Ett citat som jag tycker relaterar till "Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus".

Jag har inga ambitioner på att bli en världsledare som Ghandi var.

Min värld är mindre, men jag har lärt mig att inte förakta det lilla eller det enkla.

Jag önskar mig mer öppenhet i fråga om psykiska sjukdomar och därför skriver jag öppet om det i min blog.

Jag önskade att jag skulle bli en bättre förälder än vad mina föräldrar var, så jag har alltid pratat med Elin.

Jag önskar mig bättre hyfs av mina medmänniskor, så därför behandlar jag desamma med hyfs.

Jag önskar mig en värld som inte är så prylfixerad, så jag strävar inte efter statusprylar.

Jag önskar en större medventenhet om hur viktigt vårt svenska språk är, så jag agerar ofta språkpolis.

Jag önskar att jag inte blir dömd efter mitt utseende, så därför dömer jag inte andra efter deras utseende.

Jag önskar att alla skulle behandla varandra som de själva skulle vilja bli behandlade för det skulle innebära mindre respektlöshet, otrevlighet, själviskhet och våld och det försöker jag leva efter.

Jag är allt annat än ett helgon och vill inte leva bland helgon, jag är en människa som funderar mycket och ifrågasätter.

.........som en blodapelsin hasade jag iväg till vårdcentralen klockan halv 9. En (ogrundad?) oroskänsla av att dsk:n skulle neka mig hjälp med ögat eftersom det var ett allergitest jag hade tid för. Jag har stött på otrevlig vårdpersonal genom åren, men jag vet faktiskt inte varför jag oroade mig just den här gången. Oron var ogrundad för naturligtvis hjälpte hon mig genom att skriva ut recept på ögondroppar med antibiotika och sedan gjordes allergitestet. Hon droppade lösningar av björk, timotej, gråbo, päls (där var varken marsvin eller kanin med utan endast hund, katt och häst), kvalster och histamin (det är de jag kommer ihåg) på min underarm och sedan stack hon med en "nål" i varje droppe för att det skulle kunna tränga in i huden. 15 minuters väntan medan några av prickarna svällde upp till storleken av ett myggbett och började klia. "Du får inte riva i de där." sa hon till mig och då började det klia ännu mer. Att kroppen reagerade på histamin tolkar jag som att jag är allergisk och björken och timotejen gav mest utslag medan gråbo inte var så farligt. Säsongsmässigt kommer björken först och sedan timotej och gråbo framåt hösten och det är ju oftast maj/juni som allergin är jobbigast ergo jag är mest känslig mot björk och timotej.

Anledningen till att jag ville göra ett allergitest var att jag började tycka att det var konstigt att behöva äta allergimedicin nästan året runt när allergenerna yr omkring i endast 3-4 månader. När jag har gjort uppehåll med medicinen nu under hösten, så har ögonen börjat klia efter 3 dagar. Inför allergitestet, så skulle jag avstå från medicin i några dagar och den här gången har ögonen förstås inte börjat klia. Meh! Det är väl inte omöjligt att hjärnan är distraherad av ögoninflammationen och inte tycker att det här med allergiklåda är nå't att bry sig om. Min plan är att låta inflammationen läka ut, men inte börja med medicinen igen och se vad hjärnan anser om allergiklåda efter det.

Det blev en långsam promenad på 25 minuter dit och 30 minuter hem och foten gnällde lite efter att ha fått sig en omgång under gårdagens gummibandspass. Resten av kroppen var inte så nöjd den heller. Jag är trött och känner mig fortfarande sliten, men i och med att jag fick hjälp med ögat och i och med att jag har hoppat av ångestgruppen, så har en tyngd lyfts av mig. Trots ögat, så känns det mesta bättre idag och jag ska inte iväg på någonting (planerat) förrän nästa fredag, så nu ska jag sova, vila och träna försiktigt. *djup suck av lättnad*

Pär är sjuk igen, han har feber, igår var den 39 som mest, men idag är den något lägre. Efter veckohandlingen i måndags, så vilade han innan middagen och när han kom upp, så frös han så att han skakade, bokstavligen skakade. Han kunde nästan inte sitta still på stolen när vi åt. Han åkte till arbetet som vanligt igår, men var hemma igen före 10 och har legat i sängen sedan dess och har bara kommit upp för att dricka och försöka äta. Det finns inte mycket annat att göra. Han mådde oxå skit av det här med träden och har sovit uselt under ganska lång tid och sedan var han dårförkyld i förra veckan, så jag tycker väl inte att den här febern kommer som en blixt från klar himmel. Kroppen har sitt sätt att säga ifrån, att tvinga en till vila. När Pär protesterade och sa att han inte brukar må så här dåligt av brist på sömn, så påpekade jag att han inte längre är 20 år utan 50 plus och det tog han som ett påhopp. Kalla fakta kan vara obehagligt.   

Elin däremot mår prima och det är min stora glädje och lättnad. Hon har arbetat flera pass på McD i Älvsjö, nattpass när hon har slutat klockan 1 som senast och hon stortrivs. Hon gillar att stå i kassan och kunderna verkar gilla hennes bemötande av dem. Hon trivs med sina medarbetare och har fått bra kontakt med arbetsledaren som säger att hon arbetar bra. Hon tycker att det är roligt att gå till arbetet och herreminje vilken lyx det är och det är henne väl förunnat! Min snorpa.    Hon tillbringar den mesta tiden hos Råååbin, så vi träffas inte så ofta, men vi sms:ar dagligen. Selma har blivit en kanin som reser bort över weekenden och hon är väl inte odelat förtjust. Hon verkar trivas bättre här hos mig, hennes mormor  och tycker att det är det här som är Hemma.