Jag börjar tröttna på att MP3:ns lurar så lätt lossnar från öronen! Om t.ex kragen på jackan puffar till sladden, så åker de ur. Det är egentligen bara när jag har (vinter)mössan på som de sitter ordentligt. Lurar som man pluggar in i öronen, ungefär som öronproppar, gillar jag inte. Av den här anledningen beställde jag dessa lurar från Dustin Home: Koss KTX PRO1 Headphone.

Fridens.    

PS. Jag och Elin har beställt amerikanskt godis från Discshop bl.a de där röda remmarna med färgämnet som kan göra barn konstiga...    

På SATS finns en (amerikansk) personlig tränare som är något längre än vad jag är och musklig/väldigt vältränad och om man tänker BMI, så borde hans vara lågt, eller hur? Mitt BMI är ca 35 vilket är det samma som kraftig övervikt/fetma. Om Tränaren skulle mäta sitt BMI, så tror jag inte att det skulle bli mycket lägre än mitt och är inte det missvisande? Han har lika lite fett på kroppen som jag har muskler, men ändå visar hans BMI att han är överviktig!

Det finns ett bättre sätt att mäta som kallas för WHTR (Weight to HeighT Ratio) som går ut på att man tar sitt midjemått i cenimeter och delar med sin längd i centimeter. Tumregeln är att när man väger så mycket som man ska, så ska resultatet av beräkningen vara 0,5 eller mindre. Anledningen till att man ska mäta magen är att det farliga fettet sitter i magen (obs! i inte på). Det finns fett inuti magen som fungerar som krockkuddar för de inre organen. När detta fett blir för omfångsrikt antar kroppen att känsligheten för insulin minskar. Då måste det till insulin och sedan blir man ännu tjockare.... (Källa: Ät fet mat av Lars-Erik Litsfeldt)

De senaste veckorna som jag har kommit igång med styrketräningen, så har jag slutat att gå ned i vikt. Man går inte ned i vikt av styrketräning eftersom muskler väger mer än fett, men när jag sedan mäter mig (i slutet av månaden), så misstänker jag att det har försvunnit en eller annan centimeter från bl.a midjan tack vare att musklerna stramar till kroppen.

Fridens.    

J Geils Band med "Freeze frame". Studsig!

Fridens.    

Min dagliga ångest sätter in mellan 15 och 18. Det har alltid varit en tidpunkt på dagen som jag upplever som jobbig och jag har inte en susning om varför det är så; om jag mår bra, så fixar jag att sysselsätta mig vid denna tidpunkt och timmarna glider obemärkt förbi. Idag har det dock varit en dålig dag. I morse kände jag att jag inte hade lust eller ork att åka till SATS, så jag lade mig i soffan och läste och sedan somnade jag. Det kändes inte bättre efter att ha sovit i 3 timmar. Det kändes inte bättre av att ha ätit lite lunch och druckit te. Jag hade inte planerat att promenera idag, men efter lunchen kände jag att jag måste ut, jag måste komma hemifrån, jag måste få de där ångest-timmarna att gå! Det blev en långsam promenad på 2 timmar! Halvmulet med kalla vindar, men jag ville inte hem. Jag tog mina droppar innan jag gick ut, men de har inte haft någon effekt, så jag tänker ta några till. Jag hann med många fundringar under promenaden och en av de viktigaste var att ta reda på varför allt är skit igen. Det beror på att jag är uttröttad pga föregående vecka. Elin mådde dåligt hela veckan och hon var hemma från skolan hela veckan, tjafs med pojkvännen + gråt & tandagnisslan. När hon har det jobbigt, så mår även jag dåligt av det. Lägg sedan till 1 styrketräningspass + ett flertal mer eller mindre långa promenader, så finns förklaringen till att jag mår uselt just idag. Så vida jag inte har väckarklockan på ringning vilket jag har endast när jag verkligen måste upp en viss tid, så kan jag, utan besvär sova 12 timmar och det har jag gjort både i lördags och i går. Det i sig självt är tecken på att jag inte är helt kurant. Jag klarade inte av att äta middag idag pga en knut i magen och Pär blev sur. Suck. Nu ska jag plocka undan efter middagen, men jag orkar inte diska i kväll, inte efter den promenaden. Jag ska byta om till pyjamas och göra en kanna te.

Fridens.