Nu är jag ensam 2-bening för Elin och Pär åkte till Öland vid 8 i morse. De har kommit fram ordentligt och via MMS:et kan man se att de har barmark.

Jag blev kvar i sängen till halv 12. Den planerade promenaden blev inte av och utsidan var inte särskilt lockande heller med sitt gråväder och halvstormande. Det var säkert snorhalt oxå. Efter lunchen tog jag på mig träningskläderna och mina gympaskor och klev upp på det nyförvärvade promenadbandet som står på övervåningen. Vi har haft det i bara 5 dagar, men Elin har redan använt det 3 gånger och Pär 2. Det känns som en bra investering. Jag gick i ca 60 minuter. Man bör inte köra längre än 60 minuter i ett svep eftersom maskinen inte är så himla stark (den är ju inte som den som finns i löpbanden på ett gym) och den stänger faktiskt av sig efter den tiden. Efter 20 minuter var jag tvungen att kila ned på toaletten (3 muggar te till lunchen......) och när jag hoppade på igen, så startade räkneverket om, så jag körde ungefär 60 minuter och det räckte bra för mig. Jag började på 4 kilometer timmen, ökade ganska snart till 4,5 och efter ytterligare en stund till 5 kilometer i timmen och där höll jag mig kvar, men efter sammanlagt 40 minuter, så ökade jag till 5,5 och det kändes otroligt bra! Jäklar, vicket tempo! Det var nu som endorfinerna kickade in och jag hamnade nästan i ett zen-liknande tillstånd.

Jag läser en väldigt bra bok just nu som utspelar sig i Persien i början av 1600-talet. Religionen är islam. Det är nästan 400 år sedan, men den muslimska kvinnans villkor har inte blivit mycket bättre. Det är hemskt! Flickan det handlar om väver mattor och på CarpetVista.se finns det 2 videor à 6 minuter där man får följa hela processen av mattillverkning. Mycket intressant och det var en fördel att ha sett dem när jag läser boken.

Fridens.