Västerändsk haiki skrivs enligt följande regler.

1. Kan bestå av 5-7-5 stavelser på tre rader, men kan även vara fri från stavelseräkning.

2. Den ska helst vara uppdelad på tre rader.

3. Bör innehålla ett årstidangivande uttryck.

4. Bör också vara indelad i två hälfter för att förstärka överraskningseffekten.

Mycket att tänka på för bara 3 rader, men jag gjorde ett försök.

Frosten glittrar kallt

Foten halkar

Frosten vacker på nära håll

Elin tycker att Pär och jag tjatar om principer. "Vad är det för vits med att ha principer?" Jag brukar svara att utan principer har du ingen ryggrad. Det är svårt att ha principer utan livserfarenhet. Att ha principer är det samma som att veta vad man tror på, vad man anser är viktigt och var man vill dra gränserna. Principer och integritet. När jag blir tvingad till att rucka på mina principer eller att flytta på mina gränser och det sker oftast lite i taget, nästan så att jag inte märker det, så åker taggarna ut. En mur med texten: "Du skulle bara våga utnyttja mig....". Eviga diskussioner fram och tillbaka som tillräckligt ofta slutar i överenskommelser som sedan ruckas på när de inte är till ens fördel. Eller överenskommelser där den ena parten tycker att allt prima medan dan andra parten väntar på att det hela ska lösa sig. Jag är så leds på det här! I fortsättningen när vår familj diskuterar något och kommer överens om något, så ska jag ta mig tusan skriva ned det och alla ska få skriva under och det kommer att sitta på kylskåpet till allmän beskådan och sedan kommer det inte att finnas möjlighet att påstå att "Näää, så kommer inte jag ihåg det.". Det här handlar inte om stridigheter i stil med de på Gazaremsan. Det här handlar om var en kanin vid namn Selma egentligen bör bo. När Skitstöveln försvann ur Elins liv inbillade jag mig att allt tjafs och diskuterande och gapande om "Vad är det som är så svårt att fatta?!" var över. Nu tjafsar, diskuterar och gapar vi om att "Det är DIN kanin!!". Den enda skillnaden är att Selma är betydligt trevligare att vara med än vad Skitstöveln var. Och obeskrivligt söt. Det är jobbigt att alltid ha en elefant i rummet som man inte bör nämna om man vill slippa diskussioner som leder till uselt humör. Om jag envisas med att hålla fast i mina principer och våra överenskommelser så som jag minns dem blir jag en gnällkärring.

2 anledningar till att det blev stavgång i stället för gummiband: de stinkande träningshandskarna kommer att returneras och jag hade beställt nya, men de skulle inte hinna komma eftersom vi numera sällan får post före klockan 15 (vad håller posten på med?!) och så lovade SMHI samma fantastiska väder som igår och det ville jag ta vara på. Jag kom iväg kvart i 10 och då låg frosten kvar. Det är möjligt att det har varit frost tidigare, men det var min första frost. Det blev 75 minuter och det var underbart! Mot slutet stötte på jag ett vägarbete där en grävskopa sträckte sig över hela vägen och det myllrade av gubbar i gula västar, så jag svängde av. Det blev varken längre eller kortare, men jag fick några nasty (jag gillar det ordet och det ska uttalas som "näääästi") backar som jag undviker så ofta jag kan inte hade planerat för. Stavgång är lurigt. Jag blir inte trött och tung i benen som jag blir vid en vanlig promenad, men när jag kommer hem och ställer undan stavarna - pow! - blir jag så trött i benen att jag knappt kan stå. Det är så skönt!

Jag övergav "True blood" efter 4 säsonger dels för att jag inte orkar koppla datorn till dvd:n varje gång och dels för att den började visa tecken på att spåra ur. Jag började irritera mig på Sookie Stackhouse. Då gick jag över till säsong 10 av "Grey's anatomy" och den serien håller och blir alltid lite bättre även om jag inte alls uppskattade vissa händelseutvecklingar. Jag kände mig lite övergiven när den tog slut och så gick jag över till något helt annat nämligen kostymdrama i form av familjen Borgia i 1490-talets Rom. Undertiteln lyder: "The original crime family" vilket fick mig att fnissa lite för alla Corleones och Sopranos blir bleka kopior efter det här gänget. Den är så där vansinnigt välgjord och snygg som "The Tudors" är och här har de dessutom haft bra översättare. Det är Jeremy Irons som har huvudrollen som Rodrigo Borgia alias påve Alexander. Jag har varit kluven till honom och har mest sett honom som högdragen brittisk snobb. I "Borgias" är han bra, riktigt, riktigt bra! Det händer att jag pausar bara för att kunna studera en håruppsättning eller någon av alla dessa fantastiska tyger. 

Som natt och dag! Den här dagen har varit så mycket bättre på alla sätt att skillnaden nästan är löjlig. Jag sov hyfsat och solen har strålat och jag har varit ute (70 minuter med stavarna) och jag har köpt hem det jag var så sjukt sugen på igår, men idag har jag inte haft samma hungerkänslor eller sug. Igår tröstade jag mig med att den sortens dagar oftast kommer en i taget och den här gången fick jag rätt, men det fanns ett korn av oro för att det kunde var början på en dålig period. Det där vidriga året 2011/2012 var fyllt av den ena ångestladdade skitdagen efter den andra och jag slutade hoppas på att någonsin få en så bra dag som jag har haft idag. Det finns 2 saker som har lärt mig att vara taxam för vardagen och det är min sjukdom och tacksamhetsdagboken.

Stavgång som sagt och nu har temperaturen sjunkit igen efter många blåsiga och kusligt milda dagar och jag hade vinterjackan och de nya kängorna. Skorna är sköna! Jag köpte en tajt storlek för jag har blivit så trött på att skor töjer sig och sedan flaxar runt foten och allt vad stöd heter försvinner helt och de nya sitter så precis att jag inte får i mina vanliga ullstrumpor (bokstavligen ullstrumpor) utan att foten domnar efter ett tag, men med en tunn socka går det bra. Kanske inte det smartaste när det gäller vinterskor, men jag blir trött på att vara förnuftig jämt. De ger stukfoten ett bra stöd och hälsporren verkar inte heller ha något att klaga på. Själva promenaden som sådan var kanske inte någon höjdare för jag kände mig trött i armarna och jag stakade mig fram flera gånger. 

Den nya vattenkokaren har anlänt snabbt som 17 som vanligt när det gäller Tretti.se och den fungerar och den är snygg.

Det lyser blått i fönstret när den kokar vattnet och det var så himla läckert att jag var tvungen att släcka i taket och bara titta.

Påminner om en lavalampa faktiskt. De små, små bubblorna som virvlade runt där inne fick mig att tänka på ett akvarium. Kanske för elektriska ålar?

När jag skriver tycker jag om att lyssna på lugn musik och då har jag min egen lugna lista med allt från Leonard Cohen till Lorde och Ben E King.

PMS är ett jävla otyg som jag har levt med i 35 år och jag börjar längta efter klimakteriet, som i och för sig kan vara ett helvete för sig, men jag är så satans trött på det här!! De 2 senaste åren, ungefär, har förändringar inträffat som gör att varje månad känns som rysk hormonroulett. Tidigare blev jag alltid deppig (utöver mina vanliga depressioner vill säga), jag fick alltid ett sjukt chokladsug och jag fick alltid städmani. Numera får jag byta ut "alltid" mot "ibland" och så kan jag lägga till ökad ångest ibland och ökade hungerkänslor ibland, men naturligtvis gäller den ökade hungern inte hälsosam mat för det vore för mycket begärt. Ibland får jag ont i samband med ägglossning och ibland blir kroppen uppblåst som en Michelingubbe. Ofta blir jag så lättirriterad att jag borde sitta i karantän. Det finns ett delmoment i PMS-karusellen som faktiskt har blivit bättre med stigande ålder: jag blir aldrig så deppig att jag får självmordstankar. Det hänger numera endast ihop med den kroniska depressionen. Ålrajt! Så när det drar ihop sig var tredje vecka vet jag aldrig vilken kombination som står på tur. Det är inte den sortens spänning jag tycker om. 

Idag har det varit en skitdag som egentligen började igår kväll i och med att Zolpidemen inte verkade ha effekt. Jag lyssnade på bok och spelade och väntade på att, i vanlig ordning, nästan somna ifrån allt runt midnatt och då gå och lägga mig. Igår satt jag där och tiden gick och när jag kollade klockan var den halv 2 och jag var inte trött. Jag fortsatte att lyssna på boken i sängen, men det gick inte mycket bättre. Jag somnade efter 2 och väcktes av mobillarmet klockan 8. När jag hade bytt om för att promenera såg jag att det regnade ute och blåste, så jag bytte tillbaka. Trött, frusen, huvudvärk, HUNGRIG och SUGEN och såååå uttrååååååååkad!!! Det är inte ofta jag har tråkigt, men idag har jag haft mördande tråkigt. Ångest som hållit sig i bakgrunden, redo att stiga fram i ljuset och sätta pricken över i:et. Min tröst är att det ska bli bättre väder i morgon och att jag kan förlägga min promenad så att den avslutas på Konsum där jag ska köpa Cola, Änglamarks Sourcream Onion-chips och Polly med smak av Ahlgrens bilar. Det är snart dags att ta Zolpidemen och då vet jag att den här skitdagen är slut.

Ett flåsigt pass med gummibanden. Flåsigt, men inte tungt, bara skönt. Tyvärr, lade Spotify av utan förvarning. En låt tog slut, men sedan började inte nästa. Det hördes inget i alla fall. Jag blev lite distraherad, men gjorde färdigt styrkedelen och lyssnade på boken medan jag stretchade.

Jag har köpt nya träningshandskar från Kosttillskott.se, men de luktar otrevligt. Gummiaktigt fast de är av skinn, mocka och tyg. Jag provade att tvätta de enligt tvättinstruktionen, men det hjälpte inte, så jag ska mäjla och fråga om jag kan få byta dem mot en annan modell.

Elin mms:ade den här till mig och det är något att se fram emot tycker både hon och jag!