Sedan depressionen slog till med full kraft i sällskap med lite förkylning, så har jag inte tränat mycket, framförallt inte regelbundet. I onsdags i förra veckan kom jag äntligen iväg på en 1-timmes promenad. Lika på torsdagen och på fredagen. På lördagen körde jag mitt eget yoga-program och FAR OCH FLYG vilken träningsvärk jag fick!!! Jag har inte yogat på flera månader, men jag trodde väl inte att kroppen skulle ha glömt det helt! Det pinsamma var att eftersom jag var trött och stel av promenader och förkylning, så körde jag inte riktigt hela programmet och jag tog inte i för fullt heller, men kunde knappt gå som en vanlig människa nästa dag. Annars är träningsvärk en värk som jag VÄRK-ligen tycker om (hohoho!!); den ger mig en känsla av att ha använt kroppen till någonting vettigt. Träningen brukar oxå ge mig endorfin-kickar vilket känns oerhört lyxigt i allt det övriga depressiva eländet. Mer, mer, mer!!! Promenad igen på söndagen och igår, men idag blev en vilodag. Jag tränar sex dagar i veckan med reservation för förkylning och ont i knäna o.dy samtidigt som jag försöker hitta en balans i mina matvanor. Jag kämpar med vikten, en seriös kamp, sedan två år. Med Viktväktarnas hjälp gick jag ned 12 kilo, men i det långa loppet passar den metoden inte mig. Jag har gått upp 7 av de kilona igen, men nu är det stopp. Anledningen till att Viktväktarna inte passar just mig är att jag egentligen inte behöver BEGRÄNSA ätandet (genom att ha ett visst antal points varje dag) så mycket som att jag behöver äta RÄTT. Jag är inne på rätt spår nu och för mig handlar det mer om träning än om mat. Vikten går ned, men det går sakta. Jag tränar även på mitt tålamod vad gäller just detta eftersom målet för mig är att kunna äta, i princip, som jag vill bara jag håller igång träningen. På fredag ska jag till SATS för första gången sedan mitten av november och det ser jag fram emot! Styrketräning är bland det skönaste jag vet. Känslan av musklerna som blir starkare och som orkar hålla upp denna kropp, som bl.a ger mig en bättre hållning och som i sin tur gör att jag känner mig piggare och starkare.

 

elaina

3 mars 2007 00:11

Va roligt att höra att nå´n tycker styrketräning är kul!
Jag betalar till SATS via autogiro varje månad MEN kommer aldrig iväg: sist var i november tror jag. Mycket beror det på att jag inte har någon att träna med...
=0}

http://elaina.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...