Alla inlägg under januari 2011

Av Ewa - 31 januari 2011 17:02

Af-damen ringde och meddelade att Stöd-kursen drar igång måndagen den 14 februari. Jag kommer att bli kontaktad av kvinnan som håller i kursen för mer detaljerad information. Den 10 februari skall jag träffa Af-damen för att.....vad var det hon sa......skriva dokumentation om att jag kommer att delta i kursen? Det lär visa sig!


Om jag förutsätter att jag äntligen kommer att styrketräna mina 2 gånger i veckan (måndagar och fredagar), så innebär det att jag har denna fredag + nästa vecka på mig innan det skiter sig. Igen. Stöd-kursen går på endast måndag förmiddagar i 3 månader. Alla säger att jag ju kan träna på tisdagar i stället och det låter både logiskt och enkelt, men det är inte enkelt. Inte för mig. Jag har tränat måndagar och fredagar i 6 års tid nu. Jag vet vilka människor som brukar träna samma tider. Jag hälsar på flera av dem trots att jag har haft långa tränings-uppehåll. Jag känner mig lugn och trygg! Jag behöver fasta rutiner för att fungera och jag är inte längre flexibel vilket jag påtalade vid det första mötet i november. Är det här oxå en så'n där pryl som jag borde vänja mig av med, som jag borde anpassa mig till? Jag tycker inte det förstås! Jag tycker att både Af och FK ska tolka det som ännu ett symptom på min sjukdom.


Nästa vecka har jag (planerad) träning + familjemöte hos BUP på måndag. Lämna prover på fastande mage på tisdag morgon. Tid hos den braiga Överläkaren på Södertälje psyk på onsdag. Af-damen i Huddinge på torsdag samt (planerad) träning på fredag. Det knyter sig i magen bara jag tänker på det.....    


O-fridens.

ANNONS
Av Ewa - 31 januari 2011 16:39

Klockan ringde halv 8. Jag var inte så där vansinnigt trött, men jag kan inte påstå att jag ville stiga upp. Igår kväll hade jag som målsättning att verkligen bestämma mig, innan sängdax, om jag skulle åka till SATS idag eller inte, så att jag skulle slippa vela när klockan väl ringde. Jag lyckades inte bestämma mig. Ibland har jag en sådan beslutsångest (över småsaker) att det är pinsamt.     Och jobbigt. Det som fick mig ur sängen och hela vägen till SATS var att jag ställde mig frågan: "Vad tusan ska jag göra hela dagen då?!". Tur och retur inklusive träning gör ju att flera timmar bara försvinner. Sagt och gjort!


Det var inte halt. Tågen gick och gick dessutom i tid. Jag hittade ett hörn där jag och min ryggsäck kunde sitta utan att trängas och jag kunde läsa i lugn och ro. Det blev ett riktigt bra pass som var härligt tungt och kämpigt och efteråt var jag matt, nästan skakig. Den äldre herren som brukar träna tillsammans med sin fru var där, men utan fru denna gången. "Du har slimmat ned dig" sa han till mig. "Jag har gått ned lite i vikt, ja" svarade jag. "Syns det?!" frågade jag. Han log och nickade. Han har ju inte sett mig på några månader och har väl större chans att upptäcka förändringar. Vilken kick! Vilket lyft! Och så en endrofindos ovanpå det - jag tackar och tar emot!    


Efter träningen gick jag till Pocket Shopen och köpte 4 böcker. Häpp! Stämpel-kortet blev fullt, så nu har jag möjlighet att bara knalla in där och hämta ut en bok. Coolt!     


Jag såg en läskig film idag. "The fourth kind" är originaltiteln, "Närkontakt" är den svenska titeln och det handlar om människor som har blivit bortförda av utomjordingar. Eftersom jag är övertygad om att det finns intelligent liv på andra planeter, så är inte det här svammel för mig. Filmen bygger på verkliga händelser och är halvt dokumentär och halvt dramatiserad med Milla Jovovich i huvudrollen. Filmen är kuslig på samma sätt som "Paranormal activity" och jag tänker se den fler gånger. Kanske Elin vågar vara med?    


Jag fick ont i knäna av träningen (?) och jag har en ruskig huvudvärk.


Fridens.    

ANNONS
Av Ewa - 30 januari 2011 20:54

En av fördelarna med att vi skulle fira just svågern hemma hos densamme var att ingen skulle komma för sent eftersom det alltid är den familjen som kommer för sent. Tro att jag tappade hakan när svägerskan meddelade att svågern faktiskt inte var hemma "...än.."! Han hade löptränat med sin maraton-grupp + lyssnat på en föreläsning och han hade faktiskt inte hunnit hem innan gästerna anlände!! Jag blev så trött.....


Det fanns, som jag befarat, inte mycket för mig att äta* och jag var rejält hungrig när vi kom hem strax före 19. Dessutom fick jag en tok-klåda på vänster och endast vänster hand. Jag förstod inte varför tills jag började fundera. Vänster hand sitter närmast hjärtat (av händerna vill säga) och hjärtat mår bra av mättat fett och hemma hos svågern fick jag inte i mig fett över huvud taget, så därav klådan!      Lättmjölk (till teet), rinnig lätt-youghurt (att dippa grönsaker i) och lätt-ost  - det är klart man får abstinens! Hemma hos oss har vi ätit full-feta ostar, så pass länge att jag hade glömt hur torra och tråkiga lätt-ostarna är. Isch!

Jag åt 2 mackor med mycket smör, skinka och ost och så var hungern stillad och klådan har avtagit. Nästa kalas-tillfälle blir hemma hos oss i början av mars och då blir det riktigt kalas!


Fridens.


* gulasch där jag åt köttet och paprikabitarna, gurka och röd paprika att dippa, några ostskivor och små tomater. Efterrätten bestod av en choklad-mousse-tårta som jag åt lite av, men som var hiskeligt söt. Till fikat fick vi hembakta mazariner som jag åt lite av, men jag nobbade Noblesse, vindruvor, litchi och nötter med choklad eller youghurtöverdrag. Inte mycket i min mage, som sagt.

Av Ewa - 29 januari 2011 16:10

Ännu en ångestfri dag. Känsloförvirringen som jag skrev om i onsdags kvarstår och jag är trött. Jag sover 12 timmar utan problem.


Jag tog en spa-dusch med rubbet dvs. ansiktsmask, hårinpackning, skrubb och insmörjning. Inpackningen (Wellas) fungerar bra mot klådan i hårbotten.


I morgon ska vi till svågern med familj eftersom han fyllde år i förra veckan. Det är inte utan att jag funderar på maten då svägerskan är Viktväkterska.... Jag får nog se till att inte vara allför hungrig. En vän trodde att eftersom det ju handlar om kalas, så ökar väl chanserna att få i sig fett, men det tror inte jag för jag vet av erfarenhet att man kan göra det mesta i kalasväg utan fett. Och utan smak.   


Fridens.

Av Ewa - 29 januari 2011 15:25

Idag har jag mätt mig och det är 2 månader sedan sist. På dessa månader har det försvunnit 7 cm (bysten, höfterna och vaderna). 2,8 kg borta på två månader. 


Jag har en liten spiralbunden bok som jag skriver ned de här mätningarna i och enligt den, så började jag med LKHF på allvar i mitten av juli månad 2010, så nu har jag hållt på i 6,5 månad.


Reusltat efter ca ett halvt år är:

Vikten: - 5 kg

Bysten: -4 cm

Midjan: -7 cm

Höften: -6 cm

Låren: -6 cm/ben

Vaden: -2 cm/ben


Eftersom man hellre ska mäta sig än väga sig och det dessutom är midjemåttet som gäller hälsan, så måste jag ju säga att det går åt rätt håll! Jag har börjat vänja mig vid att det går långsamt och jag har äntligen accepterat det. Kroppen hinner med och jag slipper överflödig hud. Förmodligen minskar risken för att jag ska gå upp all vikt igen. När jag var med i Viktväktarna, så gick jag ned 10 kg på bara 4 månader och sedan ytterligare några kilon, men de har jag fått tillbaka med råge......


Jag hittade en blog av en tjej i tidiga 20-åren som just nu diskuterar med sin läkare om en gastric bypass. Jag skrev en kommentar och rekommenderade LKHF och hon svarade att hon hade provat det, men att hon hade gått upp i vikt. Hm. Jag undrar om hon gjorde rätt?


Jag hittade en annan blog med ordet "viktresa" i titeln och det visade sig vara en dam i min ålder som skulle gå ned 5 kg med hjälp av Itrim. 5 kg!!! Vad är det för dj-a vikt-resa?! 5 kg är vad jag kallar för dagsutflykt. Kom igen när du, som jag har 25 kg kvar att bli av med. Det är en resa det!


Fridens.   

Av Ewa - 28 januari 2011 21:00

Ångestfri dag.

Alltid nå't.


O-fridens.

Av Ewa - 26 januari 2011 15:37

Det är busenkelt att må bra och bara gliiiida fram.

Det är skit-jobbigt att må dåligt och varje minut är en kamp.

Det är rörigt och förvirrande och ganska tröttande att må både bra och dåligt på samma gång. Så är det för mig nu.  


Jag mår bra tack vare LKHF och att kilona försvinner.

  


Jag mår dåligt, så fort jag tänker på Af och FK. Katastroftänkandet som Överläkaren på Södertälje psyk rekommenderade mig att sluta med kan jag inte längre hålla stången. Det är drygt 9 månader kvar av min ersättning och jag vet hur fort tiden kan gå. På de här 9 månaderna är det meningen att jag ska gå en "Stödkurs" på 3 månader, hitta en plats att arbetsträna på och dessutom komma underfund med hur mycket jag orkar arbeta OM jag orkar arbeta. Känn ingen press! Jag brukar ha förmågan att skjuta saker ifrån mig tills det är dax att ta itu med dem; jag brukar kunna låta bli att oroa mig för det jag inte kan göra något åt. Den förmågan har jag inte längre. Det är för mycket som står på spel. Min hälsa. Min ekonomi. Min framtid. Min familjs framtid. Jag måste få hjälp!! Jag måste få hjälp med att få FK att inse att det enda alternativet för mig är permanent sjukersättning. Jag måste få hjälp med att få FK att inse att de ska lägga ned sin tid och sina resurser på dem som faktiskt vill tillbaka i arbetslivet, dem som inte har varit borta i mer än 10 år, dem som har behov av att gå till en daglig aktivitet!


Jag vill inte ha det så här!


Jag orkar inte ha det så här!!

  

Jag tycker inte att jag ska behöva ha det så här!!!

 

 

  




Av Ewa - 25 januari 2011 15:35

Ju mer jag läser om LKHF desto mer verkar det fokuseras på kosten som ett sätt att gå ned i vikt och jag tycker nog att den fokuseringen borde ändras till hälsoaspekter och hälsovinster. När det hela tiden tjatas om att gå ned i vikt, så tror jag att de som inte har viktproblem kommer att gå miste om en fantastisk kost av just den anlendingen. Socker och stärkelse och diverse konstgjorda tillsatser är inte bra för någon oavsett viktklass och det är himla synd om de normalviktiga går miste om att få må riktigt bra. Även normalviktiga skulle väl tycka att det är skönt att slippa bli förkyld x antal gånger varje år eller att slippa munblåsor eller att bli av med eksem eller att bli fri från lättare depressoner och ångest eller att bli frisk från diabetes? Ändra fokuseringen, så att fler vågar prova LKHF!


Fridens.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26
27
28 29 30
31
<<< Januari 2011 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv i ord med Blogkeen
Följ Mitt liv i ord med Bloglovin'

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se