Nu handlar det om min egen bitterhet.

Jag har precis pratat med Syster 3. Hon har haft reumatism sedan tonåren och är nu  krokig och förvärkt och har flera "reservdelar". Hon behöver bara visa sig för FK: handläggare för att, mer eller mindre, beviljas permanent sjukersättning! Jag har sett hennes sjukdom, jag har sett alla hennes operationsärr, jag förstår, så gott jag kan, att det gör ont, men vad är det som gör att hennes synliga sjukdom är mer berättigad permanent sjukersättning än vad min osynliga sjukdom är??!! Varför måste jag in i minsta mikroskopiska detalj beskriva hur min sjukdom påverkar min vardag? Varför måste jag förnedras av ständig misstro? Fy, fan, säger jag bara!

FY FAN!

O-fridens.

I "Modern psykologi" finns en artikel om bitterhet. En 25-årig kille som anser sig vara bitter och som lider av sin bitterhet. Han jämför sig alltid med dem som är bäst inom ett område vilket ofelbart leder till ett tillkortakommande och därpå följande bitterhet. Om han skulle få superjobbet som han vill ha, så är det negativa att han ju måste arbeta oxå. När han blir förälskad, så är allt rosenrött till att börja med innan de negativa tankarna ("verkligheten" som han väljer att kalla dem) kommer in och han inbillar sig att tjejen ska bli deprimerad och bli en belastning eller att hon kommer att vara otrogen eller att hon kommer att dö. När det gäller just den här killens bitterhet, så tycker jag att det låter som rädsla. Tänk om han inte klarar av det superjobb han så gärna vill ha? Tänk om tjejen blir deprimerad och han måste tänka på någon annan än sig själv? Om hon är otrogen, så får han ju vatten på sin bitterhets-kvarn. Han har fått sig en mindre tankeställare som pekar på att det handlar om vad man väljer att se, att lyfta fram - man kan välja hur man tänker och alltså påverka hur man mår.

En tysk psykiater Michael Linden anser att bitterhet kan vara väldigt destruktivt och egentligen borde klassas som en psykisk störning; "posttraumatiskt bitterhetssyndrom". Han anser att bitterheten kommer från ett psykiskt trauma precis som stress-syndromet gör (PSD). Människor som arbetar hårt för något viktigt, men så händer något hemskt som stjälper rubbet. Till skillnad från andra, så fixar de inte att komma över känslan av att ha blivt illa behandlade; de blir arga och pessimistiska utan hopp. Susanna Radovic tror att om bitterhet kan kallas för en sjukdom och den problematik som det medför, så skulle fler ta det på allvar och söka hjälp i tid.

Att ge ett sinnestillstånd en sjukdomsbenämning i hopp om att fler ska ta det på allvar tror inte jag fungerar. Depression har klassats som en sjukdom i flera årtionden och inte ens det faktum att den sjukdomen skördar fler liv varje år än vad trafiken gör har lett till att fler söker hjälp i tid och det, mina kära läsare, har att göra med att depression fortfarande är en skamlig sjukdom! Inte 17 kommer folk att söka hjälp pga bitterhet om det är skamligt att må psykiskt dåligt!!

Fridens.

.....sa en sak som jag håller med om till 100 %: det finns 2 saker som ett barn aldrig ska behöva veta om sin förälder och det är förälderns sex-liv och förälderns förhållande till döden (självmordstankar etc.). Jag har klantat mig vad gäller den andra punkten, men det tänker jag inte gör om.

Fridens.

........Elins övervakare!     Hon var ledsen sent igår ikväll och grubblade över skolan som hon så ofta gör. Då slängde jag in frågan som jag har i mitt inlägg om konsten att inte älta: kan du, i detta nu, påverka situationen? Hon svarade att hon kunde det, men jag tolkade svaret som att det innebar en för stor insats från hennes sida för att det skulle kännas som ett alternativ. "Då ser du till att bita ihop och få det gjort!!" sa jag och jag sa det med 2 utropstecken därför att jag, som mamma, inte orkar med hur mycket självömkan som helst även om den är kopplad till hur hon mår. Sedan lade jag fram 3 alternativa handlingsplaner av vilka hon nappade på en efter litet funderande. Det innebär att hon pluggar hemma idag (uppsats och ev. geografi) i ett 2-timmarspass och ett 3-timmarspass med lunch emellan. Det skulle egentligen ha varit 2 stycken 3-timmarspass, men ingen av oss orkade gå upp klockan 9......     I skrivandets stund är vi inne på första timmen av det andra passet som slutar 17.00 Elin får ta en kort bensträckare eller något att dricka, men mobilen är avstängd och jag övervakar. Det har gått bra hittills och hon verkar uppskatta de strama tyglarna och kommer nog att bli färdig med uppsatsen om terrorism (Bader-Meinfhof) idag. Jag gav henne idén om de tyska terroristerna för att hon inte skulle skriva om den alltför akutelle bin Laden. En synpunkt här och svara på en fråga där. Ännu en sida av mamma-rollen.

Pär är i Hedenlunda på konferens och kommer hem i morgon. Jag hade tänkt promenera, men de blåsvarta molnen susar fram och tillbaka hela tiden och ger alltihop ett ostadigt intryck och dessutom måste jag övervaka min snorpa, så det blir bara hantelövningar senare.    

Förra gången jag beställde hem mediciner via internet, så trodde jag att jag hade löst gåtan med varför jag aldrig fått leveransen direkt i brevlådan. Det fanns plötsligt en möjlighet att markera om jag ville ha det som brevleverans eller som paket. Jag valde brevleverans och 2 dagar senare hade jag 3 askar Cymbalta i min brevlåda. Heureka! Där fanns gåtans lösning!! I onsdax beställde jag en enda förpackning av min nässpray Nasonex, men alternativet brevleverans fanns inte tillgängligt. Whaaaaat?!  *sagt med minionens gnälliga stämma*  Idag fick jag ett sms om att nässprayen finns att hämta i Salem. Ska jag behöva gå hela vägen dit för att hämta ut en förpackning med nässpray??!! Vad håller Apoteket på med??!! Jag blir så trött......    

Fridens.