Trots alla farhågor, så blev det riktigt trevligt igår. Faktiskt. Den största överraskningen var nog att maten smakade fantastiskt bra vilket kan ha att göra med att jag inte har kunnat äta ordentligt den senaste veckan. Svärmors julbord är det godaste! Hon gör allt själv utom att odla laxen och föda upp grisen, så det är mycket hög kvalitét på maten. Jag åt så att jag stod i 4 hörn och jag orkade bara litet ris à la Malta till efterrätt och en halv smörkrans. Jag kan inte minnas när jag senast var så fullständigt proppmätt. Jag drack resten av kvällen. Näää, ingen alkhol utan te, vatten och lite Cola. Man blir så törstig av julmaten. Vi kom hem 20 i 22. Kvart över 23 tog jag min Stilnoct och den slog hårt, så jag sov före midnatt.

Finns det någon enda människa där ute i snöyran som kommer ihåg att jag har namnsdag på julafton??!! Inte ens min egen familj kommer ihåg det utan att jag har påmint de 17 gånger varje dag hela veckan före och kommit med hot om fysiskt våld.     Det är den enda namnsdagen på hela året som är värd att uppmärksammas. Jag menar när ens namn står i almanackan på självaste julafton - har jag rätt eller har jag rätt?  Elin lyckades klämma ur sig ett: "Ja, just det......du har namnsdag *hosthost* grattis då." Pär hamnade på plus för han gav mig ett presentkort hos AdLibris som jag är väldigt otålig att bränna på en ny beställning.

Jag har sett Kalle Ankas Jul så gott som varje år i 47 år. Den lilla neger-dockan i tomtefabriken fanns inte med i år, men det är inte första gången hon har tagits bort. När jag var liten fanns hon heller inte med för att dyka upp igen när jag var i tonåren. Vad är det för svammel?? Hon kommer glidande ned till jultomten och hon är en livlig en och hon tar saken i egna händer genom att själv hoppa upp på ok-stämpeln och sedan stega vidare. På vilket sätt är det rasistiskt? Kan någon förklara det för mig? Handlar det om att det inte är upp till oss som vitingar att bedöma om en färgad varelse är ok eller inte? Det som aldrig har varit rasistiskt blir ju det när man analyserar sönder allting. Om man ska hålla på på det viset, så kan de marscherande leksakssoldaterna tolkas som krigshets.

"Karl-Bertil Jonssons julafton" minns jag som tråkig och fruktansvärt lång och jag har inte sett den sedan tonåren, men igår gjorde jag det. Den är bara 25 minuter och den är inte tråkig. Den är tänkvärd med en underbar text och den är rolig! Jag var nog för omogen för att uppskatta den. Budskapet är tillräckligt tydligt för att jag inte ska skriva om det här, men jag snappade upp en annan sak. Hur ska man tolka det att de fattiga blev så rörda av julklapparna att innehållet hade noll betydelse? Är inte det en sorts prylfixering; det spelar ingen roll vad det är bara jag får något? Äh, nu är det jag som analyserar sönder allting! 

Elin har länge önskat sig ett promenadband och i år tyckte jag att hon kunde få det i julklapp som uppmuntran till att börja röra sig efter en riktigt pissig höst. Pär var så mycket emot det som det bara gick, men när han började fundera på det, så insåg han fördelarna och behöver jag tala om vem som var först upp på det eller vem som redan har satt ihop ett träningsprogram? Det är tur att man får lov att ändra sig, eller hur? Det är en ganska okomplicerad historia som vi köpte från Clas Ohlson, men det klarar upp till 120 kg, så det är mycket möjligt att jag kommer att prova det jag med, särskilt när det bara är isgator ute eller som idag när snön har vräkt ned och det inte är en plogbil i sikte.

"Snön faller ned, tiddeli pom" 

Jul-fridens.