Inlägg publicerade under kategorin Psykologi & religion

Av Ewa - 16 november 2014 21:12

Jag lyssnar på "Lasermannen" av Gellert Tamas. Jag har inte hunnit så långt ännu, men det behövs inte mycket för att jag ska börja fundera över livslusten. Jag har skrivit om det tidigare och kommer att skriva om det igen för det är något som jag ofta grunnar på. För att knyta ihop det med boken tänker jag på hur det är för någon som överlever ett våldsbrott. I boken och över huvud taget säger man alltid att personen ifråga har haft tur som överlevde. Har personen verkligen tur? Vilka blir sviterna efter ett våldsbrott? Fysiska men/handikapp, sömnsvårigheter, depressioner, ångest förutom allt annat som kommer på köpet. Det kan ju handla om att man lider av det resten av sitt liv. Det finns dem som aldrig återhämtar sig och då undrar jag om de verkligen är tacksamma för att ha överlevt? Ärligt. 


  

Av Ewa - 25 september 2014 21:28

I senaste numret av MåBra finns en liten artikel vars rubrik blev min rubrik eftersom den fångade mitt intresse. Brittiska Open University har ställt den frågan till ett stort antal par och svaret blev: att vi är öppna och intresserade av varandra även när det gäller våra svagheter och att vi kan stötta varandra i svårigheter. Inte så revolutionerande eller hur, men resten är det. Små vardagliga gester spelar störst roll som att plocka in disken, kramas och säga tack när man tycker att den andra har gjort något man uppskattar. Läs det igen och låt det sjunka in! Små vardagliga gester spelar störst roll som att plocka in disken, kramas och säga tack när man tycker att den andra har gjort något man uppskattar. Sex, som jag tycker att det tjatas förfärligt om, kommer först på tredje plats för par utan barn och på sjätte plats för par med barn. För mig är det här inte revolutionerande för jag har länge tänkt att de stora romantiska gesterna och passionerna inte har med vardagen att göra och om man har för avsikt att vara gifta med varandra längre än 3 månader, så är det vardagen som är i absolut numerärt överläge. När vardagen fungerar utan ständigt tjafs och grus i maskineriet, så får man oxå mental ork till att uppskatta varandra. Om jag inte får ett dussin röda rosor på vår bröllopsdag bryr jag mig föga, men om Pär låter mig sova länge och dessutom har plockat in disken innan jag kommer upp, så blir jag varm i hela kroppen. Han gör det för att han vet att jag uppskattar det. Det är det som gör att ett förhållande håller!


På tal om bröllopsdag, så infaller vår i morgon, den 26 september och det blir vår 22:a som motsvaras av jute. Ännu ett tåligt material. Pär har, för tredje året i rad åkt till Öland för Skördefestivalen och den krockar med vår bröllopsdag. Skrutt samma! Det viktigaste är att han inte upplever det som 22 plågsamma och förslösade år utan att han vill satsa på ännu fler. Det vill jag!


Den här gjorde jag till svärisarnas guldbröllopsdag.

    


Av Ewa - 20 september 2014 10:39

Klockan 8 steg jag upp och gav marsvinen frukost. Den ordinarie Frukostmannen tältar på Sörmlandsleden tillsammans med sin syster och hennes son. Jag gick faktiskt inte tillbaka till sängen efteråt trots att jag inte sov bra i natt och inte skulle ha något emot att lura lite till. I stället kom jag iväg på en promenad 10 i 9. Lunk-hastighet och det var ganska skönt, det var i alla fall inte samma plåga som det var i måndax. 65 minuter runt Flaten.

 


