Det är 3 veckor sedan tummen opererades och jag har haft nagelpressen i 2 veckor. Inga problem alls. Pressen fungerar och jag luftar tummen varje dag, men luftningarna blir allt längre eftersom jag börjar bli ganska trött på att nagelpressen är i vägen. Jag skulle ha den 2-4 veckor, så jag tror inte att de långa luftningarna är till tummens nackdel. Tummen upp!

Fridens.

När jag lämnade rehab-damen igår med en oerhört epig konstruktion ovanpå den nyopererade tummen, så var jag skeptisk. Skulle det där lätta silikon-plast-bygget verkligen ha effekt?? Idag tog jag bort den för att tvätta och lufta tummen och såg, till min STORA överraskning att den bula som funnits igår nu var tillplattad! Ålrajt! Efter en dryg timmes luftning satte jag dit silikon-plast-bygget igen. Skeptikern är övertygad. :-)

Fridens.

Jag hade tid hos handkirurgen (samma som opererade mig) kvart i 12. Klockan 12 fick jag komma in till hennes sköterska som tog bort bandaget och det enda stygnet som fanns. Sedan fick jag tvätta av handen och tummen ordentligt och efter det blev det att vänta igen. Tjugo över tolv tog läkaren emot. Hon sa att det ser bra ut, men att jag behövde någon form av skyddande omslag som trycker till nagelområdet för att förhindra att det blir bulligt. Jag fick gå vidare till rehab-damerna. Damen som tog hand om mig la först ett lager silikon på nagelområdet och sedan en bit perforerad plast (?) och tejpade fast allt med kirurgtejp. Det här ska jag ha i upp till 4 veckor och lufta varje dag. Nu slipper jag i alla fall en påse på handen när jag duschar, så nu är de unkna dagarna förbi! Däremot slipper jag inte undan disken längre, men man kan inte få allt. ;-) Ingen ny tid för återbesök utan endast numret till rehab-damen ifall problem uppstår.

När jag satt i väntrummet, innan bandaget togs bort, så satt en pratsjuk dam bredvid mig och hon kommenterade min Musse Pigg-stora tumme. Hon frågade om det var pga artros som jag hade opererat tummen. När jag sa att jag hade tagit bort hela nageln, så ville hon dela med sig av egna erfarenheter. Hon hade operarat bort en tånagel och haft väldiga besvär med många byten av bandage. "Sedan sa läkaren att det skulle växa ut en ny nagel, men det blev en kloliknande sak och bara på ena sidan." Varför berättade hon det för mig? Jag fick känslan av att det var för att jag inte skulle tro att det jobbiga var över för min del eller så blev hon besviken på min reaktion som var ljum. "Vi får väl se." svarade jag och återgick till min bok. Pessimister och skandalsökare göre sig ej besvär.

När jag kom hem strax före 14, så slog huvudvärken och tröttheten till. Jag satt uppe till efter 1 i natt och var dessutom så dum att jag gick direkt från datorspelande till sovläge och det fungerar aldrig! Trots att jag var så trött att ögonen nästan gick i kors, så hade jag behövt mellanlanda med en bok innan jag lade mig. Det blev inte mycket sömn och det är det som känns nu..... Det är samma som när blodkärlen drog sig undan därför att jag faktiskt VAR nervös inför operationen fast jag kände mig avslappnad. Jag kände ingen nervositet inför dagens läkarbesök, men jag hade fel. Igen.

Det har varit soligt idag och flera minusgrader dvs Riktig Vinter. Jag tyckte att det var stor skillnad mellan Stockholm och här, det var betydligt varmare i Stockholm och när jag gick hem från stationen, så frös jag trots mössa och handskar.

Jag har börjat lyssna på den första Harry Potter på engelska med Stephen Fry som uppläsare. Den rena och tydligt artikulerade riksengelskan är som bomull för mina känslig öron.

Fridens.

......inget att skriva om mer än att det inte dunkar lika mycket i tummen när jag håller handen nedåt.

Fridens.

Operationsdax! När klockan var 6 gick jag ned till tåget. Det var tvärmörkt, tyst och folktomt. Medan jag satt på tåget fick jag en obehaglig på-väg-till-pest-jobbet-déjà-vu; jag åkte oftast med ett tåg som gick vid halv 7. Sjukhus sover aldrig, så där var verksamheten i full gång. När jag hade anmält mig och blivit "avprickad" fick jag byta om till den föga smickrande sjukhusrocken, sjuhusstrumpor och skoskydd. Jag tvättade höger tumme och underarm IGEN och fick sedan krypa ned i en säng. Det var inte helt fel för jag var trött. Jag fick en positiv känsla för hur allt skulle sluta när jag såg att sängen stod längst in i ett hörn. Avskildhet + säng = vila. Läkaren kom och tittade på tummen och sa att de eventuellt skulle behöva transplantera nagelbädd från ena stortån till tummen. Hon drog fram en tuschpenna och ritade en nedåtpil på höger axel och underarm samt på vänster ben. Jag vet EGENTLIGEN varför de ritar pilarna, men jag kan inte låta bli att undra över vem som kommer att drogas i operationssalen - jag eller dem? :-P  Jag kröp ned under landstingets tunna, gula filt och vita lakan och körde avslappnings-övningar och efter ett tag somnade jag. Sköterskan väckte mig när det var dax att sätta fast en kateter. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Hon hittade inget kärl i handen. Hon hittade inget kärl i armvecket. Hon försökte med handen igen och ovanför tummen, på handleden lyckades hon till slut. Hon sa att kärlen ofta blir ovilliga att samarbeta om man är nervös t.ex före operation. Jag upplevde mig själv som fru Lugnochfrid där jag låg, halvt sovande, men mina kärl avslöjade mig som en lögnare! Sköterskan tvättade vänster fot och lindade in den i en steril duk. "Så här rena fötter har jag aldrig tidigare haft!" sa jag och syftade på de två dubbeltvättningarna med Descutan + hennes extra tvätt. Kvart i 10 rullades jag in i op-salen, flyttade över till op-bordet och fick en värmefilt över mig. Riktigt gosigt! Det var 4 personal där inne. Alla gick omkring och utförde sina sysslor medan radion poppade i bakgrunden. De talade om för mig vad som skulle hända. De verkade veta vad de höll på med. De pratade sinsemellan. Jag kände mig varm och trygg. Sedan kom narkosläkaren och gav mig bedövningen. Efter kanske 15 sekunder började det snurra behagligt i huvudet samtidigt som jag andades syrgas i en mask och sedan vaknade jag med handen hängande i högläge. Fast jag var groggy, så var det första jag tänkte på min tå. Hade de gått lös på min tå oxå? Jag vickade på foten och kände hur stortån strök mot lakanet. Vilken tur - ett bandage mindre! Då och först då dök den första manspersonalen upp och frågade hur jag mådde. Jag sa att jag var trött, men annars mådde jag bra. Klockan var ungefär halv 12. Jag upplevde det som att det gick fort för mig att bli klar i knoppen och nu var jag hungrig och hade lite ont i ryggen av att ha legat i samma ställning i, mer eller mindre 4 timmar. När jag var tillbaka i mitt avskilda hörn i "startsalen", så fick jag 2 mackor och saft. Landstingets torra mackor hamnar inte i Guide Michelin, men efter 12 timmars fasta var de inte så tokiga! Jag lyckades med ett toalettbesök och lite senare togs katetern bort och nu skulle jag bara vänta på läkaren för återbesökstid och utskrivning. Jag bytte tillbaka till mina egna underbara varma kläder och började känna mig som en människa igen. Läkaren kom med en ny tid den 2 februari och sedan fick jag gå. Jag sms:ade Pär, gick till Pressbyrån i entré-hallen och köpte en drickyoughurt och satte mig sedan och väntade. Pär och Elin kom strax efter halv 14. NU ÄR DET GJORT!! :-)

Bedövningen i tummen var seglivad och klockan hann bli 19 innan jag kände det första pirret som visade att den började släppa. Nu känns det att det är en tumme inne i den tjocka bandagetutan. Tummen påminner om Musse Piggs fingrar! Läkaren sa att det kunde ta upp till ett år innan jag har en helt ny nagel. Jag har inga större problem att blogga. Jag måste bara vänja mig vid att dunka till mellanslagstangenten med vänster tumme i stället.

Fridens.

Den 23 januari ska jag och min tumme åka till Södersjukhuset för att äntligen få operera bort knölen. Beskedet kom när jag precis började undra om jag hade halkat ur systemet dvs glömts bort.

Fridens.

Läkaren från SöS ringde angående röntgenbilderna. Det finns inga förändringar i skelettet. Bra! Jag kommer att få en tid hos hudspecialisten som ska ta prov från min knöl och då ska jag ringa till handkirurgen direkt för att få en ny tid där och bestämma närmare angående operation. Fortsättning följer.

Fridens.

Södersjukhuset är STOOOORT!

Det var dock inga problem att hitta till handkirurgen. Det visade sig att läkaren som jag hade tid hos även hade jouren vilket ledde till en försening på hela 45 minuter. Jag hade naturligtvis en bok med mig, så det var uthärdligt. Väl inne hos farbror doktorn, så blev resultatet att jag skickades några våningar ned till röntgen för att kolla så att det inte är några skelett-förändringar till följd av tumknölen. Läkaren var däremot inte lika säker på att det är ett pyogent granulom utan mer ett x?x?!?X och att en hudspecialist ska få titta på och ta prov av knölen för att utesluta tumörer. Jag vet inte när det blir. Han ska ringa i morgon med röntgenresultatet och då får jag kanske besked om det provtagningen oxå. Det blir absolut operation. Därom råder ingen tvekan. Jag sa att jag föredrar narkos framför att endast armen bedövas + att jag får lugnande (jag har läst Margus skräck-upplevelse.....). Efter läkaren, men före röntgen gick jag till receptionen och bad att få tillbaka avgiften på 120 kr eftersom jag hade fått vänta 45 minuter extra (ett tips från sköterskan). Tack! Det kostade 200 kr att röntga tummen. Varsågod! Pärsk!! Jag var inte hemma förrän 18. Blä!

Fridens.