Anna Odell med påhejare får säga vad de vill. Hennes iscensatta psykos ÄR INTE KONST. På sin höjd konstigt.

Fridens.

Klockan är inte ens 16 och dagens aktiviteter i form av mat är avklarade. Pär åkte till stationen i morse och hämtade upp svägerska + son och sedan åkte de vidare på en mindre caching-turné. De kom hit vid 14 och då bjöd jag på jordnötskyckling med couscous och grönsaker. Te efteråt. Nu när sommaren närmar sig sitt slut, så kommer vi förmodligen att träffas oftare igen. Ännu mer framåt november när svärföräldrarna återvänder från Öland.

Hur ska jag då tillbringa resten av denna soliga och blåsiga söndag? Jag känner mig frestad att lura i soffan (jag kom inte i säng förrän efter 1 och sov till närmare 11.....), men då blir dygnet än mer upp och nedvänt. Huvudvärk och hosta. Förbaskade förkylning! Elin snorar hon med och svägerskan kraxade ännu värre.

Jag har drabbat av en tillfällig (?) inspirationstorka som jag misstänker har att göra med bristen på träning. Jag mår bättre när jag kan träna och då kommer oxå idéerna.

Fridens.

Det är bara lördag, men jag summerar den här veckan idag i alla fall. Den här veckan har inte tillhört de bättre. Måndagens promenad var positiv. Likaså tisdagens frisörbesök. Min nya dator förstås. I övrigt har det varit TUNGT och trögt. Envis förkylning som gör att jag får energiryck bara för att åka på ett bakslag efteråt. Allt som har med mat och LKHF känns oövervinnerligt - ingen som helst lust eller inspiration att ta tag i det. Koncentrationssvårigheter. Deppiga tankar. Irritation och extra kort stubin. Ingen träning förutom måndagens promenad. Klimakteriekropp; fryser och svettas om vart annat. Trött. Jag har fått en tid hos min husläkare redan på tisdag vilket känns bra. 

O-fridens.

Nästa lördag den 5 september klockan 21 på SVT2 visas "En dag i livet" med Jennifer Lopez, Robert Redford och Morgan freeman. Det är Lasse Hallström som har regisserat den. En film i ett rätt långsamt tempo och tragikomisk precis som livet ÄR. Jag har sett den 3-4 gånger och jag sitter alltid och ler stort när den är slut. Se den!

Fridens.

När jag var hos frissan i tisdags, så kom vi in på hårvax. Förra gången bytte jag från "D:fi" till "Matrix". På locket till Matrix-burken står det "For men". Rosie tycker att det är så fånigt eftersom det ju egentligen syftar på att vaxet fungerar bra på riktigt kort hår. "Är det tillverkat i USA?" frågade jag. Hon tittade och burkens informativa text och sa att det är det. "Ja, men det förklarar saken" sa jag. "Det finns inga tjejer med kort hår där." Kolla in vilken amerikansk film eller serie som helst - det är långa hårmanar så långt ögat når. Möjligen att det är axellångt, men ytterst sällan riktigt kort. Jag undrar varför? Är kort hår inte tillräckligt feminint?

Fridens.

Det blev så sent att det hann bli idag innan jag kom i säng. Att vänja mig vid en ny, UNDERBAR dator och att installera Sims med alla expansioner och prylpaket tog nästan 4 timmar. Klockan var kvart i ett när jag, med ögonen i kors, kröp i säng. De senaste kvällarna innan igår, så har jag kommit i säng ordentligt före midnatt och det har jag mått bra av, men nu blev det sent igen och nu sitter jag här trött, tröttare, tröttast med lätt huvudvärk och däbbd däsa. Suck. Den tänkta promenaden ställer jag in och koncentrerar mig på burstädning och dusch inklusive hårfärgning. Och att Sim:a förstås. ;-)

Min alldeles egna otroligt datakunnige (tack vare att han är intresserad) och hjälpsamme gubbe startade upp denna nya Acer Extensa 5630 och gjorde alla installeringar, kopieringar och importeringar. En bild på datorn finns i hans egen blog. Om man tittar på hur locket verkligen är fäst runt om gångjärnen och jämför med den kraschade datorn där locket var fäst VID själva gångjärnet,  har man förklaringen till varför locket sprack vid just gångjärnet och förmodligen kommer att spricka igen om de lyckas reparera datorn. När locket är fäst vid själva gångjärnet, så får det inte alls samma stabilitet.

Nu har jag kikat runt hos alla blog-vänner och andra favoritbloggar och allt är tillbaka till det normala, så nu skriver jag inte mer om den nya datorn.

Fridens.

Vad det regnar!! Det har regnat oavbrutet, rakt ned, oförtröttligt sedan någon gång i natt. Det regnar så kraftigt att suset hörs genom våra 3-glasfönster. Jag tycker att det är mysigt! :-)  Visserligen blev jag blöt trots paraply när jag gick för att hämta ett "stort brev" och handla lite på Konsum. Innan jag gick, så kom jag ihåg att vi köpte ett STORT paraply senaste gången vi var på Liseberg för x antal år sedan. Det är fortfarande STORT à la gammaldags herrparaply och det täcker båda axlarna gott och väl. Dessutom är det automatiskt vilket jag hade glömt bort! Det är lila med Lisebergs kanin och texten "Blixtar och dunder! Häftiga under!". Jag gör gärna reklam för Liseberg eftersom jag tycker att det är 100 gånger mysigare än Grönan.

Igår fick jag en avi om ett "stort brev" och jag kunde inte komma på vad det kunde vara. Det fanns ingen notering om avsändare. När jag lämnade in avin på vårt utlämningsställe och i utbyte fick en liten, fyrkantig och ganska tung kartong med en handskriven och påtejpad adresslapp, så blev jag inte ett dugg klokare. "Det tickar i alla fall inte." sa jag hoppfullt till den urtrevlige kille som arbetar där. "Det kom ju igår" svarade han "så om det hade tickat, så......". På väg hem kom jag plötsligt på vad det förmodligen var i kartongen: våra nya muminmuggar! De har varit försenade vilket ledde till att jag lyckat glömma dem. 4 nya muggar till vår samling - en humörhöjare! Jag ska dricka mitt lunch-te i en orange hattifnatt-mugg som matchar den orangea rosbukett jag köpte på Konsum.

Ett par humör-höjare till: nästa säsong av "House" och "Monk" kommer om bara 2 månader, men MIN NYA DATOR KOMMER REDAN IDAG!!

Fridens! :-)

PS. Dagens ekonomiska rådgivning på banken flyttade jag till nästa torsdag pga av regnet (faktiskt!) och pga hosta.

Upp och ned och upp igen och ned igen och så upp en gång till och...... Jag har stannat kvar där och det känns ganska bra.

Min klocka skrällde halv 8 eftersom jag hade tid hos Rosie klockan 10. Det första som for igenom mitt huvud var "Åh, NEJ!! Inte en ny dag..." och sedan "Fy, vad hemskt. Fy, vad hemskt. Fy, vad hemskt." Det är så det känns att vakna när man är deprimerad. I ett nötskal. Jag var frestad, så oerhört frestad att lämna återbud till Rosie. Slippa gå upp, slippa gå ut, slippa träffa folk, slippa bli nöjd eller missnöjd med klippningen. Bara slippa. Frågan var vad jag skulle göra hela långa dagen om jag inte åkte iväg?

Medan jag väntade på att somna igår kväll, så låg jag och funderade på kläder. Jag är hjärtinnerligt trött på mjukisbyxor! Jag har ett par svarta byxor och ett par jeans, men senast jag provade dem, så fick jag inte på mig dem. Ett obehagligt minne. Jag har inte rasat i vikt direkt, men ett par kilo har ju faktiskt försvunnit, så kanske skulle jag få på mig de svarta igen? Jag till och med drömde om det och i drömmen satt byxorna perfekt.

Jag vaknade alltså med humöret under absolut lägst kända nivå, men eftersom jag inte kunde komma på hur jag skulle få dagen att gå, så steg jag upp i syfte att åka till Rosie som avtalat. Jag tog fram de svarta byxorna och stålsatte mig, men de gled på och jag fick ihop knapp och blixtlås utan minsta problem. Vilken triumf! Vilken humörhöjare!! Jag packade min nyaste väska (bok & plånisväskan) med det allra nödvändigaste, släppte ut marsvinen och åt sedan frukost tillsammans med Elin som skulle gå ungefär samtidigt som jag. Kvart i nio var det +17 grader och strålande sol. Jag tog ingen jacka och jag hade mina Scholl-sandaler för kanske sista gången för säsongen. :-(

"Tvillinsystrarna" av Tessa de Loo heter den bok som jag började läsa på pendeltåget och den är bra, mycket bra och jag lyckades koncentrera mig. Ännu en humörhöjare! :-)  När jag kom ned i t-banan, så fick jag en mindre chock. Vad mycket folk! Det märks att semestern är slut och att skolan har börjat..... Det kom tåg hela tiden, men ingen klev av på centralen och DET är ovanligt, så det var trångt från början. Varmt. Sardinburkskänsla. Uää! Ingen klev av vid Östermalmstorg. Jag skulle av på nästa, Stadion och fick trycka mig ut. Jag antar att många skulle vidare till Universitetet.

När jag kom fram till "Kammar'n", så hade Rosie faktiskt inte en kund på gång. Jag kom 10 minuter för tidigt och fick sätta mig i stolen direkt. Humörhöjare numro 3. Rosie blev glad av att se mig och 'ooade' och 'aade' över mina supersnygga Scholl-sandaler. Humörhöjare numro 4 respektive 5. Jag talade om för Rosie att jag var vansinnigt trött på frisyren och att det var dax för ändring. Eftersom jag är väldigt kortklippt, så kom vi fram till att behålla längden på håret uppe på huvudet och på sidorna, men att det skulle tunnas ut rejält. Nacken klipptes kort, men håret högst upp är satt på utväxt. Kortkort nacke med resten av håret i en följsam enhetlig linje framåt. Är det någon som förstår vad jag menar? Jag är väldigt nöjd med klippningen (humörhöjare numro 6), men jag tror aldrig att jag har kommit ut från frisören med så lite av håret bortklippt. ;-)  Elin frågade om jag HADE klippt mig.

Sedan åkte jag tillbaka till centrum och gick till KappAhl och köpte en andra likadan sovtröja som jag köpte när jag var i Huddinge eftersom den var ovanligt skön att sova i. In på SL-center och hämtade hösttidtabellen för pendeltågen. In på Åhléns för att köpa hårfärg. Jag ville ha samma som jag använde i april och jag hade sparat fliken med färgkoden från förpackningen. "Schwarzkopf Rouge Noir nr 988". Blicken gled fram och tillbaka, fram och tillbaka, över hyllorna med hårfärg, men jag kunde inte hitta den. Jag tittade på etiketten igen och såg att jag hade hållit den upp och ned. Ooooo, vad pinigt! Rouge Noir nr 886 stod där på hyllan och det hade den gjort hela tiden. Vilken tur att jag slapp göra bort mig ännu mer genom att be personalen om hjälp..... Det sista stoppet innan hemfärd var Apoteket för inhandlande av fluorskölj och 'Plackers'.

Elin hade kommit hem strax före mig och vi åt lunch tillsammans. Det var meningen att hon skulle ha följt med Pär för att handla på Coop, men han sms:ade om att han kunde fixa det själv. Jag misstänker att han tycker att det är ganska skönt att handla själv och jag förstår honom.

Pär har varit i kontakt med vårt försäkringsbolag, If, angående min krascade dator. Det framkom att vår försäkring täcker den sortens fel inklusive avgiften för att skicka in till till LG. Pär kopierade över sådana dokument jag ville spara bl.a mina lösenord och nu är datorn nedpackad. I förmiddags beställde han en ny dator till mig för oavsett om den kraschade kan återupplivas, så är det irriterande att locket har spruckit igen och förmodligen kommer att göra det fler gånger. Den nya datorn har en annan sorts gångjärn till locket. Ny dator - humörhöjare numro 7.

Kommer det här humöret att hålla sig, tro?

Ska jag ställa in mig på klimakterieartade humörsvängningar som tar knäcken på både mig och min familj?

Det återstår att se. Nu har jag i alla fall beställt tid hos husläkaren och inväntar hennes svar.

Fridens.