Alla inlägg under februari 2014

Av Ewa - 27 februari 2014 20:33

Hostan river och klöser i hela bröstkorgen. Det gör ont! Jag har varit äckelmatt hela dagen och efter den sedvanliga torsdagsstädningen hos marsvinen, så var jag sänkt och hade ont i nacke och skuldror. Jag tog en Ipren och lade mig i soffan där jag blev kvar i drygt 2 timmar. Jag hade nog feber oxå. Det har känts bättre efter vilan, men nu känner jag mig såååå unken att jag ska ta en snabbdusch.


Framför mig ligger en lång och seg helg då jag inte kommer att göra annat än att bli frisk. Om och om igen intalar jag mig att det här i alla fall är bättre än magsjuka......


  

Av Ewa - 26 februari 2014 21:54

Mrs Tiggy-Winkle (fru Tusentagg), 22 cm hög.

Den önskar jag mig när jag fylller år.

 


  

Av Ewa - 26 februari 2014 21:35

Idag fyller min blog 7 bast!

 

Av Ewa - 26 februari 2014 20:30

Jag skulle vara hos optikern klockan 10 och då fanns det 2 tågalternativ. Om jag skulle ta det tidiga, så skulle jag få stå utanför Specsavers och vänta tills de öppnade klockan 10. Om jag tog det senare tåget, så skulle jag kunna promenera i lugn takt och komma precis till 10. Jag valde det senare tåget. Eftersom det inte ösregnade eller var snöstorm eller sommarhetta (solkurvor) eller virvlande höstlöv (lövhalka) eller något annat väderfenomen som sätter käppar i SL:s hjul, så gick jag till tåget utan att först ha kollat om det förekom några störningar. Den sortens naiva chansningar kommer jag inte att ta i fortsättningen. Det var föreseningar pga. ett tidigare tekniskt fel och trafiken var sporadisk. Jag missade ett tåg med så lite att dörrarna stängdes framför näsan på mig och sedan fick jag vackert vänta i 20 minuter på nästa. Tåget blev snart fullpackat och jag var framme på centralen 2 minuter i 10. Det var inga sura miner över att jag var lite försenad för de hade, som sagt, precis öppnat och medan datorer och ögonundersökningsmaskiner startades upp, så fick jag möjlighet att varva ned. Förståelsen för den som är sen pga. SL är stor.


Jag ser inte lika bra med vänster öga sedan några månader tillbaka och det är inte utan att jag har funderat på om det är efter ögoninflammationen trots att den inte ska påverka synen, men optikern kunde upplysa mig om att synen inte har försämrats, tvärtom. De glasögon jag har nu är för starka och det ger ju precis samma känsla av suddighet som för svaga glasögon ger. När man är närsynt, som jag och har haft glasögon länge, som jag, så är det vanligt att synen förbättras när man blir äldre. Låter ologiskt i mina öron för det är vanligare att allt försämras och förfaller ju äldre man blir. Jag hade förberett det här besöket genom att titta på bågar på deras hemsida och skriva ut de som var av intresse och det visade sig vara en överraskande bra idé. Det var 9 olika bågar och den jättegulliga tjejen som hjälpte mig visste naturligtvis var varje båge fanns och plockade fram en i taget och hon tyckte att det underlättade mycket.


Den här bågen kommer jag att ha till mina "vanliga" glasögon.

 


Den här bågen kommer jag att ha till mina läs-/datorglasögon.

 


Det tredje paret som blir solglasögon fanns inte med bland mina utskrifter och jag kan inte hitta den bågen på hemsidan. 2 veckor ska det ta innan de är färdiga. Jag trivs inte så bra i mina nuvarande bågar, så det ska bli skönt att få nya även av den anledningen.


Är det någon som vet hur död bäver smakar? Det vet jag för det är den smaken som dröjer sig kvar i munnen varje gång jag har hostat. Uäck! Slemmet innehåller väl en del otäcka bakterier kan jag tänka mig. Jag har inte sovit bra inatt och huvudvärken har envist hållit mig sällskap trots Ipren.


En av våra grannar har 2 stora kaniner i en stor, 2,5-vånings bur utomhus året runt. Jag har ofta undrat över hur de där kaninerna har det för jag har aldrig sett att de får någon uppmärksamhet, men jag sitter i och för sig inte på vakt. Buren ser ofta för jäklig ut, stökig och eländig, men det verkar inte gå någon nöd på dem av utseendet att döma. När jag kom hem från promenaden i måndags och skulle till att låsa upp ytterdörren, så ser jag hur något rör sig i ögonvrån och det visade sig vara en av kaninerna. Ute på egna äventyr. Burdörren på glänt och inte en själ i sikte. För kaninernas skull ringde jag på hos grannen. Dörren öppnades av en av hennes döttrar som antagligen var sportlovsledig, men det enda svar jag fick som jag förstod var att ".....när man försöker fånga den, så springder den bara undan.". Goddag, yxskaft. Tjejen, hennes syrra och en kompis gick i alla fall ut och gjorde ett halvhjärtat försök att fånga den. När jag gick till Konsum vid halv 16, så stod burdörren fortfarande öppen och nu var båda kaninerna på rymmen. I förrgår alltså och de där kaninerna skuttar fortfarande runt i omgivningarna. Både Pär och jag har sett dem. Det är väl inte orimligt att de sportlovslediga ungarna ville gosa med dem, men inte klarade av att hålla kvar dem för de är ena rejäla gnagare (3-4 kg). Varför gör inte deras mamma något? Är det meningen att de ska försvinna på samma sätt som man "glömmer" kattungen när man åker hem från landet? De har det kanske bättre ute i det fria.


Här är Selma och hon har det prima med mycket uppmärksamhet och städad bur.

       




Av Ewa - 25 februari 2014 21:08

..........jag sitter här i mitt Paradis och agerar försöksdjur för all sköns otäcka sjukdomar. Lagom till julen kom Pär hem från Öland med magsjuka och nu har han kommit hem med dårförkylning och jag sitter här och kan inte komma undan. Like a sitting duck. Japp, jag är förkyld. Idag har jag hostat. Den där sortens riviga hosta som river och gör ont. Jag försökte mig på ett gummipass, men jag avbröt under andra övningen.


Jag hade klöst mig mer än halvvägs tillbaka upp ur det hål som den tappade sugen innebar bara för att bli nedsparkad igen. Sugen är tappad än en gång, men nu är jag även arg. Jag är arg på Pär för att han har smittat mig! Jag är så leds på att aldrig få må riktigt bra under en längre period! Vid middagen förklarade jag att jag var leds på att vara sjuk igen och då har han mage att säga att jag "....inte verkar speciellt sjuk". Det förstås - hans förkylningar är ju alltid betydligt allvarligare....... Hans måttstock för sjukdom är när han inte kan arbeta medan min måttstock har blivit för när jag inte kan träna.


  

Av Ewa - 24 februari 2014 20:44

Stavgång i 75 minuter. Det känns fortfarande inte särskilt lockande att använda stavarna sedan jag ramlade, men jag tänker inte låta den träningsformen förstöras för mig! Det var hälften äckeltungt och hälften skönt - en blandad upplevelse. Det var 6 plusgrader när jag gav mig av strax efter 10 och hyfsat soligt och jag hade tagit på mig en extra t-shirt för att kunna ha sommarjackan. Vinterjackan är helt åt helsicke för varm nu och tycker verkligen inte om att svettas och då kändes det mer lockande att se till att hålla farten uppe för att hålla mig varm och det behövdes för det blåste svinkallt. Herrejösses vad jag blev trött efteråt! Sovtrött. När vi kom hem efter veckohandlingen, så läste jag en liten stund, men satt sedan och sov i 1 timme. Pär kom hem från Öland igår och han är såååååå förkyld och jag gör mitt bästa för att undvika bacilluskerna för det vore alldeles för typiskt om jag blir sjuk nu när jag äntligen har kommit igång med träningen igen.


  

Av Ewa - 23 februari 2014 21:30

......att Leonardo da Vinci, som kunde så mycket och som hade föresatt sig att förstå allting, aldrig lärde sig att behärska det latinska språket?


  

Av Ewa - 22 februari 2014 20:20

Igår uttryckte jag det som så att "....om jag måste anmärka på något....", men idag är jag mer kritisk. Serien sträcker sig över en så pass lång period som 10 år, fram till krigsslutet, men jag fick ingen bra uppfattning om hur åren gick. I en av de sista scenerna frågar Inga Rudi hur många år som gått sedan de sennast sågs och han svarade 7 år. Vad?! Inga som helst utseendemässiga förändringar trots 10 år och periodvis svält för att inte tala om när de var fångar i lägren. Det var full grönska oavsett årstid, lätta höstfärger vid något tillfälle och det gjorde oxå att jag inte fick någon känsla av att tiden gick. I sista avsnittet talar de om påsken 1943 och jag tänkte att "Herregud, det är hela 2 år kvar!", men de 2 åren klarades av på kanske 30-40 minuter och så plötsligt, utan någon som helst förvarning fick man se hur en av de ansvariga nazzarna satt i förhör, som krigsfånge, hos den amerikanska militären. Jag tycker att det fanns många scener som hade kunnat kortas av för att i stället skildra upplevelsen av när freden kom, när alla i koncentrationslägerna blev befriade. Jag är inte lika imponerad längre.


  

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7 8 9
10 11 12 13 14 15
16
17 18 19
20
21 22 23
24 25 26 27
28
<<< Februari 2014 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards