Alla inlägg under december 2012

Av Ewa - 31 december 2012 18:15

Marsvinen fick frukost klockan 6 idag med och sedan sov jag mera. 20 över 9 väcktes jag av ett pipande. Inte mobilen, inte Pärs väckarklocka, inte rökvarnaren, inte mikron, inte ett marsvin. I jakten på pipandet konstaterade jag att det var strömlöst. Var det promenadbandet som pep? Det är ju nytt och ingen vet hur det reagerar på el som kommer och går. Nope. Nu blev det varmare och medan jag knökte in mig i datorpryttelhörnet, så blev det allt hetare. Det var en stor, svart låda som pep med en blinkande orange lampa. Pipandet var vid det här laget oerhört irriterande, så jag tryckte på en knapp som visade sig stänga av den och den blev tyst. Jäss! Sedan plingade plötsligt till överallt som tecken på att elen var tillbaka och jag tryckte på den svarta knappen igen, allt brummade igång, men inget pipande. Jag hade knappt knökat mig ut från datorpryttelhörnet och ned för trappan innan pipandet började igen. Elen var väck igen. Eftersom det var så pass med dagsljus att jag inte behövde ha någon lampa tänd, så märktes det inte att elen försvann förutom på det däringa pipandet. Upp, knök in i hörnet och tryck på svarta knappen. Det dröjde inte så länge innan elen kom tillbaka igen och då jag hade hunnit krypa ned i sängen, men det var bara upp och starta allt igen. Efter den vändan hade vi el i kanske 20 minuter innan den svarta lådan började pipa igen...... "Jamänvaihelvete!!" Nu var det ingen idé att krypa i säng igen, så jag klädde mig och tog hand om orkidéerna som inte är roliga nu. Uj, uj, uj. Det handlar inte om att jag missköter dem för, tro det eller ej, orkidéer är en av de få blommande växter som jag inte har ihjäl utan de har helt enkelt blommat färdigt. Nästan allihop på en gång. Fönstret ser numera ut som en utbränd skog med kala stänglar där endast en färgstark blomma klänger kvar för brinnande livet. Medan jag pysslade med detta, så kom elen tillbaka igen och jag fick ta mig uppför trappan igen, knöka mig in i datorpryttelhörnet igen för att starta upp rubbet igen. Elen har varit kvar sedan dess, tack och lov för nu är det ju tvärmörkt ute.


3 plusgrader, kalla vindar och isgator - det är nyårsvädret i år. Jag gick till Konsum för stödhandling och det var ingen höjdare direkt. Myrsteg var ordet. Numera kan man köpa finare chokladpraliner antingen i färdiga små askar eller påsar eller så kan man plocka ihop själv med hjälp av behandskad personal. Jag stod länge och läste om fyllningarna. Jag tycker inte om vare sig cognac eller champagne och inte vill jag ha mjölkchoklad. Till slut bad jag om hjälp och fick en liten påse med 4 nougatbitar och 4 av mörk choklad. Jag gillar inte nyår, men helgen är bra att ha som förevändning att köpa finare tuggbara saker! Jag vågar inte titta på kvittot.......

"Så du kan erkänna det, alltså?" frågade svågern med äkta förvåning när vi avslöjade våra nyårsplaner och jag sa att jag verkligen såg fram emot att vara ensam. Vadå, erkänna? Är det fult att vilja vara ensam en helgdag som nyårsafton? Är det meningen att jag ska skämmas? Jag skulle väl lika gärna kunnat "erkänna" att jag avskyr att vara ensam såna dagar. Man måste ha lite ryggrad och stå upp för vad man tycker även när det inte passar ihop med vad övriga sällskapet tycker och när man får en möjlighet att göra något (fira nyårsafton) på ett sätt som verkligen passar en (ensam med familjen 60 mil bort), så gäller det att passa på.  

Igår kväll började jag läsa den 6:e och sista boken från min senaste beställning och även den är brrrra! Mysig är ordet. Jag blev lite lurad av att omslaget var så likt omslaget på författarens förra bok  (varför gör de så??) och trodde att det var en fortsättning, men icke. Hundplejset från första boken nämns i den här boken, men det är allt, än så länge.

