Det sista tandläkarbesöket för i år och för första gången fick jag komma in i tid, på minuten. Ironi på hög nivå. Besöket blev kort då det bara var koll av bettskenan och eftersom jag inte upplever några som helst problem med den, så fanns det inte mycket att säga. Hon såg att jag egentligen kommer att kallas av tandläkare MF nästa gång, men jag bad att få byta till henne, DJ eftersom hon känner mina tänder vid det här laget. Jag tycker inte att MF var mycket att hänga i julgranen då jag kom dit med min spräckta tand och det enda hon kunde säga var att den kommer att gå sönder, men inte när eller vad jag skulle göra åt tandvärken. Nu kommer jag att bli kallad för vanlig kontroll i juli nästa år och jag hoppas slippa se DJ och hennes trevliga sköterska innan dess.   

Efter tandläkaren promenerade jag runt Flaten. Det var 5 minusgrader, helt stilla och solen bröt igenom molntäcket. Det var ljuvligt! Ljuvligt med fysisk aktivitet, ljuvligt att komma hemifrån (Pär var hemma idag, så Elin var inte ensam) och ljuvligt att få vara själv. Jag fotade Flaten med mobilen och jag hoppas att dimman över den is- och snötäckta sjön syns för det var läckert. Sammanlagt 95 minuter.

Vinterdimma över Flaten.

Elin mötte mig vid Konsum. Jag tänkte utnyttja erbjudandet om att få prova Änglamarks tvättmedel, men jag hade mina misstankar om att det skulle bli så att när jag kom till kassan och meddelade att jag minsann inte skulle behöva betala och med en hälsning från Ulle, så skulle det visa sig att personalen inte hade en susning om det hela och att det inte skulle gå att kontakta chefen, men mina misstankar kom på skam. Jag frågade en av de anställda ifall Ulle arbetade idag och fick veta att hon stod i fiskdisken, så då gick vi dit. Jag hade ändå tänkt att köpa färsk röding till middagen. När det blev min tur, så presenterade jag mig och det visade sig att hon hade skrivit alltihop på en lapp som hon hade för avsikt att lämna till personalen, men nu kunde hon hjälpa mig personligen i stället. De som arbetar där känner förmodligen igen både Elin och mig, men nu vet de även vad jag heter och eftersom jag envisas med att ha en illande röd jacka, så kommer jag inte att kunna smyga mig in och ut i fortsättningen......  Det finns finns både fördelar och nackdelar med små butiker.

Halv-fridens.   

Vi tar en dag i taget. Elin vill inte prata om det som har hänt med andra än Pär och mig, inte ens med farmor och farfar, så jag kommer inte att skriva mer om det. Även jag har en gräns trots att jag har valt att vara väldigt öppen i min blog, men jag kan i alla fall säga att det blev en vändpunkt. Försiktig optimism. Varbölden är spräckt och läkningen kan börja.

Det finns en bok med titeln "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Pär har den, Elin har läst den, men inte jag. Jag skulle vilja ändra titeln till "Jag vill inte dö, men jag orkar inte må så här längre" för när man tar livet av sig pga depression, så är det det som det handlar om. Behandling för depression utgörs av terapi och/eller medicinering och i de fall som behandlingen har effekt, så handlar det ändå om minst 2 månader innan den märks. När det gäller medicinering, så kommer biverkningarna oftast först och då mår man ännu sämre och då gäller det att härda ut, att inte avbryta behandlingen. Det är inte som att ta en Ipren där effekten kan dröja 30 minuter som mest. Den som tycker att självmord är skamligt eller fegt ska hålla den åsikten för sig själv. Om man inte har varit deprimerad själv - och här räcker det inte med att vara anhörig, att stå bredvd - så har man ingen rätt att ha en åsikt. Om man inte har upplevt den förlamande känsla av hopplöshet, en hopplöshet som faktiskt kan göra fysiskt ont, så har man ingen rätt att ha en åsikt om hur man ska hantera det. Det är inte själviskt att inte vilja må dåligt!

Halv-fridens.    

Igår kväll försökte Elin ta sitt liv. Pär har tillbringat natten med henne på Södertälje IVA. Jag har sovit lite och dåligt. De kom hem igen vid 13-tiden. Just nu sover båda 2, Pär i sängen och Elin i soffan. Jag vet inte vad jag ska göra. Är botten nådd nu?

O-fridens.    

.........som slutade med en snyting. Det är så det är med depressioner. Man får en bra dag och kanske kan man till och med våga slappna av och njuta av den, men så får man en snyting som gör att man åker hela vägen ned igen. Fy, fan! Jag har levt med den här skiten i större delen av mitt liv och det är först på senare år, som jag vågar ta till vara de bra dagarna. Jag vågar luta mig tillbaka och njuta även om jag vet att risken finns att den där snytingen kommer. För varje gång som jag vågar göra det, så får jag liiiite mer styrka att hantera tillvaron när den kraschar nästa gång. Jag hoppas att Elin oxå kan lära sig det.

Det är hennes ex det handlar om. Han som åkte till Irak och som numera är en gift man. Elin sörjer. Hon är sårad och kränkt. Hon är arg och oförstående. De hade egentligen inte gjort slut när han åkte. Det var via Facebook som hon fick veta att han var förlovad. Hon kan inte förstå hur han i ena stunden säger att han är kär i henne för att sedan gifta sig med en annan. Han är muslim och han gör det hans familj har bestämt. Det är lik förbannat ett så svinaktigt beteende att jag saknar ord.

Han var inte bara hennes pojkvän, han var hennes bästa vän oxå och just nu känner hon sig oerhört ensam och övergiven. Hon vill ha honom tillbaka trots allt negativt, trots alla problem som hela tiden dök upp pga hans religion för "....då har jag i alla fall nå'n" som hon uttrycker det. Jag lyckades inte trösta henne igår kväll, men det berodde på att jag blir så frustrerad och arg. Varför kan hon inte inse att hon förtjänar någon bättre??!  De var tillsammans i nästan 2,5 år och det tar tid att komma över en skilsmässa, men hon måste inse att han inte längre kan bli hennes hur gärna hon än vill för han är gift. Egentligen har han varit gift ända sedan de träffades första gången för han skulle aldrig ge upp sin religion eller familj för henne, hon skulle aldrig ha kommit i första hand för honom.

"Skriv en för-och-emot-lista" uppmanade jag henne. "Skriv upp allt du tyckte var bra med att vara tillsammans med honom och skriv sedan upp allt som var negativt eller förresten det kan jag göra." Jag tror att Elin måste fokusera på allt som faktiskt var fel för att till slut kunna släppa honom. Jag har aldrig varit kär i honom, jag tyckte aldrig ens om honom och jag hade möjlighet att se deras förhållande utifrån och det här är vad jag såg.

* Antalet gånger som de planerade att t.ex gå på bio är betydligt fler än de gånger som de faktiskt gick på bio av den anledningen att hans familj alltid kom emellan, alltid prioriterades före Elin.

* Han blev en medlem av vår familj, av Vårat Gäng och var med på diverse födelsedagar, midsomrar och jular. Hon har ätit middag hos honom en enda gång under de 2,5 åren.

* Så fort han hade bråkat med sina föräldrar om sitt förhållande med Elin, så fick han komma hit. I somras bodde han här en hel vecka när hans mamma slängde ut honom för att sedan bara packa ihop och åka hem igen. Jag tror att Elin har varit med på 1 fest där även hans sataniska mamma var med.

* Elin fick inte komma på hans utspring när han tog examen pga att hans familj inte tyckte att hon var tillräckligt bra. Han trängde sig på oss när Elin hade sitt utspring och förstörde hela da'n för oss.

* Han hade ofta åsikter om vad hon hade på sig. Han gillade inte när hon hade bara armar och han accepterade inte att hon hade shorts utomhus. Trots att de nästan hade gjort slut vid tillfället för Elins examen, så ansåg han sig ha rätt att säga vad hon skulle ha på sig (han tyckte att hennes klänning var för kort).

* Han kan inte hantera ångest eller depressioner. Enligt honom tycker Elin bara synd om sig själv.

* Det var alltid han som bestämde om de skulle vara ovänner eller sams.

* Han blev dj-t elak när han mådde dåligt eller visste att han hade fel.

Han kommer från en kultur där kvinnan inte har någon högre rang och hans familj har inte ansträngt sig för 5 öre för att passa in i det svenska samhället. Vid ett tillfälle sa hans syster till Elin: "Arabiska män är svin." Hon borde ju veta och jag instämmer.

Om en vecka kommer han tillbaka till Sverige för ett kortare besök och då ska Elin och han träffas en sista gång. Elin är övertygad om att det är nödvändigt för henne för att hon ska kunna gå vidare. Hur 17 kommer det att sluta? Jag bävar!

O-fridens.    

När Elin och jag gick till Konsum igår för veckohandlingen så föll snön glest och stilla, en flinga i taget, rakt ned. Mysigt och skönt att promenera i. Vi var rörande ense om att den sortens snöfall är att föredra, den är hanterbar i stället för den som vräker ned i så'na mängder att det inte går att urskilja enstaka flingor eller som kommer drivande med vinden och packas ihop mot väggar och fönster och ger en klaustrofobisk känsla som leder till att man kollar att kyl och skafferi är välfyllda eftersom man förmodligen inte kommer att kunna ta sig utanför dörren på flera veckor. Senare på kvällen tilltog snöfallet och så började det blåsa. När jag satt i vardagsrummet och läste runt midnatt, så blåste det så kraftigt att väggarna skakade. Det kändes frestande att kolla kyl och skafferi..... Jag misstänkte att mina planer på att promenera nästa dag, idag alltså, skulle snöa inne, men jag hade mobillarmet på 9 ändå. Jag steg inte upp när mobillarmet gick igång. Jag steg inte upp förrän 1,5 timme senare och när jag drog upp rullgardinen så flög lappvante-stora flingor förbi i sidled. Det bara fortsatte. Långa stunder så var det bara en vit, virvlande gardin utanför fönstret och det kändes gôtt att sitta inomhus och läsa. Vid 11-tiden tog jag en bild av köksfönstret med all snö som hade samlats på fönsterblecket.

Krukan som står närmast i bild innehåller en röd hyacint. Jag har aldrig sett en röd hyacint förut. Har ni? Det återstår att se när den väl blommar. Den brunvita, limpformade saken till vänster är ett mjukimarsvin som vi fick av svägerskan med familj för några år sedan. Hon heter Tilde och hon bor naturligtvis i köket där de andra 6 limpformade djuren huserar. Frågan är om vi har 6 eller 7 marsvin? Hon är inte så rörlig, så varje gång jag dammtorkar, så får även hon torkas av. 

För några veckor sedan skrev jag till Coops kundtjänst för att få reda på varför vår Konsumbutik inte längre har refillförpackningar av Ariel tvättmedel. Det känns helt galet att behöva köpa en stor plastförpackning varje gång. Det dröjde ett tag innan jag fick svaret att de skickade frågan vidare till just vår butik och det följdes av en ny tystnad. Tills idag. Självaste butikschefen ringde mig och sa att hon skulle försöka ta reda på varför det har blivit så här. Jag passade på att säga att jag saknade Comforts parfymfria mjukmedel oxå. Då frågade hon om jag hade provat Änglamarks tvättmedel eller mjukmedel för de är parfymfria. Det har jag inte. Jag sa inte att jag är tveksam till de där supermiljövänliga rengöringsmedlen för de är oftast så ineffektiva att det leder till överdosering av t.ex diskmedel. Hon sa att jag kan komma ned till butiken och hälsa från Ulle, som hon heter, så får jag en förpackning Änglamarks tvättmedel och en mjukmedel gratis. Jag tackade naturligtvis ja, men hon förstod att jag inte hade någon lust att skutta ned och hämta dem just idag.      När jag hade förmånen att ha henne på tråden, så sa jag att jag tycker väldigt mycket om Coop Konsum i Rönninge. Det är en mysig affär och personalen är otroligt trevlig och hjälpsam. Hon svarade att hon arbetar mycket med just kundkontakten och där har hon lyckats väldigt bra. När vi flyttade hit för 13 år sedan, så satt hon i kassan. En period hade hon kort, blåfärgat hår. Hon har alltid varit fantastiskt utåtriktad och servicekunnig och numera är det alltså hon som är butikschef. Jag hoppas att hon stannar kvar! Vi handlar där oftare nu sedan de lade ned Coop Forum i Fittja. Varken Pär eller jag gillar egentligen Coop Forum i Södertälje (även om de har Ariel refill där) och det är väl bara bra att vi stöder vår Konsumbutik för det vore en smärre katastrof om den skulle försvinna.

Fridens.    

Det pågår en ständig sockerdiskussion hemma hos oss, men om ni frågar Pär eller Elin, så skulle de nog uttrycka det som att jag tjatar om att dra ned på sockret vilket är betydligt mer ensidigt än vad en diskussion är. Jodå, ibland blir även jag trött på mitt malande.

Jag är inte beroende av socker vilket jag upptäckte när jag drog ned på kolhydraterna. Det var när jag drog ned på kolhydraterna som det ledde till att jag kunde dra ned på sockret eftersom suget helt enkelt minskade rent fantastiskt. Det senaste som försvann var juicen och jag har inte druckit juice sedan dess. Vissa morgnar när jag sväljer alla mina mediciner med vatten, så tar det emot, men jag vänjer mig. I min lilla bekantskapskrets, som består av Vårat Gäng på 9 personer, så är jag mol allena om att inte äta frukt pga sockret och jag får stå ut med att bli idiotförklarad varje gång. Ja, jag dricker ca 2 burkar Cola under helgen. Ja, jag har 2 skedar socker i teet. Ja, jag har yttepytte socker på youghurten, men jag har slutat med vitt bröd, frukostflingor, fruktyoughurt, marmelader och sylt, mjölk och frukt. Pär tycker att det faktum att det är en sådan koncentrerad mängd av socker i t.ex Cola inte kan jämföras med allt det andra, men jag håller inte med. Jag är övertygad om att det är betydligt smartare att minska sockret över hela linjen än att enbart sluta med läsk, men fortsätta med allt annat. Var och en blir salig på sin tro.

Förresten, så är det inte bara vi tjockisar som mår bra av att dra ned på sockret.

Fridens.    

En av frågorna som jag besvarade i utmärkelsen var vad jag upplever som lyxigt. Det finns mer än det jag skrev och när jag satt i soffhörnet och läste medan omvärlden distanserades på ett behagligt sätt (nästan som det känns med riktigt bra ångestdämpande   ), så kom jag på att jag tycker att den ojämförbara tillfredsställelse som jag får av att läsa en riktigt, riktigt bra bok, är ren och skär lyx. Även filmer kan åstadkomma det och idag såg jag "Hotel Marigold" som jag visste att jag skulle älska redan när jag såg filmaffischerna vid biopremiären i somras där den ena makalösa brittiska skådespelaren efter den andra räknades upp: Judi Dench, Tom Wilkinson, Bill Nighy, och Maggie Smith. Som pricken över i är det regissören från "Shakespeare in love", John Madden som ansvarat. Ju äldre jag blir desto intressantare tycker jag att det är med karaktärer som har levnadsrynkor i ansiktet, vanliga kroppar och livserfarenhet och faktum är att man sällan ser den sorten i amerikanska filmer. Det är ju inte tillåtet att åldras i Hollywood, i alla fall inte utan Botox. 

För ett tag sedan så köpte jag 2 serier varav en var ett nedköp de luxe och den heter "Moonlight".  En privatdeckare som är vampyr. Jag tycker att vampyrmarknaden är mättad nu, men den här lät annorlunda och den hade fått grymt bra betyg och den kostade inte så många pengar. Efter ett halvt avsnitt var Elin och jag tyst tveksamma. Efter 2 avsnitt var vi högljutt eniga om att den förmodligen inte skulle hålla i längden, men vi såg ett avsnitt till för att ge serien en chans, men nope. Jag kommer inte att se den till slut och den står numera i hyllan. Frågan är om den inte ska få flytta till hyllorna på övervåningen dit jag har flyttat serier som jag vet med mig att jag inte kommer att se igen inom den närmaste framtiden eller över huvud taget (där står bl.a "Buffy" och "Angel", så privatdeckaren skulle inte bli ensam med sina huggtänder). Jag köpte ju 2 serier och den andra heter "FlashForward" och konceptet intresserar mig. Föreställ dig att du får en 2 minuters glimt av hur ditt liv kommer att se ut om 6 månader. Hur skulle du reagera? Vare sig det visar sig bli positivt eller negativt, kommer du att kunna låta bli att anpassa dig efter hur du vet att kommer att bli? Kommer du att kunna låta bli att försöka påverka händelser för att framtiden verkligen ska bli som det du såg? Om du påverkar händelserna i förväg, kommer då inte även framtiden att förändras och om så är fallet, så blir det ju inte den glimt som du fick se.    Jag gillar att fundera på så'nt här och det är därför jag gillar filmen "The butterfly effect".

Fridens.    

Jag har fått en "Liebster award" av Theamazingm. Jag tackar och bockar och ska nu svara på frågorna som hör till.

Drömresa?

Med risk för att låta så tråkig att klockorna stannar, så tycker jag inte om att resa. Jag är en 100%-ig stugsittare och det står jag för! Om jag var tvungen att välja och om jag faktiskt skulle orka och vilja, så blir det Australien. Jag vill se en livs levande känguru och nallens förebild, koalan.

Favoritsysselsättning?

Sova! När kroppen envisas med att hålla mig vaken, så älskar jag att läsa. Och att se film. Och att träna. Och att blogga. Och att äta chips.

…

Hur många gånger går du in på Facebook per dag?

Jag har inget FB-konto. Sug på den!

Vad önskar du dig i julklapp?

I det verkliga livet: böcker och filmer.

I det o-verkliga livet: bättre hälsa genast.

Favoritmat på julbordet?

Sill, gravad lax och svärmors Janssons Frestelse.

Drömyrke?

Veterinär. Ååhh, tänk att få arbeta med djur.....

Favorittidning/magasin?

Jag läser bara en tidning, LCHF-magasinet, men det vete 17 om den är min favorit.

Favoritplats i Sverige?

Rönninge.

Thaimat, grekiskt, italienskt eller svensk husmanskost?

Jag tycker att mat är ett nödvändigt ont.

Favoritdesigner?

Ingen designer utan snarare stil: enkelt och stilrent med färg.

Vad gör dig lycklig en måndag?

Små saker medan dagen rullar på, men det är inte kopplat till just måndagar.

Vad driver dig att skriva blogg varje dag?

Jag älskar att skriva, att uttrycka mig i ord, att använda ord, att leka med ord.

Om du fick välja själv, vart skulle du då vilja bo?

Jag bor redan där jag vill.

Stadsbrutta eller lanttös?

Rönninge-brutta med pendelavstånd till huvudsta'n.

Vilken är din största tillgång enligt dig själv?

Jag är en bättre mamma än den jag själv hade.

Vilken är din största tillgång enligt andra tror du?

Jag tror att andra tycker att jag är ganska smart och rolig.

Favoritmat?

Oxfilé.

Har du någon kändis du är inspirerad av?

Vad tusan ska jag med kändisar till?? Det är vardagsmänniskan jag kan bli inspirerad av.

Tror du på tankens kraft?

Hurdå? Telepati eller positivt tänkande eller det där som elitidrottare håller på med för att lyckas vinna guld i OS? Jag är övertygad om att man kan ändra sitt sätt att tänka och därmed påverka hur man mår - den sortens tankekraft tror jag på.

Vart vill du åka på semester nästa gång?

Jag vill inte åka nå'nstans. *tjurig stugsittarmin*

Vad är lyx för dig?

Att kunna välja om jag ska sova länge eller inte.

När alla i familjen mår bra samtidigt.

Att kunna duscha när jag vill.

Att ha någonstans att bo.

Att jag fick permanent sjukersättning beviljad.

Att få bo som jag bor nära djur och natur.

Att jag kan köpa böcker och filmer när jag vill.

Att någon faktiskt vill vara gift med mig.

Och vem vill jag ge denna utmärkelse till? Jo, Gröngöling, Margus och Jenny. Jag är inget mattegeni, men även jag vet att det inte blev 5 utan bara 3.

Fridens.