Om jag kommer ihåg på nästa ångestgrupp, så ska jag fråga om det finns en risk för att man kan må sämre (depressions- och ångestmässigt) när man drar igång den här sortens process. En massa tankar och ifrågasättande och självkritik börjar mala. Det känns som om jag precis hade kommit tillrätta med mediciner, motion, samtalskontakt och ätande när jag hoppade på det här och började må sämre efter att ha läst första kapitlet och ännu sämre efter att ha varit på en av träffarna. Det är kanske som när man börjar med en antidepressiv medicin och man kan må sämre i början, men att det gäller att hålla ut tills de positiva verkningarna sätter in. Eller så handlar det bara om en olycklig kombination som har att göra med att jag känner mig leds och sliten efter fallet 1,5 vecka sedan. Jag vill att blåmärkena ska blekna! Jag vill att handen ska sluta göra ont och bli fullt användbar igen! Jag vill att foten ska bli rörlig, smal och fin igen för som det är nu, så gör den minst ont när jag bara sitter och helst med eländet i högläge. Jag börjar bli orolig för att jag kommer att få permanenta besvär som jag har fått i ryggen. Varför, varför, VARFÖR kan jag aldrig få må bra en längre period??!!!!