Det var inga som helst problem att hitta något för mitt presentkort hos Discshop. "Daniel Deronda" som bygger på en bok av George Eliot var ganska bra. Väldigt allvarstyngd och smått dyster. Hugh Bonneville är med som en väldigt obehaglig man med kalla ögon och väldigt få ansiktsuttryck. Han är en mycket bra skådespelare och kan även ses i "Downton Abbey" där han myyyyycket behagligare och mjukare och mysig. Inga kalla ögon där inte! Jag köpte även en version av "Oliver Twist" och den behöver jag väl inte presentera ytterligare?   

Jag närde en optimistisk förhoppning om att kunna styrketräna idag. Köra ett muskelpass, så här på årets sista dag. Optimistisk så till vida att jag körde promenadband 2 dagar i rad. Den förhoppningen grusades och det kände jag redan när jag gick till Konsum. Kroppen protesterade mot all fysisk anstränging. "Nu räcker det!" Efter lunchen så lade jag mig i soffan och slumrade en dryg timme i stället och det tyckte kroppen om! 

Elin mår allt bättre och behöver allt mindre ångestdämpande. Jag protesterade ju emot att hon skulle träffa Skitstöveln, men det verkar som om hon behövde det för det blev vändpunkten. Jag tror att den största delen av Skitstövlegiftet har gått ur hennes kropp nu. De här månaderna när hon har mått så dåligt, så har hon ofta uttryckt det som att det är fel på henne. Pär och jag förstod väl inte det till en början, men det har sin förklaring i att hon, på sätt och vis, blev hjärntvättad av Skitstöveln. Varje gång de bråkade, varje gång något var fel (även om det handlade om hans familj), varje gång han mådde dåligt, så ansåg han att det var Elins fel. Hon brydde sig inte om honom tillräckligt, hon ville inte bli muslim eller så behandlade hon inte honom som hon borde. Så här efteråt är det solklart att han inte kunde hantera en självständig svensk tjej och han kände sig förmodligen underlägsen henne eftersom hon, under hela deras förhållande, hade ett massivt stöd från sin familj vilket han definitivt inte hade. Det tar tid att bli frisk från hjärntvätt, men det går!

Årets sista.....

.....sopor har burits ut.

.....disk är diskad, men jag känner mig trygg i förvissningen om att det blir fler diskar nästa år.

.....strömavbrott? Ännu är kvällen ung!

.....ägg kokades och åts till lunch.

.....frukostgrönsaker serverades till marsvinen.

.....styrketräningspass visades sig vara passet förra söndagen.

.....kanna med te kommer jag strax att brygga.

.....beställning från Discshop.

.....beställning från AdLibris är på g.

.....lyx-choklad köptes på Konsum.

.....tulpanbukett är vit.

.....dusch.

.....Svinto-skrubb av vasken.

.....tupplur i soffan.

.....hopp & skutt-timmar för Selma nalkas.

.....blog-inlägg?


Fridens.               

Av Ewa - 30 december 2012 16:53

Mobillarmet väckte mig första gången klockan 6 för att jag skulle ge marsvinen frukost. Det var naturligtvis tvärmörkt och tyst och det tog ett tag för dem att reagera, men till slut stod alla 6 på bakbenen och antingen tryckte nosen mot burgallret samtidigt som de tjoade på mig eller så gnagde de på gallret med hungrig otålighet. Sedan lade jag mig igen och somnade om fort.


Nästa gång jag vaknade var klockan 2 minuter i 10 och mobillarmet var satt på 10. Jag hade tänkt ta en promenad på bandet före lunch och städa buren på eftermiddagen, men gjorde tvärtom vilket fungerade bättre. Min kropp tar lång tid på sig att vakna, så jag trivs egentligen bättre med att träna på eftermiddagen. Gårdagens promenad kändes lite grann i benen. Jag körde på i 60 minuter (tills bandet stannade av sig själv) och ökade successivt från 4,0 till 5,5. Det var tungt mot slutet och jag var genomsvettig och så här efteråt, så känner jag mig mörbultad på ett sätt som talar om att jag har tagit i för mycket, men det är svårt att inte passa på när det är roligt! Det är lättare att hålla ett jämnt tempo på ett promenadband jämfört med att gå utomhus, men det vete 17 om det är så bra för ryggen. Idag fick jag ont efteråt.

 


Ryggvärken efter träningen kan bero på skorna som jag köpte i somras. De är inte bra. De är för stora. Om jag drar till snörningen ordentligt, så domnar tårna, men om jag inte drar åt, så får foten inte tillräckligt med stöd. Det är ingen panik med att införskaffa ett par nya eftersom jag inte har för avsikt att använda promenadbandet regelbundet.

Dålig sko.     

  


Strumpor. Varför ska det vara så svårt att hitta bra strumpor? I höstas köpte jag flera par strumpor i 2 omgångar från Eurosko. De har lite ull i sig och har en tjock och go sula. Det verkar som de har ett bäst-före-datum för nu faller de sönder en efter en. Den första omgången har naturligtvis blivit uppblandad med den andra omgången och slitaget på de är olika. Det är väl strumporna från omgång numro 1 som faller sönder nu för jag har ofta hål på bara den ena strumpan och det är stora hål och det handlar om 2-3 hål på varje strumpa vilket gör att jag inte gärna sätter igång att laga för då skulle jag inte få göra annat. Jag måste alltså ge mig ut på strumpjakt i början av nästa år.


Årets sista kloklippning inträffade i fredax och småbusarna är sååååå lättade.

Årets sista burstädning klarades av idag.

Årets sista stortvätt pågår.

Årets sista tur på promenadbandet tog på krafterna.

Årets sista uppdelning av mediciner i dosetten.

Årets sista utläsning av en riktigt bra bok skedde tidigare idag (vid halv 1 om man ska vara noga).

Årets sista fiskgratäng står i ugnen.

Det kommer nog fler sistor i morgon (en sista, flera sistor, eller?   ).


Fridens.    

Av Ewa - 30 december 2012 12:00

Olof Palme sa att ju längre han höll på och ju "högre upp i pyramiden" han kom desto större tyckte han att "orättfärdigheterna" blev. I mina öron lät det ovanligt för det är väl vanligare att ju "högre upp i pyramiden" man kommer desto futtigare verkar alla orättvisor; ju större avståndet blir desto mindre bryr man sig. Men han var ju inte som de flesta andra politiker.


Valet 1973. Gösta Bohman hade uttryckt det hela som att om sossarna vann valet, så skulle det leda till en massutvandring. Olof Palme citerade Tage Ehrlander: "Bara de inte kommer tillbaka när de blir gamla för att dra nytta av vår åldringsvård sen för det får de inte." Knappt 40 år senare har vi det problemet, men pga all privatisering av olika vårdformer, så handlar det mer om att utlandssvenskarna kommer tillbaka och tränger sig före i köerna tack vare sina obeskattade kosingar. Det är lika äckligt vilket som.


Med    till vänster.

Fridens.    

Av Ewa - 29 december 2012 16:15

Nu är jag ensam 2-bening för Elin och Pär åkte till Öland vid 8 i morse. De har kommit fram ordentligt och via MMS:et kan man se att de har barmark.


Jag blev kvar i sängen till halv 12. Den planerade promenaden blev inte av och utsidan var inte särskilt lockande heller med sitt gråväder och halvstormande. Det var säkert snorhalt oxå. Efter lunchen tog jag på mig träningskläderna och mina gympaskor och klev upp på det nyförvärvade promenadbandet som står på övervåningen. Vi har haft det i bara 5 dagar, men Elin har redan använt det 3 gånger och Pär 2. Det känns som en bra investering. Jag gick i ca 60 minuter. Man bör inte köra längre än 60 minuter i ett svep eftersom maskinen inte är så himla stark (den är ju inte som den som finns i löpbanden på ett gym) och den stänger faktiskt av sig efter den tiden. Efter 20 minuter var jag tvungen att kila ned på toaletten (3 muggar te till lunchen......) och när jag hoppade på igen, så startade räkneverket om, så jag körde ungefär 60 minuter och det räckte bra för mig. Jag började på 4 kilometer timmen, ökade ganska snart till 4,5 och efter ytterligare en stund till 5 kilometer i timmen och där höll jag mig kvar, men efter sammanlagt 40 minuter, så ökade jag till 5,5 och det kändes otroligt bra! Jäklar, vicket tempo! Det var nu som endorfinerna kickade in och jag hamnade nästan i ett zen-liknande tillstånd.


Jag läser en väldigt bra bok just nu som utspelar sig i Persien i början av 1600-talet. Religionen är islam. Det är nästan 400 år sedan, men den muslimska kvinnans villkor har inte blivit mycket bättre. Det är hemskt! Flickan det handlar om väver mattor och på CarpetVista.se finns det 2 videor ā 6 minuter där man får följa hela processen av mattillverkning. Mycket intressant och det var en fördel att ha sett dem när jag läser boken.


Fridens.    

Av Ewa - 27 december 2012 21:29

DN.se inledde idag en artikelserie som handlar om religion, tro och traditioner. Jag är ateist och för mig har just julen (eftersom den precis är avklarad) ingenting med Kristi födelse att göra. Det har den aldrig haft. Precis som Björn Ulvaeus som intervjuas i artikeln, växte jag upp utan religiösa ritualer. Jag är döpt för där har man inte mycket att säga till om, men jag har inga gudföräldrar och jag valde att inte konfirmera mig. Det är som BU säger: "Då är det på allvar. Då ska man verkligen bekänna sin tro.". Det var ytterst få av mina kompisar som konfirmerades därför att de ville bekänna sin tro. Det enda de trodde på var att de skulle få presenter och det var det som fick de att konfirmeras. Redan då äcklades jag av hyckleriet i det hela, men då hade jag inte orden att uttrycka det. Det kändes bara så fel. Mina äldre syskon konfirmerades, men lillasyster gjorde inte det. Mamma trodde nog på någon sorts gud, men jag har inte susning om hur pappa förhöll sig.


Till skillnad från BU, så betalar jag ingen kyrkoskatt för jag gick ur Svenska Kyrkan för 25 år sedan. Det handlar inte om att jag är snål för det rör sig om ett par kronor per år utan det handlar om principer. Jag går aldrig i kyrkan heller, vare sig på gudstjänser, julottor eller ens konserter. Kyrkan som byggnad har jag väl inte så mycket att orda om mer än att de kan vara vackra och att det råder en sorts frid där som inte kan hittas någon annan stans.


Allt som vi gick igenom när Elin var tillsammans med Skitstöveln väckte mig på ett brutalt sätt. Jag var naiv förut som trodde att det går att förena olika religiösa inriktningar, men när katoliker och protestanter (som ju ändå är förhållandevis lika varandra) inte kan hålla sams på Irland, så finns det väl inte mycket hopp för att en muslim ska kunna samsas med en svensk.


"Han tror inte på Gud eller något liv efter döden och ogillar alla former av religiös extremism. Men ateisten Björn Ulvaeus har inga problem med att det sjungs psalmer i kyrkan på skolavslutningar, och han uppskattar att sitta en stund i en kyrka och fundera över tillvarons mysterier." Det stämmer så väl in på hur jag tänker och känner. Precis som BU är jag heller inte rädd för att dö utan rädd för hur jag kommer att dö.


Fridens.    

Av Ewa - 27 december 2012 20:52

Jag promenerade själv idag, men fy för den lede vad det var tungt!! Det var småhalt oxå. Det gick långsammare än igår och mot slutet hade jag knappt styrfart och var på väg att förlora håll-igång-värmen. Usch! Temperaturen har sjunkit från 2 plusgrader till 3 minusgrader, så nu är det nog stor-halt ute.


