Gårdagens veterinärbesök gick bra, men jag själv mådde överraskande dåligt innan; fy tusan vad jag gruvade mig och trots att jag insåg att gruvandets proportioner inte var rimliga, så blev det inte bättre. Jag fick ta mina lugnande droppar betydligt tidigare än jag brukar.

Veterinären som tog hand om Ellen verkade kunna sina saker, som tur var. Ellen röntgades för att se om det fanns urinstenar. Pär och jag väntade i undersöknings-rummet. Sedan hörde vi Ellens skrik av protest som ekade genom lokalerna (precis då var det alldeles lugnt och tyst). "Vad gör de med min hjärtegris?!" Det visade sig att de hade försökt ta ett urinprov med en sticka, men där gick gränsen för Ellen. Fram till dess hade hon varit väldigt lugn och gosig och hon hade funnit sig att bli klämd på den ömmande urinblåsan och hon lämnade ett "vanligt" urinprov, men när stickan kom fram..... När hon var tillbaka i transportburen, så vände hon (sin urgulliga, fluffiga) rumpa mot oss vilket vi tolkade som att vi skulle låta henne vara i fred, så det fick hon. Det fanns i alla fall inga urinstenar och efter en 45 minuter lång väntan, så fick vi några sprutor med en 5 dagars antibiotika-kur och nu håller vi tummar och tassar för att den fungerar, så vi inte behöver åka tillbaka! Jag gav Ellen den första dosen när vi kom hem och hon tog glatt sprutan i munnen eftersom det tidigare gånger har varit ProVivas smarriga blåbärssoppa. Hennes reaktion var ganska häftig och hon verkade inte kunna tro sina sinnen när jag försökte få i henne resten. "Nu får det räcka med övergrepp!!"

Jag mådde faktiskt inte bättre att var överståndet. Jag var äckel-trött och hade ont i huvudet och kunde inte ens tänka på att försöka äta middag. Jag tog en drickyoughurt och satte mig i soffan och läste ut "Den vita massajen" av Corinne Hofman - vilken berättelse!! Sedan lade jag mig ned i soffan och somnade nästan. Kvart över 18 bestämde jag mig för att strunta i resten av kvällen och gick och lade mig och det dröjde inte så länge innan jag sov. Vid 4-tiden vaknade jag och kunde inte somna om, så då gick jag upp, åt lite youghurt och gjorde en kanna te. Sedan blev det soffan igen medan jag började läsa "Vad som än händer" av Kristin Hannah. Jag läste knappt 80 sidor och hade hela tiden känslan av att jag redan har läst den här boken..... Det är faktiskt inte helt omöjligt att den redan står i hyllan på övervåningen. Det vore inte första gången jag har köpt en dublett.    

Pär har åkt till arbetet för länge sedan och Elin ska strax upp. Själv ska jag smörja in mig och klä på mig efter att ha duschat. Trots att tidpunkten egentligen var för tidig, tjugo över 6, så startade jag ändå en tvättmaskin. Jag måste ju utnyttja att jag för ovanlighetens skull är uppe i svinottan!

Fridens.

 

Nannis

31 mars 2011 08:05

Lilla Ellen, stackars! Skönt att det gick bra ändå. Hoppas hon kryar på kiesseriet fort nu!

http://nannis.blogg.se

Ewa

31 mars 2011 08:13

Tack! Hon blängde i alla fall inte på mig när jag släppte ut henne nu på morgonen. ;-)

 

Gröngöling

31 mars 2011 15:42

Ja hoppas det går bra nu för gulliga Ellen!
Usch att vara så där trött, lika bra att gå och lägga sig, bra gjort tycker jag.
Jag gillar Den vita massajen, tänk vilket annorlunda liv, i minsta detalj, de har.

http://grongoling.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...