Vi får gäster i morgon. Pärs initiativ och bestämt sedan någon månad tillbaka. Mycket av det Pär gör gör han grundligt. En del av det gör han med stor entusiasm t.ex att planera en middagsbjudning. Varje gång vi ska få gäster går vi igenom olika stadier och vid någon tidpunkt (det är en fördel om denna inte inträffar just den dag som gästerna väntas) kraschar vi alltid. Pärs entusiasm har vid det laget övergått i frenesi/nervositet som fungerar som om någon drar med den grova sidan på en fil över mina nerver. Den här gången kraschade vi igår kväll. Jag tog upp problemet sett från min sida där jag känner att jag får rollen som Sur Käring när jag försöker dämpa honom då planeringen får Nobelmiddagsdimensioner. När jag bromsar blir han irriterad. När dagen D till slut kommer och gästerna med den, så är jag leds. Jag är mentalt trött och även om jag kanske hade lust innan, så är den borta och när gästerna har åkt hem igen känner jag bara halleluja-det-är-över! Sedan kommer tröttheten och den sociala baksmällan. Är det så konstigt om jag inte blir salig när Pär förseslår att vi ska bjuda på middag? Alla stadier inklusive kraschen går väl an när det handlar om Vårat Gäng för med dem kan jag vara mig själv och om jag är trött och osocial är det ingen som tar illa upp, men i morgon kommer 2 personer som jag egentligen inte känner och då vill jag försöka vara mitt trevliga och sociala jag. Det e inge' kul.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...