Alla inlägg under maj 2011

Av Ewa - 31 maj 2011 22:07

Nötterna som jag köpte var rostade cashew och de är lätt saltade. På baksidan av påsen står det "Cashew-nöten är inte lika fet som andra nötter." Min första och enda kommentar var "Skit oxå!" och det är väl bara vi LKHF-are som reagerar så.

 Fridens. 

ANNONS
Av Ewa - 31 maj 2011 22:00

Det var en väldigt trevlig och kunnig ung man som hjälpte mig i MBT-butiken i Sturegallerian. Han var sjukgymnast i grunden och han hade MBT-skor på sig och han var lika lyrisk över dessa skor som jag är! Det är kul att träffa likasinnade även om samtalet förmodligen låter lätt löjligt i andras öron. När jag berättade att jag, tack vare dessa skor, har kunnat sluta med värktabletterna för knäna, så sa han att det inte finns en enda traditionell behandling vid ledproblem som har varit lika framgångsrik. Om man investerar i ett par MBT för 2.500 kr, så kan man spara in åtskilligt på både mediciner, biverkningar och apoteksspring. De senaste gångerna som jag har promenerat långt, så har jag fått ont i knäna efteråt. Ja, jag vet att det motsäger precis allt jag nyss skrev, men läs lite till, så kommer en förklaring! Jag har fått så pass ont att jag har tagit Tradil och jag har suttit som ett frågetecken tills det slog mig att kanske att det är kärnan i mina skor som helt enkelt är utsliten. Jag använder, i princip, inga andra skor och sulorna är ordentligt slitna inklusive sprickor, så det vore inte så konstigt om även kärnan är det. Jag frågade butiks-mannen om det och han hade möjlighet att låta mig jämföra hur en ny kärna ska kännas jämfört med en utsliten. Aha! Mina skor var helt enkelt utslitna efter häftig användning i ungefär 1 år. Just det här skoköpet har jag funderat länge på och eftersom jag vet att det kommer in en hel del skattepengar snart, så ansåg jag att jag hade råd att investera i 2 par. Ett par vanliga i svart läder och ett par i blått tyg som är lite sommarlätta. En riktigt bra start på shoppingen!    

                               

Sedan hände det inte så mycket roligt mer än att vi åt lunch (vid 13-tiden) på japanska Ikki-bar i Kungshallen. Elin hade ett desperat sug efter sushi (uuäck!) och jag hittade 4 rätter som bestod av kycklingspett, friterad lax och en dito jätteräka, kött i en kryddig sås och 2 sushi-bitar (som ratades efter provsmakning). Det låg ris i den fjärde skålen, men det åt jag inte. Det var väldigt mumsigt och väldigt LKHF-igt och jag var extra nöjd just för att jag hade hållit mig till kosten. Mättnaden höll i sig tok-länge och det var inte förrän framåt 21 som jag kände en anings hunger. Fantastiskt!


Jag köpte en flaska vatten (det var riktigt varmt idag) och nötter på Pressbyrån och fick se en ny sorts tuggummi. Mannen före mig i kön tog tid på sig vilket var bra för då kunde jag titta närmare på tuggummipåsarna för att se om jag verkligen hade sett rätt och det hade jag. Tuggummit heter Vigo och finns i 3 varianter - inte smaker: för bibehållande av sund och elastisk hud, för ökad mental prestationsförmåga samt för ökad fysisk kapacitet. Jag trodde - som sagt - inte mina ögon, men de finns, dessa mirakeltuggummin! Vilken djäkla smörja!! Jag fick inte tillfälle att studera innehållsförteckningen, men jag var väl egentligen inte intresserad; jag förkastar hela idén utan mer information.


Pär och jag gick en långsam kvällspromenad runt Flaten och jag passade på att prova mina nya svarta MBT. De känns annorlunda. Precis som andra produkter, så utvecklas även dessa skor vilket leder till att de är überlätta och sulorna ger inte längre samma platå-känsla och det var det som kändes annorlunda. Jag fattar inte hur man kan göra skor som dessa, som sitter som gjutna, är obeskrivligt bekväma och som gör att jag kan promenera 65 minuter efter att ha tillbringat flera timmar inne i Stockholm och det utan att få ont någonstans och med bara en efter-träning-känsla i låren!


Jag är medlem i 3 special-klubbar: vi som älskar marsvin, vi som äter LKHF och vi som har upptäckt MBT-skorna. Det de här klubbarna bl.a har gemensamt är att de främjar min hälsa och det är inte det sämsta!  Gå med du oxå!  


I morgon ska jag träffa min nya psyk-läkare som jag redan har hunnit bli besviken på.      Första och hittills enda mötet var i slutet av mars och då enades vi om att ses ungefär en gång i månaden i syfte att hon skulle lära känna mig inför kommande läkarutlåtande. Hon lovade även att skriva det intyg som jag behöver skicka till FK för att förklara varför jag var för sjuk för att gå kursen hos KBT-fanatikern. När en månad hade gått dvs. närmare slutet av april, men jag inte hade fått vare sig en ny tid eller intyg, så ringde jag till kliniken. Då var hon inte anträffabar och skulle inte komma tillbaka förrän i maj och av den anledningen fick jag inte reda på hur det var med intyget. Personen som svarat kunde dock ta reda på att det fanns en ny kallelse daterad till juni. Juni!! Det fanns inte mycket jag kunde göra mer än att vänta och nu är det alltså dax att träffa denna psyk-läkare igen och jag ska banne mig ta mig i kragen och faktiskt framföra dessa klagomål till henne!   


Fridens.   



ANNONS
Av Ewa - 30 maj 2011 17:37

Jag mår bättre idag mycket tack vare träning. Igår tacklade jag ångesten med fler droppar och sov därför tungt med många konstiga drömmar och jag orkade inte upp förrän halv 12. Efter lunchen gick jag ut medan Elin gick loss på boxbollen.  19 plusgrader innebar t-shirt och vattenflaska. Det kändes ljuvligt att komma ut i solen och jag hade ett bra tempo, men inte snabbare än att jag hade tid att sniffa på syréner; de blommar som rikligast nu och doften kom mot mig med vindpustarna. Ungefär halvvägs kände jag ett sting av illamående (???) och en liten stund senare gick luften ur mig. Pfffffft....... Det var ändå skönt att fortsätta för även en långsam promenad är bättre än att sitta i soffan! När jag kom hem stretchade jag och körde med hanteln. 80 minuters promenad  +20 minuter styrke är banne mig inget fisigt träningspass!!       


I morgon ska Elin och jag shoppa i Stockholm. Det blir mest så'nt som behövs, men även MBT-skor. Elin och Pär hade med sig ett par MBT-sandaler till mig från Lajla. Oanvända i svart läder och faktiskt i rätt storlek för mig (de finns inte längre i sortimentet, så bild saknas)!  Väldigt generöst av henne måste jag säga. Här i Stockholmstrakten kostar MBT 2500 - 3000 kr paret numera. För mig är det hisnande summor för skor, men det här är mycket mer än skor och för mig personligen, så är det en investering i min hälsa. Jag blir lyrisk så fort jag får på mig ett par MBT och känner den fantastiska sulan under foten. Halleluja!!


Wernersons underbara gräddost har försvunnit från Coop och ersatts av X-tras!

För länge sedan fanns BlåVitt som hade varierad kvalitét. Sedan kom Signum som var riktigt bra. Så kom X-tra som sög och numera finns Coop som inte är bättre. Coop sprider sig i hyllorna som ett otäckt virus och jag tycker att man, som konsument verkligen ska fråga sig vad det är som gör att Coop är billigare än t.ex Wernersons för jag blir allt mer övertygad om att jag får det jag betalar för. Jag betalar hellre mer för att få - i det här fallet - fett och smak. Jag glömmer inte när jag jämförde makrill i tomatsås där det visade sig att Coops innehöll mer vatten och socker. Igår på Coop Forum, så fanns inte ett enda paket av Twinings Earl Grey vilket jag tolkade som att det var tillfälligt slut, det har hänt förr, men när jag var på Konsum idag för att köpa just TEG, så såg jag att det i stället fanns X-tras Earl Grey!!! Inte det minsta utrymme för min absoluta te-favorit!!! Jag är grymt besviken, på gränsen till upprörd.     I morgon ska jag gå till Hemköp och köpa Wernersons Gräddost och Twinings Earl Grey.


Fridens.




  

Av Ewa - 29 maj 2011 17:45

Pär och jag storhandlade idag, men i övrigt har jag inte gjort mycket. Jag har bestämt mig för att jag tycker om "Mad men" och har kört igenom de första två säsongerna för andra gången samt köpt den tredje säsongen. Ångesten trycker på och jag vet inte hur jag ska hantera den. Droppar, promenad, sängen? Förutom att jag blir trött av ångest, så har jag upptäckt att den triggar sötsuget och jag som annars aldrig tröstäter vill just tröstäta just nu.


O-fridens.



Av Ewa - 28 maj 2011 17:27

För ett tag sedan ringde Syster 3 och ville tala med Elin. Självklart blev jag snopen över att det inte var mig hon ville prata med, men jag blev mest lättad faktiskt; vår kontakt blir alltmer ansträngd. Nåväl, Syster 3 frågade Elin om hon ville komma och hälsa på eftersom det var längesedan sist och Elin tackade ja, men under förutsättning att Pär följde med och de tog bilen (att ta sig ut till Syster 3 kommunalt är, minst sagt, snårigt). Idag vid 12 åkte alltså Pär och Elin på visit och jag har fått flera ljuvligt ensamma timmar. Det är mitt otillfredsställda ensamhetsbehov som gör att jag mår ostadigt på väg mot dåligt.


Det blev en 80 minuter TUNG och småtrög promenad för att hämta ett paket och det gick långsammare och långsammare, så mot slutet hade jag knappt styrfart. Inga hantelövningar idag. Ingen fart, ingen lust, inga endorfiner. Magen har varit kaotisk de senaste dagarna och det är nog därför jag känner mig tömd på energi och ork.


Jag har börjat lösa korsord igen. Jag har mina perioder och nu känner jag att jag måste ha något att utmana hjärnan med. Jösses, vad hjärnan var trögstartad!! Det tog ett bra tag innan jag hade kommit in i "rytmen" och sättet att tänka, men det är roligt och ett urskönt sätt att få tiden att gå och det fungerar att ha som aktivitet innan läggdax.


Nu ska jag smörja in mig efter duschen, ta på mig en ren pyjamas och byta lakan i sängen.


Fridens.

Av Ewa - 26 maj 2011 15:14

Inläggets rubrik är även rubriken på en artikel hos DN.se och den tycker jag om! Äntligen börjar det vända! Jag har inte arbetat på snart 10 år och senaste gången jag sökte nytt arbete var 1990, men redan då tjatades det om social kompetens och redan då ryggade jag för begreppet.


När jag hade läst artikeln hos DN.se, så insåg jag att jag visst är socialt kompetent eftersom det inte är det samma som att vara socialt utåtriktad. "Sociala förmågor eller det som kallas social kompetens handlar om att behärska samspelet med andra människor. Det är inte samma sak som att vara utåtriktad." Det säger Liisa Keltikangas-Järvinen som är professor i psykologi vid Helsingfors universitet.


När jag var yngre dvs. i 20-årsåldern var jag blyg och grymt osäker på mig själv och att umgås med arbetskamrater mer än vad nöden krävde var tufft. Det de såg som naturligt t.ex att gå ut och dansa en fredag kväll var fullkomligt ogenomförbart för mig. När jag blev äldre minskade blygheten och ju äldre jag blev desto säkrare blev jag på vem jag var och vad jag tyckte om. Det är helt enkelt så att jag aldrig har varit intresserad av personalfester eller gemensamma utflykter och jag avskydde verkligen de gånger jag blev beordrad att delta i övernattningar med tiiiiiim-billding. *jag ryser av obehag*  Däremot har jag aldrig haft problem att arbeta ihop med andra eller att arbeta sjävlständigt. Jag har alltid kunnat se vad som behövts göras och sedan gjort det; jag har varit självgående och jag har känt ansvar för mina arbetsuppgifter. Tyvärr, så var det inte det som räknades och när jag började vara sjukskriven oftare och allt längre, så räknades min insats allt mindre för det var enbart frånvaron som märktes. Det fanns de som aldrig var sjuka, men som tog varje tillfälle i akt att fika, att snacka, att luncha länge osv., men de var ju närvarande och det var det enda som räknades. Om min närmaste chef och mina kollegor verkligen hade varit socialt kompetenta, så hade de inte sagt till mig att inte "låta det märkas så mycket" när jag mådde dåligt eftersom det "gjorde att mina kollegor kände sig obekväma". Det är det som är social kompetens: att kunna umgås med alla sorters människor utan att döma.


Fridens.


Av Ewa - 26 maj 2011 14:58

"Jag har cancer."

"Jag har överlevt cancern. Följ med på min resa!"

"Jag är förälder till en anorektisk dotter."

"Jag har 3 värstingdiagnoser. Läs och kommentera!"

"Läs om mitt liv med ångest och depressioner!"

"Jag är i FAS 3, har adhd och fibromyalgi. Följ min kamp!"

Osv.....


Det är så jag tycker att det ser ut i Bloggplatsens Rampljus numera. Det handlar inte om att göra reklam för sin blog, det handlar om att bräcka alla andra med sitt eget elände. Jag blir smått äcklad av den desperata stämningen. Det är klart att det är roligt att ha läsare och det är extra kul om läsarna är många, men om man lockar läsare med hjälp av olika sorters elände, så sänker man sig till samma nivå som kvällspressen och skvallerblaskorna. Jag har bloggat i 4 år och har sällan fler läsare än 50 per dag. Det har hänt att jag har haft nästan 200 de gånger jag har länkat till en artikel i DN, men det är inte så många som kommenterar. Jag trivs med min stadiga bunt läsare för jag antar att de läser för att de tycker om det jag skriver och jag har lyckats fånga de läsarna innan Rampljuset fanns och utan att fläka ut mitt privata elände till allas beskådan, men så har jag ju ingen som helst tävlingsinstinkt heller. 


Fridens.

Av Ewa - 25 maj 2011 21:43

"Let's go!" med Wang Chung. Jäklar vad jag har dansat till denna!! Ös på bara!!


Fridens.   



Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26
27
28 29
30 31
<<< Maj 2011 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv i ord med Blogkeen
Följ Mitt liv i ord med Bloglovin'

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se