När jag skriver tycker jag om att lyssna på lugn musik och då har jag min egen lugna lista med allt från Leonard Cohen till Lorde och Ben E King.

PMS är ett jävla otyg som jag har levt med i 35 år och jag börjar längta efter klimakteriet, som i och för sig kan vara ett helvete för sig, men jag är så satans trött på det här!! De 2 senaste åren, ungefär, har förändringar inträffat som gör att varje månad känns som rysk hormonroulett. Tidigare blev jag alltid deppig (utöver mina vanliga depressioner vill säga), jag fick alltid ett sjukt chokladsug och jag fick alltid städmani. Numera får jag byta ut "alltid" mot "ibland" och så kan jag lägga till ökad ångest ibland och ökade hungerkänslor ibland, men naturligtvis gäller den ökade hungern inte hälsosam mat för det vore för mycket begärt. Ibland får jag ont i samband med ägglossning och ibland blir kroppen uppblåst som en Michelingubbe. Ofta blir jag så lättirriterad att jag borde sitta i karantän. Det finns ett delmoment i PMS-karusellen som faktiskt har blivit bättre med stigande ålder: jag blir aldrig så deppig att jag får självmordstankar. Det hänger numera endast ihop med den kroniska depressionen. Ålrajt! Så när det drar ihop sig var tredje vecka vet jag aldrig vilken kombination som står på tur. Det är inte den sortens spänning jag tycker om. 

Idag har det varit en skitdag som egentligen började igår kväll i och med att Zolpidemen inte verkade ha effekt. Jag lyssnade på bok och spelade och väntade på att, i vanlig ordning, nästan somna ifrån allt runt midnatt och då gå och lägga mig. Igår satt jag där och tiden gick och när jag kollade klockan var den halv 2 och jag var inte trött. Jag fortsatte att lyssna på boken i sängen, men det gick inte mycket bättre. Jag somnade efter 2 och väcktes av mobillarmet klockan 8. När jag hade bytt om för att promenera såg jag att det regnade ute och blåste, så jag bytte tillbaka. Trött, frusen, huvudvärk, HUNGRIG och SUGEN och såååå uttrååååååååkad!!! Det är inte ofta jag har tråkigt, men idag har jag haft mördande tråkigt. Ångest som hållit sig i bakgrunden, redo att stiga fram i ljuset och sätta pricken över i:et. Min tröst är att det ska bli bättre väder i morgon och att jag kan förlägga min promenad så att den avslutas på Konsum där jag ska köpa Cola, Änglamarks Sourcream Onion-chips och Polly med smak av Ahlgrens bilar. Det är snart dags att ta Zolpidemen och då vet jag att den här skitdagen är slut.