Nu installerar jag Sims 3 för tredje gången. Jag vill tycka om det. Jag vill! Jag är ganska trött på Sims 2 och vid det här laget har det kommit ut mängder av kuliga expantioner till Sims 3. Jag vill lära mig spela det ordentligt. Jag vill ha tålamod. Jag vill tycka om det! Är jag bara envis eller är jag helt enkelt dum i huv'et? I nuläget flyter livet på friktionsfritt, så då kan jag lägga ned energi på den här sortens problem.   

Fridens.   

.....lyser i ensamt majestät på skänken i vardagsrummet.

Fridens.

Sov till halv 11 och låg kvar till halv 12.

Jag har inte ont vare sig i ryggen eller i sidan - smärtfri himmel!

Bloggade.

Åt lite lunch och såg "Påven Johanna" för 3:e gången. Suverän! Boken ska få flytta ned från övervåningen och bli permanent boende på Min Olästa Hylla.

Månadsmätning av kroppen (ytterligare några centimeter har försvunnit) och dusch.

Blogga.

Maila.

Senare ska jag laga äggröra med grädde och steka bacon som middag till Pär och mig (Elin är med sin prins).

Ett sista ryck med "Sjöfararna", så att jag kan börja på en ny bok i morgon när jag ska åka tåg till SATS.

Vilken ren och skär lycka det är att få må riktigt bra!

Söndax-fridens!    

.....med föräldrar och att vara föräldrar. En nära vän hade en mamma som inte var kandidat till "Årets mamma" och mina föräldrar var inga stjärnskott de heller. Misshandel, både fysisk och psykisk, negligering, ren vanvård, sexuella övergrepp, ihjältigning av problem osv. Det finns väldigt många sätt man kan misshandla sitt barn på både medvetet och omedvetet.

Var går gränsen för att en förälder gör så gott den kan? Jag tycker att man alltid pratar om att man ska förlåta sina föräldrar eftersom de gjorde så gott de kunde med de kunskaper de hade. Om det handlar om kunskaper, så kan man alltid skaffa mer, eller hur? Om jag tar mina egna föräldrar, så hade de kunnat försöka prata med mig eller vända sig till skolsjukvården eller den vanliga sjukvården eller prata med mina syskon. I stället valde de att inte reagera förrän jag begått mitt första självmordsförsök (min okäre bror uttryckte ingen som helst förvåning när det hände). Nej, jag kan inte förlåta dem för det! Som förälder befinner jag mig i en liknande situation och det är mig fullständigt främmande att inte agera för Elins skull. Inte fan skulle jag acceptera att hon, som jag gjorde, låste in sig i sitt rum med sina tårar och musik! Att jag egentligen inte hade kompisar utanför skolan tolkade mina föräldrar som att jag tyckte om att vara ensam (det var visserligen inte helt fel) i stället för att luska fram att mitt självförtroende var så ynkligt att det bara flämtade. Jag vågade det ju för helvete ingenting!! Eftersom jag klarade av skolan, så var det väl inga problem för inte mådde jag väl dåligt när jag orkade sköta skolan? Nä, jag tror inte på det där med att förlåta sina föräldrar för att de förmodligen gjorde så gott de kunde för mina kunde ha gjort mer! De var båda 42 när jag föddes och dryga 43 när lillasyster föddes. Det här var i mitten av 60-talet när det fanns medel att förhindra graviditeter och om man, som de, redan hade 4 barn (varav det yngsta var 10 år) och var ganska slitna av både barn och av egna sjukdomar, så varför skaffar man då ytterligare 2 barn??

Härom dagen köpte jag en för mig ny tidning, M-magasin Hälsa och Psykologi och den hade temat "Mamma". I en artikel står följande att läsa:

"Det handlar inte om att skylla på mamma. Det är inte hennes fel om ditt liv går snett. Men hennes person och hennes sätt att vara mamma har format dig och din uppfattning om livet. Det var hon som gav dig grundkursen. Hur man relaterar till andra människor. Hur man gör för att få kärlek. Vad som är viktigt i livet."

Jag tycker att det är motsägelsefullt. Jag håller med om att det inte går att skylla allt på sin mamma eftersom man har ansvar för sitt eget liv, men om mamman inte har försett en med så bra verktyg som möjligt? Om mamman bara lämnade över de verktyg som hon hade fått från sin mamma utan att utveckla de på något sätt? Utan att ha skaffat sig själv mer kunskaper? Har man inte, som förälder, ett ansvar för att utvecklas, ett ansvar för att inte bara trampa på i samma fotspår som sina egna föräldrar? Även om man hade världens bästa och perfekta föräldrar, så måste man själv bidra med något nytt när man, i sin tur, får barn för annars stannar allt av.

Fridens.

Idag har jag städat! Oj, oj, oj, vad det behövdes.....men varför städa oftare än att det blir ett synligt resultat när man har gjort det? De städrutiner jag har nu skulle ha varit mig fullständigt främmande för 10 år sedan. Toalett och handfatet skurar jag vid behov. Köksgolvet dammsugs 2 gånger i veckan till följd av burstädning. Den övriga städningen (dammtorkning och dammsugning inklusive det eviga undanplockandet) gör jag bara en gång i månaden. Jag vill inte oftare än så. Jag orkar inte oftare än så. Det behövs inte oftare än så. Pär och Elin klagar inte och om de gör det, så svarar jag att det är fritt fram att städa och vassego'! För att inte Pär ska få onda ögat av jämställdhetsfanatiker, så vill jag tala om att vi har kommit överens om den här arbetsfördelningen och han rycker in när det blir för fysiskt tungt för mig. Idag t.ex., så fick soffan byta kläder igen till den röda medan den ljusa stoppades ned i en IKEA-kasse och forslades till kemtvätten och det fixar jag inte själv. 

När Pär var på höstmarknaden på Öland i september, så köpte han en pumpa. Den har han använt till bl.a soppa och paj och i skalet skar han ut ett nylle och nu har vi ett självlysande pumpahuvud på skänken i vardagsrummet. Mysfaktorn är acceptabel, men i övrigt så reser hela jag ragg mot idén att fira halloween. Varför har Sverige nappat på denna infantila högtid?! I år har det - gud ske lov! - inte varit några snorungar som har ringt på och försökt se gulliga ut i syfte att få gratis godis.     Vår egen Allhelgona-helg är nästa vecka. Bara så ni vet!

Jag har oxå ställt om diverse klockor (1 timme tillbaka) och i morgon får jag se vilka digitala klockor som faktiskt ställer om sig själva. Varför, VARFÖR, måste vi hålla på med det här svamlet 2 gånger om året?! Min kropp och mitt psyke tycker att det är skitjobbigt!!    

Gårdagens promenad resulterade i att jag blev sjukt trött och fick (tränings?)värk i hela kroppen. Så pass ont att jag faktiskt valde att ta en Ipren; i vanliga fall njuter jag av träningsvärk. Idag protesterade ryggen mot slutet av städningen och jag har känningar i höger sida igen. Inte bra.....     Nu gäller det för mig att tänka på hur jag rör mig och hur jag sitter, så att det släpper över natten. 

Nu är det te-dax!   

Fridens. 

Dax för ElevVårdsKonferens igen tillsammans med rektor, studievägledare, specialistpedagogen och Elins alldeles egna psykolog från BUP. Jag tycker väl att uttrycket elevvårdskonferens är väl mäktigt, så till vida att "konferens" ger mig intryck av STORT möte, men själva elevvårdsdelen tycker jag stämmer bra. När det kör ihop sig för en elev, så finns det ett otal lösningar, så bara för att man känner att man inte orkar eller halkar efter, så är det absolut inte kört! I alla fall inte om man går på Rönninge Gymnasium som Elin gör. Slutresultatet av dagens möte är att Elin går 3 förmiddagar och 2 eftermiddagar. En av hennes kurser skjuts lite på framtiden (orkar inte förklara närmare) och den andra tas bort för att läsas på distans via Hermods (!?!). Denna lösning är hanterbar och det tror jag att Elin oxå känner. 3 förmiddagar och sedan 2 rejäla sovmorgnar med eftermiddagslektioner - inga problem, eller hur, Elin-Pelin? Något som jag upplevde som en lättnad är att både rektorn och Elins psykolog uttryckte det som att Elin är ambitiös och att hon inte försöker smita undan ansvar; hon ger inte alls upp för lätt! Det är så även jag uppfattar henne; hon kämpar på så gott hon kan.  Vi startar det hela med en veckas lov s.k mjukstart.     Jag hoppas att Elin känner att hon förtjänar att ha lov och att hon kan slappna av så pass att hon får möjlighet att vila ordentligt. Puss o Kram, gumsegosen!    

I bästa vi-måste-sluta-små-handla-så-ofta-på-Konsum-anda, så klarade Elin och jag av en mindre veckohandling efter mötet inklusive helg-smaskens och det här ska klara oss fram till tisdag. Det var väldigt milt ute med strålande sol och +10 grader, så jag var genomsvettig när vi kom hem. Efter lunchen kunde jag inte motstå solskenet utan gick en långsam promenad på 70 minuter, men, jösses amalia, vad jag blev trött i benen! 

Jag har snart läst ut "Sjöfararna" och när ger mig själv tillfälle att läsa koncentrerat, så tycker jag nog att den är minst lika bra som de 2 tidigare. 

Fridens.    

Med hjälp av tekniken kan allt, vad som helst, uppmärksammas i media. Allt, vad som helst, kan fångas på bild för den fantasilösa moderna människan. Allt, vad som helst, kan sedan prånglas ut på nätet och kallas för nyheter. Länken leder till en kort film om en kille som blir attackerad av en haj. Personligen har jag inte sett filmen och det är ett medvetet val. Jag har visserligen aldrig sett en haj på riktigt, men jag kan mycket väl föreställa mig hur det skulle vara att bli attackerad av en sådan; det behöver jag ingen film till! Jag kan dessutom föreställa mig hur killen i filmen mår så här efteråt med mardrömmar och annat, men så'nt är aldrig av intresse utan bara det direkta våldet, blodet och äcklet. Jag har inte mycket till övers för den moderna människan.    

Fridens.

Tvingade upp mig själv ur sängen redan halv 11. På något sätt måste jag få mig själv att komma igång på förmiddagarna, så att jag kan utnyttja dagsljuset innan det försvinner helt! Numera är det mörkt redan klockan 18 (efter helgens omställning, så är det mörkt klockan 17!!!) och det är inte så många ljusa timmar att spela på när man, som jag, inte tycker om att promenera eller ens vara ute när det är mörkt. Smått stressande faktiskt. I morgon har Elin och jag tid för elevvårdskonferens halv 12 och jag måste duscha innan vilket gör att jag inte får möjlighet att sova bort förmiddagen. Bra! Fram med piskan! Välmåendet är moroten!!    

Idag har jag bara tvättat 2 maskiner och städat hos gulle-grisarna. Jag har tillbringat lite tid i soffan oxå med att läsa de sista 200 sidorna i "Sjöfararna" av Gabaldon. Den är seg, men eftersom jag planerar att läsa de övriga böckerna i serien, så vill jag inte ge upp den här. Den första boken i serien var urbra, den andra var så där..... och den jag läser nu är något tjatig (tjatigt språk och ganska tjatig handling faktiskt), men det kan bero på att jag har läst alla 3 direkt efter varandra. Det som fascinerar mig är att de senare böckerna är tjockare än de tidiga böckerna; hur kan hon ha så mycket att skriva om?! 800 sidor blir drygt 1000 sidor. Jag är alldeles matt.....      Efter denna bok ska jag läsa något heeeelt annat och som tur är, så är Min Olästa Hylla full!

Fridens.