På DN.se finns en lista på 158 saker som kan göra en glad. Det är en ganska lång lista, men jag tycker att ni kan läsa den. Artikeln handlar om en ung kvinna som fick den här listan av terapeuten vid ett akutsamtal. Om man över huvud taget kan jämföra sjukdom och lidande, så har hon det värre än jag i och med att hon måste bo i ett stödboende. Jag är kroniskt sjuk, men förutom mediciner är jag självgående. När man har varit sjuk så länge som kvinnan i artikeln har tycker jag att det är en ren förolämpning att ge henne en sån lista. Det är ett sätt att förenkla sjukdomen, att säga att man är dum i huv'et som mår dåligt när det är så enkelt att må bra. Listan består huvudsakligen av saker som man gör till vardags och jag är en stark anhängare av att uppskatta vardagen, men när man är så sjuk att man knappt fungerar har man nog jävligt svårt att uppskatta ett varmt bad eller att "tänka på saker som man kan köpa" eller "fantisera om framtiden". Det blir oxå fånigt när en punkt handlar om att motionera (i allmänhet och nu vet man att fysisk aktivitet hjälper suveränt mot ångest) och andra punkter specificerar det hela med t.ex badminton, yoga, volleyboll och skidor. Det känns mer som ett försök att göra listan så lång som möjligt. Jag blir arg när jag läser listan! De skriver att listan kan uppfattas som kränkande, men det är att ta i ("kränkt" är ett modeord som missbrukas). Ilska och förlämpning däremot.