Ingen praktiserar ett beteende utan att få ut någonting av det. Att ständigt komma för sent är ett beteende som jag inte har något som helst överseende med annat än om man färdas med SL. Min svägerska har alltid haft svårt att komma i tid, men hon har faktiskt blivit bättre och jag undrar om det inte är hennes familj som har pressat henne för ingen av dem gillade att alltid komma sist till middagarna med Vårat Gäng. Elins pojkvän är hopplös och han drar med sig Elin som alltid har varit noga med tider. Förra lördagen, när vi bjöd alla på middag, så hade vi valt att de skulle komma vid 15 och så skulle vi äta klockan 16. Vid 13-tiden sms:ade Elin att de inte skulle komma förrän till klockan 16 trots att hon var medveten om att vi skulle äta då. 15.35 sms:ade hon att de precis skulle åka och det tar 25 minuter under idealiska förhållanden. De kom 10 över 16 när vi just hade satt oss. Det är arrogant och det är respektlöst och jag kan komma på 2 anledningar till att någon väljer att alltid komma för sent och det är att man inte anser att man tillhör de som behöver anpassa till någon annan och att man gillar den uppmärksamhet som en försening trots allt leder till. Jag tål det inte!

En av SMF:s uppfödare heter Amiras och hon hade 2 små honor till salu födda i november 2013. De har anlag för grå starr och är därför inte utställningsbara, men vem bryr sig om så'nt? Det är inget de egentligen lider av mer än att de blir mindre villiga till att röra sig mer än i buren/bekant omgivning. Ester, som snart fyller 6 år, har utvecklad grå starr och jag tror inte att hon ser särskilt mycket, men hon har gnistan kvar. Vi var intresserade av de 2 honorna som burkompisar åt Mimmi när Ester, så småningom, lämnar oss. Uppfödaren finns i Akalla, mer eller mindre mitt emot restaurang Vanak där vi var i oktober och idag hämtade vi hem dem till oss.

Jag insisterade på att våra nya marsvin skulle vara ungar eftersom det är lättare att få in de i en flock med tanke på rangordning. Det är helt naturligt att de blir satta på plats på ett annat sätt än när en vuxen hona kommer och jag ville inte riskera ännu en uppdelning pga. någon är alltför bitchig som det blev med Maja.

Låt mig presentera Bibbi som är brunare i pälsen......

.....och hennes syrra Vera som är svartare i pälsen och med en ljus baktass.

Kanske berodde det på att jag satte in Bibbi först som Mimmi valde att uppfostra henne direkt. Vera har fått vara ifred hela tiden och har mest tryckt i ett och samma burhörn medan Mimmi har jagat Bibbi runt, runt, runt så att spånet har yrt. Ester är stencool och har ställt sig utanför alltihop och har bara fortsatt att äta trots rena rama rusningstrafiken med resultatet att hon ibland var helt ned-spånad.

Längst in i hörnet ligger Vera som en svart klump och syns tack vare att hon är täckt med spån.

Bibbis rumpa till vänster och Veras dito till höger med Mimmis, lite större dito, i mitten. Mimmi hade stenkoll på båda nykomlingarna.

Ett ögonblicks lugn då jag lyckades fota Bibbi och Mimmi. Vera ligger kvar i hörnet längst in. Ester är utanför bild, förmodligen äter hon hö i andra änden av buren.

Projicering. När jag satt bredvid buren och Mimmi tog en paus i rangordnandet och jag mötte Bibbis blick, så kändes det som om hon undrade hur jag kunde slita bort henne från hennes mamma för att hon ska hetsas av det där svartvita monstret. Det undrar jag oxå..... Hon fick i alla fall med sig en syrra. Egentligen är jag för blödig för att ha husdjur.