Alla inlägg under april 2013

Av Ewa - 30 april 2013 21:13

Besök hos sjukgymnasten, EB och tejpning av foten. Jag hade lämnat ett meddelande till henne där jag sa att jag hellre vill att vi koncentrerar oss på foten framför ryggen. Tejpen ska bytas ut var tredje dag och fram till nästa tejpning (på fredag), så får jag inte blöta ned foten. Det blir till att placera den lilla Baby-Björn-pallen i badkaret, så att jag kan sitta ned och duscha med högerbenet dinglande utanför. Det ser jag fram emot...... Att tejpa är tydligen en hyfsat effektiv metod vid behandling av hälsporre, men hälsporre kan läka ut av sig själv om man har tålamod att sitta inomhus i de 2 år som det normalt tar. Jag håller redan på att bli knäpp!


Det känns som att ha bandage runt foten, som om jag har stukat den och det gör att jag automatiskt inte belastar foten trots att jag inte har ont nu och om jag inte passar mig, så kommer jag att snedbelasta, så att jag får ont även i vänster fot.


  

ANNONS
Av Ewa - 29 april 2013 20:45

Vägning efter vecka 3: 101,5 kg vilket innebär minus 2 hg den senaste veckan vilket hamnar inom felmarginalen som är det samma som plusminusnoll. Jag fortsätter med tabletterna, trots oinfriade förhoppningar.


Första samtalet med min nya kontakt, LG. Sjuksköterska med psykologisk utbildning (?). Ett bra handslag, men i övrigt ett mesigt intryck. Det kändes inte helt uppåt väggarna, men jag tycker inte om när det känns som om jag, visserligen med livserfarenhet, men likafullt outbildad verkar kunna mer än terapeuten.


Den fortsatt förhärskande livsledan. "Vad skulle du vilja ändra på för att det ska kännas bättre?" Jag funderade länge. Bli smal, bli frisk, slippa mediciner, hel rygg, hälsporren borta, mer pengar. "Ingenting" blev svaret. "Jag vill bara slippa undan allt. Jag har ingen lust att försöka längre."


Jag har nått en punkt när jag känner att jag inte kan fortsätta på samma sätt och jag har dragit igång flera förändringar samtidigt som jag känner att jag inte orkar med någon som helst förändring. Jag motsäger mig själv där. Jag sa att det jag egentligen vill är att någon säger åt mig vilka förändringar som behövs, hur jag ska genomföra dem, ser till att det verkligen blir så och som håller mig i handen hela tiden. Jag känner mig jäkligt ensam i allt det här. Jag behöver hjälp med att orka. Jag behöver stöd och fruktansvärt mycket uppmuntran.


Det faktum att jag tycker sämre och sämre om människor har förmodligen med min sjukdomsbild att göra. Den är även orsak till att jag inte känner att jag orkar lägga ned energi på att upprätthålla kontakt med någon utöver min familj. Som det är just nu är det knappt att jag orkar med Pär eller Elin.


För att orka genomföra förändringar, för att orka företa mig något utöver det som går på rutin, så måste jag få in något positivt. Var kan jag hitta det?


När mådde jag riktigt bra senast? Flera år sedan.

När kände jag att något verkligen betydde något för mig? Det minns jag inte.


Att planera in en sådan aktivitet som en dårstädning av badrummet vilket jag har tänkt att göra på onsdag är tydligen inte helt fel och det bästa vore om jag kan belöna mig själv om den planerade städningen verkligen blir av, men hur?


Samma tid nästa vecka.


Vad övrigt är denna dag: en dålig hungerdag, en dålig hälsporredag, en dålig ryggdag.


  


ANNONS
Av Ewa - 27 april 2013 20:28

.......om jag närmar mig gränsen?

Vet jag det först när jag har passerat den?


  

Av Ewa - 26 april 2013 21:21

Jag har promenerat idag för jag kunde inte sitta inomhus längre. Det blev 90 minuter i långsamt tempo medan jag lyssnade på "Sagan om de 2 tornen" (Jan Waldekrantz gör Gollums röst såååå bra!). Jag valde ljudbok framför musik just för att jag skulle hålla nere tempot (men även för att jag är sjukt leds på de låtar jag har i mobilen). Jag hittade t.o.m. CD-spelarväskan som jag inte har haft någon större användning av. 7 grader och mulet med iskalla vindar, men mina allergikänsliga ögon uppskattade vädret. Jag blev trött, så trött och jag gjorde misstaget att inte stretcha låren, så jag kände mig stöpplig som en byrå efteråt. Ont i foten oxå, men egentligen inte pga hälsporren.


Åtgärd numro 7 (utslagen runt munnen) har jag knuffat fram i tiden eftersom det har blivit bättre, jag lämnade återbud till dagens läkarbesök. Förra fredagen blossade nya blåsor upp, men de har torkat ihop nu och det verkar inte komma nya och det här tajmar med att det äntligen börjar lugna ned sig, så kanske har utslagen med stress att göra. Att utslagen kom och gick under 2 månaders tid vilket skulle innebära att jag var pressad och stressad under så lång tid är väl inget konstigt, eller?


Jag ser fram emot att träffa min samtalskontakt/terapeut på måndag! Jag hoppas att han är bra.


  


Av Ewa - 23 april 2013 16:25

Jag skulle ha varit hos sjukgymnasten klockan 9 idag, men jag klarade inte av det. När mobillarmet satte igång halv 8 (och då hade jag varit uppe en sväng och gett marsvinen deras frukost), så gick det inte utan jag lämnade återbud, men bad om en ny tid. Jag måste prata med henne över huvud taget. Jag vill att hon koncentrerar sig på att behandla hälsporren i första hand eftersom jag börjar må dåligt av att inte kunna promenera. Ryggen har varit ett problem så pass länge att jag står ut ett tag till och jag jobbar på med övningarna plus att jag har lagt till core-övningar med 1-kiloshantlar. Hälsporren, däremot är en nagel i ögat och jag är grymt besviken på de vinterkängor som jag trodde var så bra och jag har lust att bränna dem.


Mitt klena jag börjar inse att jag nog har dragit igång för många åtgärder. Diverse läkarbesök, sjukgymnast och kommande samtalskontakt skulle ha räckt, men grädden på moset blev Pärs föredrag och kalas.


Gårdagen var dålig rakt igenom och avslutades med Oxascand-ångest, men sömn hjälper långt, om inte helt och idag sov jag till efter 11 och har mått bättre. Jag har orkat med ryggträningen 2 gånger av 3. 


  

Av Ewa - 22 april 2013 17:39

Pär åkte till Göteborg idag med anledning av en konferens, "Elektronik i fordon". Det är via arbetet och i morgon ska han hålla ett 45-minuters föredrag för ca 200 pers. Han har dragit igenom det hela för mig 3 gånger och han gjorde det även i lördax för de som var intresserade (då röjde jag i köket.....). Han är ganska van vid att hålla föredrag och kurser, men är ändå nervös. Ju närmare det har kommit desto stressigare har det varit här hemma. Mitt i allt det här, så hade vi hans kalas i lördax och personligen har jag fått besked om hälsporre och ett framtida rännande hos sjukgymnast inklusive ryggövningar flera gånger om dagen. Jag var jäkligt trött igår, men idag är jag ännu tröttare. Elin och jag veckohandlade på Konsum före lunch och efter det somnade jag i soffan i en dryg timme medan hon sov i sin säng (hon har åkt på en ögoninfektion och är inte på topp hon heller).

Vi åt inte lunch förrän närmare halv 15.


Det var vecko-vägning idag och jag blev nedkörd i skoskaften. 101,7 vilket innebär en ökning med 9 hg. Förbannadejävlaskithelvete!!!! Jag kommer aldrig att gå ned i vikt.


Jag hade tänkt styrketräna efter lunch, men när jag låg i soffan, så kände jag hur hela kroppen vrålade av protest och då tänkte jag: "Varför ska jag pressa mig själv?".


Varför ska jag över huvud taget försöka?

Vad leds jag är!!!!


Om en vecka ska jag träffa min samtalskontakt, LG för första gången.

Åtgärd numro 3 - check!


  

Av Ewa - 20 april 2013 20:13

Pär fyller år på måndag och idag var Vårat Gäng här inklusive en ny medlem, kusinens pojkvän. Han var väldigt trevlig och åt något rent otroligt! Han är något av en träningsfanatiker, så han kan äta hur mycket han vill av vad han vill. Vi hade det pratigt och trevligt och nu är mitt sociala behov mer än tillfredsställt. Dessvärre blev det helt fel med ätandet och förmodligen tog jag WL-pillerna för tätt och jag hade inte hunnit bli hungrig efter lunchen när det vara dax att äta kalas-middagen, så jag är hungrig nu.


Jag gör ryggövningarna 3 gånger om dagen (ofta blir det bara 2), förmiddag, efter lunch och kväll. Omgången efter lunch gör jag rubb & stubb vilket inkluderar all möjlig stretch. Idag körde jag den långa varianten före lunch och hade tänkt köra den kortare nu på kvällen, men jag orkar helt enkelt inte.


Sedan 2 månader tillbaka, ungefär, har jag utslag/finnar runt munnen som kommer och går, men de försvinner aldrig helt. De syns inte så tydligt på avstånd, men det känns inte fräscht och ibland är de ömma. Jag har vänt ut och in på alla tänkbara anledningar till att de har dykt upp över huvud taget, men jag kommer inte på nå't. Av det jag har hittat på nätet, så kan jag utesluta acne, munherpes och rosescea. Kanske, kanske, kanske en reaktion på den cortison-salva som jag använder periodvis. Stress? Det har varit mycket den senaste tiden med alla livsåtgärder och trista diagnoser. Jag har bokat en tid på vårdcentralen på fredag vilket jag räknar in som åtgärd numro 7 på min lista.


  



Av Ewa - 19 april 2013 21:24

Pakethämtarpromenad på 2 x 25 minuter i vårjacka och regn.


Jag har en rent.......fenomenal träningsvärk i nedre magen efter gårdagens nya övning.


  

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13
14
15 16 17 18 19 20
21
22 23
24
25
26 27
28
29 30
<<< April 2013 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv i ord med Blogkeen
Följ Mitt liv i ord med Bloglovin'

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se