Alla inlägg under mars 2011

Av Ewa - 31 mars 2011 21:48

Då och då återkommer jag till något som Dr Phil sa i ett av sina program för flera år sedan. Det handlade om hur man behandlar människor. Han sa något om att vi är urtrevliga mot fullständiga främlingar medan vi kan häva ur oss precis vad som helst till våra nära & kära. Jag har tänkt på det där och kommit fram till att det är tack vare att vi känner oss trygga med våra nära & kära som vi vågar häva ur oss. Vi vågar det eftersom vi vet att det är just våra nära & kära som älskar oss precis som vi är även när vi inte är så trevliga. Det handlar helt enkelt om trygghet! Precis som den trotsiga 2-åringen känner sig tillräckligt trygg med föräldrarna för att våga testa deras tålamod.


Fridens.

 

ANNONS
Av Ewa - 31 mars 2011 15:29

Jag läste lite till i "Vad som än händer" och visst har jag läst den tidigare och eftersom jag inte minns den tydligt, så var den förmodligen inget vidare vilket jag började misstänka. Suck och pinsamheter. I stället tänker jag läsa en bok som jag med säkerhet vet att jag inte har läst ännu: "Skära för sten" av Abraham Verghese.


I brist på fler säsonger av "Lark Rise...", så såg jag en film som jag har spelat in för flera veckor sedan, "Tillbaka till Yorkshire" med Colin Firth och Jim Broadbent. En lågmäld film, en väldigt fin film som inte var det minsta smörig, men likafullt känslosam. Jag ska nog se den igen!


Torsdag = burstädning. När jag var nästan färdig, så kom Ellen och kikade om hon kunde få hoppa in. Hon bara stod där, stadigt på sina 4 muminben och tittade på mig med ovanligt klara ögon och då förstod jag att hon mådde bättre igen! Antibiotikan fungerar och hon har inte ont längre och hon hade en glimt i ögat som jag inte visste om att jag hade saknat. Min hjärtegris! Det är både en nackdel och en fördel att marsvin är "snabba" dvs att när de blir sjuka, så går det fort, men om de får en medicin som fungerar, så går det oxå fort.


Fridens.

ANNONS
Av Ewa - 31 mars 2011 09:00

DN.se:s experter svarar på den eviga frågan om att skaffa syskon till sitt barn. Det här har jag ju en mängd åsikter om som bygger på egna erfarenheter och som jag har skrivit om tidigare i olika sammanhang.


När jag var liten och i de tidiga tonåren, så hade jag stor glädje av min 1,5 år yngre lillasyster. Vi hängde ihop jämt, men från min sida var det inte naturligt eftersom jag valde henne framför att skaffa egna kompisar då jag var alltför blyg för att våga det. Syrran skaffade sig både kompisar och pojkvänner och växte ifrån mig tills jag stod där ensam igen. Mina 4 övriga syskon (numera 3) hade jag varken glädje av eller ens kände då allihop flyttade hemifrån innan jag fyllt 8. Jag kan inte påstå att jag har haft någon större glädje av dem som vuxen heller eftersom det visade sig att vi blev alltför olika varann och nu har jag valt bort dem och kontakten är ytterst liten.


När jag blev gravid, så var Pär och jag rörande eniga om att vi skulle ha 2 barn, men det ville sig inte så. När Elin var liten, så mådde jag så fruktansvärt dåligt att vi aldrig övervägde att chansa på att gå igenom alltihop en gång till, så Elin har vuxit upp som ensambarn och kunde, trots allt, knappast ha haft det bättre! Själv säger hon sig aldrig någonsin har vare sig saknat syskon eller velat ha syskon. Hon har uppskattat lugnet här hemma och hon har lärt sig att uppskatta att vara ensam; att tycka om sitt eget sällskap och hon är allt annat än bortskämd.


När Elin var i 2-årsåldern, så började omgivningen lägga sig i och undra om det inte var dax för henne att få ett syskon. Det var alla möjliga människor från de på arbetet som inte kunde förstå att jag inte var gravid igen efter 2 år till min okäre bror som hävdade att barn utan syskon blir, mer eller mindre, socalt missanpassade.


Det finns många fördomar när det gäller ensambarn. De blir bortskämda, egocentriska och fixar inte sociala relationer, men med dagens samhälle där barnet ofta sätts i daghem vid 1,5-års ålder, så kommer de sociala relationerna in naturligt ändå. Det påstås att ensambarn har svårare att skaffa sig kompisar än de med syskon, men mina erfarenheter visar på motsatsen. Jag själv hängde upp mig på min lillasyster medan Elin helt naturligt har haft kompisar genom hela skoltiden.


Om hemmiljön är bråkig, så kan det naturligtvis vara bra att kunna söka skydd och stöd hos syskon, men Elins hemmiljö är harmonisk mycket tack vare att hon har haft en pappa som har varit med ända sedan hon var nyfödd och det till följd av att hennes mamma, jag, ofta har varit deprimerad. När jag inte orkar, så finns pappa där. Eller farmor och farfar. Elin har dessutom alltid haft en kontakt med sina kusiner som jag aldrig hade trots att det kryllar av dem.


Syskon är inte en automatisk lösning på sociala relationer. Ibland får jag intrycket av att föräldrar skaffar barn i plural för att de ska hjälpa till att ta hand om varandra när föräldrarna vill göra annat. Blodsband i all ära, men även syskon emellan handlar det om personkemi! Det spelar ingen roll att mina syskon och jag har samma föräldrar när jag faktiskt inte tycker om dem som personer.


Fridens.

Av Ewa - 31 mars 2011 08:13

Jag har sett 2 säsonger av "Lark Rise to Candleford" och jag tyckte så mycket om dem!! Brittisk kostym-serie (slutet av 1800-talet) när den är som absolut bäst! Många bra skådespelare som är helt nya för mig, mysiga miljöer och intriger utan svordomar eller sex - det var en njutning! Det finns 2 säsonger till, men av någon märklig anledning, så finns inte säsong 3 med svensk text fast jag är svårt frestad att bortse från det. Nå väl, det jag egentligen tänkte skriva om är att det faktiskt var enklare förr. Observera att jag skriver enklare och inte bättre.


Det var enklare därför att det inte fanns så fruktansvärt många val. Om man var kvinna, så gällde det att bli gift och på så vis bli försörjd. Det gick an att ta ett arbete tills man gifte sig, men karriärmöjligheterna och därmed -valen var få. När det gällde att hitta någon som ville gifta sig med en, så var valen inte så många där heller. Det skulle vara någon ur samma samhällsklass, så vida man inte ville krångla till det för sig och vara en anledning till skvaller. När det gällde maten, så åt man efter vad årstiderna producerade. Konstigare än så var det inte. Eftersom det fanns få stillasittande arbeten, så fanns det inget tvång om att motionera eller hur man skulle motionera. Då dög det bra med promenader! Det fanns inga konstiga idéer om att man måste åka tvärs över jordklotet för att få sol under vintermånaderna. Det här är väldigt förenklat, men du kanske förstår andemeningen i det hela? Att ha många val är inte det samma som frihet.


Filosofen Karin Enflo skriver om detta i DN.se. Hon säger att det inte är antalet alternativ som betyder något utan att det ska vara bra alternativ. Hon avslutar med att säga: " Ägna inte för mycket tid åt att leta efter det absolut bästa alternativet. Acceptera ett alternativ som är gott nog. Och när du har valt: Grubbla inte över om du kunde ha gjort ett bättre val.

 

Fridens.

Av Ewa - 31 mars 2011 07:15

Gårdagens veterinärbesök gick bra, men jag själv mådde överraskande dåligt innan; fy tusan vad jag gruvade mig och trots att jag insåg att gruvandets proportioner inte var rimliga, så blev det inte bättre. Jag fick ta mina lugnande droppar betydligt tidigare än jag brukar.


Veterinären som tog hand om Ellen verkade kunna sina saker, som tur var. Ellen röntgades för att se om det fanns urinstenar. Pär och jag väntade i undersöknings-rummet. Sedan hörde vi Ellens skrik av protest som ekade genom lokalerna (precis då var det alldeles lugnt och tyst). "Vad gör de med min hjärtegris?!" Det visade sig att de hade försökt ta ett urinprov med en sticka, men där gick gränsen för Ellen. Fram till dess hade hon varit väldigt lugn och gosig och hon hade funnit sig att bli klämd på den ömmande urinblåsan och hon lämnade ett "vanligt" urinprov, men när stickan kom fram..... När hon var tillbaka i transportburen, så vände hon (sin urgulliga, fluffiga) rumpa mot oss vilket vi tolkade som att vi skulle låta henne vara i fred, så det fick hon. Det fanns i alla fall inga urinstenar och efter en 45 minuter lång väntan, så fick vi några sprutor med en 5 dagars antibiotika-kur och nu håller vi tummar och tassar för att den fungerar, så vi inte behöver åka tillbaka! Jag gav Ellen den första dosen när vi kom hem och hon tog glatt sprutan i munnen eftersom det tidigare gånger har varit ProVivas smarriga blåbärssoppa. Hennes reaktion var ganska häftig och hon verkade inte kunna tro sina sinnen när jag försökte få i henne resten. "Nu får det räcka med övergrepp!!"


Jag mådde faktiskt inte bättre att var överståndet. Jag var äckel-trött och hade ont i huvudet och kunde inte ens tänka på att försöka äta middag. Jag tog en drickyoughurt och satte mig i soffan och läste ut "Den vita massajen" av Corinne Hofman - vilken berättelse!! Sedan lade jag mig ned i soffan och somnade nästan. Kvart över 18 bestämde jag mig för att strunta i resten av kvällen och gick och lade mig och det dröjde inte så länge innan jag sov. Vid 4-tiden vaknade jag och kunde inte somna om, så då gick jag upp, åt lite youghurt och gjorde en kanna te. Sedan blev det soffan igen medan jag började läsa "Vad som än händer" av Kristin Hannah. Jag läste knappt 80 sidor och hade hela tiden känslan av att jag redan har läst den här boken..... Det är faktiskt inte helt omöjligt att den redan står i hyllan på övervåningen. Det vore inte första gången jag har köpt en dublett.    


Pär har åkt till arbetet för länge sedan och Elin ska strax upp. Själv ska jag smörja in mig och klä på mig efter att ha duschat. Trots att tidpunkten egentligen var för tidig, tjugo över 6, så startade jag ändå en tvättmaskin. Jag måste ju utnyttja att jag för ovanlighetens skull är uppe i svinottan!


Fridens.

Av Ewa - 29 mars 2011 16:00

Ellen har ont när hon kissar och hon har haft det till och från i ett par månader nu. Tranbärsjuicen fungerade inte och det gjorde inte ProViva Blåbär heller, så nu blir det veterinären. Jag tycker inte om att åka till veterinären och det har inte bara att göra med det faktum att det är pga att en av grisarna är sjuk utan det har att göra med dåliga erfarenheter.


Vi anlitar Animalens smådjursklinik i Södertälje därför att den ligger närmast. När jag tittar på deras hemsida och ser vilka veterinärer som arbetar där, 8 stycken, så är det endast en som verkligen kan något om "...kaniner och smågnagare". Som marsvinsägare känner jag mig smått diskriminerad. Vi har haft 12 marsvin genom åren varav 5 har dött i hemmet pga sjukdom och 1 blev avlivad. I noll av 5 sjukdomsfall kunde veterinären göra något (Nåna dog förmodligen av en hjärnblödning, så henne räknar jag inte med just denna gång). Då var symtomen att de inte ville äta eller dricka pga någon åkomma som veterinären inte lyckades diagnostisera. Vi har ofta varit med om att få svara på frågor angående marsvins hälsa därför att veterinären är okunnig! Marsvin är bytesdjur och de visar ogärna att de är klena, så när det har gått så långt att jag, som marsvinsägare, upptäcker att de inte äter eller dricker, så är det ofta för sent att göra något. Den här gången ökar väl chanserna eftersom det inte är något som helst fel på Ellens aptit eller drickvanor och kanske blir det så enkelt som att det kan åtgärdas med antibiotika. Vi ska till veterinären i morgon eftermiddag.


Det finns ytterligare 2 anledningar till att vi numera ringer veterinären som en absolut sista åtgärd: vi har inte längre någon försäkring och att det är så dj-a stressande både för oss och för marsvinet i fråga. Nä, jag tycker inte om det! Inte på något sätt! Jag kan intala mig själv att jag gör det för Ellens skull, men jag kan inte övertyga Ellen om det nödvändiga.....


O-fridens.

  

Av Ewa - 28 mars 2011 16:03

Jag har blivit van vid att rådjuren passerar utanför nästan varje dag. Idag med. Precis nu när jag satt här, så kom en rådjurs-flicka makligt promenerande förbi. Hon hade öronen på helspänn, men i övrigt såg hon lugn ut. Tänk att få bo som jag gör med både rådjur, harar och ekorrar precis utanför. Det är sann lycka för mig!


Fridens.

Bilden är ett par år gammal.

 

Av Ewa - 28 mars 2011 15:05

Jag lade mig klockan midnatt och sov till halv 6 när Pär kom in och sa hej då. Toaletten. Somnade om till halv 9 när Elin kom in och sa hej då. Somnade om till halv 12 då jag tänkte att nu räcker det, satte mig upp bara för att lägga mig ned igen. Jag kom ur sängen kvart över 12 när Elin hade kommit hem från skolan och körde upp mig. Jag tycker om att sova! Inte bara som flykt när jag mår dåligt utan jag tycker verkligen om att sova!! Det är så gosigt och kravlöst och sällskapsfritt.


"Själens osaliga längtan" av Audrey Niffenegger är en riktigt bra bok och jag har snart läst ut den. Den skiljer sig från mängden genom sin oförutsägbarhet och sin intrig över huvud taget och det är svårt att hitta den sortens böcker nu för tiden. A Niffenegger har även skrivit "Tidsresenärens hustru" som definitivt skiljer sig från mängden och som jag försökte läsa, men inte lyckades få grepp om därför att den var rörig alternativt att min koncentration inte var på topp. Jag har sett den som film och då lyckades jag hänga med, men efter att ha läst "Själens....", så är jag sugen på att göra ett nytt försök med boken.

 Fridens. 

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12
13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv i ord med Blogkeen
Följ Mitt liv i ord med Bloglovin'

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se