Alla inlägg den 21 oktober 2010

Av Ewa - 21 oktober 2010 21:30

När Elin var liten, så hade vi avlastning av en sk. kontaktfamilj som vi fick kontakt med genom BUP. Det var samma 2 kuratorer som hade spädbarnsgruppen som ordnade kontaktfamiljen, men - och så här med facit i hand tror jag att det hade betydelse - kontaktfamiljen var ingen "riktig" kontaktfamilj utan bestod av ett äldre par som en av kuratorerna kände privat. Det var i alla fall värt ett försök.


Det äldre paret kom hem till oss för att fika och ta en första kontakt. Jag minns att vi satt runt köksbordet och att Elin (som var ca 1,5 år) gick fram och tillbaka runt bordet och kikade på dem ur alla möjliga och omöjliga vinklar dvs. hon flörtade skamlöst och de föll. Vi bodde i Södertälje då och Paret bodde lite utanför, som på landet. Paret hade en vuxen son med familj (en dotter i samma ålder som Elin och en på gång).


Av någon anledning fick Pär och jag, redan från början, veta att Parets son med familj inte var överdrivet förtjusta i att de ställde upp som kontaktfamilj. Underförstått var de svartsjuka. Jaha.... Skulle vi vara extra tacksamma? 


Vi kom överens om att de skulle ha Elin hos sig en helg i månaden, från fredag kväll till söndag eftermiddag. Det fungerade alldeles utmärkt! Elin tyckte om att sova borta och - naturligtvis - älskade hon att ha 2 vuxnas konstanta uppmärksamhet, 2 vuxna som inte såg något som helst fel hos detta lilla charm-troll. Så småningom blev Elin och Parets båda barnbarn riktiga bundisar och tillbringade flera helger tillsammans.


Det dröjde länge innan Pär och jag fick träffa Parets son och svärdotter. Det var som om de ville hålla 2 olika världar isär. Svärdottern visade sig vara lättare att få kontakt med än sonen, kanske för att hon var just ingift och inte lika svartsjuk. Pär har alltid haft lättare att prata med olika sortes människor än vad jag har och han har förmågan och orken att anstränga sig även när allt inte flyter. Jag orkar sällan anstränga mig. Ju längre tid som vi kände Paret desto tydligare blev det för mig att vi inte hade så mycket att prata om. Jag upplevde det ofta som att vi hade öppnat dörren mycket mer än vad de hade. Det kändes som om de visste mer om oss än vi om dem; inga föräldrar i närheten, förlossningsdepresson, vanliga depressioner, spädbarnsgruppen, behov av avlastning osv. Det kändes inte jämlikt.


När vi hämtade Elin efter en helg, så blev vi alltid bjudna på fika, men ju längre tiden gick desto jobbigare tyckte jag att dessa söndagar blev och ofta övertalade jag Pär att jag skulle få slippa följa med. Det kändes likadant med fredagarna när vi "lämnade in" Elin. Jag orkade inte med det krystade sällskapet!


De blev inbjudna på Elins och mina dubbel-kalas och fick på så vis träffa hela Vårat Gäng. Ibland hade de med sig sina barnbarn  (utan föräldrarna) som kom bra överens med Elin och hennes kusiner. Vid ett tillfälle var även deras son och svärdotter med. Vi bjöd även Paret tillsammans med son + familj på middag. Ingenting av detta återgäldades på något sätt. Vår dörr var mer öppen. Jag undrar varför det blev så?


Jag minns ett tillfälle när Damen i Paret ringde en söndag morgon och talade om att Elin nog hade blivit förkyld och att hon hade feber och kunde vi komma och hämta henne lite tidigare för hon var lite hängig. Självklart åkte vi iväg tidigare, men när vi kom hem till Paret, så visade det sig att Damen hade tagit med sig febriga Elin till en basar (?) och så pekade Herrn ut åt vilket håll vi skulle gå. Vi hittade dem och Elin hade roligt trots att hennes blick var feberblank och hon var trött. Varför hade Damen gjort så i stället för att vänta tills vi hade hämtat Elin och sedan gått på basaren (?) om det nu var så viktigt.


Åren gick och Elin blev äldre och till slut kom den dagen då hon inte längre ville tillbringa helgen hos Paret och det var väl ungefär så det tog slut. De första åren efter avslutet, så fick Elin både födelsedagspresenter och julklappar och jag tyckte inte att det kändes helt ok..... Sedan tunnades även det ut och hon fick endast födelsedagskort. Nu är det nog ett par år sedan hon fick något och jag vet faktiskt inte om Elin har några egentliga minnen av Paret.


Jag undrar hur en "äkta" kontaktfamilj hade varit? Vad hade skillnaderna bestått i? Naturligtvis är jag tacksam för den hjälp som vi fick av Paret för det fungerade verkligen som avlastning, men ändå är känslan av det hela mindre behaglig. Det är kanske inte konstigare än att jag, men Pär, inte "klickade" ordentligt med Paret. Personkemi, ni vet.


Fridens.


Av Ewa - 21 oktober 2010 18:02

Det blir inget SATS i morgon för det ska till ett djäkla mirakel om värken har släppt tills dess! I stället ska jag gå upp så att jag kan ringa sjukgymnasterna mellan halv 8 och kvart över. Jag skulle förmodligen ha gett sjukgymnasten fler chanser än de 2 besök som jag orkade med i mars/april.    Efterklok igen.... Kanske kan jag styrketräna på måndag, men nästa fredag har Elin och jag möte med skolan, så då blir det inget.


Fridens.   

Av Ewa - 21 oktober 2010 12:06

Igår var jag tvungen att förnya recept inför nästa uttag och då började jag fundera..... Jag tar 7 olika mediciner varje morgon. För ca ett halvår sedan fick jag klartecken att ta bort kolesterolmedicinen (det var då det blev 7 kvar). Helst av allt skulle jag vilja skrota alla piller, men jag vet att det inte fungerar. Däremot kom jag på att 2 av medicinerna är för mina knän; en glukosamin och en värktablett/antiinflammatorisk, men varför tar jag de medicinerna? Jag började ta dem innan jag upptäckte MBT-skorna och då hade jag ont ibland, men sedan jag bytte till MBT-skor, så har jag, i princip, aldrig ont i vare sig knäna eller höfterna längre, så varför då äta mediciner?? Från och med idag tar jag bort de 2 pillerna och är därmed nere i 5 medusiner; 2 för depression/ångest, 1 för sköldkörteln, 1 för magen och så järntabletter. Det känns inte alls så piller-trillar-aktigt längre!    


Jag tog extra Theralen-droppar igår och har sovit riktigt bra. Jag utfärdade en snark-varning till Pär, men tydligen kunde han sova i sängen hela natten utan att störas. Jag har fortfarande ont, men jag kan röra mig och jag lyckades byta marsvinens handdukar på golvet (allt som är längre ned än höft-höjd innebär problem när jag har ont) även om det inte gick så fort. Det är burstädning och tvättning av handdukar på schemat idag och så vila, så jag hoppas att jag klarar att ta mig till SATS i morgon.


Nu är klockan 20 över 12 och marsvinen trampar otåligt runt mig eftersom de vet att det är dax för kli-gröten.   


Fridens.    

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2010 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards