Vägning efter vecka 3: 101,5 kg vilket innebär minus 2 hg den senaste veckan vilket hamnar inom felmarginalen som är det samma som plusminusnoll. Jag fortsätter med tabletterna, trots oinfriade förhoppningar.

Första samtalet med min nya kontakt, LG. Sjuksköterska med psykologisk utbildning (?). Ett bra handslag, men i övrigt ett mesigt intryck. Det kändes inte helt uppåt väggarna, men jag tycker inte om när det känns som om jag, visserligen med livserfarenhet, men likafullt outbildad verkar kunna mer än terapeuten.

Den fortsatt förhärskande livsledan. "Vad skulle du vilja ändra på för att det ska kännas bättre?" Jag funderade länge. Bli smal, bli frisk, slippa mediciner, hel rygg, hälsporren borta, mer pengar. "Ingenting" blev svaret. "Jag vill bara slippa undan allt. Jag har ingen lust att försöka längre."

Jag har nått en punkt när jag känner att jag inte kan fortsätta på samma sätt och jag har dragit igång flera förändringar samtidigt som jag känner att jag inte orkar med någon som helst förändring. Jag motsäger mig själv där. Jag sa att det jag egentligen vill är att någon säger åt mig vilka förändringar som behövs, hur jag ska genomföra dem, ser till att det verkligen blir så och som håller mig i handen hela tiden. Jag känner mig jäkligt ensam i allt det här. Jag behöver hjälp med att orka. Jag behöver stöd och fruktansvärt mycket uppmuntran.

Det faktum att jag tycker sämre och sämre om människor har förmodligen med min sjukdomsbild att göra. Den är även orsak till att jag inte känner att jag orkar lägga ned energi på att upprätthålla kontakt med någon utöver min familj. Som det är just nu är det knappt att jag orkar med Pär eller Elin.

För att orka genomföra förändringar, för att orka företa mig något utöver det som går på rutin, så måste jag få in något positivt. Var kan jag hitta det?

När mådde jag riktigt bra senast? Flera år sedan.

När kände jag att något verkligen betydde något för mig? Det minns jag inte.

Att planera in en sådan aktivitet som en dårstädning av badrummet vilket jag har tänkt att göra på onsdag är tydligen inte helt fel och det bästa vore om jag kan belöna mig själv om den planerade städningen verkligen blir av, men hur?

Samma tid nästa vecka.

Vad övrigt är denna dag: en dålig hungerdag, en dålig hälsporredag, en dålig ryggdag.

 

sussi

30 april 2013 21:47

Jag tycker du är jätteduktig människa. Du gör en massa fast du inte alltid vill men du gör de. Du motionera, sköter om djuren, läser, du har mål,du har alltid en plan för att utföra saker på dagarna.

Håller tummarna hårt att hälsporren med läker fort för dig.

Ewa

1 maj 2013 20:38

Tusen tack för din uppmuntran och tack för tumhållningen!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...