Bluebox är en riktigt farlig sida.... Vojne, vojne! Gå inte in på den sidan om du vet med dig att du inte har råd att köpa något! Grejjerna är ganska dyra beroende på vad det är för något, men det är kvalitét och det jag har beställt därifrån har jag inte ångrat. Deras väskavdelning är bland de farligaste som jag har råkat på och nu har jag åkt dit igen. Ännu en väska.      Kan man ha för många väskor? Ja, Pär , jag vet att du tycker att man kan ha för många! Dessutom såg jag vad jag skrev för exakt ett år sedan vilket visar att jag är pinsamt regelbunden för det var väskor från Bluebox då med.      Då var det av märket Oilily som är Nederländskt och idag är det av märket PiP som tillhör samma företag och stilen är väldigt lik och jag gillar den stilen! Jag har inte sett många som har haft så'na väskor. I höstas köpte jag en liten, svart väska med både bärhandtag och axelrem (från Åhléns) och den har varit min absoluta favorit trots storleken (det ryms en mobil och en plånbok). Väskan som jag nu har åkt dit på är av samma stuk, men litet större.

Jag undrar var begäret efter väskor, allt från små handväskor till ryggsäckar, egentligen kommer ifrån? Någon som vet? Det är i alla fall ärftligt för Elin har oxå ett onaturligt väskbegär.

Fridens.   

1 timme av min helg är borta. Poff. 1 värdefull timme av min sovtid togs bort. Poff. Jag mår inte bra av den här urfåniga tidsomställningen! Idag är jag sjukligt trött. Inte sjukt trött utan sjukligt trött. Jag går inte omkring och gäspar hela tiden utan upplever det hela som en enorm tyngd i hela kroppen som gör att jag släääääpar mig runt idag. Elin och jag gick tur och retur Konsum och det var tufft. Äckligt tufft.

Elin och jag tog även en gemensam konfrontation med SL:s automatiska biljett-påfyllare (Elin och jag har ett gemensamt Access-kort som räcker i 3 månader åt gången) som visade sig vara enkel! Inte alls användarovänlig som mitt teknik-fientliga jag hade befarat. Det var en baggis och nu har vi fyllt på t.o.m den 29 juni och då är det sommar och till och med midsommarhelgen har passerats!

Plusgraderna har ökat från noll till fyra, men vindarna är svinkalla och hårda och jag har fortfarande ont i knäna. Vad tröttheten anbelangar, så tror jag inte på den sk. vårtröttheten. Den diagnosen är för diffus. Nä, för mig handlar det mer om att Af + FK + ny läkare-hetsen har lagt sig och jag börjar slappna av. Jag har även varit ovanligt aktiv den här veckan med flera promenader + städning. Det är helt enkelt så att jag inte har så mycket ork längre. Sorgligt, men sant. Jag bestämmer mig här och nu för att inte åka till SATS i morgon (heller) och tar en promenad i stället.

Söndax-fridens.    

Jag hade bett Pär väcka mig vid 9. Jag ville inte sova för länge eftersom det var städning på schemat. Han väckte mig vid 9, men fy bubblan vad trött jag var! Jag hasade iväg till toaletten och sedan gick jag och lade mig igen och halvsov en timme till. Efter frukosten drog städningen igång. Motvilligt och små-trögt. Det kändes i alla fall skönt att soffan redan var städad och ombytt. Pär och Elin donade på övervåningen; rensning av skräp och en tur till återvinningen. Klockan 15 var jag färdig och då hade jag haft en lunchpaus på en dryg timme. En välbehövlig dusch efter det.

Kom ihåg att ställa fram klockan 1 timme! Jag ställde om diverse klockor medan jag städade och jag talade om för Pär när jag ställde om köksklockan och han svarade "Ok!". Sedan glömde han bort det. Till middag hade vi en stek som lagades i ugnen i en dryg timme. När köksklockan visade 16 (men bara var 15), så hade han redan börjat med middagen. "Jag tyckte väl att eftermiddagen försvann väl fort!" var hans kommentar när det gick upp för honom att han var ute 1 timme för tidigt. Sedan var det, naturligtvis, mitt fel.    

