Jag somnade vid 2. Vaknade klockan 4 och klockan 6 och sov sedan till halv 9. Ingen bra natt. För många tankar som snurrar för att det ska gå att sova.

Vi hade 8 minusgrader i morse och snön gnistrade. Enligt DN.se är det rysk "svinkyla" på väg.

Elin är hemma idag pga förkylning. Hon kunde inte heller sova i morse, så vi låg inne i sovrummet och pratade. Hennes "svärföräldrar" har nu slutligen bestämt sig för att hon är godkänd; deras son får gifta sig med vår dotter. De bör förlova sig snart och gifta sig efter studenten i vår. Innan dess ska Elin naturligtvis har konverterat till islam. Jojo! De är muslimer och vi är, mer eller mindre, icke troende. De har sin trygghet i religionen med dess regler och vi känner trygghet i våra moraliska värderingar. Vilket väger tyngre? Varför får jag känslan av att de kör över oss och anser sig ha rätt att sätta upp regler just för att de är mer troende än vi är? Hela mitt inre och Pärs inre protesterar! Det är mycket med det här som inte känns bra. Som känns nästan skrämmande.

Nu har 90 av FK:s 120 dagar gått. Det borde dra ihop sig till ett beslut om min stadigvarande sjukersättning.

Halv-fridens.   

Jag sitter i köket och dricker te efter en promenad på 70 minuter. Det var skönt, men det gällde att hålla farten uppe för att inte börja frysa. Solen sken och det var vindstilla. Snön som kom i veckan verkar bli kvar, men nu är den plogad, grusad och tilltrampad, så det var inga problem att ta sig fram.

Det är knappt att jag vågar skriva det här, men jag tror att det är på väg att vända. Jag tror att jag är på väg mot att - ÄNTLIGEN! - börja må bättre. Det är väldigt sällan som jag vaknar med ångest och det är länge sedan som jag behövde ta en Oxascand för att klara av eftermiddagen. Jag får inte längre panik av att inte ha någonting att göra. Matlusten är på väg tillbaka och jag mår inte längre illa när det gäller lagad mat. 

Något annat som oxå vänder eller snarare vänder tillbaka är ljuset. När jag numera går mina eftermiddagsrundor, så hinner jag hem långt innan gatlyktorna tänds även om det är en mulen dag.

Fridens.    

.......sovit!! Jag somnade vid midnatt och vaknade inte förrän vid 20 i 8 och jag minns inte när jag sov så många timmar i sträck senast! Det har fömodligen med förkylningen att göra för jag är trött och mosig. Efter att ha tagit mina mediciner, så somnade jag om till 11 när Elin och Pär gav sig iväg på en övningskörning och sedan sov jag till närmare 13 när de kom hem igen. Jag älskar att sova!

Fridens.

Jag tror att jag håller på att bli förkyld. Pär har varit rejält förkyld och Elin är småsnuvig och nu verkar det vara min tur för första gången på........vääääääldigt länge. Det kliar i halsen och jag har huvudvärk och är lite snorig.

Klockan var 11 när jag lyckades ta mig ur sängen den här dagen. Ganska mosig. Burstädning och allmänt småplock och sedan lunch.

Jag beställde te från Bluebox igår. Kusmi Earl Grey. Jag fick ett sms om att paketet fanns att hämta redan idag vilket gav mig ett mål med eftermiddagspromenaden. Det var tungt att gå. Moddigt och slirigt, men det kändes ändå bra att hjärtat och benen fick arbeta lite extra. Det har fallit snöbyar hela dagen. Från små, små flingor till stora, fluffiga "lappvantar".

Den senaste tiden har det vanliga Twinings Earl Grey inte smakat mycket vilket var anledningen till att jag köpte Kusmi-teet som har en lätt rökig smak, en kraftigare smak. När jag kom hem efter promenaden, så gjorde jag genast en kanna och det smakar ljuvligt!

Halv-fridens.  

Det var dax att besöka läkare DS på Södertälje psyk igen. Pär var med även denna gång. Jag mådde uselt på morgonen och hade rejäl ångest och jag vet inte om det var pga själva läkarbesöket som ju aldrig är något jag ser fram emot eller om det var för att det kändes jobbigt att över huvud taget ta mig iväg någonstans. Väl där konstaterade vi att ångesten har reducerats markant sedan förra besöket i december. Jag tar 1 Oxascand på morgonen och 1 på kvällen, men inom 2 veckor ska jag dra ned till endast 1 om dagen. I morgon kommer jag att öka Sertralindosen till 100 mg och effekten beräknas komma om just 2 veckor och det är därför jag ska minska ned Oxascanden. Sertralinet har en viss effekt. Det känns inte riktigt lika tungt som det gjorde i december även om det är en bit kvar, men det verkar gå åt rätt håll. Jag gillar läkare DS! Han inger förtroende och hans försäkringar om att han kommer att vara kvar ger mig en känsla av trygghet som jag verkligen behöver. Han sa att han har arbetat på FK och det är onekligen en fördel med en läkare som verkligen vet hur FK fungerar. Han fixade även ett läkarintyg, så jag kommer att vara sjukskriven 1 februari t.o.m 31 mars.

Efter läkarbesöket som inte tog mer än 25 minuter, så åkte vi till Skärholmen. Jag skulle till Clas Ohlson och lämna tillbaka en klockradio som jag inte alls tyckte om när den väl var installerad. Det var inga problem. Jag köpte en annan klocka i stället, utan radio. Sedan åt vi lunch på restaurantorget; kycklingspett från en libanesisk restaurang och det var gott och mättande. Vi handlade litet på Coop Extra och sedan åkte vi hem.

