Alla inlägg under februari 2013

Av Ewa - 27 februari 2013 21:03

Efter 9 veckor var det äntligen dax för ett nytt besök hos Rosie. "Klipp av så mycket du kan!" sa jag och det gjorde hon. Det är ingen överdrift att säga att hälften av mitt hår låg kvar på golvet när hon var färdig. Najs!


En före-bild.

 

 Åren går och jag förändras med dem. Efter frisören hade jag 3 småsaker att köpa i 3 olika affärer och jag rusade mellan dem som om jag hade hin håle efter mig, men inte för att jag var stressad utan för att få det gjort och få komma undan allt som City innebär. För 10 år sedan tyckte jag om att shoppa, jag tyckte om att strosa mellan affärerna och köpa både så'nt jag behövde och så'nt jag bara ville ha. Några gånger i månaden utgjorde inga som helst problem. Numera blir det några gånger om året och det under protest. Jag tillhör dem som är djupt tacksamma för möjligheten att handla över nätet. Halleluja! Jag slipper SL, jag slipper pöbeln, jag slipper köer och snorkiga expediter och jag slipper släpa på påsar.



När jag kom hem från Stockholm vid 13-tiden, så var det 10 plusgrader. I februari. Helt galet!


När jag kom hem hade jag ont i nacken och i skuldrorna, jag hade ont i armbågarna och i ryggen, jag hade mensvärk och ont i knäna och jag var trött i fötterna. Jag kan tänka mig att det är så det känns när man har åkt på rejält med däng.....


Tänderna hade jag faktiskt inte ont i. 


Jag försökte läsa "Processen" av Kafka för ett tag sedan, men trots att den är tunn, så tog jag mig inte igenom den. Jag tycker att den var.......svamlig i brist på bättre ord. Nu ska jag ge mig i kast med 800 sidor om Anna Karenina. Jag har svårt att tänka mig att den är svamlig.


Jag är på jakt efter en tehuva. Det ska vara en tehuva i "påsmodell" och inte den stela, halvcirkelformade varianten. Syftet med en tehuva är att hålla teet varmt och då blir även kannan varm vilket leder till att handtaget blir dj-t varmt och vad är vitsen med en tehuva om man måste ta av den för att kunna hälla upp te? "Påsmodellen" gör det möjligt att gripa tag om handtaget utan att bränna sig fördärvad. Var kan jag hitta en så'n?



Waterfront Hotel stod klart för ett par år sedan och är en av Stockholms fulaste byggnader. Fasaden mot Klarabergsvägen är av glas. Glas, glas, glas ā la tidigt 1990-tal. Fasaden på motsatta sidan har fått en utsmyckning som består av idel metallstänger och tydligen ska föra tankarna till vatten, vågor, men som jag länge trodde var byggnadsställningar. Det är så gräsligt att jag var tvungen att fota för att visa er. Jag tog bilden när jag stod på perrongen och väntade på tåget hem.


Ännu en bild på ett snötäckt Flaten som jag tog i lördags. Rönningebor ute på isen och det slog mig att det inte bara var Jesus som kunde gå på vattnet.   



Halv-fridens.     


Av Ewa - 26 februari 2013 17:05

......fyller 6 år idag! 6 hela år.


Styrketräning. Tråkigt. Ont i armbågarna. Besvikelse över att jag nog bör dra ned till 1 pass i veckan just för armbågarnas skull. Funderar på att prova pilates i stället, men hur fungerar det när nedre ryggen är paj?


Halv-fridens.    

Av Ewa - 25 februari 2013 21:35

Jag har läst den andra och tredje artikeln i serien om den svenska sjukvården. Han skriver bra, Maciej Zarembas. Artiklarna är långa, men bör läsas! Jag blir rädd och jag blir gråtfärdig. Om man ska hitta en enda anledning att se till att ett regeringsskifte kommer till stånd om 1,5 år, så är det denna. Svenska folkets liv hänger på det.


O-fridens.    

Av Ewa - 25 februari 2013 16:24

Promenad på 60 minuter. Jag kom ihåg att stretcha efteråt och jag känner mig inte som överkörd av en buss.


Fridens.     

Av Ewa - 23 februari 2013 23:22

100 minuters promenad i skönt vinterväder där jag till och med behövde solglasögon.    Själva promenaden var däremot allt annat än skön. Jag tog nog i för mycket. Igen. När jag kom hem lade jag mig i soffan. Trött, frusen och ont i kroppen. Jag halvsov i 1 timme. Huvudvärk, magkatarr, ont i fötterna och kall om fötterna, ont i resten av kroppen och trött, trött, trött. Nå't skit är det i kroppen för jag känner mig allt annat än frisk.


Halv-fridens.    


PS. Idag är det 3 år sedan jag ramlade i trappan och skadade nedre ryggen för tid och evighet.

