.........som slutade med en snyting. Det är så det är med depressioner. Man får en bra dag och kanske kan man till och med våga slappna av och njuta av den, men så får man en snyting som gör att man åker hela vägen ned igen. Fy, fan! Jag har levt med den här skiten i större delen av mitt liv och det är först på senare år, som jag vågar ta till vara de bra dagarna. Jag vågar luta mig tillbaka och njuta även om jag vet att risken finns att den där snytingen kommer. För varje gång som jag vågar göra det, så får jag liiiite mer styrka att hantera tillvaron när den kraschar nästa gång. Jag hoppas att Elin oxå kan lära sig det.

Det är hennes ex det handlar om. Han som åkte till Irak och som numera är en gift man. Elin sörjer. Hon är sårad och kränkt. Hon är arg och oförstående. De hade egentligen inte gjort slut när han åkte. Det var via Facebook som hon fick veta att han var förlovad. Hon kan inte förstå hur han i ena stunden säger att han är kär i henne för att sedan gifta sig med en annan. Han är muslim och han gör det hans familj har bestämt. Det är lik förbannat ett så svinaktigt beteende att jag saknar ord.

Han var inte bara hennes pojkvän, han var hennes bästa vän oxå och just nu känner hon sig oerhört ensam och övergiven. Hon vill ha honom tillbaka trots allt negativt, trots alla problem som hela tiden dök upp pga hans religion för "....då har jag i alla fall nå'n" som hon uttrycker det. Jag lyckades inte trösta henne igår kväll, men det berodde på att jag blir så frustrerad och arg. Varför kan hon inte inse att hon förtjänar någon bättre??!  De var tillsammans i nästan 2,5 år och det tar tid att komma över en skilsmässa, men hon måste inse att han inte längre kan bli hennes hur gärna hon än vill för han är gift. Egentligen har han varit gift ända sedan de träffades första gången för han skulle aldrig ge upp sin religion eller familj för henne, hon skulle aldrig ha kommit i första hand för honom.

"Skriv en för-och-emot-lista" uppmanade jag henne. "Skriv upp allt du tyckte var bra med att vara tillsammans med honom och skriv sedan upp allt som var negativt eller förresten det kan jag göra." Jag tror att Elin måste fokusera på allt som faktiskt var fel för att till slut kunna släppa honom. Jag har aldrig varit kär i honom, jag tyckte aldrig ens om honom och jag hade möjlighet att se deras förhållande utifrån och det här är vad jag såg.

* Antalet gånger som de planerade att t.ex gå på bio är betydligt fler än de gånger som de faktiskt gick på bio av den anledningen att hans familj alltid kom emellan, alltid prioriterades före Elin.

* Han blev en medlem av vår familj, av Vårat Gäng och var med på diverse födelsedagar, midsomrar och jular. Hon har ätit middag hos honom en enda gång under de 2,5 åren.

* Så fort han hade bråkat med sina föräldrar om sitt förhållande med Elin, så fick han komma hit. I somras bodde han här en hel vecka när hans mamma slängde ut honom för att sedan bara packa ihop och åka hem igen. Jag tror att Elin har varit med på 1 fest där även hans sataniska mamma var med.

* Elin fick inte komma på hans utspring när han tog examen pga att hans familj inte tyckte att hon var tillräckligt bra. Han trängde sig på oss när Elin hade sitt utspring och förstörde hela da'n för oss.

* Han hade ofta åsikter om vad hon hade på sig. Han gillade inte när hon hade bara armar och han accepterade inte att hon hade shorts utomhus. Trots att de nästan hade gjort slut vid tillfället för Elins examen, så ansåg han sig ha rätt att säga vad hon skulle ha på sig (han tyckte att hennes klänning var för kort).

* Han kan inte hantera ångest eller depressioner. Enligt honom tycker Elin bara synd om sig själv.

* Det var alltid han som bestämde om de skulle vara ovänner eller sams.

* Han blev dj-t elak när han mådde dåligt eller visste att han hade fel.

Han kommer från en kultur där kvinnan inte har någon högre rang och hans familj har inte ansträngt sig för 5 öre för att passa in i det svenska samhället. Vid ett tillfälle sa hans syster till Elin: "Arabiska män är svin." Hon borde ju veta och jag instämmer.

Om en vecka kommer han tillbaka till Sverige för ett kortare besök och då ska Elin och han träffas en sista gång. Elin är övertygad om att det är nödvändigt för henne för att hon ska kunna gå vidare. Hur 17 kommer det att sluta? Jag bävar!

O-fridens.    

När Elin och jag gick till Konsum igår för veckohandlingen så föll snön glest och stilla, en flinga i taget, rakt ned. Mysigt och skönt att promenera i. Vi var rörande ense om att den sortens snöfall är att föredra, den är hanterbar i stället för den som vräker ned i så'na mängder att det inte går att urskilja enstaka flingor eller som kommer drivande med vinden och packas ihop mot väggar och fönster och ger en klaustrofobisk känsla som leder till att man kollar att kyl och skafferi är välfyllda eftersom man förmodligen inte kommer att kunna ta sig utanför dörren på flera veckor. Senare på kvällen tilltog snöfallet och så började det blåsa. När jag satt i vardagsrummet och läste runt midnatt, så blåste det så kraftigt att väggarna skakade. Det kändes frestande att kolla kyl och skafferi..... Jag misstänkte att mina planer på att promenera nästa dag, idag alltså, skulle snöa inne, men jag hade mobillarmet på 9 ändå. Jag steg inte upp när mobillarmet gick igång. Jag steg inte upp förrän 1,5 timme senare och när jag drog upp rullgardinen så flög lappvante-stora flingor förbi i sidled. Det bara fortsatte. Långa stunder så var det bara en vit, virvlande gardin utanför fönstret och det kändes gôtt att sitta inomhus och läsa. Vid 11-tiden tog jag en bild av köksfönstret med all snö som hade samlats på fönsterblecket.

Krukan som står närmast i bild innehåller en röd hyacint. Jag har aldrig sett en röd hyacint förut. Har ni? Det återstår att se när den väl blommar. Den brunvita, limpformade saken till vänster är ett mjukimarsvin som vi fick av svägerskan med familj för några år sedan. Hon heter Tilde och hon bor naturligtvis i köket där de andra 6 limpformade djuren huserar. Frågan är om vi har 6 eller 7 marsvin? Hon är inte så rörlig, så varje gång jag dammtorkar, så får även hon torkas av. 

För några veckor sedan skrev jag till Coops kundtjänst för att få reda på varför vår Konsumbutik inte längre har refillförpackningar av Ariel tvättmedel. Det känns helt galet att behöva köpa en stor plastförpackning varje gång. Det dröjde ett tag innan jag fick svaret att de skickade frågan vidare till just vår butik och det följdes av en ny tystnad. Tills idag. Självaste butikschefen ringde mig och sa att hon skulle försöka ta reda på varför det har blivit så här. Jag passade på att säga att jag saknade Comforts parfymfria mjukmedel oxå. Då frågade hon om jag hade provat Änglamarks tvättmedel eller mjukmedel för de är parfymfria. Det har jag inte. Jag sa inte att jag är tveksam till de där supermiljövänliga rengöringsmedlen för de är oftast så ineffektiva att det leder till överdosering av t.ex diskmedel. Hon sa att jag kan komma ned till butiken och hälsa från Ulle, som hon heter, så får jag en förpackning Änglamarks tvättmedel och en mjukmedel gratis. Jag tackade naturligtvis ja, men hon förstod att jag inte hade någon lust att skutta ned och hämta dem just idag.      När jag hade förmånen att ha henne på tråden, så sa jag att jag tycker väldigt mycket om Coop Konsum i Rönninge. Det är en mysig affär och personalen är otroligt trevlig och hjälpsam. Hon svarade att hon arbetar mycket med just kundkontakten och där har hon lyckats väldigt bra. När vi flyttade hit för 13 år sedan, så satt hon i kassan. En period hade hon kort, blåfärgat hår. Hon har alltid varit fantastiskt utåtriktad och servicekunnig och numera är det alltså hon som är butikschef. Jag hoppas att hon stannar kvar! Vi handlar där oftare nu sedan de lade ned Coop Forum i Fittja. Varken Pär eller jag gillar egentligen Coop Forum i Södertälje (även om de har Ariel refill där) och det är väl bara bra att vi stöder vår Konsumbutik för det vore en smärre katastrof om den skulle försvinna.

Fridens.