Inlägg publicerade under kategorin Psykologi & religion

Av Ewa - 19 juli 2014 20:56

Det här är något som jag bör ta till mig och jobba stenhårt med! Uj, uj, uj......  


  

Av Ewa - 30 juni 2014 21:14

.....att göra sociala saker som tar emot och när försöket inte får det positiva utfall som jag behöver för att vilja försöka igen, så drar jag mig in i mitt skal och det ska mycket till för att jag ska vilja försköka igen.


  

Av Ewa - 13 februari 2014 20:04

Varlfrihetsstress. Vi har möjlighet att välja allt från youghurt till regering. Vissa val är enkla medan andra kräver mer information. Att ha möjlighet att välja är det samma som att ha frihet, men jag tycker att det har antagit absurda proportioner.


När jag väljer youghurt, så går jag efter smak och jag väljer inte alltid det billigare alternativet eftersom jag har lärt mig att jag får det jag betalar för. Förutom att kan finnas upp emot 15-20 olika smaksättningar, så måste jag även välja om det ska vara fullfet eller lätt, utan tillsatt socker eller sötad, ekologisk eller o-ekologisk. När jag har hittat en favorit och kan hitta den enbart genom att känna igen förpackningen, så får företaget för sig att ändra förpackningens utseende vilket gör att jag måste börja om från början med sållningen. Allt oftare upplever jag en trötthet när jag handlar, en trötthet som kommer av att jag känner att jag måste dubbelkolla allt för att bli säker på att det är ekologiskt eller att korven innehåller mycket kött eller att det inte är en konstgjord lättprodukt.


David Eberhard tar upp valfrihetsstressen som kommer av att vi numera kan välja både skola och läkare, bank och dataoperatör. När vi väljer där, så handlar det väldigt sällan om att vi vet något om kompetensen hos läraren eller läkaren, bankmannen eller dataoperatören. De kan något som jag inte kan och blir därmed auktoriteter. Eftersom jag sällan har möjlighet att undersöka deras kompetens, så får jag utgå från den sociala kompetensen, i bästa fall kan jag utgå från resultat. Jag har möjlighet att välja läkare, så till vida att om jag inte trivs med den läkare som jag blivit tilldelad till följd av var jag bor, så kan jag byta, men jag har ingen möjlighet att intervjua vårdcentralens alla läkare för att jämföra kompetens.


Även om jag skulle ha haft den mentala orken att sätta mig in i allt jag behöver veta för att verkligen göra ett aktivt val, så skulle jag inte ha haft den möjligheten för det är inte möjligt för någon, mental ork eller inte. Det leder till frustration som leder till missnöje och vantrivsel. När jag hade köpt min senaste mobil, så var jag tvungen att byta abonnemang. Jag valde samma operatör för det fanns inte en chans att jag skulle orka jämföra mobiloperatörer. Vilken sorts abonnemang skulle jag ha? Det påverkades av hur jag ville använda mobilen. Hur mycket hade jag tänkt att surfa? Hade jag tänkt att ringa fler samtal än jag skulle skicka sms? MMS? Hur många GB? Sketchen där Gösta Ekman har otroliga problem med att välja kvällstidning och kola har blivit otäckt aktuell.


  

Av Ewa - 7 februari 2014 23:45

Jag levde på höjden av min levnads branter,

där vattendragen dela sig och gå

med skummig bölja hän åt skilda kanter;

Klart var där uppe, där var skönt att stå.

Jag såg åt solen och dess anförvanter

som, se'n hon slocknat, skina i det blå;

Jag såg åt jorden, hon var grön och härlig,

och Gud var god och människan var ärlig.


Då steg en mjältsjuk svaralf upp, och plötsligt

bet sig den svarte vid mitt hjärta fast;

och se, på en gång blev allt tomt och ödsligt,

och sol och stjärnor mörknade i hast;

Mitt landskap, nyss så glatt, låg mörkt och höstligt,

var lund blev gul, var blomsterstängel brast,

All livskraft dog i mitt förfrusna sinne,

allt mod, all glädje vissnade där inne.


De 2 första verserna av dikten "Mjältsjukan" av Esaias Tegnér. De övriga verserna finns att läsa här. Det är de 2 verserna ovan som bäst stämmer in hur det känns när depressionen slår till.


Tack vare den utveckling av antidpressiva medciner som skett har antalet självmord minskat från 2000 fall per år (fram till 1980) till 1400 per år. Ändå är det fler människor som dör till följd av självmord än vad som dör i trafikolyckor. Regeringen har en nollvision för både självmord och trafikdöd. Varför har regeringen valt en nollvision för just självmord och inte för t.ex cancerfall?


Till följd av att biverkningarna hos antidepressiva mediciner numera är så lindriga, så skrivs de ut för lättvindligt. Medicinerna är inga lyckopiller man kan ta till så fort man känner sig deppig, de hjälper inte mot kriser och sorg.


Livet är hårt, ibland för jävligt och emellanåt orättvist och även om det inte är direkt lustfyllt att lära sitt barn det här, så måste vi föräldrar göra det för barnets skull. Att så många unga idag mår dåligt tror David Eberhard till stor del beror på att föräldrarna vill linda in sina telningar i bomull för att skydda dem mot att livet kan vara hårt och absolut är orättvist. När dessa omhuldade varelser har vuxit upp så pass att de ska konfronteras med den verkliga världen, så har de inga som helst redskap till att hantera det. Sluta curla och vara bästa kompis med barnen! Våga sätta gränser och våga säga nej.


  



Av Ewa - 4 februari 2014 22:15

Jag börjar det här inlägget med en anekdot från mentalsjukhusens tid om att man hör röster eller tror sig vara någon annan.


Varje dag i matkön tränger sig en av patienterna för de andra. Det är en ganska lång kö och fler och fler blir irriterade på köträngaren ju längre tiden går. Till slut brister tålamodet hos en av medpatienterna. Han ropar högt och irriterat till mannen:

- Vem har gett dig rätten att tränga dig före alla andra här?!

- Det har Gud sagt åt mig, svarar mannen.

Då hörs från de bakre leden i kön en allvarlig röst:

- Det har jag aldrig sagt!


"Normalt? Från vansinnesdåd till vardagspsykoser" av David Eberhard. På framsidan står det: "En underhållande och lättläst förklaring av psykiatrin och vem som är frisk och sjuk i vårt samhälle". Jag håller med om att den är lättläst och det behövs med tanke på att ämnet är allvarligt. Trots att boken innehåller mycket fakta, så blir det aldrig tungt. En aning provocerande (han gillar och provocera) och definitivt tankeväckande.


Problembaserad inlärning användes först vid universiteten. Katederundervisningen ratades helt då den ansågs vara både auktoritär och reaktionär. Fungerar verkligen den här sortens undervisning på barn i början av sitt skolliv? Det tvivlar jag på. Det sägs hela tiden att en förälder aldrig ska vara sitt barns kompis. Barnet behöver någon som kan sätta upp regler och begränsningar, som vågar vara auktoritär utan att bli omänsklig. Av vilken anledning behöver inte barn samma sak i skolan? Det var bättre ordning i skolan förr i tiden (och vi fick banne mig bättre allmänbildning än vad dagens ungar får!). Förekomsten av adhd är högre i Sverige än i länder där uppfostran är mer auktoritär. Är de uppmärksamhetsproblem och koncentrationssvårigheter som ouppfostrade barn lider av verkligen adhd? Barnläkaren Harriet Mahler skriver att barn (under 10 år) inte har någon som helst möjlighet att sovra bland all fakta som dagens media öser över dem och har därför ingen möjlighet att ta till sig problembaserad inlärning. Katederundervisning och utantilläxor är underskattade och det skulle ge en mindre rörig skolmiljö vilket barn med koncentrationssvårigheter skulle må bra av och alla andra barn med. Det måste ju vara bättre än att skriva ut centralstimulerande medel till var och varannan unge.


Det har gått inflation i en annan diagnos nämligen dyslexi. Här kopierar jag D Eberhards text rakt av:

"Ett typexempel är att man i stället för "kungen" skriver "knugen". Däremot är det inte dyslexi bara för att man stavar kungen med två n som "kunngen". Det senare beror sannolikt på att man helt enkelt är usel på att stava. Idag har plötsligt alla som inte kan läsa och skriva fått dyslexi (kanske inte som ren diagnos, men åtminstone som en brasklapp inför omgivningen om varför de inte kan läsa ordentligt). För om man har diagnosen dyslexi får man ju dessutom extra tid på alla prov och senare på tentor. Det finns alltså tydliga incitament för den enskilde att skaffa sig diagnosen. Den ger högre status än att helt enkelt vara dålig i svenska. Och om man inte har lärt sig att läsa är det ju inte ens eget fel. I det fallet är det inte ens lärarens fel utan det beror ju på en diagnos. Så när läraren ska rätta prov måste denne låta bli att kommentera felstavning. Och då kan man ju inte få dåligt betyg i svensk stavning bara för att man inte kan stava.

      Hur ska man kunna kräva någonting av någon? Den nyare diagnosen dyskalkuli, som innebär att man har motsvarande problem med räkning, riskerar att bli nästa skäl för varför människor inte kan räkna. Och då måste vi ju låta folk som inte kan räkna bli matematiker på samma sätt som man på lärarhögskolan numerar utbildar dyslektiker till svensklärare."


Fortsättning följer!


