Jag har ingen riktigt nära vän som jag kan vända mig till.

Jag har valt bort kontakten med mina knäppa syskon.

Mina föräldrar finns inte längre kvar.

Ibland når jag inte fram till Pär.

Hur gör jag när behöver häva ur mig?

Jag skriver i min blog och jag får alltid stöd från min blog-vänner.

TACK!

Fridens.

En vecka nere i dyn med hopplöshet och självmordstankar. Varför? Vad hände?? Jag vet inte. Faktiskt. Jag kände i slutet av förra veckan att det gick nedåt och att jag kände mig trött och leds på att kämpa, så jag följde bara med. Ned, ned, ned. Botten. Mörker. En blog-vän undrade vad som hade hänt och jag kunde bara svara att inget hade hänt, men att jag inte hade den minsta lust att försöka ta mig upp igen. Jag har sovit. Lurat i soffan nästan varje dag. Igår sov jag till halv 12. Jag har varit skum i magen och mått illa. Jag vet inte varför allt rasade och jag vet - dessvärre inte - varför det känns bättre igen. När jag mådde/mår som sämst, så är det ganska skönt att bara släppa allt och luta mig tillbaka. I vissa lägen kan jag inte pressa mig själv. Det är en motsvarighet till Harry Potters "petrificus totalus". DET  GÅR  INTE. Jag har levt med den här satans sjukdomen i mer än hälften av mina 43 levnadsår och jag vet när jag kan knuffa ut mig själv på en promenad i ett försök att bryta förlamningen. I går gick det. Idag känner jag mig mer som mig själv igen dvs Mitt Mer Positiva Jag.

Fridens.

PS. Det skulle aldrig falla någon in att säga till en människa som legat däckad med migrän i flera dygn att "...så här kan det inte fortsätta!", men oavsett hur djup depressionen än är, så BORDE man kunna "rycka upp sig". Jag inser att jag är tjatig vad gäller jämförelser mellan bemötande av fysisk och psykisk sjukdom, men jag kommer att fortsätta, så länge det inte blir bättre.

Promenad.

Själv.

För att komma hemifrån.

.....att "....det inte kan fortsätta så här"   eller att   "....Elin dras med..."  och att JAG på så sätt blir ansvarig för att även hon bara sitter hela dagarna och inte gör någonting. Det är inte rättvist! Jag mår tillräckligt dåligt av att familjen behöver dras med mig när jag egentligen bara vill komma bort från allt. 

Må de svarta, salta vatten svalka kinder feberröda.

Må vi vara mil från livet innan morgonen är full.

Dan Andersson

Jag vill inte mer!!!

O-fridens.

Skitnatt! Det tog inte så lång tid att somna, men att fortsätta sova var svårare. Jag var tydligen väldigt trött vilket gjorde att jag sov tungt vilket i sin tur gjorde att jag snarkade. Pär knuffade till mig varje gång och till slut kändes det som om jag PRECIS hade lyckats somna om när Pär dunkade till mig och var irriterad över att jag snarkade. Det är MIN uppfattning av hur natten förflöt. Vid ett tillfälle var jag upp på toaletten och då vinglade jag pga trötthet. I natt tänker jag sova på soffan. >:-(

Nä, jag åkte inte till SATS och nä, jag har inte ringt veterinären heller för det känns onödigt. Pär ska åka förbi Animalens foderbutik i Södertälje och köpa ordentlig marsvinsmat. 

O-fridens.

Matsedeln är avklarad.

Handlingslistan är härligt kort.

Pär stöttade Elin i fredags när hon mådde dåligt.

Det är skönt att inte vara ensam.

Det har varit en behagligt slapp dag.

Fridens.