Inläggets rubrik är även rubriken på en artikel hos DN.se och den tycker jag om! Äntligen börjar det vända! Jag har inte arbetat på snart 10 år och senaste gången jag sökte nytt arbete var 1990, men redan då tjatades det om social kompetens och redan då ryggade jag för begreppet.

När jag hade läst artikeln hos DN.se, så insåg jag att jag visst är socialt kompetent eftersom det inte är det samma som att vara socialt utåtriktad. "Sociala förmågor eller det som kallas social kompetens handlar om att behärska samspelet med andra människor. Det är inte samma sak som att vara utåtriktad." Det säger Liisa Keltikangas-Järvinen som är professor i psykologi vid Helsingfors universitet.

När jag var yngre dvs. i 20-årsåldern var jag blyg och grymt osäker på mig själv och att umgås med arbetskamrater mer än vad nöden krävde var tufft. Det de såg som naturligt t.ex att gå ut och dansa en fredag kväll var fullkomligt ogenomförbart för mig. När jag blev äldre minskade blygheten och ju äldre jag blev desto säkrare blev jag på vem jag var och vad jag tyckte om. Det är helt enkelt så att jag aldrig har varit intresserad av personalfester eller gemensamma utflykter och jag avskydde verkligen de gånger jag blev beordrad att delta i övernattningar med tiiiiiim-billding. *jag ryser av obehag*  Däremot har jag aldrig haft problem att arbeta ihop med andra eller att arbeta sjävlständigt. Jag har alltid kunnat se vad som behövts göras och sedan gjort det; jag har varit självgående och jag har känt ansvar för mina arbetsuppgifter. Tyvärr, så var det inte det som räknades och när jag började vara sjukskriven oftare och allt längre, så räknades min insats allt mindre för det var enbart frånvaron som märktes. Det fanns de som aldrig var sjuka, men som tog varje tillfälle i akt att fika, att snacka, att luncha länge osv., men de var ju närvarande och det var det enda som räknades. Om min närmaste chef och mina kollegor verkligen hade varit socialt kompetenta, så hade de inte sagt till mig att inte "låta det märkas så mycket" när jag mådde dåligt eftersom det "gjorde att mina kollegor kände sig obekväma". Det är det som är social kompetens: att kunna umgås med alla sorters människor utan att döma.

Fridens.

 

margus

28 maj 2011 22:23

Jäkla bra artikel, tack för tipset!
Arbetsplatserna har nog urartat till rena dagiset, precis som det var skrivet. Det var längesedan arbetsuppgifterna prioriterades.
Stämmer väl överens med att ingen vill ta ansvar för något numera - man leker och surfar på jobbet. Tänk så det kan gå när man prioriterar ett 'ungt gäng' i platsannonserna. Med blandning i åldrar följer också att vissa värdefulla värderingar kan föras vidare, men det tåget är väl kört nu. Bra inlägg - som vanligt!

http://margus.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...