  

    



Av Ewa - 1 februari 2014 21:20

Ingen praktiserar ett beteende utan att få ut någonting av det. Att ständigt komma för sent är ett beteende som jag inte har något som helst överseende med annat än om man färdas med SL. Min svägerska har alltid haft svårt att komma i tid, men hon har faktiskt blivit bättre och jag undrar om det inte är hennes familj som har pressat henne för ingen av dem gillade att alltid komma sist till middagarna med Vårat Gäng. Elins pojkvän är hopplös och han drar med sig Elin som alltid har varit noga med tider. Förra lördagen, när vi bjöd alla på middag, så hade vi valt att de skulle komma vid 15 och så skulle vi äta klockan 16. Vid 13-tiden sms:ade Elin att de inte skulle komma förrän till klockan 16 trots att hon var medveten om att vi skulle äta då. 15.35 sms:ade hon att de precis skulle åka och det tar 25 minuter under idealiska förhållanden. De kom 10 över 16 när vi just hade satt oss. Det är arrogant och det är respektlöst och jag kan komma på 2 anledningar till att någon väljer att alltid komma för sent och det är att man inte anser att man tillhör de som behöver anpassa till någon annan och att man gillar den uppmärksamhet som en försening trots allt leder till. Jag tål det inte!


  

Av Ewa - 25 december 2013 21:22

Om jag försöker sluta 2013 i en något mer positiv anda än jag vanligtvis lyckas uppbåda så här i slutet av ännu ett år, så kanske jag kan börja 2014 på samma sätt och på så vis slippa den överväldigande, blöt-filt-känsla som alltid övermannar mig den 1 januari?


En form av tacksamhetsdagbok som sträcker sig över hela det gångna året. Vad har jag varit med om som har varit positivt? Eftersom jag lever i en liten värld, så blir händelserna heller inte stora.....


* Jag vågade mig iväg till mitt första gyn-undersökning på 20 år och blev friskförklarad.

* Jag fick en ny dår-doktor som är riktigt bra och som hjälpte mig att få den samtalskontakt jag behövde.

* Jag hittade en klinik som arbetar med stötvågsbehandling för min hälsporre.

* Jag har fått uppleva hur det har vänt från svart till vitt för Elin.

* Jag upptäckte bungy-pump-stavarna och åter-upptäckte gummibandsträningen.

* Pär och jag gjorde en väldigt lyckad skärgårdsutflykt.

* Jag hittade tillbaka till musiken med hjälp av Spotify.

* Jag har lärt mig att städa tack vare dårstädningen i maj månad och vet nu hur jag ska hålla lorten stången.


Inte så pjåkigt ändå. Nu ska jag påminna mig själv om det här den 1 januari när jag behöver massor av ork och positivitet för att klara av ännu ett år.


  


Av Ewa - 23 december 2013 12:15

Hitta tystnaden i det som finns. Då blir tystnaden naturlig och inte en plikt. Det rådet fick en av kvinnorna som deltog i tystnads-retreatet, den kvinna som hade svårast att hitta tystnad i sitt vardagliga och, i mitt tycke, överhektiska liv. Att hitta tystnaden på ett avskuret retreat är inte lika svårt som att få den att bli en naturlig del i ens liv. Att gå ned i vikt är inte lika svårt som att sedan behålla den vikten. Att börja på gym den 1 januari är inte lika svårt som att fortsätta träna resten av året.


Om jag vaknar tidigt och inte kan somna om.

När jag har läst färdigt och stängt boken, så kan jag bli sittande.

När filmen är slut, så blir jag ofta sittande en stund.

Om jag hamnar i en lång kö.

När jag promenerar och får syn på en ekorre som far upp och ned längs trädstammen, så stannar jag och tittar.
Att stanna och sniffa på en syrén.

Jag hittar flera tillfällen att pausa i tystnad.

Det är inte svårt.

Kontemplation är inte nödvändigtvis att sitta stilla och blunda med ett levande ljus.


Den man som var troende uttryckte det som att han trodde på Gud, men att han inte ville koppla det till en specifik religion. Min första tanke var att Gud är ju det samma som religion, men det är det inte. Religionen är de (levnads)regler och förhållningssätt som ramar in tron på Gud. Om alla troende kunde enas om en enda Gud och skippa allt vad regler och ritualer heter som bara medför att skillnader betonas, så skulle många motsättningar försvinna. Vad är egentligen skillnaden mellan en katolik och en protestant, mellan en muslim och en jude? Alla tror på att Gud har skapat världen och människan och resten har väl ingen betydelse egentligen?


Det är religionen som jag har problem med och inte så mycket tanken på en Gud.

Det är religionen som skapar problemen.


Den andre mannen som var religionsmotståndare blev helt omvänd och var så salig och tillfreds att han nästan blev en parodi på en nyfrälst. Jag har så svårt att förstå den sortens totala omvändning! Hur är det möjligt att gå från 100% motstånd till 100% acceptans? På bara några dygn. Jag har försökt att minnas om jag någon gång har varit så negativt inställd till något som jag numera är positivt inställd till, men det har inte dykt upp något än.


  




Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014
>>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards