DN.se:s experter svarar på den eviga frågan om att skaffa syskon till sitt barn. Det här har jag ju en mängd åsikter om som bygger på egna erfarenheter och som jag har skrivit om tidigare i olika sammanhang.

När jag var liten och i de tidiga tonåren, så hade jag stor glädje av min 1,5 år yngre lillasyster. Vi hängde ihop jämt, men från min sida var det inte naturligt eftersom jag valde henne framför att skaffa egna kompisar då jag var alltför blyg för att våga det. Syrran skaffade sig både kompisar och pojkvänner och växte ifrån mig tills jag stod där ensam igen. Mina 4 övriga syskon (numera 3) hade jag varken glädje av eller ens kände då allihop flyttade hemifrån innan jag fyllt 8. Jag kan inte påstå att jag har haft någon större glädje av dem som vuxen heller eftersom det visade sig att vi blev alltför olika varann och nu har jag valt bort dem och kontakten är ytterst liten.

När jag blev gravid, så var Pär och jag rörande eniga om att vi skulle ha 2 barn, men det ville sig inte så. När Elin var liten, så mådde jag så fruktansvärt dåligt att vi aldrig övervägde att chansa på att gå igenom alltihop en gång till, så Elin har vuxit upp som ensambarn och kunde, trots allt, knappast ha haft det bättre! Själv säger hon sig aldrig någonsin har vare sig saknat syskon eller velat ha syskon. Hon har uppskattat lugnet här hemma och hon har lärt sig att uppskatta att vara ensam; att tycka om sitt eget sällskap och hon är allt annat än bortskämd.

När Elin var i 2-årsåldern, så började omgivningen lägga sig i och undra om det inte var dax för henne att få ett syskon. Det var alla möjliga människor från de på arbetet som inte kunde förstå att jag inte var gravid igen efter 2 år till min okäre bror som hävdade att barn utan syskon blir, mer eller mindre, socalt missanpassade.

Det finns många fördomar när det gäller ensambarn. De blir bortskämda, egocentriska och fixar inte sociala relationer, men med dagens samhälle där barnet ofta sätts i daghem vid 1,5-års ålder, så kommer de sociala relationerna in naturligt ändå. Det påstås att ensambarn har svårare att skaffa sig kompisar än de med syskon, men mina erfarenheter visar på motsatsen. Jag själv hängde upp mig på min lillasyster medan Elin helt naturligt har haft kompisar genom hela skoltiden.

Om hemmiljön är bråkig, så kan det naturligtvis vara bra att kunna söka skydd och stöd hos syskon, men Elins hemmiljö är harmonisk mycket tack vare att hon har haft en pappa som har varit med ända sedan hon var nyfödd och det till följd av att hennes mamma, jag, ofta har varit deprimerad. När jag inte orkar, så finns pappa där. Eller farmor och farfar. Elin har dessutom alltid haft en kontakt med sina kusiner som jag aldrig hade trots att det kryllar av dem.

Syskon är inte en automatisk lösning på sociala relationer. Ibland får jag intrycket av att föräldrar skaffar barn i plural för att de ska hjälpa till att ta hand om varandra när föräldrarna vill göra annat. Blodsband i all ära, men även syskon emellan handlar det om personkemi! Det spelar ingen roll att mina syskon och jag har samma föräldrar när jag faktiskt inte tycker om dem som personer.

Fridens.

 

Gröngöling

31 mars 2011 15:51

Vilken tråkig situation i familjen för dig!
Otacksamt, på något vis. Att din lillasyster "gick om" dig. Känns inte bra, ju.

Ända sedan jag läste en stor undersökning om ensambarn där det stod att de är mer socialt begåvade än andra och inte alls ensamma, så har jag inte trott att ensambarn har det sämre än andra. Visst kan det vara jobbigt ibland, som du skriver, men det är jobbigt även för dem med syskon om det är tråkigheter i familjen. Man har ofta mer kontakt med andra än kärnfamiljen när det bara finns ett barn i familjen, har jag läst minsann! Bra att få dina synpunkter som vet något om ämnet!
Kram kompis

http://grongoling.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...