Elin önskade sig och fick "Desperate housewives" i julklapp och hon och jag följer den heljärtat. Den är bättre än jag minns och jag kommer heller inte ihåg att jag hade hängt med så pass långt som jag gjorde (vi ser slutet av säsong 4 nu och jag kommer fortfarande ihåg en hel del). När jag är själv så ser jag om "MacLeods döttrar" i brist på bättre.

Det har kommit ganska mycket snö de senaste dagarna, så nu har vi full vinter igen och just idag är det plural i minusgrader. Jag har inte promenerat på några dagar igen. Jag känner mig i väldigt dålig form just nu och jag tror att det har att göra med min ständiga hunger - jag har ingen ork. Matlusten har inte kommit tillbaka även om det går lite lättare att äta lagad mat.

Halv-fridens.

Igår kom jag iväg på min 70-minutersrunda, men det var småhalt och jag fick ordentligt ont i ryggen efteråt, men det var nästan värt det för det var grymt skönt att komma ut!

Idag var det då dax för tandhygienisten och jag kan uttrycka det som så att jag inte såg fram emot besöket..... Efter att Folktandvården i Salem bytte kostym och numera heter Distriktstandvården, så verkar det som att tandläkare och hygienister har fått gå en pedagogisk kurs när det gäller patientvård. Både tandläkaren förra veckan och hygienisten idag var väldigt noga med att hela tiden förklara vad som skulle hända och vad de tänkte göra och jag blev hela tiden uppmanad att säga till om jag upplevde något obehag. Hygienisten frågade om jag ville ha bedövning och det tackade jag ja till. Hon hade Xylocain (tror jag) i sprayform med banansmak som hon sprayade längs med hela tandköttet och det dröjde inte många sekunder innan allt var bedövat och det kändes ingenting medan hon tog bort all tandsten. Baggis! Efteråt visade hon mig röntgenbilderna från förra veckan och förklarade att jag har "förlorat käkben" vilket innebär tecken på tandlossning, men det är ingen som helst fara på taket ännu bara jag ser till att hålla bakterierna borta och att gå till tandläkaren regelbundet för att hålla koll. Hon hade i alla fall inga anmärkningar på rengöringen och uttryckte det som att jag faktiskt tillhör de som kan hantera en vanlig tandborste i motsats till en el-dito. Jag suger i mig all uppmuntran som en svamp!

Det blev en sammanlagd promenad på 60 minuter idag med bara antydan till ryggvärk.

Halv-fridens.

Jag har lärt mig en sak under dessa månader med depression: jag har lärt mig att om jag ligger bekvämt i sängen, så somnar jag förr eller senare. De senaste dagarna har jag kommit in i en period när jag kan sova hur mycket som helst. Från att ha haft svårt att sova till att ha svårt att vakna. Ytterligheter. Jag somnar oftast vid midnatt och sover till 5 eller 6. Somnar om och sover till 8 halv 9 då jag tar mina mediciner och släpper ut grisarna. Sedan lägger jag mig igen och somnar efter ett tag för att inte vakna igen förrän vid 11 halv 12 och då har jag väldigt svårt att vakna. Ingen större lust heller. Jag har tappat lusten att promenera efter de senaste rygg-attackerna. Jag har inte varit utanför dörren sedan i fredags!

Jag slukar böcker nu för tiden. Att läsa, att koncentrera sig på en prosatext är det bästa sättet att slippa tänka, att få tiden att gå. På kvällarna sitter jag och läser 2-3 timmar i sträck. Ofta läser jag även på dagarna när jag inte vet vad jag ska göra annars. Nyligen beställde jag 7 böcker från AdLibris, men jag har oxå börjat läsa om gamla böcker. Jag är inte lika kräsen som jag är i vanliga fall utan läser ut en bok även om den inte är så bra (t.ex. "När månen skiner") och det är bara när den är usel (t.ex. "Flickan från paradiset") som jag lägger undan den.

Halv-fridens.

I torsdags fick jag promenera till tandläkaren (inga hål, men mycket tandsten) i ösregn. Båda vägarna. Ösregn ovanpå grusade isgator. På eftermiddagen övergick hällregnet i snö i stora mängder. Snön frös och blev hal den med. På fredagen promenerade jag till Salem för att hämta ut medicin och det var ganska halt, men inte så halt som jag hade fruktat.

Både i onsdags och i torsdags efter promenaderna, så hade jag tokont i nedre ryggen. Värktablettsont. Jag började misstänka att mina MBT-knytkängor var slut i själva kärnan. De kändes så när jag klämde på dem och jämförde med kärnan på de svarta MBT-kängorna med blixtlås. Skit oxå! Knytkängorna finns inte längre att köpa. På fredagen tog jag de svarta kängorna för att undersöka om det verkligen hade med kärnan att göra, men jag fick precis lika ont i ryggen efter den promenaden, så vad är problemet? Kanske är det så enkelt att det är tufft att promenera när det är så halt som det är just nu och att ryggen ansträngs på fel sätt. Jag kommer i alla fall inte att köpa nya MBT-kängor. Inte än.

En extra dålig dag med en rejäl ångestattack på morgonen. Sömnen blir inte bättre och jag har fortfarande svårt att äta lagad mat. Jag tvingar mig själv eftersom jag är leds på att alltid vara hungrig.

O-fridens.