Jag har promenerat i solen idag och det var så skönt! Jäklar vilket bra tempo jag hade och det var inte det minsta tungt förrän mot slutet när benen kändes stumma. Solen strålade och värmde och det var premiär för solbrillorna.

För snart 4 år sedan gick "Miss Potter" på tv och även om jag inte fick se hela filmen, så räckte det för att jag skulle falla som en fura. Det finns filmer som tar sig in i hjärtat direkt mycket beroende på att de visar sig vara Precis Rätt Film vid Precis Rätt Tidpunkt när jag är på Exakt Det Humöret. Filmen om Beatrix Potter hör till den alldeles speciella genren.

Det fanns inga planer på att visa den igen och vid det tillfället hade den även utgått hos filmbolagen och gick inte att köpa. Nannis, en bloggvän, ryckte ut genom att bränna ned en piratkopia på DVD. Jag trodde att jag var räddad ända tills jag blev medveten om översättningen...... Jag har fortfarande inte glömt den - jag ryser vid minnet! - och jag har heller inte stött på någon annan översättning som har varit så fenomenalt usel. Jag har haft filmen på bevakning och nu har jag lyckats få ett eget helt lagligt exemplar som har en fullt tillfredsställande översättning. Jag såg den idag och jag var beredd på att jag kanske inte skulle känna lika starkt för den, men om en och samma fura kan falla 2 gånger, så inträffade det idag.

Jag har aldrig läst Beatrix Potters böcker, men jag kände till figurerna för så länge jag bodde hemma, så visades "Beatrix Potters sagovärld" i balettversion den 23 december varje år. Vi brukade klä julgranen medan tv:n stod på och de klädda djuren dansade omkring. Är det någon annan som minns filmen? Jag älskar hennes illustrationer! Vilken underbar fantasi! Jag har faktiskt 2 av hennes figurer som gosedjur, men de är så vansinnigt fina är jag nöjer mig med att titta på dem. Peter Rabbit och Hunka-Munka, men jag minns inte vem av dem jag fick först. För drygt 20 år sedan fanns det en affär som hette "Mjuka djur" och den låg i en hörnbutik vid Norrmalms torg. Om jag hade vetat att den skulle försvinna, så hade jag bunkrat! Gosedjur av ojämförlig kvalitét. Min svägerska fick en jätteversion av Peter Rabbit i förlovningspresent (den är säkert 7 gånger större än den jag har) inhandlad just i den butiken och jag blev förälskad i den. Nästa gång jag fyllde år och jag öppnade dörren för mitt kalas gäster, så stod det ingen där, men på golvet satt en liten version av Peter Rabbit med en lapp om halsen där det stod: "Ta hand om mig". Han är fortfarande lika fin, mjuk och len även om den blå färgen på hans sammetsjacka är något blekt.

Jag undrar om inte Hunka-Munka kom efteråt när Pär hade insett hur uppskattad kaninen blev? Vi träffades inne i Stockholm en sommareftermiddag efter våra respektive arbeten och jag minns att jag satt på en mur i närheten av Kungsträdgården (?) när han kom från "Mjuka djur"-hållet och hade en present till mig. Musen är inte lika stor som kaninen, men hon är lika välgjord och detaljrik med en liten kvast i ena framtassen och ett vitt förkläde över sin klänning. Även hon är välbehållen och det är bara hennes lila, småblommiga klänning som har blivit blekt med tiden.

När jag hade sett färdigt filmen, så gick jag raka vägen upp på övervåningen och hämtade ned Peter Rabbit och Hunka-Munka och nu står de på en hylla i vardagsrummet.

"Förintelsen" visades på svensk tv när jag var 14 år och den gjorde ett outplånligt intryck på mig. Jag ser den nu och den är hemsk. Den är obehaglig. Den är stark. Efter att ha lyssnat på "Och i Wienerwald.....", så ville jag se serien igen. Det förekommer folkmord i olika delar av världen t.ex i Rwanda, men det har aldrig gjorts så uträknat och systematiskt eller så målmedvetet som efter att Hitler bestämt sig för att judarna skulle bort. Trots att serien har 35 år på nacken, så är den välgjord och tack vare att dagens teknik inte fanns, så skildras inte våldet så närgånget som det hade gjorts om serien spelats in idag. Man behöver inte få allt upptryckt i ansiktet. Det går alldeles utmärkt att fylla i luckorna själv om man har den minsta fantasi eller medkänsla...... Fy fan! Om jag ska anmärka på något i produktionen, så är det att färgerna och ljussättningen ofta gör att, i synnerhet, männen ser ut som kokta kräftor.

Det började med att judarna fick utegångsförbud och följdes av att de inte fick vistas i allmänna parker eller på biografer. De fick inte handla i vilken affär de ville. Judiska läkare fick inte behandla icke-judar. De fick tillgångar konfiskerade. De fick inte ha radioapparater hemma. De fick inte bära ryggsäck. När de väl satt i koncentrationslägerna, så blev deras post genomgången och det gick så långt att de inte fick skriva med skrivstil utan måste texta med tydliga blockbokstäver. Att förödmjuka ger en (falsk) känsla av makt och det var väl makt de var ute efter. Man kan säga mycket om nazzarna, men de var uppfinningsrika! Uppfinningsrika och livrädda. Den som anslöt sig till Hitlers armé fick testa sig för att försäkra att man inte hade en droppe jude i blodet, men hur kunde man avgöra det genom ett blodprov?

Det finns människor som faktiskt inte tror på att utrotningen av judar har inträffat och på sätt och vis kan jag förstå dem för det som hände var så vansinnigt sjukt att det inte borde kunna vara sant.

PS. En serie med makalös fantasi, snudd på genialisk är "Fåret Shaun" som kan ses på svt.play

......att kyla (vinter) torkar ut håret betydligt mer än vad värme (sol) gör? Det fick jag veta av Rosie i onsdags.

Jag umgicks med gummibandet idag igen och det var inte samma nära-döden-upplevelse den här gången och det var inte tråkigt, men det var äckeltungt. Uuää! Ungefär 5 minuter på balansbrädan. Den efterföljande duschen var ljuvlig och det är obeskrivligt skönt att ha klippt av håret.

I onsdags kväll, när jag var på väg att lägga mig, så såg jag att det var alldeles vitt ute igen och det fortsatte att snöa hela natten och in på morgon och förmiddag. Pär är på Öland, så det blev jag som fick skotta. Snön var helt otroligt blöt och klibbig och ville inte lossna från skyffeln. Det kom mer snö inatt och i morse var det mindre snöstorm som sedan övergick i ösregn vilket gjorde att jag i alla fall inte behövde skotta. Det är tacksamt att inte vara beroende av vädret en så'n här dag. 

Bibbi och Vera har bott hos oss i 3 veckor nu och det är återigen liv i marsvinsluckan! Vera tyr sig mycket till Mimmi och det är nog det i kombination med en stor nyfikenhet som gjorde att hon till slut vågade sig ut ur buren. Äntligen har Mimmi någon att spatsera runt på golvet med! Vera tycker att det är otrooooligt spännande att kunna hoppa in och ut som hon själv vill. Det var gott om popcornskutt när jag städade buren igår. De är så himla söta!

......på högen av det hår som Rosie hade befriat mig ifrån och det måste ha varit hälften, minst hälften av det jag hade på huv'et när jag klev in hos henne. Ha! Good riddens! Pillutta dig!

Det måste väl hända någon gång, att jag inte tycker om ett gummi-pass. Över huvud taget. Det hände idag. Det tog emot att träna och jag hade ingen som helst kondis. Vilket flåsande!! Det var bara stretchingen som var skön. Allvarligt! Usch, fy och blä!

Pär köpte en balansbräda för x antal år sedan, men det blev inte långlivat och när jag plockade fram den, så var den så pass dammig att jag valde att spola av den i duschen. Efter stretchingen stod jag på den i några minuter, tippade försiktigt åt höger och åt vänster, framåt och bakåt. Det kändes i fotlederna, men balansen är det banne mig inget fel på. HA! Äntligen någonting som jag inte måste öva mig vettlös på för att få att fungera.

Hat är ett starkt ord och jag undviker att använda det, men nu är det dax: jag hatar mitt hår. H-a-t-a-r. Sedan den senaste klippningen strax före jul, så har håret varit helt........hopplöst oregerligt. Jag känner inte igen det! Så fort det börjar växa ut efter klippning, så lägger det sig som en kompakt, lufttät, klådframkallande, osamarbetsvillig, sträv mössa. De grå stråna blir allt fler vilket jag inte har något emot, men enligt Rosie, så är de betydligt motspänstigare än vanliga hårstrån. Ju gråare håret blir desto svinto-aktigare kommer det att bli, eller? Jag ska klippa av det i morgon - HALLELJUA!!! - och jäklariminlillalåda vad Rosie ska få klippa.

Vi såg "Galileis liv" av Berthold Brecht igår och den var fantastisk! Den tilltalade mig mycket mer än vad "Candida" gjorde dels beroende på att jag är svag för verklighetsbaserade berättelser och dels tack vare våra platser på sjätte raden - det blev en helt annan upplevelse. Scenografin var fiffig och den centrala träskulpturen påminde mig både om kluriga träpussel och om den allra enklaste hyllkonstruktionen från IKEA. Tack vare rörligheten, så ändrades scenen från Florens till Pisa till Rom och tillbaka till Florens. En helt annan scen än det statiska rummet i "Candida". Alla skådespelare utom Lars Andrée hade mer än en roll som tydliggjordes med kostym och mask. Jag vet inte om jag har sett Lars Andrée i någon huvudroll tidigare, men han har dykt upp i allt möjligt från Bill i julkalendern om Pelle Svanslös till Roger i "Äkta människor". Som Galilei var han enastående! Kvällens modigaste stod Christer Fant för när han, i rollen som påven, stegade ut på scenen iklädd endast ett underställ à la Åsa-Nisse.

När vi var i Italien 2008, så besökte vi kyrkan Santa Croce där Galileis grav finns och den är pampig.

Under pausen såg jag en skådespelare som jag inte minns namnet på, men som var med i första säsongen av "Äkta människor" tillsammans med Leif Andrée. Direkt bakom oss inne i teatersalongen satt Bodil Jönsson. Jag hörde hennes skånska dialekt och ute i foajén såg jag ett ansikte som jag inte kunde placera förrän efteråt. Pär hade tydligen gått igenom samma pussel-procedur, men inte kommit på vad hon heter.

Svaret på fotröntgen kom idag och röntgen visar att allt är normalt.

Jahapp.

Och nu då?

Det är bara att börja träna upp styrkan i fotj****n.