Alla inlägg den 12 december 2014

Av Ewa - 12 december 2014 20:52

Det var dax att prova på något nytt idag: webinarium. Seminarium via webben. Seminarium som i föreläsning som i skolan som i sitta-och-anteckna. Det var vad jag tog för givet att det skulle vara och det var vad Pär sa att det handlade om, men så var det inte. Webinariet skulle hållas av Ann Ljungberg och handla om prestationsångest. Det var gratis, så jag hoppade på. Slutbetyg: det var tur att det var gratis!


1. Det började 17 minuter för sent och tiden var begränsad till 1 timme. 

2. Ann Ljungberg lyckades inte logga in sig vilket medförde att en kille vid namn Jens fick hålla i det hela. All heder åt denne Jens! Att betyget blev uselt berodde inte på honom.

3. Hur tänker man när man lägger upp det på så vis att man chattar parallellt med direktsändningen? Nu vet jag ju inte hur det skulle ha blivit om AL verkligen varit med för då hade det kanske varit en vits med att ha möjlighet att ställa frågor till henne via chatten. I stället blev det så att Jens slängde ut en fråga till oss deltagare som hade en viss koppling till begreppet prestationsångest och så hade vi möjlighet att svara. Han tillbringade större delen av tiden med att läsa högt från chatten.

4. AL lyckades inte ens logga in på chatten mer än kortare stunder.

5. Jens kopplade ned i flera minuter i ännu ett fruktlöst försök att få med AL medan vi blev hängande.


Slutresultatet blev ca 35 meningslösa chatminuter av 60 minuters tänkt webinarium med underrubriken "Så gör du 2015 till ditt bästa skrivår". Fnys! När tiden var slut blev jag förvånad över att alla tackade och tyckte att det hade varit väldigt givande. Först tänkte jag inte skriva något, men sedan slängde jag ändå ned att jag inte tyckte att det hade varit meningsfullt på minsta vis. På de författarkurser som jag har gått hade vi 45 minuters chatt en gång i veckan och jag fick aldrig ut något av det heller. Det är inte något bra forum, tycker jag. Det blir mest ofokuserat med en massa sidospår.



PS. Ett tips: drick inte 4 muggar te innan ett webinarium...

ANNONS
Av Ewa - 12 december 2014 00:29

Här är ett annat ovinnande bidrag till Skriva novelltävling på temat "Storm".


Storm


När Maja höjde armarna för att ställa in tallrikarna i skåpet kände hon hur en sur och unken odör kom från hennes armhålor. Hon drog tröjan mot näsan, men det var inte den som osade. Det var hon. Hon hade ju duschat nyligen. Eller? När hon tänkte efter hade hon inte duschat sedan i söndags och nu var det torsdag. Hon tittade ned på dottern som var halvvägs in i ett skåp där det fanns plastburkar i alla möjliga storlekar. De två hade varit ensamma hela veckan eftersom Andreas var på affärsresa. Lisa bubblade glatt inifrån skåpets djup, helt fokuserad på sitt och Maja bestämde sig för att ta en snabb dusch. Hon satte fart mot badrummet, slängde alla kläder i tvättkorgen, vred på vattnet, klev in innan det hade hunnit bli varmt, skrek till när det kalla vattnet träffade den bara huden. Blötlägg, schamponera, skölj. Balsam? Inte tid. Tvåla in, skölj. Klar! Hur lång tid hade det tagit? Tre, fyra minuter högst. Spegeln var inte ens immig. Hon öppnade dörren och medan hon tog på sig badrocken och handdukstorkade håret försökte hon höra vad Lisa hade för sig, men det var tyst. För tyst. Det var aldrig ett bra tecken, det visste alla som hade umgåtts med små barn. I hallen låg skorna i en enda röra nedanför skohyllan. Det var Lisas verk. Maja tittade in i köket där burkskåpet stod vidöppet och de flesta burkarna låg utspridda. I vardagsrummet låg myskuddarna från soffan på golvet. Soffbordet var renrakat. Andreas envisades med att vilja ha en duk på bordet. Han ansåg inte att de behövde vara ociviliserade bara för att de hade fått barn. Maja var frestad att ta en bild med mobilen för att få tyngd till sitt argument om varför en duk inte var så smart. Det var fjärrkontrollen och en ask med gladunderlägg av kork som hade följt med ned på golvet, ingenting ömtåligt. Var fanns Lisa? Inte i deras sovrum. Man skulle kunna tro att hon hade farit fram där också med tanke på hur det såg ut, men den obäddade sängen, den neddragna rullgardinen och Max-böcker i en enda röra var bara spår efter en lång natt med för lite sömn. När Andreas var hemma turades de om och det var tufft att vara själv. Lisa var en aktiv unge som inte slösade bort tid med att sova. Andra barn verkade behöva mer sömn och var tvungna att väckas för att inte sova middag för länge. Lisa sov en halv timme, aldrig mer. De skulle kunna använda henne som timer. Dörren till arbetsrummet var stängd, men inte låst. Det behövdes inte för Lisa nådde inte upp till handtaget. Än. Lisa hade dragit fram som en storm både nu medan Maja duschade och i deras liv över huvud taget. Att få barn var en omställning utan motstycke.  Andreas och Maja befann sig i efterdyningarna av stormen Lisas härjningar. De hade lärt känna en sprillans ny människa, en människa som de hade gjort och det hade varit omtumlande och underbart. Så starka känslor! Att det var möjligt att älska en annan människa så mycket. En nästan förlamande rädsla över att någon var fullständigt beroende av dem samtidigt som det var roligt och spännande. Känslostormar. På väggen i hallen hängde foton av Maja när hon var höggravid och verkade sprickfärdig och ett av Andreas när han bar på en liten Lisa som bara var några timmar gammal. På några bilder kunde man se hur hon utvecklades, när hon kunde lyfta huvudet från golvet, när hon kunde sitta först med kuddar runt om och sedan utan stöd. Sedan kröp hon för att till sist kunna gå själv och hennes leende var triumfatoriskt. Det var omöjligt att låta bli att le tillbaka mot bilden och då blev hon påmind om att det var denna nya självständighet som gjorde att hon nu letade efter Lisa. Hon gick till Lisas rum. Tomt. Nu hade hon gått ett varv genom lägenheten utan att hitta henne. Då hördes Lisas röst från köket. ”Där är du ju, ditt lilla pulver!” Lisa var tillbaka hos burkarna och tittade upp när hon hörde Maja. ”Buck.”, sa hon och höll upp en gul burk. ”Just det, en burk.” Maja satte sig bredvid Lisa och strök henne över det mjuka håret som lockade sig i nacken. Tillfällig stiltje.


ANNONS
Av Ewa - 12 december 2014 00:15

Chefredaktören och ansvarige utgivaren för tidningen Skriva, Per Adolfsson, hade tröstande ord till oss alla som inte vann (de fick in 1378 bidrag) : "Flera gånger har det dykt upp formuleringar så lysande att de har ploppat upp i huvudet på oss flera dagar senare. Var läste jag det där?  Och sedan har vi dragit oss till minne en av de hundratals texter vi valt bort, kanske på grund av en enda dåligt gestaltad scen, ett något svagt replikskifte, en tveksam metafor. Det är hårt på toppen. Men så tittar vi på de där högarna av ackumulerad skaparkraft som ligger där. Och det slår oss: Allt mödosamt slit, all inspiration, all nedlagd ansträngning. Det ligger faktiskt där. Inuti vart och ett av dessa kuvert finns resultatet av någon som faktiskt fick ihop en novell och gick i mål. På det sättet är vart och ett av dessa bidrag en seger. Grattis till er allihop!


"Inuti vart och ett av dessa kuvert finns resultatet av någon som faktiskt fick ihop en novell och gick i mål "

 


Jag fick faktiskt ihop en novell och jag gick faktiskt i mål.

Det känns bra.



Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014
>>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv i ord med Blogkeen
Följ Mitt liv i ord med Bloglovin'

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se