Jag såg 3 dokumentärer igår som var helt olika varandra. Den första delen av Olof Palme-dokumentären som även går på bio (serieversionen är något längre). Den är intressant! Olof Palme var en väldigt intressant människa både som politiker och privatperson. Det är möjligt att jag är naiv för jag kan inte begripa att han mötte så starkt hat. Starka känslor, ja, men inte hat. När man jämför honom med den sittande statsministern, så var Palme en stor människovän och hans inställning till demokrati var människovärdig vilket jag inte tycker att den längre är. På ett sätt önskar jag att jag hade fått leva i Sverige på 50- och 60-talet när allt byggdes upp och optimismen var stark och kapitalismen mindre tongivande. Jag kan fortfarande bli otroligt arg när jag tänker på att han inte fick fortsätta sitt arbete! Palme beskrevs, av motståndarna, som makthungrig, men i ett brittiskt intervjuprogram säger han att han inte strävade efter att bli statsminister för han tyckte att det var viktigare att vara en del av maskineriet. Han gick samma öde till mötes som John F Kennedy och Martin Luther King - mördad av de som var rädda för den positiva inverkan de hade. Pierre Schori var med i dokumentären och berättade om socialdemokraternas partikonvent 1969 när Palme tog över efter Ehrlander. Hans första tanke vid det tillfället var: "Jag hoppas att ingen skjuter honom nu." Visserligen dröjde det 17 år, men ändå.  


Den andra dokumentären var bara en tredjedel av den första delen om ABBA. Jag växte upp med ABBA:s musik och det finns vissa låttexter som är permanent inetsade i mitt minne. Min svägerska, som är bara 1 år äldre minns att det var fult att gilla ABBA, men det har jag inget som helst minne av. Kanske var det för att jag växte upp i o-metropolen Kiruna dit nymodigheter inte nådde med blixtens hastighet. ABBA var vansinnigt stora utomlands, större än i Sverige, men jag har faktiskt sett dem i verkligheten. Jajamänsan, på Barnens Dag när jag var.......inte ens 10 bast. Kan någon annan skryta med det?


Den tredje dokumentären var de 2 första halvtimmeslånga avsnitten av "Eighties". Ni som läser mig blog regelbundet vet att jag är helt såld, insnöad på 80-talsmusiken. Programmet innebar mest musikminnen, en nostalgitripp. Serien avhandlar ett år per avsnitt, så nästa handlar följdriktigt om 1983 och bl.a Boy George från Culture Club. Jag är ett popsnöre och det är jag stolt över!


Boy George - var han inte söt, så säg!    

    


Fridens.    

Av Ewa - 26 december 2012 21:22

.......90% av utifrån tillförda nitriter kommer från grönsaker? Alla skriker om att bacon är så himla farligt, men t.ex ruccolasallad och rödbetor är riktiga nitritbovar. Mellan 70 och 90% av all nitrit kommer från vår egen saliv. Till saken hör att det finns massor av forskning som visar att nitrit inte är ohäslosamt. Det här står att läsa i senaste numret av LCHF-magasinet, men precis som alla anhängare av någonting, så blir det lätt en fanatisk klang över det hela. Bo Zakrisson skriver att nitrit inte bara är ofarligt utan bra för hälsan. Kväveoxid, NO (nitric oxide) har tydligen en kärlvidgande effekt som leder till sänkt blodtryck och minskar risken för hjärt-kärlhändelse. Njaaa......måttlighet är väl ändå det bästa, tycker jag.


Fridens.     

Av Ewa - 26 december 2012 15:19

Pär och jag promenerade min vanligaste runda. Det brukar ta 70-75 minuter men idag tog det hela 90 minuter, så vi ruschade inte direkt. Det var skönt att komma ut även om det regnade hela tiden. Ja, det regnar och är hur trist som helst! Snön rasar i sjok från träd och ledningar och asfalten kommer fram. Det var ett ögonblick när en fågel kvittrade som jag fick värsta vårvinterkänslan ā la sen februari.


Pär är hos sina föräldrar och äter mat igen. Elin är dårförkyld och förbrukar näsdukar i ett rasande tempo. Jag har huvudvärk och känner mig överraskande mörbultad efter promenaden.


Har ni sett "Solsidan"? Elin har sett den och fick boxen i julklapp. Den är riktigt bra och rolig! Samma höga kvalitét som t.ex "Cleo". Jag har varit tveksam till den eftersom den är skriven av bl.a Felix Herngren som även har en av huvudrollerna, men han har blivit vuxen nu och skämten med honom.


Fridens.    


Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7 8 9
10
11
12 13 14
15
16
17
18
19
20 21 22 23
24
25 26 27
28
29 30
31
<<< December 2012 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards