Västerändsk haiki skrivs enligt följande regler.

1. Kan bestå av 5-7-5 stavelser på tre rader, men kan även vara fri från stavelseräkning.

2. Den ska helst vara uppdelad på tre rader.

3. Bör innehålla ett årstidangivande uttryck.

4. Bör också vara indelad i två hälfter för att förstärka överraskningseffekten.

Mycket att tänka på för bara 3 rader, men jag gjorde ett försök.

Frosten glittrar kallt

Foten halkar

Frosten vacker på nära håll

Elin tycker att Pär och jag tjatar om principer. "Vad är det för vits med att ha principer?" Jag brukar svara att utan principer har du ingen ryggrad. Det är svårt att ha principer utan livserfarenhet. Att ha principer är det samma som att veta vad man tror på, vad man anser är viktigt och var man vill dra gränserna. Principer och integritet. När jag blir tvingad till att rucka på mina principer eller att flytta på mina gränser och det sker oftast lite i taget, nästan så att jag inte märker det, så åker taggarna ut. En mur med texten: "Du skulle bara våga utnyttja mig....". Eviga diskussioner fram och tillbaka som tillräckligt ofta slutar i överenskommelser som sedan ruckas på när de inte är till ens fördel. Eller överenskommelser där den ena parten tycker att allt prima medan dan andra parten väntar på att det hela ska lösa sig. Jag är så leds på det här! I fortsättningen när vår familj diskuterar något och kommer överens om något, så ska jag ta mig tusan skriva ned det och alla ska få skriva under och det kommer att sitta på kylskåpet till allmän beskådan och sedan kommer det inte att finnas möjlighet att påstå att "Näää, så kommer inte jag ihåg det.". Det här handlar inte om stridigheter i stil med de på Gazaremsan. Det här handlar om var en kanin vid namn Selma egentligen bör bo. När Skitstöveln försvann ur Elins liv inbillade jag mig att allt tjafs och diskuterande och gapande om "Vad är det som är så svårt att fatta?!" var över. Nu tjafsar, diskuterar och gapar vi om att "Det är DIN kanin!!". Den enda skillnaden är att Selma är betydligt trevligare att vara med än vad Skitstöveln var. Och obeskrivligt söt. Det är jobbigt att alltid ha en elefant i rummet som man inte bör nämna om man vill slippa diskussioner som leder till uselt humör. Om jag envisas med att hålla fast i mina principer och våra överenskommelser så som jag minns dem blir jag en gnällkärring.

2 anledningar till att det blev stavgång i stället för gummiband: de stinkande träningshandskarna kommer att returneras och jag hade beställt nya, men de skulle inte hinna komma eftersom vi numera sällan får post före klockan 15 (vad håller posten på med?!) och så lovade SMHI samma fantastiska väder som igår och det ville jag ta vara på. Jag kom iväg kvart i 10 och då låg frosten kvar. Det är möjligt att det har varit frost tidigare, men det var min första frost. Det blev 75 minuter och det var underbart! Mot slutet stötte på jag ett vägarbete där en grävskopa sträckte sig över hela vägen och det myllrade av gubbar i gula västar, så jag svängde av. Det blev varken längre eller kortare, men jag fick några nasty (jag gillar det ordet och det ska uttalas som "näääästi") backar som jag undviker så ofta jag kan inte hade planerat för. Stavgång är lurigt. Jag blir inte trött och tung i benen som jag blir vid en vanlig promenad, men när jag kommer hem och ställer undan stavarna - pow! - blir jag så trött i benen att jag knappt kan stå. Det är så skönt!