Nu vet jag att det, till en del, var vitkålshuvudet som var stink-boven i kylen. Igår kväll tog jag in det för att lägga in det kylen igen, men det luktade så  stank så dj-t att jag bara högg av en bit till marsvinen (som jag lade in en plastpåse) och sedan åkte huv'et ut på balkongen igen. Det är inget som helst fel på vitkålen och jag förstår inte vad det har för anledning att stinka så.

Fridens.

PS! Idag kom Pär hem från Öland och jag har nu fått avin på min kappa.

Jag kom iväg till SATS som planerat och det fanns inga tveksamheter över huvud taget, men jag var ganska trött efter att ha vaknat 97 gånger i natt i väntan på att väckarklockan skulle ringa. Enligt träningskortet, så var jag där senast den 12 februari och sedan blev jag förkyld. Det hade förändrats en del på de närmare 8 månader som har passerat. De har målat om från blått och gult till enbart vitt, vitt, vitt. Det har tillkommit 2 nya kontor där det förut låg en restaurang. Golvet i omklädningsrummen har bytts från trä till svart sten (kallt om fossingarna, men ganska snyggt). Toaletterna har fräschats upp och duscharna är numera dusckabiner med både väggfast dusch och handdusch. Alla de här förändringarna + att jag inte kände igen någon i personalen + att det bara var jag och en kille där (ödsligt) + skitdålig musik = jag kände mig inte så avslappnad och koncentrerad som jag önskade vara, men jag genomförde mitt program mycket försiktigt och lugnt; jag kände att det finns gott om utrymme att öka på. Efteråt hade jag inte ont i ryggen, jag var inte ens trött i ryggen och det var det viktigaste. Några träningsendorfiner infann sig inte den här gången.När jag satt på tåget hem, så kom jag på mig själv med att känna mig deppig och det tog ett tag innan jag kom på att det nog hade att göra med den trötthet som ramlade över mig efter anspänningen över att komma igång efter ett riktigt långt tränings-uppehåll.

DN har en artikelserie om alkohol. Radioprogramledaren Cissi Wallin intervjuas.

Hur reagerar folk i din omgivning när du inte dricker alkohol?

– Jag har kompisar som helt enkelt inte gillar alkohol, och det tycker folk är mycket mer provocerande än när jag förklarar varför jag inte dricker. Vad jag märkt är att de som ifrågasätter mest är de som själva har problem med alkohol. Det är en bra måttstock.

Jag är nykterist. Jag har aldrig varit full. När jag smakade vin en gång och tyckte att det smakade apa, så fick jag höra att jag drack på fel sätt, men varför fortsätta att dricka något som man måste dricka på ett visst sätt för att det ska vara gott? Jag har druckit champagne. Jag har smakat likör. Doften från öl och starksprit får mig att rygga tillbaka. "Du skulle vara skit-charmig som full!" var en av de korkade kommentarer jag fick höra i högstadiet, men vad kan man vänta sig av 15-åringar som skröt med att de varit så fulla att de inte kom ihåg något från helgen som var? I Vårat Gäng är jag den enda vuxna som inte dricker alkohol och trots att vi har känt varann i 20 år, så får jag fortfarande frågan "Du har alltså aldrig druckit? Aldrig någonsin??". Det är tydligen svårt att smälta. Om jag skulle få den frågan från någon "utomstående", så vet jag nu att jag kan svara att jag inte dricker alkohol pga (antidepressiva) mediciner och då ljuger jag inte på något sätt och det finns få människor som ifrågasätter det. Jag begriper inte varför jag inte kom på det argumentet för många år sedan!! Jag tillhör inte de som fördömer eller ser ned på de som dricker vin till maten eller tar en liten whisky på lördag kväll och jag tycker faktiskt att jag, som nykterist, är betydligt mer tolerant än många andra som dricker! Jag har ofta funderat på varför jag, som icke-rökare, inte blir lika påhoppad? Varför är inte det provocerande?

Fridens.