Vi kommer inte att släcka ner för "Earth hour" den här gången heller. Jag väljer att släcka ner mer konsekvent och regelbundet i vardagen. Numera anordnas jippon/fester som man kan delta i i samband med nedsläckningen. *fnys*

Fridens.

They're everywhere

A lot of angry people

In each and every place

A lot of angry people

They feel they've had enough

Seeing everything go to waste

They're everywhere

A lot of angry people

But you can only take so much of ignorance and such

Then the tender turns tuff and start fighting back

"Tender turns tuff" med Mikael Rickfors från mitten av 80-talet.

Det har fortsatt att blåsa och solen skiner, men temperaturen har sjunkit drastiskt. När jag gick till Konsum på eftermiddagen, så var det knappt plusgrader och det blåste så dj-a kallt! Först tog jag på mig vårjackan, men jag vände i dörren och bytte till vinterjackan. Det var knappt att skinn-handskarna var tillräckligt varma. Den här sortens väderomslag ger mig ont i lederna, i knäna och jag känner mig allmänt ruggig. Jag har inte städat idag som planerat utan gör det i morgon i stället.

Fridens. 

Mer ur "Modern psykologi". Visste ni att barn har flera många trots-åldrar? Vid 2-3-årsåldern, 4-årsåldern, 6-årsåldern, 9-årsåldern och 12-årsåldern. Det verkar som hela barndomen är en enda trotsålder! Det är i trotsåldern som barnet utvecklas och mognar som mest, så den är inte till enbart för att testa föräldrarna....

Malin Alfvén är föräldra-psykolog och säger att föräldrar behöver bli arga ibland. Barns ska lära sig att vi alla har de här känslorna, ilska sorg, glädje och att vi ska använda dem - fast på ett konstruktivt sätt. Det har jag hävdat länge! Barn mår inte bra av att luras på föräldrarnas känslor. De behöver se att även mamma kan bli ledsen eller besviken.

De flesta vet att det inte är bra på något sätt att aldrig säga nej till sitt barn. Det blir bortskämt och odrägligt. Det finns en annan anledning att säga nej och det är att barnet själv lär sig att sätta gränser mot resten av världen, barnet lär sig att säga nej och det är viktigt! I dagens samhälle som kryllar av valmöjligheter, så är det absolut nödvändigt att kunna säga nej för annars kör vi slut på oss. Själv har jag lärt mig att säga nej t.ex till KBT-fanatikern och jag mår bra av att kunna säga nej, att sätta upp en tydlig gräns. Jag har sällan haft svårt att säga nej till Elin som, i sin tur inte har svårt att sätta egna gränser.

Fridens.

Idag, på självaste våffeldagen, fyller Lillan 5 år!! Det är första gången ett marsvin har blivit så pass gammalt för oss. Lotta skulle oxå ha blivit 5 år om hon inte hade lämnat oss i november.....

Fridens.    

Nu har jag ätit LKHF (inte så strikt) seriöst i ett halvt år. Dessförinnan på samma nivå, men inte under så sammanhängande period. Godissuget finns kvar. Det har minskat rejält och ligger nära noll jämfört med förut, men det finns kvar och det har förändrats. Tidigare så var min favoritkombination choklad och chips. Choklad över huvud taget! Och små-kakor. När jag blir godissugen nu, så är det ett specifikt sug nämligen cola-flaskor och salta dö-skallar. Choklad kan vara gott ibland, men jag tröttnar fort och chips, ja, det smakar bara konstigt! Det kan

verka fånigt, men det tog ett bra tag innan jag erkände det för mig själv: mina favoriter var inte längre mina favoriter och det dröjde pinsamt länge innan jag slutade att köpa hem dem. Suget efter kakor är helt borta.

Jag har aldrig tyckt om mörk choklad och kommer nog inte att lära mig tycka om det heller. Mörk choklad som är fylld är en annan sak. 

Fridens.