Alla inlägg under februari 2007

Av Ewa - 28 februari 2007 20:55

Vi kom iväg vid halv 10 redan för att slippa de värsta folkmassorna, men det var inte så mycket folk inne i sta'n trots sportlovet. Det är ju bevisat i forskning att shopping frigör endorfiner som är humörhöjande och både jag och Elin håller med, men för mig finns det ett litet "men..." och det är att endorfinerna uteblir om jag shoppar utan att egentligen ha råd. Fiffigt! På så sätt kan jag inte förköpa mig. Jag hittade en SÅ snygg mockakavaj hos KappAhl som jag inte kunde gå ifrån affären utan för jag har letat LÄNGE efter en liknande. För några år sedan (innan jag blev tjock....) hade jag en mockakavaj som jag använde jämt och nu har jag hittat ersättaren - LYCKA! I väntan på rätt säsong vädermässigt, så kan jag impregnera den. Vi kom hem igen vid 15-tiden och matade marsvinen, släppte ut dem så att de kan sträcka på benen (de är vanligtvis lösa i köket, men det är när vi är hemma), gjorde en kanna te och FÖLL ned i soffan för att se "Djävulen bär Prada". Filmen var bra och eftersom det alltid ligger lite sanning bakom överdrifter och ironi, så måste det vara rent dj-lskt att arbeta inom modetidningsindustrin. Meryl Streep håller! Jag spelade in "Kramer mot Kramer" som är hela 26 år gammal (hur gammal är då jag????) och hon var lysande redan då fast med färre rynkor. Hon ser faktiskt bättre ut nu, tycker jag. Det finns bara en nackdel med shoppingrundor, hur lyckade de än är och det är att jag får så ont i mina knän. Jag får mer ont av en promenad i affärer än av en vanlig promenad på två timmar. Jag har mått bra idag, en lugn dag och det är inte utan att jag börjar tro att Cipralex börjar få effekt - håll tummarna! Nu ska jag nog göra mer te och lösa litet korsord innan jag slumrar in för natten (i morse var sängen så där extra skön som den bara är när jag inte har möjlighet att ligga kvar och jag hoppas att den fortfarande är det).

Av Ewa - 27 februari 2007 21:36

Sedan depressionen slog till med full kraft i sällskap med lite förkylning, så har jag inte tränat mycket, framförallt inte regelbundet. I onsdags i förra veckan kom jag äntligen iväg på en 1-timmes promenad. Lika på torsdagen och på fredagen. På lördagen körde jag mitt eget yoga-program och FAR OCH FLYG vilken träningsvärk jag fick!!! Jag har inte yogat på flera månader, men jag trodde väl inte att kroppen skulle ha glömt det helt! Det pinsamma var att eftersom jag var trött och stel av promenader och förkylning, så körde jag inte riktigt hela programmet och jag tog inte i för fullt heller, men kunde knappt gå som en vanlig människa nästa dag. Annars är träningsvärk en värk som jag VÄRK-ligen tycker om (hohoho!!); den ger mig en känsla av att ha använt kroppen till någonting vettigt. Träningen brukar oxå ge mig endorfin-kickar vilket känns oerhört lyxigt i allt det övriga depressiva eländet. Mer, mer, mer!!! Promenad igen på söndagen och igår, men idag blev en vilodag. Jag tränar sex dagar i veckan med reservation för förkylning och ont i knäna o.dy samtidigt som jag försöker hitta en balans i mina matvanor. Jag kämpar med vikten, en seriös kamp, sedan två år. Med Viktväktarnas hjälp gick jag ned 12 kilo, men i det långa loppet passar den metoden inte mig. Jag har gått upp 7 av de kilona igen, men nu är det stopp. Anledningen till att Viktväktarna inte passar just mig är att jag egentligen inte behöver BEGRÄNSA ätandet (genom att ha ett visst antal points varje dag) så mycket som att jag behöver äta RÄTT. Jag är inne på rätt spår nu och för mig handlar det mer om träning än om mat. Vikten går ned, men det går sakta. Jag tränar även på mitt tålamod vad gäller just detta eftersom målet för mig är att kunna äta, i princip, som jag vill bara jag håller igång träningen. På fredag ska jag till SATS för första gången sedan mitten av november och det ser jag fram emot! Styrketräning är bland det skönaste jag vet. Känslan av musklerna som blir starkare och som orkar hålla upp denna kropp, som bl.a ger mig en bättre hållning och som i sin tur gör att jag känner mig piggare och starkare.

Av Ewa - 27 februari 2007 19:26

Det kom mycket snö i natt och det är så FINT ute nu med alla snötyngda träd!Vi kom iväg till fabriksbutiken i Nyköping och fyllde på och kompletterade vår Höganäs-porslin-samling. Vi har lite Mumin-porslin vid sidan om oxå.Jag har Lilla My på min te-mugg och frukostskål och humörmässigt passar hon mig väldigt bra, i alla fall just nu..... Allt som säljs där är andra-sortering till betydligt lägre priser än i vanliga affärer, men mycket är, i mina ögon, felfritt. Det är definitivt värt en biltur!Det har varit en lugn dag på hälsans front dvs inga ångestattacker eller vansinnesutbrott. Jag tar min Cipralex på morgonen (jag känner fortfarande inte av några bi-verkningar!) och jag tar de ångestdämpande dropparna med 6-7 timmars mellanrum.I morgon ska min gubbe tillbaka till arbetet medan dottern har sportlov. Hon och jag ska födelsedagsshoppa i Stockholm och det brukar bli mysigt. Hon är i tonåren nu och visst var hon hur gosig som helst när hon var liten, men hon är mycket mer ett sällskap nu och vi har lika smak i mycket och samma intressen.

Av Ewa - 26 februari 2007 22:58

En bit söder om Stockholm och här faller STORA flingor sakta ned. Jag gillar snön. Det får gärna vara snö en hel månad till! Det beror kanske på att jag kommer norrifrån. Snön lyser upp. Snön dämpar alla ljud. Snön signalerar vila, renhet och tysssstnad.....Klockan har nyss passerat 23 och jag är ensam vaken (då räknar jag inte med våra marsvin vars sovvanor inte har dokumenterats utan verkar vara helt slumpartade). En klocka tickar. Datorn susar och knappandet på tangentbordet blir nästan öronbedövande. Annars hör jag inga andra ljud. Det är skönt att vila öronen. Jag börjar bli lite pömsig och det är nog främst pga de ångestdämpande dropparna och det är nog därför jag har lite ont i huvudet oxå. Lite youghurt med lite musli (hur får jag till ett tyskt y???) och sedan sova. I morgon ska jag och min gubbe köpa lite porslin på fabriksförsäljning; billigt Höganäs i olika färger och kanske frukostskålar med Muminfigurer.Natti, natti.

Av Ewa - 26 februari 2007 16:15

Nu har jag ätit Cipralex i en vecka och jag vet att jag inte kan vänta mig någon effekt ännu, men eftersom den förra medicinen inte fungerade, så är jag otålig - JAG ORKAR INTE MÅ SÅ HÄR LÄNGE TILL!!!! Sedan jag fick depressionen diagnostiserad, för så där 20 år sedan, så har jag ätit kanske tolv olika mediciner. Fram till december förra året hade jag Zoloft som var den absolut bästa medicinen av alla, men ändrade levnadsförhållanden och förmodligen tidens tand, gjorde att den inte längre räckte till. Det var helt enkelt dax att byta. Det är jobbigt. För mig och för min familj. En man och en dotter som nästan tassar på tå då mina humörsvängningar, som har med ångesten att göra, får mig att svänga mellan fru Jekyll och satmaran Hyde. Det är tufft att som anhörig stå bredvid utan att egentligen kunna GÖRA något, men som anhörig kan man i alla fall gå undan och få möjlighet till en paus. Det kan inte jag. De pauser jag får är tack vare de ångestdämpande dropparna och visst är de pauserna bättre än inga alls, men de har ett något luddigt eller drogat över sig. Min man, Pär och dotter, Elin skulle ha åkt till Öland på en kortare sportlovsvistelse, som de har gjort de senaste åren, men det här året bad jag de att stanna hemma just för att jag mår sämre än på många år. De vet hur mycket jag tycker om att få vara ensam några dagar, hur mycket jag BEHÖVER det, så att jag då ber de att inte åka talar om hur illa däran jag är......Ett brasilianskt ordspråk som tröstar mig lite grann:Allt blir bra till slut. Om allt inte är bra, så är det inte slut än.

Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
<<<
Februari 2007 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards