Alla inlägg under mars 2011

Av Ewa - 12 mars 2011 16:30

Elin och jag gjorde ett nytt försök att ta oss till Stockholm och det gick smärtfritt den här gången. Jag köpte några fler Pilgrim-smycken för ett av presentkorten och 3 pocket + ett magnetbokmärke (med ekorrar på) från Pocket Shop för det andra presentkortet. Med hjälp av en födelsedagsrabatt på 100 pix från Body Shop-klubben, så köpte jag en ny doft, "Dreams Unlimited". Den är fräsch och fruktig. Några apoteks-grejjer och busfärskt bröd från Sergelbageriet.

  


Body Shop är en butik med stort hjärta och mycket samvete. De säljer inga produkter som har testats på djur och de flesta ingredienserna baseras på rättvise-handel. Jag har skrivit på deras protest-lista mot Sveriges lama straff-satser för "trafficking" och idag betalade jag 10 kr för att en kongolesisk flicka ska få ett skolkit med information om rättigheter, jämställdhet och demokrati. "Först när hon vet sitt eget värde kan hon göra anspråk på sina rättigheter" står det på baksidan av kortet som jag fick som bevis på gåvan. Det är som Elin sa "10 kronor är ju ingenting för oss!".


Jag tog ut kontanter från en bankomat som låg intill en uteservering (uteservering??! Det blåser svinkallt idag!! Bara +3) och där satt en kvinna med 2 chihuahuor i en väska. De hade tröjor på sig. De var så himla bedårande att jag var tvungen att gå fram och fråga om jag fick hälsa. Det fick jag, men hon varnade mig för att den ena hade en period av skällande och morrande då den nyligen blivit biten av en annan hund. Faktum var att den lille stackaren hade haft hela huvudet inne i gapet på en schäfer!     Jag uttryckte min fulla förståelse för att den skällde och morrade! Tacka tusan för det!! Den andra hunden var lite lugnare och den slickade mig lite på handen.


   Inte en chihuahua, men pyttig.....


Kan ni gissa vad vi gjorde när vi kom hem? Vi gjorde en kanna te och åt av det busfärska brödet förstås!


Pär åkte till Öland i morse och har kommit fram som det var planerat. Han kommer hem om en vecka, men om det är uselt väder och han känner sig ensam, så kommer han hem tidigare. En av anledningarna till Ölands-resan är att han ville prova hur Yetin är att långköra.

  


Jag har fått det trådlösa head-setet att fungera med hjälp av Pär. Annars hade det ju inte gått..... Musiken finns numera i min nya mobil i stället för i MP3:n. Med hjälp av blåtanden (blue tooth), så kan jag röra mig fritt inom en radie av 10-15 meter med bara hörlurarna i öronen. Igår låg mobilen på bordet och jag var in till vardagsrummet utan att kontakten bröts. Wow. Den här sortens teknik är ganska kul när jag väl har vågat mig över tröskeln vill säga.


Jag kommer inte att se kvällens melodifestival-final. Bara så ni vet!


Fridens.

Av Ewa - 11 mars 2011 16:40

Sedan mina möten (eller konfrontationer?) med KBT-fanatikern, så har jag funderat en hel del på vad det är som gör att en psykolog/psykiater/terapeut är bra. Det handlar inte bara om personkemi och inramade diplom som bevisar att utbildningen är godkänd. DN.se skriver idag om att psykologer vill rensa ut alternativa terapier eftersom de, i hög grad, kan försämra för patienten. Om jag förstod artikeln rätt, så handlar om just avsaknad av trovärdiga diplom. Naturligtvis är det inte bra att människor som redan är sköra hanmnar i händerna på personer som falskeligen påstår sig kunna bota sjukdomar, men en terapeut kan vara farlig på andra sätt. Jag tar KBT-fanatikern som exempel eftersom det är hon som har dragit igång denna tankeprocess.


Nu skriver jag enbart om behandling av långvariga depressioner eftersom det är den erfarenheten som jag själv har. Den idealiska terapeuten har själv varit med om en långvarig depression och har själv upplevt den förlamning och den känsla av hopplöshet och skam som sjukdomen för med sig. Det är inget krav, naturligtvis, men det ger onekligen ett plus i kanten! Som alternativ till att själv ha varit sjuk, så känner terapeuten någon närstående som är det, så att man har kunnat se sjukdomen i full aktion. Som ett andra alternativ, så är man ödmjuk inför just det faktum att man själv inte är drabbad och att man därför omöjligt kan sätta sig in i hur det känns, men att förståelsen likafullt är maximal.


KBT-fanatikern berättade en hel del om hur hennes yrkesverksamma liv sett ut fram till att hon sadlade om och påbörjade den 7 år långa KBT-utbildningen. När man utbildar sig till terapeut oavsett inriktning, så måste man själv gå i terapi, men att själv ha gått i terapi innebär inte att man egentligen vet något om hur det är att vara deprimerad. Terapi och sjukdom är två skilda saker. Eftersom KBT-fanatikern gått i terapi, så trodde hon sig veta hur terapi ska gå till och att alla alternativ till KB inte är något att ha. Jag har väldigt svårt att tro att hon själv någon gång varit djupt deprimerad eller att hon ens känner någon som har varit det för hon var inte ödmjuk för fem öre och hon hade ingen som helst respekt eller förståelse för att jag, som lidit av depressioner i mer än halva mitt liv, (jag är 46 år nu) kanske visste något som hon inte visste. Det var förakt jag kände när hon hela tiden envisades med att upprepa frasen "Det är depressionens röst som talar". En terapeut kan vara farlig och kan skada patienten även om det hänger ett 100%-igt äkta diplom på väggen. Bara för att man tycker om människor och väljer att arbeta med att hjälpa människor, så är inte det samma sak som att man är bra på det.


Fridens.

Av Ewa - 11 mars 2011 16:38

.....hur det kommer sig att man så sällan får se normalt byggda människor i amerikanska filmer eller serier när mer än hälften av den amerikanska befolkningen är kraftigt överviktiga/lider av fetma?


Fridens.

Av Ewa - 10 mars 2011 21:53

En sprillans ny mobiltelefon! En Sony Ericsson Hazel som är lika vackert röd som min gamla som nu går i pension (den fungerar dåligt att prata i pga ett glapp).

    


Jag fick ett "hands-free-set" oxå även om det inte fanns med på önskelistan och med det kan jag sköta musiken trådlöst medan mobilen ligger i en helt annan ficka. Så'nt tycker Pär och Elin är übercoolt och jag tänker försöka lära mig tekniken. Kanske får även min lilla rosa MP3 gå i pension. Jag är lite teknik-rädd faktiskt. Det tar så himla lång tid för mig att lära mig nya tekniska finesser. Huuu....


Filmer. 3 stycken + första säsongen av en serie. En fransk film som heter "Den första dagen på resten av ditt liv".  "Kids are all right" med många riktigt bra skådespelare. En dokumentärfilm om den franska operabaletten, "La danse". Sist, men inte minst fick jag den första säsongen av en brittisk serie som heter "Lark Rise to Candleford".  Det blir många, många trevliga timmar i soffan framöver!


Just nu är jag inne på sista avsnittet av "Heroes" fjärde säsong och sedan ska jag se den första säsongen av "Big love".


Fridens. 

 

Av Ewa - 10 mars 2011 14:42

I filmen "Dimmornas bro", mot slutet, så säger Vivien Leighs rollfigurs blivande svärmor en sak som mina tankar ofta återkommer till eftersom det stämmer så bra. Hon säger att både stor sorg och stor glädje kan göra att man har svårt att somna. De flesta har väl någon gång legat och snurrat i sängen av sömnlöshet pga en massa elände och bekymmer, men har ni någon gång legat sömnlös tack vare att ni är glada eller lättade? Jag upplever båda sorternas sömnlöshet då och då och igår kväll tog det mer än en timma innan jag kunde somna tack vare att jag kände en stor lättnad över att vara befriad från rehab och arbetsträning; att det jag hävdat från start, nämligen att jag är alltför sjuk, äntligen hade fått fäste hos Af och FK. När jag väl somnat, så drömde jag helskumt och vaknade ungefär 72 gånger. Tröttheten kommer i morgon. Det vet jag.

  


Igår eftermiddag fick Elin en idé om att hon och jag kunde åka in till Stockholm tillsammans med våra presentkort idag, torsdag, så det gjorde vi. Vi steg upp vid 9, klädde på oss och gjorde oss i ordning. Jag har en liten prov-parfym-flaska som jag tappade på badrumsgolvet. Den gick inte sönder utan jag hörde hur den rullade iväg och landade någonstans, men var? Jag låg dubbelvikt med rumpan i vädret i flera minuter och jag tittade under badkaret flera gånger, men såg den inte. Elin tyckte det såg jättekul ut.     Sedan kröp jag närmare badkaret och kikade en gång till och där låg den, men det var knappt att jag nådde den med fingertopparna. Är det så här min födelsedag kommer att bli? undrade jag. När vi hade ytterkläderna på för att gå, så upptäckte Elin att min superfina, lilla diamant-nalle som jag har på kapp-slaget hade lossnat och försvunnit!! Den som jag fick av Lotten-Totten och som har suttit fast på kappan sedan i oktober.      Ännu ett tecken på hur dagen skulle fortskrida? Vi halkade ned till tåget med flera oops!-ögonblick, men vi höll oss upprätta. Vi kom till stationen 5 över 10 och tåget skulle gå 17 över. Klockan blev 15 över och den blev 20 över, men inget tåg. *dingdång* Tåget är inställt pga vagnfel. Nästa tåg skulle gå 10.32, men endast till Älvsjö pga sprängarbeten vid city-banan. Nästa tåg efter det skulle gå 10.47, men det fanns inga garantier. Då gick luften ur mig. Jag hade ingen lust att vänta en dryg halvtimme bara för att få använda presentkorten. När luften hade gått ur mig, så snedtände jag och blev helt enkelt skit-sur . Besviken och skit-sur och det-var-väl-djävla-typiskt-nu-när-det-är-min-förbannade-födelsedag-och-allt!!!     Jag satte av i ett så'nt raseri-tempo att Elin halkade efter och när jag kom hem, så låste jag in mig i sovrummet, bytte om och kröp ned i sängen och tjurade. Rätt och slätt tjurande på min 46-årsdag eller kanske 4,6 års-dagen?  Jag låg där i kanske en kvart medan min upprörda andning lugnade ned sig och hjärnan började lägga sig i och komma med alternativ. 46-åriga alternativ mot 4,6-åriga alternativ. Jag kunde stiga upp ur sängen, göra en kanna te och krypa upp i soffan, så kanske det skulle bli bättre eller så kunde jag ligga kvar och tjura och vara grinig och förstöra dagen och stämningen för alla inblandade. Jag steg upp och gjorde en kanna te och sedan såg Elin och jag några avsnitt av "OC". Det känns bättre nu, 4 timmar senare och jag såååå stolt över att jag lyckades bete mig moget och förnuftigt.     Jag behöver ingen som helst hjälp med att tänka rätt!!! 


Kommer ni ihåg Ängelbrekt? Nallen jag fick från Pär på Alla Hjärtans Dag. Han har visat sig föra tur med sig och jag har börjat förlita mig på den lille pälsfiguren och han följer med mig överallt, men med tanke på hur det gick med tågen idag, så fick mitt förtroende för honom en knäck. Hur kunde han göra så? På min fölsedag?! Jag har intalat mig att det finns en anledning till att vi inte kom iväg. 10.47-tåget kanske var inställt det med eller så spårade det ur eller så var det dårmycket folk inne i sta'n eller så skulle vi ha blivit rånade på Åhléns eller så kanske jag skulle ha halkat igen, en gång för mycket eller så skulle jag ha köpt något som jag ångrade eller..... Det visade sig inte vara mer än vädret som Ängelbrekt ville skona oss ifrån. Det blåser som 17 här sedan några dagar och vid halv 14 började det dessutom att snöa. Om vi hade kommit iväg, så hade vi varit tvungna att halka oss upp från stationen i snöstorm. Det ni! Tack, Ängelbrekt - min tro på dig är återupprättad! Elin och jag eller bara jag ska göra ett nytt försök på lördag.


   Min skyddsängel.


Fridens.



Av Ewa - 9 mars 2011 17:58

Nu när islossningen (se föregående inlägg) är igång och jag kan andas igen, så kommer även dagen-före-födelsedags-pirret. Elin har blivit mogen för numera tycker hon att det är (nästan) roligare att ge presenter än att få och det tar sig uttryck i otålighet. När hon väl har inhandlat presenten och det här gäller även julklappar, så vill hon hemskt gärna ge den genast. Hon kan bli smått tjatig, nästan små-agressiv. Idag gick jag med på att öppna hennes present till mig i förväg och det visade sig vara en kossa! En gose-ko av Highland Cattle-rasen dvs långhårig och med horn som ett cykelstyre. Efter en hel del funderande, så döpte jag kossan till Asta.

    Får jag presentera Asta?


Tårtorna som vi hade på lördagens kalas smakade ovanligt bra. Så bra att jag inte nöjde mig med dem utan beställde en rosa prinsess som Pär hämtade idag. Vi åt varsin bit som efterrrätt till Korv Stroganoffen. Aaahhhhh......

  


Jag fick en present från min bästa vän Lotten-Totten i Skåne. Det yttre omslagspapperet bestod av en plastpåse från Systembolaget. Jag som är nykterist..... Äh, jag tyckte det var uppfinningsrikt! Jag öppnade presenten i förskott och den innehöll en CD-bok: "En herrgårdssägen" av Selam Lagerlöf. Den verkar bra.


Från Pär fick jag ytterligare en fantastisk orkidé i en hög, svart kruka precis som brud-orkidén som jag fick för 2 veckor sedan. Ljust gula blommor med smala, röda strimmor.

  


Nu ska jag göra te och titta på OC med min snorpa.    


Fridens.




Av Ewa - 9 mars 2011 16:15

Klockan 11 i Huddinge. Pär, jag och 2 sprillans nya handläggare. Jag hade en ruskig ångest hela dagen igår och tog fler droppar än vanligt och behöver jag säga att jag inte hade den minsta lust att stiga upp när Pär väckte mig? Jag fick inte i mig någon frukost heller pga knuten i magen som hörde ihop med att jag var övertygad om att Af + FK hade nya djävligheter i beredskap åt mig som straff för att jag inte genomförde kursen.


Mötet blev snabbt och smärtfritt eller så pass smärtfritt som det kan bli av att behöva ha med dessa instanser att göra. Af-damen bad mig att berätta hur jag hade upplevt Samverkans-prylen från det att den startade i början av november 2010. Det hade jag ingenting emot utan berättade kortfattat om att psykologen inte kunde hjälpa mig, om bristen på tålamod från deras sida och så om KBT-fanatikern. Jag berättade om hur detta påverkar min dotters hälsa och familjemötet hos BUP. Båda handläggar-damerna hade läst på och förmodligen beslutat sig innan mötet eftersom de uttryckte det som att det jag berättade stämde överens med den uppfattningen som den hade bildat sig av det som skrivits. Inga konstigheter enligt dem, så jag är härmed befriad från allt vad rehabilitering heter från deras sida! Häpp!


FK-damen frågade mig hur jag skulle ha velat att rehabiliteringen hade lagts upp för att den skulle passa mig. Jag svarade sanningsenligt att jag hela tiden har varit för sjuk för att dras in i den skiten rehabilitering över huvud taget och att jag hade uttryckt den åsikten redan på det första mötet i november. Det var ju det jag sa!!


Det som är aktuellt för mig nu är att invänta en tid hos en psyk-läkare i Södertälje och att behålla denne läkare, så att en något så när varaktig kontakt byggs upp som sedan kan ligga som en trovärdig och oomtvistlig grund för det läkarutlåtande som jag kommer att behöva framåt sommaren när jag än en gång ska skicka in en ansökan om permanent ersättning. FK ska inte, jag upprepar inte, kunna använda sig av argumentet att utlåtandet är baserat på gamla journal-anteckningar! Jag har ersättning okotober månad ut, men ansökan kan jag skicka in när som helst och med tanke på FK:s handläggningstider, så skulle jag väl ha gjort det redan igår......


Socialstyrelsen tycker om att sätta upp regler och att bestämma över så'nt som inte kan anpassas till massor. Förutom att de har bestämt att det KBT som gäller i behandling av depressioner, så har de även bestämt att de flesta depressioner är tillfälliga/begränsade och går att ta sig ur med t.ex KBT. Min högst personliga diagnos, dystymisk depression, tar Socialstyrelsen ingen hänsyn till. Nä, det hänger på läkaren och hur denne utformar utlåtandet. Det räcker inte med att skriva att jag har sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter utan läkaren måste specificera på vilket sätt det försvårar min vardag. Som exempel till hur läkaren kan specificera koncentrationssvårigeter kan nämnas om jag kan läsa en bok, se en film, komma ihåg vad jag ska handla i affären osv. Jag har förstått nu i efterhand att det var de här specifika orsakerna som t.ex Överläkaren (som jag anmälde till Patientnämnden) faktiskt inte brydde sig om att utveckla! Hennes komplettering på FK:s begäran bestod av att hon skrev att hon tyckte att jag skulle skickas till en.....arbets-någonting.


Direkt efter mötet var jag arg som jag alltid har varit efter att ha konfronterats med Af och/eller FK. Dessa damer sa, precis som så många andra har sagt till mig att det är dess regler som nu är satta och som de måste följa.

JAG BEHÖVER INTE HÖRA DET FLER GÅNGER!

JAG VILL INTE HÖRA DET FLER GÅNGER!!

Om nu de som arbetar med detta tycker att dessa regler är fel och de ser hur illa alla vi sjuka far av denna behandling, så är det väl för fan dax att ställa sig upp och visa lite civilkurage!!

SLUTA BEKLAGA OCH GÖR NÅGOT!!!

Är det några som borde kunna påverka dessa sjuka regler, så är det väl de som arbetar med reglerna jämfört med vad vi sjuka kan göra.


Nu har det gått nästan 5 timmar och jag har lugnat ned mig. Dessutom har en känsla av lättnad infunnit sig. Jag är, på ett sätt, fri nu. Fri att koncentrera mig på att börja må bra. Fri att fokusera på det som får mig att må bra. Det känns som en sorts islossning; den tjocka, syrefattiga isen spricker upp, så att jag äntligen kan ta mig till ytan och andas! Djupa, syrerika andetag som ger mig energi och som får hjärnan att vakna ur sin dvala!    


Det här är det sista inlägget i kategorin "Prövningen". Min nya ansökan om permanent ersättning kommer att få en egen kategori som heter "Sjukpension".


Fridens.    


PS. FK-damen arbetar enbart med rehab, så nu när jag inte längre är med i rehab, så kommer jag att få en annan handläggare. Förmodligen blir det samma som jag hade i somras. Är det någon som blir förvånad? Nä, jag tänkte väl det.



Av Ewa - 7 mars 2011 16:27

.....mötet med Af och FK på onsdag har glidit in och hänger nu som en våt filt över mig.


O-fridens.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12
13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards