, men överlag kändes det tungt, tungt, tungt. Tårarna tryckte på hela tiden. Jag kunde inte äta middag. Jag fick i mig min portion, men varje tugga svällde i munnen. Vi satt och diskuterade huruvida Hashim skall få vara med om vårt julfirande hos svärisarna. Elin har fått klartecken från svärisarna, men jag tycker inte att det känns ok och det är min tjuriga sida som kommer fram för hans familj har knappt släppt in Elin alls medan Hashim redan räknas som en medlem i vår familj (det är Pär som ser saken så, inte jag - jag klarar inte det). Elin och Hashim är alltid här i brist på andra alternativ och han äter ofta middag med oss, han har varit med på diverse kalas, men jag vill ändå dra gränsen vid julfirandet - det är bara Vårat Gäng som jag vill inkludera. Dessutom mår inte svärmor bra (envisa magproblem) och faktum är att de båda 2 börjar bli till åren (76 och 77 år) och ingenting med årets julfirande känns positivt vilket ökar på min ovilja att bjuda in "utomstående". Till slut blev det för mycket för mig och jag satte mig i sovrummet och grät.


Kvällsteet smakade ingenting och medan vi såg några avsnitt av "Grey's anatomy", så satt jag bara där. Tung, trög och gråtfärdig.


Jag grät ännu mer senare.


Det tog tid att somna för de mediciner jag äter nu verkar inte hjälpa sömnen nämnvärt mer än möjligen biverkningarna av Oxascand. Om jag hade varit smart och tagit en tredje tablett på eftermiddagen, så hade jag kanske klarat kvällen bättre.


Jag sover dåligt. Jag vaknar flera gånger varje natt. Jag kollar vad klockan är för att se hur många timmar det är kvar innan det är dags för nästa dags plåga, för nästa ångestattack.


Idag. Jag vaknade halv 6 med ett ryck och med en panikkänsla när jag märkte att Pär inte låg där utan att det var dax för honom att åka till arbetet. Han kom in precis då för att säga hejdå och lovade att sms:a när han kom fram. Jag drog upp rullgardinen och lade mig igen för att vänta på sms:et.


När ångesten slår till, så känner jag ett sug i magen och sedan börjar jag svettas för att strax efteråt kallsvettas och sedan frysa och sedan börjar allt om igen. Så håller det på tills ångesten klingar av. Jag får hela tiden kasta av mig täcket och ta på mig det. Det är vidrigt!


Jag slumrade och vaknade till vid halv 9 då jag tog mina mediciner och lade mig igen i syfte att återigen sova bort förmiddagen. Halv 9 - det var inte mer än 2 timmar sedan Pär har åkt. Jag fick räkna ut den tidsskillnaden flera gånger innan det fastnade att det bara var 2 timmar - 2 evighetslånga timmar, mardrömslånga timmar och ännu fler timmar innan denna helvetesdag skulle ta slut.


Jag steg upp vid 11 och plockade in disken innan jag satte mig vid datorn en stund. Sedan åt Elin och jag lunch innan hon gick iväg till sin mattelektion. Pär kom hem strax efter att hon hade gått. Jag satt och drack te och såg ett avsnitt av "Cityakuten" och mådde hyfsat - teet var i alla fall gott. Sedan gick Pär och jag ännu en promenad på 70 minuter. Vi avslutade hos Kaffestugan där vi köpte varsin bakelse innan vi gick hem. Jag satte på vatten till kaffe och te. Jag hade valt en prinsessbakelse och var egentligen ute efter grädden, men jag glömmer alltid att det inte är så mycket grädde i en en prinsess - det är mest sockerkaka och den var inte så god, så jag åt bara halva. Teet, däremot, smakade bra.


Nu är klockan snart 16, kvällen närmar sig och med den paniken inför ännu en meningslös dag full av plåga.


Det är meningen att den usla dr AH ska ringa i morgon och vår ursprungliga plan var att  Pär skulle ringa på morgonen för att påminna dem/henne, men vi har pratat om det och kommit fram till att det kvittar om hon ringer. Jag vill inte ha hennes hjälp eftersom hon inte längre har mitt förtroende. Det är 2 veckor tills jag ska träffa min nya läkare, DS och innan dess skall AH inte få någon möjlighet att ändra i min nuvarande medicinering. Hon har gett mig 2 mediciner som bara fick mig att må sämre, hon har glömt bort mig i alla möjliga sammanhang och varit allmänt svårfångad, så just nu är jag tacksam över att hon är på väg ut ur bilden.


O-fridens.    

Av Ewa - 28 november 2011 11:45

Jag orkar inte mer!

Jag VILL inte mer!


O-fridens.    

Av Ewa - 26 november 2011 14:45

Igår satt jag och läste till strax efter 23 och var lite förvånad över att jag orkade för den senaste tiden har jag suttit och somnat med boken i handen före klockan 22. Tack vare det kunde jag sova lite längre imorse och tog inte mina mediciner "förrän" strax efter 8. Sedan lade jag mig i soffan. Bara låg. Grät lite. Kände mig eländig. Pär och Elin var pigga och nytra, åt frukost tillsammans och gav sig sedan av på övningskörning och en sväng till Skärholmen.


När klockan var halv 10, så gick jag ut i köket. Plockade in disken. Åt lite youghurt. Sedan klädde jag på mig och gick ut. Det var strålande sol och bara ett par plusgrader och det blåste svinkallt, så bitvis fick jag dra upp huvan över kepsen för att skydda öronen. Jag gick min 7 kilometersrunda, men mot slutet blev jag övertrött. Jag upplevde det inte som att jag hade hållit något speciellt tempo, det var snarare en känsla av brist på stuns i benen och ingen ork i kroppen över huvud taget, men promenaden tog de vanliga 90 minuterna, så jag antar att benen gick av sig själva.


Jag blev väldigt trött och när jag satt i soffan med min lunch och mitt te, så satt jag faktiskt och sov, men det fungerade som en energi-lur (undviker medvetet ordet powernap) och jag klarar nog resten av eftermiddagen utan att sova mer.


Jag har, på datorn, fyllt i den blankett som har med den sk. arbetslivsintroduktionen hos Af att göra. Den ska signeras och skickas in för att jag ska få ersättning - 178 kr/dag. Suck. Mer än ingenting i alla fall.


O-fridens.    

Av Ewa - 25 november 2011 15:42

Igår eftermiddag, efter att jag hade städat buren och Pär kommit hem från arbetet, så fick jag med mig Pär på en promenad i skymningen. Vi gick runt Flaten och det tar 1 timme. Det var vingligt för mig eftersom jag blir lätt yr av Oxascand, så det var bra att jag hade någon att hålla i handen. Det var första gången jag var utomhus sedan i lördax och det kändes stort.


Jag gjorde likadant i morse att jag tog mediciner inklusive Oxascand tidigt och sedan lade mig igen. Jag sov till efter 11.


Efter lunchen satte ångesten in igen och jag tog en tredje Oxascand och gick ut, samma runda som igår.


Nu när ångesten har dämpats (jämfört med hur den var förra veckan), så kommer depressionen fram på ett annat sätt och det känns fruktansvärt tungt. En oerhörd meningslöshet och hopplöshet. Jag vill inte leva så här.


O-fridens.    

Av Ewa - 24 november 2011 10:41

Astrid har dött. Nu har vi 7 marsvin. Vi duschade henne igår och tvättade med Fungoral-schampo eftersom vi misstänkte att hon, precis som Humlan, har svamp i pälsen. Hon var alldeles lugn i duschen och allt gick smidigt. Det var efteråt som vi märkte att något var fel. Hon var bara som en klump, orörlig. Vi torkade med handduk och sedan med hårtork och hon rörde inte en fena - onaturligt stilla. Efteråt fick hon sitta inlindad i en handduk för att hålla värmen och så fick hon ett par bitar tröst-paprika, men hon rörde inte dem. Inte det minsta intresse. Hon såg upp-burrad ut och hade kisande ögon vilket alltid är ett varningstecken för oss marsvinsägare. Hon mådde inte alls bra och frågan var varför? Mådde hon dåligt innan duschen? Blev hon så skrämd av hanteringen att hon fick en stroke eller hamnade i chock? När vi hade satt in henne i övre buren för att kunna hålla koll på henne, så vaggade hon direkt mot ett hörn där hon fick ligga ifred. Då började hon få ryckningar. Så höll det på resten av kvällen och ganska snart misstänkte vi att hon inte skulle klara natten. Hon dog vid 20-tiden utan att någon av oss kunde hjälpa henne. Stackars Astrid! Vad 17 var det som hände?!


Det är mycket tårar här hemma nu för tiden.........


Jag provade ännu en variant i ångest-hantering idag. Jag vaknade strax efter 6 och gick upp och tog mina mediciner inklusive 2 Oxascand, men inga droppar och sedan lade jag mig igen. Jag låg vaken någon timme, men sedan somnade jag. Jag vaknade kvart i 10 av ett sms från Pär och då kände jag mig lugn. Det är kanske den här varianten som fungerar bäst för jag blir ju så himla trött av Theralen-dropparna. Igår satt jag och sov i soffan på eftermiddagen.


O-fridens.

Av Ewa - 23 november 2011 10:23

Vaknade första gången vid 5 och var upp på toaletten. Ångesten försökte ta sig fram, men jag vägrade: det var många timmar att sova innan det var dax för den "riktiga" ångestattacken och det tänkte jag utnyttja och det gick väl så där. Sedan vaknade jag vid 8 och då var det kört att sova mer. Vid halv 9 steg jag upp och tog mediciner och ångestdämpande och sedan gjorde Pär mig sällskap i sängen medan jag väntade på att medicinerna skulle kicka in. Han somnade efter ett tag, stackarn! Han kommer att åka till arbetet vid halv 12, men då kommer Elin hem från skolan, så idag behöver jag inte vara ensam någonting.


Det är meningen att jag ska laga middag idag och jag känner mig helt överväldigad.


Det här gråa depp-vädret (nu regnar det dessutom) gör inget för att jag ska må bättre precis och det enda sättet att bekämpa det är att tända varenda lampa redan på förmiddagen. Jag står inte ut med mörker just nu och jag tar mig friheten att strunta i el-förbrukningen!


O-fridens.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21 22 23 24 25 26
27
28 29 30
<<< November 2011 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards