Jag hade tid hos handkirurgen (samma som opererade mig) kvart i 12. Klockan 12 fick jag komma in till hennes sköterska som tog bort bandaget och det enda stygnet som fanns. Sedan fick jag tvätta av handen och tummen ordentligt och efter det blev det att vänta igen. Tjugo över tolv tog läkaren emot. Hon sa att det ser bra ut, men att jag behövde någon form av skyddande omslag som trycker till nagelområdet för att förhindra att det blir bulligt. Jag fick gå vidare till rehab-damerna. Damen som tog hand om mig la först ett lager silikon på nagelområdet och sedan en bit perforerad plast (?) och tejpade fast allt med kirurgtejp. Det här ska jag ha i upp till 4 veckor och lufta varje dag. Nu slipper jag i alla fall en påse på handen när jag duschar, så nu är de unkna dagarna förbi! Däremot slipper jag inte undan disken längre, men man kan inte få allt. ;-) Ingen ny tid för återbesök utan endast numret till rehab-damen ifall problem uppstår.

När jag satt i väntrummet, innan bandaget togs bort, så satt en pratsjuk dam bredvid mig och hon kommenterade min Musse Pigg-stora tumme. Hon frågade om det var pga artros som jag hade opererat tummen. När jag sa att jag hade tagit bort hela nageln, så ville hon dela med sig av egna erfarenheter. Hon hade operarat bort en tånagel och haft väldiga besvär med många byten av bandage. "Sedan sa läkaren att det skulle växa ut en ny nagel, men det blev en kloliknande sak och bara på ena sidan." Varför berättade hon det för mig? Jag fick känslan av att det var för att jag inte skulle tro att det jobbiga var över för min del eller så blev hon besviken på min reaktion som var ljum. "Vi får väl se." svarade jag och återgick till min bok. Pessimister och skandalsökare göre sig ej besvär.

När jag kom hem strax före 14, så slog huvudvärken och tröttheten till. Jag satt uppe till efter 1 i natt och var dessutom så dum att jag gick direkt från datorspelande till sovläge och det fungerar aldrig! Trots att jag var så trött att ögonen nästan gick i kors, så hade jag behövt mellanlanda med en bok innan jag lade mig. Det blev inte mycket sömn och det är det som känns nu..... Det är samma som när blodkärlen drog sig undan därför att jag faktiskt VAR nervös inför operationen fast jag kände mig avslappnad. Jag kände ingen nervositet inför dagens läkarbesök, men jag hade fel. Igen.

Det har varit soligt idag och flera minusgrader dvs Riktig Vinter. Jag tyckte att det var stor skillnad mellan Stockholm och här, det var betydligt varmare i Stockholm och när jag gick hem från stationen, så frös jag trots mössa och handskar.

Jag har börjat lyssna på den första Harry Potter på engelska med Stephen Fry som uppläsare. Den rena och tydligt artikulerade riksengelskan är som bomull för mina känslig öron.

Fridens.

 

margus

3 februari 2009 17:03

Stackars dig, med tummen. Inget är som väntans tider.
Känner igen det där med huvudvärk när man ska till sjukvården. Får alltid h-värk när jag inte får äta. Man tror att man ska klara sig, men likafullt är den där ...varje gång.

http://margus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...