Av Ewa - 22 februari 2013 22:58

Enligt en artikel på DN.se, så är skillnaden mellan de som nekades permanent ersättning från FK under 2010 och de som nekades permanent ersättning i slutet av 2012 hela 31 procentenheter. En väldigt stor skillnad och jag är väldigt undrande till varför förändringen skedde just då. Ingeborg Watz Forslund tror att det beror på att den tidsbegränsade sjukersättningen försvann och att de som skulle ha beviljats den ersättningen i stället få permanent ersättning. Det har inte ändrats i några regler annat än att handläggarna har fått en ny vägledning som ger möjlighet till generösare tolkningar och därmed beslut. Jag trodde att det var FK:s läkare som beslutade om någon var alltför sjuk för att arbeta. Vad ska man tro? Om verkligen inga regler har ändrats, så vill jag tolka det som att alla skriverier om alla sjuka som har hamnat i kläm och i misär, både ekonomisk och hälsomässig, faktiskt har haft effekt. Kan det vara så att Medmänskligheten har börjat arbeta hos FK tillsammans med Civilkurage och Ryggrad? Jag fick min ansökan om permanent sjukersättning beviljad för 1 år sedan och nu håller jag verkligen tummarna för Margus vänninna A-L att hon oxå får sin ansökan beviljad!


Johan Olofsson har lämnat följande kommentar till artikeln:

"Den raljanta tonen från kommentatorerna här skulle nog fastna i halsen om de själva bleve drabbade. Tror jag, som knappast borde kunna bli placerad på vänsterkanten - om man inte ser världen från VÄLDIGT långt ut på högerkanten. Senast igår talade jag med en bekant, som blivit sjuk mitt i livet och bland annat fått ge upp sitt engagemang som moderat politiker. Hon är massivt desillusionerad. I flera år ville hon hoppas att det var vänsterns fel, men efter drygt sex år går det ej längre." 


En moderat politiker som fått smaka sin egen medicin. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen! Jag har ofta undrat om högermänniskor, både politiker och väljare aldrig blir sjuka eller behöver sjukskrivas.


Halv-fridens.    

Av Ewa - 22 februari 2013 22:53

Det blev styrketräning med en viss förenkling. De 2,5-hantlarna som jag har använt till axelövningen lade jag undan och nu använder jag bara 4,5-kiloshantlarna. 2 kg extra. Behöver jag tala om att det blev betydligt färre repetitioner? Det blev inget bra pass. Jag var okoncentrerad och det var tung och tråkigt.


Halv-fridens.    

Av Ewa - 20 februari 2013 22:50

......en verklighetsbaserad bok av Mitch Ahlbom som heter "Tisdagarna med Morrie".


Morrie hade ett bättre perspektiv på åldrandet.

  "Allt det där framhävandet av undomen - det går jag inte med på, sa han. Jag vet hur bedrövligt det kan vara att vara ung, så kom inte och säg att det är underbart. Alla de här pojkarna och flickorna som kommer till mig med sina problem, sina konflikter och sina känslor av otillräcklighet, deras åsikt att livet är ett elände, så hopplöst att de skulle vilja begå självmord..... Och till råga på olyckan är de inte särskilt kloka. De har inte något riktigt begrepp om livet. Vem har lust att leva varje dag när man inte vet vad det är fråga om. När folk manipulerar en och säger att om du köper den här parfymen så blir du vacker, eller de här jeansen så blir du sexig - och man tror på dem! Det är så befängt."

  Har du aldrig gruvat dig för att bli gammal? frågade jag.

  "Mitch, jag gillar att bli gammal."

  Gillar du det?

  "Det är så enkelt. När man växer upp lär man sig mer och mer. Om man alltid skulle vara tjugotvå, skulle man alltid vara lika okunnig som man var då. Att åldras är inte bara sönderfall, förstår du. Det är växande. Det är mer än det negativa att man ska dö, det är också det positiva att man förstår att man ska dö och att man lever ett bättre liv för den skull."

  Ja, sa jag, men om åldrandet vore så positivt, varför säger folk alltid: "Den som vore ung igen." Man hör aldrig nån säga: "Den som vore sextifem."

  Han log. "Vet du vad det avspeglar? Ett otillfredsställt liv. Ett liv som inte hittat någon mening. För har man hittat meningen med livet vill man inte gå tillbaka. Man vill gå framåt. Man vill se mer, göra mer. Man kan inte vänta tills man blir sextifem.

  Hör på, det är en sak du borde veta. Alla yngre människor borde veta det. Om man alltid slåss mot åldrandet är man alltid olycklig, för det kommer i alla fall."


Jag vet inte om jag har hittat meningen med livet, men inte 17 vill jag gå tillbaka till när jag var ung! Jag trivs oxå med att åldras för nu vet jag vem jag är, jag vet vad jag står för, jag vågar säga ifrån och ifrågasätta. Den som inte trivs med hur jag är har jag heller ingen lust att tillbringa tid med.


  "Men ändå finns det vissa regler som jag vet gäller i fråga om kärlek och äktenskap", sa han. "Om man inte respekterar den andra, blir det mycket svårt. Om man inte kan kompromissa, blir det mycket svårt. Om man inte kan tala öppet om det som sker mellan en själv och den andra, blir det mycket svårt. Och om man inte har en gemensam värdeskala i livet, blir det mycket svårt. Man måste ha samma värderingar."


Morrie och hans fru hade varit gifta i dryga 40 år. Pär och jag har varit gifta i 20 år, så vi är på rätt väg och jag tror på Morries regler för de är enkla och logiska.





Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4 5 6 7 8 9
10
11
12
13 14 15 16 17
18 19 20
21
22 23
24
25 26 27
28
<<< Februari 2013 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards