Alla inlägg under oktober 2013

Av Ewa - 21 oktober 2013 16:46

Jag tog mig till LG idag, haltande och inte lika raskt, men foten känns mindre stubbig idag och det är väl med den som med förkylningar eller blåsor i munnen, att det är när jag är övertygad om att jag kommer att dras med det tills jag dör som det visar sig att det vänder.


Dagens samtal var inte så givande. Vi pratade mest om ångestgruppen och eftersom jag missade det första tillfället förra veckan, så har jag läst ikapp själv, inledningen och första kapitlet inklusive den första uppgiften. Om jag har fattat det hela rätt, så kommer vi att diskutera den första uppgiften nu på onsdag, så jag tar bara upp själva inledningen i det här inlägget.


"Sluta grubbla, börja leva" handlar om ACT: acceptance commitment therapy. Några av tankegångarna följer nedan.


* Psykisk smärta är något normalt och viktigt, något som alla känner.

* Det går inte att på viljemässig väg göra sig kvitt sin psykiska smärta även om du kan vidta mått och steg för att inte i onödan förvärra den.

* Smärta och lidande är 2 olika tillstånd.

* Du är inte tvungen att identifiera dig med ditt lidande.

* Att lära sig acceptera smärta är ett första steg för att befria sig från lidandet.


Min tolkning av den här metoden, så här långt är att jag inte måste sträva efter att bli fullt frisk bara för att kunna leva ett bra liv. Min depression är kronisk, jag kommer att knapra piller resten av mitt liv, men jag kan lära mig att hantera ångesten som hör till. Jag kan bli uppmärksam på hur jag reagerar i olika situationer.


"Med ett annat förhållningssätt till de problem som plågar dig kan du ---- mildra deras verkningar. Även om de svåra känslorna och tankarna inte skulle förändras är det mer än troligt att deras verkningar, dvs. de plågsamma konsekvenserna för ditt liv, kommer att förändras."


LG frågade mig idag om jag trodde att det här var något för mig och jag svarade sanningsenligt att jag inte vet det, men jag vill försöka. Vad har jag att förlora? Möjligen de 319 kronor som jag betalade för boken. Det kommer inte att bli en baggis, men en fördel är att det inte finns några rätt eller fel eftersom det utgår från mig och mina erfareheter.


  







Av Ewa - 20 oktober 2013 20:58

.....då det känns som om foten aldrig kommer att bli hel igen. Jag är trött och jag har ont och jag är trött på att ha ont. En mini-utflykt till Statoil, med minmalt gående tog på både krafterna och på foten, men det var så himla skönt att få komma ut - jag har suttit inne sedan i tisdags! När jag tog mig uppför trappan, så upptäckte jag att vänster knä gjorde skitONT. Pricken över i. Grädden på moset. Löken på laxen.


Jag vill kunna träna - jag saknar gummibandet!


  



Av Ewa - 19 oktober 2013 21:18

Jag har städat idag och det känns såååå bra och nu har jag kommit på ett osystematiskt system för att lorten inte ska hinna sätta sina bopålar på samma sätt som den lort jag krigade mot i maj månad hade gjort. Pär fick skura badkaret idag för det var överkurs för min stukade och blåslagna kropp och när jag kommit till det sista rummet, vardagsrummet, så tog jag några genvägar med dammtorkningen för vid det laget protesterade ovan nämnda kropp. Foten gjorde ont, ont, ont och kändes tjock och osmidig som en stubbe. Eftersom jag försökte att inte stödja alltför mycket på högra foten, så blev jag även trött i vänster höft och till med blåmärket på låret - stort som Småland - värkte. Den vänstra handen var inte till mycket nytta vilket gjorde att högerhanden fick jobba desto hårdare. Jag tog en närmare titt på den stukade foten. Big mistake. Den inte bara känns tjock, den är tjock och den är full av blåmärken kors & tvärs. Om jag inte hade haft så himla lätt för att få blåmärken, så hade jag kanske inte varit fullt så blåslagen efter fallet i tisdags.


Jag beställde leggings från Ellos och långärmade t-shirts från Cellbes. Båda påsarna kom i brevlådan igår (Tack, breväraren för att du pressade ned dem så att jag slapp halta hela vägen till ICA!!), men jag öppnade dem inte förrän idag. Jag var rädd för att bli besviken som jag har blivit så ofta den senaste tiden när det gäller kläder, men jag behåller rubbet. Tröjorna från Cellbes är gudomligt mysiga och jag längtar tills jag har duschat i morgon och får ta på mig en av dem! Leggings och långärmade t-shirts är min uniform. Mjukt och skönt när man har en spolformad kropp. Som pricken över i, så är den som är offwhite så pass kraftig att den inte är genomskinlig. Aj lav it!!


Topp

 Nu har Elin köpt en andra bur till Selma som kommer att stå hos Robin och där Selma kan husera, så att Elin slipper sakna henne så förbenat. Selma är med Elin ikväll och kommer tillbaka på tisdag. Att jag saknar Håppetåssan är av underordnad betydelse.  Det är tomt och tyst inne hos Elin. Jag tycker att jag hör hur Selmis rumsterar där inne, krafsar mot burgolvet, gör tokrusningar, skakar galler, men jag hör i höre.......


 

   

PS. Ett citat av Suzuki St Pierre, modereporten i "Ugly Betty" när en katastrof har inträffat (minns inte vilken i ordningen): "Nu kommer många att gå hem och trösta sig med sprit, piller, internetsex och transfetter. Det är vad jag kallar en vanlig torsdag!"

    

Av Ewa - 17 oktober 2013 21:11

2 av 3 plåster på handen är borta, skrubbsåren har läkt ihop. Foten är nästan bra igen och jag kan stödja på den utan problem. Blodutgjutningen på låret är oförändrad och ganska fascinerande på ett äckligt sätt.

Vänsterhanden är inte bra, den har fått en stukning som heter duga. Jag pratade med distriktssköterskan på vc:n som bekräftade att det inte är något benbrott, men att det kan ta upp till 2 veckor. Pär bleknade lätt när jag berättade det och såg väl framför sig hur han inte rör sig längre bort än spisen (för att laga mat) och diskbänken (för att diska) den kommande veckorna. Mooahahaha! Jag är frestad att promenera i morgon, men jag kommer inte att göra det. Jag ska vänta tills det känns bättre, så att jag slipper bakslag. Det här mellanläget när jag varken är helt ur trafik eller i helt i trafik är tålamodsprövande.


  

Av Ewa - 16 oktober 2013 14:45

Jag sov riktigt bra i natt i snarkarposition - på rygg - eftersom jag behövde en kudde under foten, men jag skulle inte ha kunnat ligga bekvämt på höger sida och samtidigt undvika att foten kom i kläm och att ligga på vänster sida fanns inte ens med på kartan eftersom det har bildats en ordentlig blodutgjutning på låret som är, milt uttryckt, öm. Det faktum att jag behövde sova på rygg och inte kunde knuffas till för att jag snarkade gjorde att Pär fick tillbringa en hel natt på soffan och det misstänker jag att han får göra i natt igen. Så här dagen efter upptäcker jag att jag har ont på fler ställen, men det handlar om muskelsträckningar av den sorten som kommer sig av att kroppen faktiskt inte var beredd på att åka i backen.


Igår kände jag mig förhållandesvis munter och uppåt trots allt, men inte idag. Jag lämnade återbud till ångestgruppen trots att Pär erbjöd sig att kör mig dit och att hämta mig eftersom det är på eftermiddagen och han kan smita från jobbet tidigare. Orken finns inte, bara värken. Jag lämnade återbud till morgondagens samtal med LG oxå för jag kan inte ta mig dit för egen maskin.


Om jag ska försöka hitta något positivt med det här, så är det väl att jag inte kan diska eller städa buren. Vad gör man inte för att slippa.... 


  

Av Ewa - 15 oktober 2013 12:01

Vrickad vänster hand plus rejäla skrapsår.

Blåslagen vänsterhöft plus skrapsår.

Skrapsår på vänster knä.

Stukad högerfot.

Jag ramlade när jag var ute med stavarna.

Ett litet felsteg och krasch, bom, bang.

Jag blev rädd och det gjorde ont, men tårarna som kom rann pga att all träning nu blir inställd och det vete tusan om jag kan ta mig till ångestgruppen i morgon.

SATFLÄSK!


  


Av Ewa - 14 oktober 2013 20:27

Stötvågsbehandling för femte gången och idag gjorde det ont, riktigt ont, så pass ont att jag fick be JO att dra ned på intensiteten, men jag har inte haft ont efteråt. Nu blir det ett lite längre uppehåll innan nästa behandling (2 veckor) och det tycker jag känns skönt för att avsätta sammanlagt nästan 4 timmar för något som tar endast 20 minuter känns tradigt när jag gör det vecka efter vecka.


I övrigt en skitdag med konstanta hungerkänslor i kombination med en knut i magen. Både Pär och jag går omkring med ångest pga trädfällningen. Nu när det blir mörkt redan vid 18, så hinner de inte såga ned några träd på vardagarna i alla fall. Idag ringde en fd. medlem vars ex-fru fortfarande bor här, men han är delägare i lägenheten och hon hade tydligen blivit oerhört upprörd över att de sågade ned en ek som stod utanför hennes köksfönster. En ek!! Är det ens lagligt i den här delen av landet?


  

Av Ewa - 13 oktober 2013 21:56

Det blev 60 minuters stavgång runt Flaten idag och jag hade ett jäkla tempo tack vare eller på grund av ångesten (se tidigare inlägg).


  

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5 6
7 8 9 10 11
12
13
14 15 16 17
18
19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Oktober 2013 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards