Upp och ned och upp igen och ned igen och så upp en gång till och...... Jag har stannat kvar där och det känns ganska bra.

Min klocka skrällde halv 8 eftersom jag hade tid hos Rosie klockan 10. Det första som for igenom mitt huvud var "Åh, NEJ!! Inte en ny dag..." och sedan "Fy, vad hemskt. Fy, vad hemskt. Fy, vad hemskt." Det är så det känns att vakna när man är deprimerad. I ett nötskal. Jag var frestad, så oerhört frestad att lämna återbud till Rosie. Slippa gå upp, slippa gå ut, slippa träffa folk, slippa bli nöjd eller missnöjd med klippningen. Bara slippa. Frågan var vad jag skulle göra hela långa dagen om jag inte åkte iväg?

Medan jag väntade på att somna igår kväll, så låg jag och funderade på kläder. Jag är hjärtinnerligt trött på mjukisbyxor! Jag har ett par svarta byxor och ett par jeans, men senast jag provade dem, så fick jag inte på mig dem. Ett obehagligt minne. Jag har inte rasat i vikt direkt, men ett par kilo har ju faktiskt försvunnit, så kanske skulle jag få på mig de svarta igen? Jag till och med drömde om det och i drömmen satt byxorna perfekt.

Jag vaknade alltså med humöret under absolut lägst kända nivå, men eftersom jag inte kunde komma på hur jag skulle få dagen att gå, så steg jag upp i syfte att åka till Rosie som avtalat. Jag tog fram de svarta byxorna och stålsatte mig, men de gled på och jag fick ihop knapp och blixtlås utan minsta problem. Vilken triumf! Vilken humörhöjare!! Jag packade min nyaste väska (bok & plånisväskan) med det allra nödvändigaste, släppte ut marsvinen och åt sedan frukost tillsammans med Elin som skulle gå ungefär samtidigt som jag. Kvart i nio var det +17 grader och strålande sol. Jag tog ingen jacka och jag hade mina Scholl-sandaler för kanske sista gången för säsongen. :-(

"Tvillinsystrarna" av Tessa de Loo heter den bok som jag började läsa på pendeltåget och den är bra, mycket bra och jag lyckades koncentrera mig. Ännu en humörhöjare! :-)  När jag kom ned i t-banan, så fick jag en mindre chock. Vad mycket folk! Det märks att semestern är slut och att skolan har börjat..... Det kom tåg hela tiden, men ingen klev av på centralen och DET är ovanligt, så det var trångt från början. Varmt. Sardinburkskänsla. Uää! Ingen klev av vid Östermalmstorg. Jag skulle av på nästa, Stadion och fick trycka mig ut. Jag antar att många skulle vidare till Universitetet.

När jag kom fram till "Kammar'n", så hade Rosie faktiskt inte en kund på gång. Jag kom 10 minuter för tidigt och fick sätta mig i stolen direkt. Humörhöjare numro 3. Rosie blev glad av att se mig och 'ooade' och 'aade' över mina supersnygga Scholl-sandaler. Humörhöjare numro 4 respektive 5. Jag talade om för Rosie att jag var vansinnigt trött på frisyren och att det var dax för ändring. Eftersom jag är väldigt kortklippt, så kom vi fram till att behålla längden på håret uppe på huvudet och på sidorna, men att det skulle tunnas ut rejält. Nacken klipptes kort, men håret högst upp är satt på utväxt. Kortkort nacke med resten av håret i en följsam enhetlig linje framåt. Är det någon som förstår vad jag menar? Jag är väldigt nöjd med klippningen (humörhöjare numro 6), men jag tror aldrig att jag har kommit ut från frisören med så lite av håret bortklippt. ;-)  Elin frågade om jag HADE klippt mig.

Sedan åkte jag tillbaka till centrum och gick till KappAhl och köpte en andra likadan sovtröja som jag köpte när jag var i Huddinge eftersom den var ovanligt skön att sova i. In på SL-center och hämtade hösttidtabellen för pendeltågen. In på Åhléns för att köpa hårfärg. Jag ville ha samma som jag använde i april och jag hade sparat fliken med färgkoden från förpackningen. "Schwarzkopf Rouge Noir nr 988". Blicken gled fram och tillbaka, fram och tillbaka, över hyllorna med hårfärg, men jag kunde inte hitta den. Jag tittade på etiketten igen och såg att jag hade hållit den upp och ned. Ooooo, vad pinigt! Rouge Noir nr 886 stod där på hyllan och det hade den gjort hela tiden. Vilken tur att jag slapp göra bort mig ännu mer genom att be personalen om hjälp..... Det sista stoppet innan hemfärd var Apoteket för inhandlande av fluorskölj och 'Plackers'.

Elin hade kommit hem strax före mig och vi åt lunch tillsammans. Det var meningen att hon skulle ha följt med Pär för att handla på Coop, men han sms:ade om att han kunde fixa det själv. Jag misstänker att han tycker att det är ganska skönt att handla själv och jag förstår honom.

Pär har varit i kontakt med vårt försäkringsbolag, If, angående min krascade dator. Det framkom att vår försäkring täcker den sortens fel inklusive avgiften för att skicka in till till LG. Pär kopierade över sådana dokument jag ville spara bl.a mina lösenord och nu är datorn nedpackad. I förmiddags beställde han en ny dator till mig för oavsett om den kraschade kan återupplivas, så är det irriterande att locket har spruckit igen och förmodligen kommer att göra det fler gånger. Den nya datorn har en annan sorts gångjärn till locket. Ny dator - humörhöjare numro 7.

Kommer det här humöret att hålla sig, tro?

Ska jag ställa in mig på klimakterieartade humörsvängningar som tar knäcken på både mig och min familj?

Det återstår att se. Nu har jag i alla fall beställt tid hos husläkaren och inväntar hennes svar.

Fridens.

 

T

25 augusti 2009 17:50

Det där lät inte fel Ewa. Grattis!:)

http://www.suntliv.bloggagratis.se

 

margus

25 augusti 2009 21:15

SJU humörhöjare på en enda dag! Grattis. Du måste vara HÖÖG vid det här laget, hehe.
Hoppas på god fortsättning.

http://margus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...