Det blev veckans vilodag idag och jag hade tänkt sova lite längre, men kroppen hade sovit färdigt halv åtta.

Jag gjorde färdigt matsedeln och handlingslistan och såg ett par avsnitt av "Six feet under".

Pär och jag handlade på Coop och det gick ganska fort faktiskt; drygt 1,5 timme från att vi åkte hemifrån till att vi kom tillbaka.

Jag är så konstigt trött - gääääsp....

Natti, natti.

Det var för ca 9-10 år sedan när jag gick i terapi på Södertälje sjukhus och inte var nöjd med min terapeut som jag skrev ett brev till överläkaren. Jag ansåg att jag, som en patient som vänder ut och in på sig själv, kan kräva att terapeuten i fråga, från ett möte till ett annat, SKA komma ihåg om jag är gift och om jag har barn + att han inte ska sitta och halvsova medan jag pratar. Det resulterade i ett telefonsamtal med denne överläkare samt att jag fick byta terapeut. Det jag egentligen vill skriva om är att det är samma läkare som nu arbetar som extra resurs på min VC och som jag har fått väldigt bra kontakt med. Tillsammans med min husläkare, så är det de två personer som jag har fått absolut mest hjälp med när det gäller att bli trodd, mediciner och oundvikliga kontakter med Försäkringskassan. Det var alltså dessa två som jag hade möte med idag och vi är rörande eniga i vår strategi gentemot FK. När det blir dax kommer jag att ansöka om förlängning av sjukersättningen och mina "supportrar" kommer att styrka ansökan samt yrka på att det blir längre än bara ett år. Överläkarens omdöme och signatur väger tungt. Det känns mycket bra!

På Discshop har de sänkt priset för första säsongen av diverse serier och jag köpte en box med 13 avsnitt av "Six feet under". Den visas på Kanal 2, men jag har aldrig sett den fast jag har snappat upp att den har fått väldigt bra kritik. Jag har sett sex avsnitt nu och jag gillar den mer och mer. Bara det att det handlar om en begravingsbyrå - hur ofta får man en inblick i den branschen? Inga superkända skådespelare och fast den är amerikansk, så är den långt ifrån Happy-Ending-sockersöt och det är ett STORT plus.

Det är åter dax att göra matsedel för två veckor (trååååkigt!) och det är jag och Pär som handlar på Coop i morgon.

Natti, natti.

Ögonen är inte fullt så irriterade idag tack vare att det är betydligt svalare och dessutom regnigt, men det var ett tag i morse, innan allergtabletten började verka, som jag tvekade angående SATS. Jag kom iväg i alla fall och det är inget jag ångrar. Jag tycker att det är så skönt! När jag "ny-startade" för några veckor sedan, så tog jag det väldigt försiktigt, men nu kan jag öka på lite för varje pass och snart är jag uppe i samma fulla program som jag körde i höstas/vintras.

Det finns många anledningar till att jag läser en bok. Någon tipsar mig om den, jag läser om den, jag får den i present eller så är det helt enkelt omslaget eller titeln som lockar mig. Härom natten så drömde jag att jag var med i "Da Vinci-koden" av Dan Brown och det gjorde att jag ville läsa den boken och det här drömmandet var nog nytt när det gäller att välja bok! Jag började läsa "Da Vinci-koden" i den vevan när den var som mest aktuell och omtalad, men då tyckte jag att det var väl mycket "action-film" över den, men nu ska jag försöka igen.

Boktips:

Blocket av Karin Wahlberg

Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross (den har jag läst flera gånger)

Alla böcker av Karin Alvtegen

Hanteringen av odöda av Johan Ajvide Lindqvist

De flesta böckerna av Michael Gayle (himla roliga)

Imorgon ska jag träffa min husläkare och överläkaren för att bl.a lägga upp strategi vad gäller Försäkringskassan. Min sjukersättning tar slut i februari nästa år vilket innebär att i september, ungefär, är det dax att ansöka om förlängning och det gäller att få FK att inse att inget har förändrats; jag är fortfarande sjuk. Det är lättare sagt än gjort.....

Natti, natti.

För ett par år sedan glömde Pär och Elin HELT bort att det var Mors Dag och jag tog faktiskt mer illa vid mig än jag trodde att jag skulle göra. Jag är ganska långsint av mig, så jag kontrade med att strunta i Fars Dag när november kom. Sedan dess har vi enats om att inte fira de här dagarna. Idag grattade Pär mig på Mors Dag och det var nog tack vare att det stod i någon av annonserna i DN...... En anledning att fira de här dagarna är väl för att visa att jag tycker att han är en bra pappa och Elin borde väl ha samma anledning. Annars håller nog Mors Dag på att bli lika kommersiell som Alla Hjärtans Dag.

Jag har städat idag vilket även var dagens motionspass. Pär hjälpte Elin att möblera om i hennes rum vilket inte är det lättaste då hennes rum är litet och hon har en loftsäng som tar upp en stor del av det utrymmet. Det var oxå Spa-dag för marsvinen med bad (precis varenda en hade någon form av kladd i pälsen) och kloklippning. Deras päls blir rent fantastiskt len fast vi bara använder vatten!

Mina ögon är ovanligt irriterade; röda och rinniga. Det kommer in en hel del pollen när det är öppet överallt och det har nog en del att göra med städningen och allt damm som virvlar runt. Hoppas att det lugnar ned sig över natten för annars vet jag inte om jag fixar att åka hela vägen till SATS i morgon.

Natti, natt.

För första gången är det riktig värme i luften, så nu tycker i alla fall jag att det är sommar!

Jag glömde skriva igår för jag blev så vansinnigt trött att jag gick och lade mig strax efter 21 efter att ha sovit på soffan i nästan två timmar.

Jag var på SATS igår och det blev ett bra pass; så pass tungt att jag får jobba lite och svettas. Det är så skönt! Det är ändå lustigt att det kan ta så olika från en gång till en annan för efter måndagens pass, så hade jag träningsvärk överallt medan gårdagens pass bara känns litet i axlarna.

Elin hade tid hos frisören nere i vårt centrum och jag följde med eftersom vi behövde handla lite efteråt. Hon hade inte klippt sig sedan december, så det var dax, lindrigt uttryckt. Det försvann säkert 3-4 cm, men det behövdes och nu ser hennes hår inte alls lika slitet ut längre. Hon tycker att det blev för kort även om det fortfarande är strax nedanför axlarna.

Idag sov jag till klockan 8. Det var jag som fick ge våra grisar frukost eftersom Pär var borta och de tyckte att det var i senaste laget ("Ser du inte att vi håller på att svälta ihjäl???). Det är ett makalöst pipande och skrikande, men så fort jag har ställt in skålarna, så blir det knäpptyst och det enda som hörs är deras tuggande. De är så gulliga!!!

De senaste veckorna har jag en konstig "tunghet" och tröghet i kroppen som jag antar har med pollen-allergin att göra; det tar på krafterna att kroppen hela tiden måste bekämpa den. Pär kom hem strax efter klockan 11 och han följde med ut och promenerade. En timmes stavgång och det var ok när jag väl kom ut, men efteråt blev jag så ruskigt trött igen.

Vår granne, som bor under oss, är en pensionerad dam som är ute på resor ett par gånger om året. För en dryg månad sedan åkte hon iväg på en lång-kryssning och vi har matat hennes fiskar och tagit in hennes post under tiden. Hon skulle ha kommit hem i tisdags, men då hon inte gjorde det så fortsatte vi att mata fiskarna och ta in posten vilket inte är direkt jobbigt. Igår ringde hennes fd man på dörren och kunde meddela att hon hade blivit sjuk på båten och flugits med helikopter till ett sjukhus i Frankrike! Problem med magen + lunginflammation. Hon är inte i toppform, så att säga och det hade väl varit på håret att hon klarade sig. Usch, vilken otur! När hon väl har flyttats till Huddinge sjukhus, så blir hon nog kvar där ett par veckor. En av hennes två fiskar var riktigt dålig ett tag, men har piggnat till så pass att man nog kan säga att han lurade döden. Tänk om det var så att han var dålig samtidigt som hon blev sjuk...... De kanske har starka band sinsemellan.

Nu ska jag göra en kanna te och sätta mig i soffan och slötitta på TV eller läsa.

Slut för idag, tack för idag.

I ungefär en månad nu har jag tagit mina ångest-droppar klockan 16 dvs tidigare än förut för att bli trött tidigare. Jag går och lägger mig 22 och läser i en timme och sedan somnar jag utan problem. Det här innebär oxå att jag faktiskt har sovit färdigt vid 7-7.30 och det passar ju väldigt bra de dagar jag måste upp och iväg, t.ex till SATS. En dag som idag, däremot, när jag har varit trött och har samma spänningsvärk i huvudet sedan i tisdags, då skulle det ha varit skönt att kunna sova ett par timmar till.....Det blev en vilodag och nu, när det närmar sig läggdax, så är huvudvärken borta.

Pär är borta på något jippo med arbetet och kommer inte hem förrän på lördag eftermiddag. Jag saknar honom. Så'na här gånger brukar Elin sova i hans säng i stället för i sin egen och det tänker hon göra nu oxå. Trots att hon är så liten i kroppen, så är hon en baddare på att snarka......

Boktips: Allt för min syster av J Picoult som jag läser just nu.

Anna är 13 år och stämmer sina föräldrar då hon inte längre vill tas för given som donator åt sin leukemi-sjuka äldre syster. Den är bra! Jag läste nyligen Försvinnanden av samma författare där det handlar om bortträngda minnen.

Jag är inne i en bokslukarperiod och har läst 6 böcker på raken.

Svart stig av Åsa Larsson (jag är född i Kiruna, jag med!)

Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson

Natti, natti.

För två år sedan kapade jag mitt halvlånga hår till en riktigt kort frisyr och det har jag inte ångrat! Frisören hette Veronica och henne "behöll" jag ända tills i december då hon slutade på Klippoteket för att öppna egen salong ända ute i Tyresö. Hon hänvisade sina kunder till Malin och jag klippte mig hos henne två gånger, men var inte riktigt nöjd. Idag var det dax igen och nu hade jag tid hos Carol och det blev ganska bra. Även om frisören kan se hur tidigare frisörer har klippt, så blir det sällan lika bra som originalet. Ack ja.... För några år sedan kunde en mindre bra klippning sänka mig fullständigt, men ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig och det är SKÖNT! Fast jag är ändå inte fullt så nonchalant att jag nöjer mig med vilken frisör som helst; det är ett hantverk som jag är villig att betala för.

Idag är jag trött.

Natti, natti.

.....sedan jag senast skrev. Skrivlusten har uteblivit, men nu är jag tillbaka!

Torsdagen den 26 april var jag ute och promenerade (som vanligt) när jag kände att det hade blivit trååååkigt och jag måste hitta på något annat och då var ju SATS givet! Sagt och gjort; nästa dag var jag på SATS  och det var första gången på 4,5 månad! Jag har aldrig haft ett så långt uppehåll sedan jag blev medlem för tre år sedan. Det blev en mjukstart, men det kändes så bra och det var så skönt! Sedan dess har jag lyckats komma iväg en gång i veckan, men just den här veckan ska jag, banne mig gå upp till två gånger!

För en vecka sedan hade jag äntligen ett möte med sjukgymnasten/dietisten som arbetar enligt 4M-metoden (mat, motion, motivation och medicin). Nästan katastrof! Personkemin kraschade från start och resten blev plågsamt. Hon är säkert erfaren och kanske duktig på det hon gör och hon har nog hjälpt många och det var det som låg henne i fatet för det kändes som om jag inte kunde tillföra något nytt. Hon hade hört allt redan; alla förklaringar, bortförklaringar och ursäkter.  Hon ställde en fråga, men jag hann knappt svara eftersom hon ändå visste vad jag skulle säga. Enligt henne är det största felet att jag inte äter lagad mat till lunch (te, mackor och frukt oftast), men egentligen kunde både frukosten och middagen bättras på ordentligt. Sallad, tomat och gurka är, enligt henne, inga grönsaker, så även om jag äter till middagen varje dag, så är det värdelöst. Det ska vara rotfrukter och fibrer som mättar! Det enda som var godkänt var min träning. Jag antar att det är småätandet som är ett av problemen för överviktiga, men inte för mig. Jag äter inte som tröst eller bara för att jag inte har något annat att göra. Faktiskt! Hon trodde mig inte. Jag fick rådet att hålla mig hemifrån och långt från kylskåpet så mycket som möjligt. DET ÄR INTE DET SOM ÄR MITT PROBLEM ville jag skrika. Jag hade några år när jag åt fel och kanske för mycket och inte tränade över huvud taget + biverkningar från mediciner och DET ÄR DET JAG BEHÖVER HJÄLP MED. I början av samtalet lade vi upp rimliga mål: jag vill gå ned dryga 20 kilo på två år. Det innebär ett kilo i månaden och det låter rimligt. Det innebär även 500 g på två veckor eller 250 g i veckan och låter MYCKET rimligt! Vi pratade i en timme och efteråt var det fullt i huvudet och jag kände mig som jag blivit överkörd av en ångvält. Jag fick en ny tid, men redan när jag kommit ut ur hennes rum, så visste jag att jag skulle lämna återbud. När jag kom hem, så tog jag en titt i min vikttabell och det var glada nyheter för den visade nämligen att jag hade gått ned 1.1 kg under den senaste fyra-veckors-perioden precis enligt "den rimliga målsättningen"! HA, tänkte jag, jag klarar mig själv, så det så!

När jag ätit Ciprlex 5 mg + Zoloft 100 mg i en månad, så var det välbekanta suget tillbaka. F-N OXÅ! Så fort jag hade identifierat suget, så tog jag bort Cipralex och äter nu Zoloft 200 mg vilket är precis det jag åt i november när jag beslöt att byta medicin.....Ironiskt värre!