Huvudvärken har släppt och det är så skönt och det beror enbart på att jag började skriva på första kapitlet i Min Bok igår kväll. Ja, jäklar! Drömmen om att skriva en bok har jag haft i många år, men i och med att jag gick Författarkursen i våras, så kändes den verkligare och det som saknades var en idé. Tack vare Joruns oerhört uppmuntrande ord om att jag egentligen redan kan hantverket och att det kommer att lossna när jag väl får en idé, så rörde det sig i bakhuvudet hela sommaren och sedan kom jag plötsligt på vad jag ska skriva om. När jag sedan hade fått grepp om huvudpersonerna trillade inledningen ned på ett självklart sätt, magkänslan sa att det var rätt, men sedan tog det stopp för jag började lyssna på tips, råd och åsikter från deltagarna i Författarkurs 2 och plötsligt klev Min Inre Kritiker fram i ljuset och gapade om att jag bör lyssna på de som vet bättre. Jag behövde en ny inledning. Allt som har med Min Bok att göra, idéer, uppslag, scener, dialoger, miljöer - allt - rör sig non stop i mitt bakhuvud. Dygnet runt. Det är upplivande att ha ett långt gående projekt, men när det kör fast och jag dessutom försöker ignorera magkänslan leder det till - tadaaa! - spänningshuvudvärk. Japp! "Det finns inga rätt eller fel med en roman" har blivit mitt nya ledord och när jag lyssnade på magkänslan igen, så visste jag hur boken ska börja och igår skrev jag alltså en inledning. Allt föll på plats och värken släppte. 


Lita på din magkänsla.

Lyssna på din kropp.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

3 levnadsregler som aldrig slår fel.



Av Ewa - 9 september 2014 15:30

När man har en realistisk syn på saker och ting blir man ofta kallad för pessimist eller när man säger att man faktiskt inser sina begränsingar, ja, då blir man stämplad som att ha gett upp, men idag läste jag en artikel på DN.se som handlar om hur det blir när realismen saknas. Det handlar om självkänsla och självförtroende. Det handlar om att det faktiskt inte är möjligt att psyka sig själv till att lyckas med något när man saknar förutsättningarna och att det finns gränser för mental träning. Precis som Julia Skott skriver i "Kroppspanik" måste vi börja se realistiskt på våra kroppar och på vad vi kan åstadkomma med våra kroppar och att vi inte är misslyckade bara för att vi inte uppfyller samhällets och medias märkliga uppfattning om hur saker och ting ska vara. 


Magnus Lindwall är forskare och docent i psykologi. Han anser att alla självhjälpsböcker som finns snarare stjälper än hjälper. De förenklar för mycket och när man inte når det resultat som boken utlovar känner mig sig misslyckad och självkänslan får sig en törn och då får man leta upp en annan självhjälpsbok som tar itu med den problematiken. 


Det handlar om en kombination av de bilder man har av sin egen kompetens inom olika områden. När jag är duktig på något som betyder mycket för mig (att skriva) förstärks min självkänsla och mitt självförtroende och det blir ett plus för hela min hälsa. Om jag däremot skulle få för mig att nå motsvarande nivå där det handlar om t.ex datorer som jag är så sjukt ointresserad av skulle det resultera i att mitt självförtroende får sig en törn, jag känner mig misslyckad och dum i huv'et och vad ska det vara bra för? När det handlar om t.ex matlagning är jag inte är fullständigt tappad bakom en vagn, men ändå inte tillräckligt intresserad för att jämföra mig med de som verkligen kan laga mat och därför känner jag mig inte misslyckad.


"Fokusera alltså mer på uppgiften att utveckla dig själv utan att för den sakens skull tävla mot andra."

 

  


Av Ewa - 5 september 2014 22:18

Vi får gäster i morgon. Pärs initiativ och bestämt sedan någon månad tillbaka. Mycket av det Pär gör gör han grundligt. En del av det gör han med stor entusiasm t.ex att planera en middagsbjudning. Varje gång vi ska få gäster går vi igenom olika stadier och vid någon tidpunkt (det är en fördel om denna inte inträffar just den dag som gästerna väntas) kraschar vi alltid. Pärs entusiasm har vid det laget övergått i frenesi/nervositet som fungerar som om någon drar med den grova sidan på en fil över mina nerver. Den här gången kraschade vi igår kväll. Jag tog upp problemet sett från min sida där jag känner att jag får rollen som Sur Käring när jag försöker dämpa honom då planeringen får Nobelmiddagsdimensioner. När jag bromsar blir han irriterad. När dagen D till slut kommer och gästerna med den, så är jag leds. Jag är mentalt trött och även om jag kanske hade lust innan, så är den borta och när gästerna har åkt hem igen känner jag bara halleluja-det-är-över! Sedan kommer tröttheten och den sociala baksmällan. Är det så konstigt om jag inte blir salig när Pär förseslår att vi ska bjuda på middag? Alla stadier inklusive kraschen går väl an när det handlar om Vårat Gäng för med dem kan jag vara mig själv och om jag är trött och osocial är det ingen som tar illa upp, men i morgon kommer 2 personer som jag egentligen inte känner och då vill jag försöka vara mitt trevliga och sociala jag. Det e inge' kul.....


  

Av Ewa - 1 september 2014 10:37

Månadsvägning: 101,9 kg vilket innebär en minskning på 1,6 kg. Vad glad jag blev!! Jag bläddrade bakåt i min almanacka och såg att även den förra vägningen innebar en minskning, så under de 2 senaste månaderna har jag gått ned 2,6 kg. 

 

Det tar tid att ändra sitt sätt att tänka och egentligen vill jag kunna se siffrorna och nöjt konstatera att det är en hälsovinst. Inget värderande, endast ett konstaterande. Jag har inte nått dit än, så när jag insåg att jag hade gått ned i vikt för andra månaden i rad började jag gå igenom vad jag har gjort och inte gjort, tränat och inte tränat, ätit och inte ätit och jag insåg att jag inte följer något egentligt mönster eller kosthållning. Det är så jag vill ha det, men det medför oxå att det kan vara svårt att fortsätta gå ned i vikt när jag inte vet vad jag har gjort rätt. Å andra sidan är det bara för mig att fortsätta precis som jag gör nu för det verkar ju vara rätt för min kropp! Rörigt i knoppen. 


Pizza vid ett flertal tillfällen och det går inte hem hos vare sig Viktväktarna eller LCHF:arna som är de 2 inriktningarna som jag har provat.

Grekisk youghurt dagligen (Viktväktarna).

Start-flingor dagligen (Viktväktarna och LCHF).

Rocky Road varje kväll eftersom mitt Rocky Road-dille inte vill ge med sig (Viktväktarna och LCHF).

Coca-Cola och det finns ingen som godkänner det och inte jag heller, inte i längden. Det är för mycket socker och jag har slutat med det nu.

En period med vitt bröd varje dag (LCHF och min egen mage....).

På brödet hade jag mycket Bregott, lagrad Herrgårdsost och parmaskinka (Viktväktarna).

Chips nästan varje helg (Viktväktarna och LCHF). 

2 mellankokta ägg varje dag (Viktväktarna).

Lite juice som komplettering till äggen (Viktväktarna, men mest LCHF).

1 banan då och då (LCHF).

Det är Pär som lagar middag varje dag, så vida han inte flänger iväg till Öland och vi är eniga om att det ska vara naturliga råvaror (vi har inte sett en lätt-produkt på flera år), rätt sorts fett, närodlat och ekologiskt så långt det är möjligt, grönsaker. Det blir mycket kött, fisk och kyckling med gräddiga såser. Det är det här som fungerar och det är det här som jag mår bra av och jag tänker fortsätta att må bra! Haha!


  

Av Ewa - 31 augusti 2014 20:32

Boken "Kroppspanik" av Julia Skott har gjort intryck på mig. Den har kickat igång den ifrågasättande delen av hjärnan och den har satt mig på mental träning. Jag på allvar börjat träna mig på att vara snällare mot mig själv och då menar jag snällare i den betydelsen att jag vill bli mindre fördömande. Jag är inte misslyckad för att varken Viktväktarna eller LCHF har fått mig att rasa i vikt. Jag är inte misslyckad bara för att jag upplever hela kost- och viktprocessen som fruktanvärt tung och nedslående. Jag har inte dålig självdiciplin för att jag inte klarar av att hålla mig till en strikt kost. När jag hade läst färdigt boken bestämde jag mig för att dumpa ryggsäcken som innehåller alla åsikter, regler, måsten och krav när det gäller mitt förhållande till mat och jag känner mig lättare. Bokstavligt och bildligt. 


Samtidigt är jag så insnärjd i det fördömande sättet att tänka att jag inte kan låta bli att tänka: "Det är väl inte så att jag försöker göra det lätt för mig genom att hoppa på en metod som innebär att säga ja oftare än nej? Det är alltid roligare när jag får äta vad vill". Det är ingen idé att försöka kväsa den här inre rösten för den har funnits för länge. I stället får jag ge den Snälla Rösten mer spelrum. Lite som i den där sedelärande berättelsen om solen och vinden som tävlade om vem som fortast kunde få mannen att ta av sig rocken. 


Jag har oxå börjat träna på att se kroppar för vad de är. Helt enkelt kroppar. Det har ingen som helst betydelse hur de ser ut. Att se en kropp utan att döma eller dra slutsatser eller värdera. Det är svårt! Väldigt svårt! Så fort jag är ute bland människor registrerar jag om de är tjocka eller normalviktiga, vältränade eller soffpotatisar. Det är samma sak när jag ser filmer eller serier. Jag vill inte att andra ska döma mig efter hur jag ser ut för de vet ingenting om mig eller mina förutsättningar och då bör jag ju vara lika generös i min tur. 



Av Ewa - 28 augusti 2014 21:00

De första 2 tredjedelarna av självhypnosen kändes helt ok, till och med bra. Jag menar, det är ju aldrig fel att slappna aaaaav...... Det är den sista tredjedelen som fick mig att bli mindre avslappnad eftersom den inte fokuserar på mitt problem. Mitt problem består inte av att jag äter för mycket eller att jag småäter mellan måltiderna. Att då hypnotisera mig själv till att äta mindre portioner eller att undvika fettbildande mat känns fel. Helt fel. Visserligen är det här min första kontakt med hypnos, men jag tror att det är precis lika viktigt att budskapet känns rätt som det är att det ska klicka med en terapeut för att man ska kunna slappna av och öppna sig. 


Nedan följer en del av den felande tredjedelen. Det här handlar inte om högläsning, så när jag har skrivit ut flera vokaler efter varandra beror det på att hon drar ut på just de ordet. Punkterna mellan orden symboliserar en paus (där endast bakgrundsmusiken hörs). När ordet är kursiverat är det för att det betonas. 


Föreställ dig en behaglig, långsam och dämpad kvinnorössssst......


För det första kommer du att märka att du vid måltiderna så njuuuter du av maten .... men mindre portioner räcker för att du ska bli mätt. Ja, för varje dag som går kommer du att märka att du njuuuuuter av maten vid ....... varje måltid ..... men med mindre portioner ..... räcker det för att du ska bli mätt. Du kommer att upptäcka att du inte har nåååågot behov ... inte någon anledning och framför allt inte någon önskan att äta lika mycket mat som du har gjort tidigare. Med andra ord är din nuvarande önskan att sköta din vikt mycket, mycket, mycket  starkare ..... än den önskan du tidigare har haft att äta en massa mat. Eftersom du njuuuuter av maten, du verkligen njuuuuter av maten och inte är mitt uppe i en bantningskur förändrar du bara dina matvanor och du kommer att upptäcka .... att mindre portioner gör dig lagom, behaaagligt mätt ..... och eftersom du känner dig behagligt, lagom mätt efter  måltiderna så kommer du att märka att den andra saken händer..... och att det är du som kommer att ha mindre behov, mindre skäl och mindre önskan att äta mellan måltiderna. Din nuvarande önskan att gå ned i vikt på ett lätt och naturligt sätt .... och utan ansträngning och det är precis det du gör just nu ..... den är mycket starkare än den önskan som du tidigare har haft att äta mellan måltiderna ..... och sen händer en tredje sak nämligen den att när du innan du äter fettbildande mat - och du vet vilken mat som är fettbildande så det behöver inte jag berätta för dig - så kommer du oavsett var du är  och vem du är med att tyst .... tyst för dig själv ställa dig en mycket viktig fråga och den frågan är: Vad vill jag helst göra? Tappa i vikt eller äta den här fettbildande maten? Eftersom du har den här inre önskan att gå ned i vikt och du vet att du redan håller på att skaffa kontroll över din vikt så kommer du att upptäcka många  många gånger, ja, oftare än du tror, är det möjligt att du bestämmer dig för att du inte har något  behov ... inte har någon anledning och inte har någon önskan att alls .... att äta den där fettbildande maten. Och när du har fattat det beslutet ....  kommer du att njuuuuta av mat som inte är fettbildande och varje gång det händer dig så kommer du att känna dig nöjd  och glad för det är ett bevis på ... och alla behöver vi bevis nån gång ... på att dina matvanor verkligen förändrats. Ja det är ett bevis på att du verkligen håller på att ta kontrollen över din vikt ... lätt... naturligt och uuuutan ansträngning. Så från och med idag idag och för varje dag som går kommer du att upptäcka att vid måltiderna .... så har du mindre behov ... mindre anledning .... och mindre önskan att äta lika mycket mat som tidigare. 


 




Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014
>>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards