Alla inlägg under oktober 2013

Av Ewa - 31 oktober 2013 21:46

......låter sina barn gå runt bland husen och tigga godis eftersom det är en amerikansk sedvänja just denna dag, så borde man antingen följa med dem eller skicka iväg dem med förbehållet att de får ringa på en enda gång och om ingen öppnar då, så går man vidare. Man står inte kvar och ringer på både två och tre gånger. Jag har ingen som helst skyldighet och ännu mindre lust att öppna bara för att jag är hemma.


Om jag skulle öppna och som svar på frågan: "Bus eller godis?" svara "Bus.", så slår jag vad om att det inte finns en enda unge som skulle kunna komma med något.


Den där röda stugan i skogen ter sig alltmer lockande....


  

ANNONS
Av Ewa - 30 oktober 2013 21:14

 

Ett citat som jag tycker relaterar till "Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus".

Jag har inga ambitioner på att bli en världsledare som Ghandi var.

Min värld är mindre, men jag har lärt mig att inte förakta det lilla eller det enkla.

Jag önskar mig mer öppenhet i fråga om psykiska sjukdomar och därför skriver jag öppet om det i min blog.

Jag önskade att jag skulle bli en bättre förälder än vad mina föräldrar var, så jag har alltid pratat med Elin.

Jag önskar mig bättre hyfs av mina medmänniskor, så därför behandlar jag desamma med hyfs.

Jag önskar mig en värld som inte är så prylfixerad, så jag strävar inte efter statusprylar.

Jag önskar en större medventenhet om hur viktigt vårt svenska språk är, så jag agerar ofta språkpolis.

Jag önskar att jag inte blir dömd efter mitt utseende, så därför dömer jag inte andra efter deras utseende.

Jag önskar att alla skulle behandla varandra som de själva skulle vilja bli behandlade för det skulle innebära mindre respektlöshet, otrevlighet, själviskhet och våld och det försöker jag leva efter.

Jag är allt annat än ett helgon och vill inte leva bland helgon, jag är en människa som funderar mycket och ifrågasätter.


  

ANNONS
Av Ewa - 30 oktober 2013 10:46

.........som en blodapelsin hasade jag iväg till vårdcentralen klockan halv 9. En (ogrundad?) oroskänsla av att dsk:n skulle neka mig hjälp med ögat eftersom det var ett allergitest jag hade tid för. Jag har stött på otrevlig vårdpersonal genom åren, men jag vet faktiskt inte varför jag oroade mig just den här gången. Oron var ogrundad för naturligtvis hjälpte hon mig genom att skriva ut recept på ögondroppar med antibiotika och sedan gjordes allergitestet. Hon droppade lösningar av björk, timotej, gråbo, päls (där var varken marsvin eller kanin med utan endast hund, katt och häst), kvalster och histamin (det är de jag kommer ihåg) på min underarm och sedan stack hon med en "nål" i varje droppe för att det skulle kunna tränga in i huden. 15 minuters väntan medan några av prickarna svällde upp till storleken av ett myggbett och började klia. "Du får inte riva i de där." sa hon till mig och då började det klia ännu mer. Att kroppen reagerade på histamin tolkar jag som att jag är allergisk och björken och timotejen gav mest utslag medan gråbo inte var så farligt. Säsongsmässigt kommer björken först och sedan timotej och gråbo framåt hösten och det är ju oftast maj/juni som allergin är jobbigast ergo jag är mest känslig mot björk och timotej.


Anledningen till att jag ville göra ett allergitest var att jag började tycka att det var konstigt att behöva äta allergimedicin nästan året runt när allergenerna yr omkring i endast 3-4 månader. När jag har gjort uppehåll med medicinen nu under hösten, så har ögonen börjat klia efter 3 dagar. Inför allergitestet, så skulle jag avstå från medicin i några dagar och den här gången har ögonen förstås inte börjat klia. Meh! Det är väl inte omöjligt att hjärnan är distraherad av ögoninflammationen och inte tycker att det här med allergiklåda är nå't att bry sig om. Min plan är att låta inflammationen läka ut, men inte börja med medicinen igen och se vad hjärnan anser om allergiklåda efter det.


Det blev en långsam promenad på 25 minuter dit och 30 minuter hem och foten gnällde lite efter att ha fått sig en omgång under gårdagens gummibandspass. Resten av kroppen var inte så nöjd den heller. Jag är trött och känner mig fortfarande sliten, men i och med att jag fick hjälp med ögat och i och med att jag har hoppat av ångestgruppen, så har en tyngd lyfts av mig. Trots ögat, så känns det mesta bättre idag och jag ska inte iväg på någonting (planerat) förrän nästa fredag, så nu ska jag sova, vila och träna försiktigt. *djup suck av lättnad*


Pär är sjuk igen, han har feber, igår var den 39 som mest, men idag är den något lägre. Efter veckohandlingen i måndags, så vilade han innan middagen och när han kom upp, så frös han så att han skakade, bokstavligen skakade. Han kunde nästan inte sitta still på stolen när vi åt. Han åkte till arbetet som vanligt igår, men var hemma igen före 10 och har legat i sängen sedan dess och har bara kommit upp för att dricka och försöka äta. Det finns inte mycket annat att göra. Han mådde oxå skit av det här med träden och har sovit uselt under ganska lång tid och sedan var han dårförkyld i förra veckan, så jag tycker väl inte att den här febern kommer som en blixt från klar himmel. Kroppen har sitt sätt att säga ifrån, att tvinga en till vila. När Pär protesterade och sa att han inte brukar må så här dåligt av brist på sömn, så påpekade jag att han inte längre är 20 år utan 50 plus och det tog han som ett påhopp. Kalla fakta kan vara obehagligt.   


Elin däremot mår prima och det är min stora glädje och lättnad. Hon har arbetat flera pass på McD i Älvsjö, nattpass när hon har slutat klockan 1 som senast och hon stortrivs. Hon gillar att stå i kassan och kunderna verkar gilla hennes bemötande av dem. Hon trivs med sina medarbetare och har fått bra kontakt med arbetsledaren som säger att hon arbetar bra. Hon tycker att det är roligt att gå till arbetet och herreminje vilken lyx det är och det är henne väl förunnat! Min snorpa.    Hon tillbringar den mesta tiden hos Råååbin, så vi träffas inte så ofta, men vi sms:ar dagligen. Selma har blivit en kanin som reser bort över weekenden och hon är väl inte odelat förtjust. Hon verkar trivas bättre här hos mig, hennes mormor  och tycker att det är det här som är Hemma.


      

Av Ewa - 29 oktober 2013 21:19

Jag läste en intetsägande artikel om en av de dummaste undersökningar som gjorts som ska påvisa att vi människor är mer attraktiva i grupp.


Amerikanska (varför blir jag inte förvånad?) forskare lät en grupp försökspersoner (hur många det var hade varit intressant att veta) ranka 100 bilder av andra människor. Ibland var den fotade personen ensam, ibland i grupp. Både män och kvinnor rankades, överlag, som mer attraktiva på de bilder där de befann sig i en grupp. Vad drog dessa forskare för slutsats av detta? Jo, vi blir mer lika i grupp och de anletsdrag som inte anses vara så attraktiva slätas ut till förmån för de mer attraktiva anletsdragen. Så en ensamvarg som undertecknad skulle ha en större utseendemässig chans om jag höll mig till större flockar. För att citera en av forskarna: "Vissa av oss behöver all hjälp vi kan få." Det är så'nt de forskar om i ytlighetens högborg. Man kan bli mörkrädd för mindre. Undersökningen är helt värdelös och gör mig bara mer övertygad om att det är rädsla som styr alla fördomar. Rädsla för minsta lilla som avviker och som kanske gör att du måste ta ställning eller börja fundera eller ifrågasätta. Uäck!!


  

Av Ewa - 29 oktober 2013 16:52

Jag umgicks med mitt gummiband idag och vi hade det väldigt trevligt! Uppvärmningen var äckligt tung trots att jag tog det lugnt och mellan de olika benövningarna, så fick jag ta långa pauser, men det lättade och även om det var tungt efter ett ofrivilligt uppehåll på 2 veckor, så kändes det bra. Den stukade handen utgjorde inget hinder, men jag har lite ondare igen, så här efteråt. Foten protesterade inte förrän jag skulle stretcha låren. Det gick inte alls, så jag får väl räkna med extra träningsvärk i morgon. Jag är härmed åter i trafik!   


Ögat är inte bättre. När jag vaknade hade jag så där idiot-ont som igår kväll och ögat rann som jag grät med bara ett öga. Just nu är jag smärtfri, men ögat är rött och ger mig dimsyn. I morgon ska jag till distriktssköterskan för att göra ett allergitest och hon ska få bedöma inflammationen när jag ändå är där.


Nu har jag bestämt mig för att sluta i ångestgruppen. Jag hade tänkt ge den några träffar till, men allt med det här känns fel, fel, fel. I magen och resten av kroppen. Jag tror att jag ska arbeta med boken på egen hand genom att läsa ett kapitel i veckan och göra övningarna och där behöver jag varken gruppen, LG eller BL. Gruppen som sådan tillförde ingenting och jag har samtalen med LG om jag behöver ventilera.


  

Av Ewa - 28 oktober 2013 20:41

Jag fick den sjätte stötvågsbehandlingen idag och trots att JS ökade intensiteten, så gjorde det inte ont. Det kändes, men det gjorde inte ont som det gjorde förra gången. Kanske har hälsporren läkt färdigt? Eller så är det pga. den stukade foten för enligt JS har hjärnan svårt att hålla reda på mer än ett smärtställe i taget, så när det är både hälsporre och stukning och stukningen gör ondast, så är det stukningen som hjärnan fokuserar på. Hälen har fått en oväntad vila i 2 veckor när jag har suttit med foten i högläge och inte varit igång så mycket som jag brukar.


Hjärnan har ett tredje smärtställe att hålla reda på nämligen ögat för det är inte bättre idag och jag har haft vansinnigt ont på eftermiddagen och kvällen. Just nu är det smärtstället värre än den stukade foten. När ögat träffas av alltför skarpt ljus, så känns det som om någon kör in en kniv i huv'et. I brist på riktig ögonlapp, så tog jag en pappersnäsduk och fäste över ögat med sårtejp. Ögat fick vila lite grann och jag hade problem med djupseendet. En märklig upplevelse. Jag skulle kasta en clementin till Elin, men just för att jag saknade djupseende, så hivade jag bara iväg den åt hennes håll utan större precision. Hon fick den åtminstone inte i huv'et.....


  


PS. Att det kommer en köldknäpp inklusive snö, så fort jag ställer in vinterskorna i garderoben har jag varit med om flera gånger, men att det blir varmt när jag har hängt in sommarjackan var nytt för i år. Vädret är knäppt!

Av Ewa - 27 oktober 2013 21:22

......så är det det andra nämligen ögoninflammation. När jag vaknade ömmade vänster öga och det var täckt av en dimma som jag ihärdigt försökte både blinka och gnugga bort utan resultat. Det fanns inget skräp som fastna. I spegeln såg jag att ögat var stoppljusrött. Vi sov med öppet fönster och det är väl draget som har gått hårt åt ögat. Jag har baddat med ljummet vatten och motat bort värken med Ipren, men jag skulle egentligen ha velat ha en ögonlapp faktiskt för ögat har varit hyperkänsligt för starkt ljus idag. Jag kollade ögoninflammation på nätet och alla symptomen stämmer in.


Idag är första dagen sedan jag ramlade som jag har vågat stödja på foten helt utan att det har gjort ont. Jag har kommit på mig själv med att inte halta ens för säkerhets skull. Handen blir oxå bättre och det var samma sak där när jag diskade att jag kom på att jag lyfte en stengodstallrik utan rycka till av smärta.


  

Av Ewa - 26 oktober 2013 21:13

Något som jag har vetat länge har blivit bekräfat i en studie gjord i Storbritannien. De vill förklara fenomenet med att det sitter i hjärnan, i den främre pannloben och det protesterar jag väl inte emot - hur skulle jag kunna det? - men jag älskar enkla lösningar och förklaringar, så min teori är att det har med barn att göra. Kvinnor har lääääänge varit de som i första hand har tagit hand om avkomman och när man har med barn att göra, så måste man ha simultanförmåga. För oss kvinnor är det en baggis att starta en tvättmaskin på samma gång som vi har koll på att äggen inte kokar för länge och även att den våghalsiga battingen inte tar sig hela vägen upp i bokhyllan eller att den andra småbusen drar loss kattens svans. Häpp!

  



Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5 6
7 8 9 10 11
12
13
14 15 16 17
18
19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Oktober 2013 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv i ord med Blogkeen
Följ Mitt liv i ord med Bloglovin'

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se