Känsliga läsare varnas för en mångfald av fula ord och dålig interpunktion mm.

Förbannade jävla idioter och skillnaden mellan pojkar och män är priset på deras leksaker och L är alldeles för förtjust i sin satans motorsåg och tillsammans med pellejönsen P så är de direkt farliga och man kan faktiskt inte såga ned ett träd bara för att man vill ha mer sol på grillplatsen och puckon ska inte ha makt ens när det handlar om att vara ordförande i en bostadsrättsförening för när medlemmarna har röstat fram ett förslag och det finns protokollfört så kan man inte omtolka det och sedan veva runt med den där djävla sågen bara för att det är kul och om de så mycket som petar på hasseln så kommer jag att.....att.......att......är jag bortskämd när jag blir så upprörd över att de inte tycker som jag eller är det så att jag har svårt att hantera konsekvenserna av det demokratiska systemet för jag kommer ihåg hur luften gick ur mig vid valet 2010 när jag insåg att majoriteten av det svenska folket faktiskt ville ha spånskallen Reinfeldt som statsminister i 4 år till och nu när Pär inte längre är ordförande i vår förening så har det blivit allt sämre och den nuvarande ordföringsklanatarslet litar jag inte på för ett öre men jag litar på Pär när han säger att så här hade vi inte beslutat eftersom han ändå fortfarande är med i styrelsen men förmodligen kommer att avgå i protest och allt det här har påverkat mig så att jag för första gången på 14 år allvarligt funderar på att flytta och både igår och idag skulle jag ha behövt några handfasta tips om hur jag ska hantera den här ångesten för ljudet av den satans motorsågen tillsammans med brakande träd gör att magen knyter sig och paniken kommer på samma gång som jag bara vill gråta eller rusa ut och slå dem i huvena med köttbankaren. 

Eftersom jag vill att mina läsare ska förstå vad jag skriver om, så ska jag skriva samma sak i en mer sansad form. Igår hade vår förening städdag. Jag var, i vanlig ordning inte med och Pär var på Öland. De donade där ute som de brukar dona på en städdag, men när jag hörde ljudet av en motorsåg, så hajade jag till eftersom jag vet att det planeras en gallring av träden, men att vi är allt annat än eniga och vår hassel är i farozonen. En av våra grannar i vårt hus är en människa som det har skurit sig fullständigt med för både Pär och mig för hon är så.......dum i huv'et att man häpnar och hon tycker inte om att vi och grannen under oss lägger ut så mycket mat till fåglarna under vintern eftersom det drar hit även rådjuren (konstigt att hon inte gnällde över ekorrarna oxå). Hon har en liten och spetig hassel utanför sitt köksfönster eller hade för den sågades ned igår och så rejält att stubbarna inte ens syns. I huset bredvid, så bor M som oxå tycker om att mata fåglarna och förmodligen gillar även rådjur och ekorrar för hon är inte dum i huv'et och hon har eller hade en större hassel utanför sitt fönster som är nedsågad även den. Kanske var hon med på det, men i så fall har hon ändrat ståndpunkt för en som bor i lägenheten i huset bredvid M:s tog ned några träd på eget bevåg innan han insåg att han inte har rätt till det (och jösses vilket klantjobb han gjorde) och då uttryckte M det som att om fler träd försvann, så ville hon inte bo kvar.

Klockan 10 idag drog ordföringsklantarslet igång sin motorsåg igen och han hade dessutom pellejönsen med sig. De hade märkt ut en av granarna i ett par som jag tycker har ett vackert, häftigt system av synliga rötter och den står inte längre kvar. Nu ser den kvarvarande granen övergiven ut där den står bredvid en stubbe. Den nedsågade granen var inte sjuk, angripen eller riskerade att falla vid nästa storm. Förmodligen skymde den solen för någon som har fått för sig att de kommer att sitta på grillplatsen var eviga dag. En annan stor gran fälldes och det gjordes så klantigt att den krossade gatlyktan utanför vårt hus. Hela överdelen, kupan med lampan är väck och kvar står en stolpe. Det är väldigt mörkt utanför vårt hus nu. Det finns en annan gran som oxå är märkt för att fällas. Den är kanske 30 meter hög. Tänker ordföringsklantarslet och pellejönsen fälla den själva tro? I så fall kommer vi att behöva bygga en ny carport..... 

Är det känslan av maktlöshet som ger mig ångest? Att bo i en demokratisk förening är ju inte samma sak som att alla beslut blir som de jag skulle ha fattat. Jag älskar träd!!!! Sedan jag flyttade från Kiruna och har fått uppleva annat än tall, rönn och dvärgbjörkar, så älskar jag träd!!!! Det gör fysiskt ont när någon som inte vet vad han gör far fram med en motorsåg helt - i mina ögon - urskillningslöst. Nu är vår hassel alldeles gul och när solen skiner som den har gjort de senaste dagarna, så reflekteras ljuset in i köket och i Elins rum, så att det blir så ljust och varmt att jag först trodde att jag hade glömt släcka lampan. LÅT BLI VÅR HASSEL!

Jag känner mig ledsen och gråtfärdig och trött och så får jag spänningshuvudvärk.

Solen sken när jag drog upp rullgardinen klockan 9. Visserligen hade SMHI lovat att solen skulle skina idag i jämförelse med gårdagens ihållande ösregn, men SMHI är inte berömt för att hålla sina löften..... Det var bara 7 grader, så nu har äntligen den där fjantiga brittsommaren kilat vidare. Good riddance!

Det var så skönt ute och eftersom jag var ovanligt rask i morse, så hann jag ut innan träningsvärken från igår hann ikapp mig. Pilutta den! Jag gick Ut På Landet igen, men åt andra hållet och det tog 75 minuter. Jag hade MBT-pjuxen, men blev trött i fötterna. Inte ont, bara trött. Kanske kall? Hm. Nu när värmen har försvunnit, så ska jag kanske gå över till vinterkängorna som visserligen är boven i dramat med hälsporren, men jag får ha hälkuddarna i.

Träningsvärken från igår hann ikapp mig medan jag åt lunch och sedan dess har jag stolpat runt under stånk och stön och dagens stavgång byggde på med allmän mörbultning - dubbel träningsvärk. Aj lajk it! Eller kanske inte....

Jag är inget fan av rap i allmänhet, men den här låten är skön och det är basgången jag föll för. Videon är småfnissig. "It's a wonderful night" med Fat Boy Slim.

Pär har åkt till Öland IGEN. Kommer hem på söndag. Sedan vi skaffade vår nuvarande Yeti, så har han åkt fram och tillbaka till Öland som en skottspole. Elin är hos Råååbin som vanligt och jag är således solokvist med alla fyrbeningar. Selma har sina fria-skutt-timmar nu. Hennes skutt-områden begränsas lite i taget. Dörren till vardagsrummet är stängd. Trappan till övervåningen är avspärrad. Jag brukar få ställa hennes bur, så att hon inte kan komma in bakom dörren till Elins rum för där är golvlistsnutten lös och hon har börjat äta på tapeten. Den senaste inskränkningen är att hon inte får vara inne i Elins rum heller eftersom hon sitter i hörnet längst in under sängen och har lyckats få loss stoppningen underifrån. Man bör veta vad man ger sig in på innan man tar in någon ur gnagarsläktet i huset......

Elin är, som sagt, hos Robin igen och nu är det mer att hon hälsar på här hemma, gästspelar. Hon kan komma hem vid 10, sova några timmar, äta lunch med mig, vid sällsynta tillfällen även middag och sedan sticker hon igen. Eller så kan hon säga att hon ska sova hemma, men sedan ringer någon av dem den andre och de saknar ju varandra så sjuuuuuukt mycket att Robin ofta kommer och hämtar henne. När hon började sova hos Robin, så kom vi överens om att det var ok för mig att ta hand om Selmis, så länge Elin tog hand om städningen av hennes bur, men nu tror jag att vi har nått en brytpunkt. Elin har börjat låta som en arbetsnarkoman som klagar över att hon inte har möjlighet att vara hemma med sitt barn som mycket som hon skulle vilja. Yadda, yadda, yadda!  Snacka går ju, men hon nu saknar sin kanin så HIMLA mycket, så får hon helt enkelt vara hemma mer. Jag har varit så oerhört lättad över att hon har en pojkvän som behandlar henne som en människa att jag bara har varit glad när hon har åkt till honom och känt mig avslappnad i förvissningen om att hon är trygg där, men nu krävs det något mer. Igår skulle hon ha sovit hemma eftersom hon skulle ha städat hos marsvinen idag för att sedan åka till arbetet på McDonalds (bara ett 2-timmarspass eftersom hon är alldeles ny), men vid 20-tiden visade det sig att Robin skulle hämta henne och kunde inte jag ta burstädningen, så skulle hon fixa söndaxstädningen på måndag. DÅ kände jag att jag inte tycker om det här längre. Jag blev tvärsur och var så resten av kvällen. Jag frös ut henne. Jag var i behov av att markera och jag ville inte prata och reda ut det medan jag var arg för det blir sällan bra. Pär pratade med henne om varför hon inte kan fortsätta att hatta fram och tillbaka och ändra sig hit och dit eftersom fler än hon påverkas. I morse kom ett sms om att hon var på väg hem för att städa burarna. Jag låg kvar i sängen och halvsov och träffade inte henne förrän vi skulle äta lunch och då gjorde vi upp. "Jag gillade INTE vad du gjorde igår kväll." Inget utropstecken utan med låg, men jävligt bestämd röst. "Nä, jag märkte det" svarade hon "och det var därför jag kom hem." Fred utan blodspillan, gap eller skrik. Ingenting för en dokusåpa eller Jerry Springer.

Elin sa att hon skulle prata med Robin om hur de ska lösa det hela vad gäller Selma. Det är inte bara Elins problem. Robin visste om Selma när de träffades och kan knappast begära att kaninen inte följer med om de flyttar ihop, så det är lika mycket hans ansvar att hitta en lösning.

"Visst e jag bedårande?

Det är klart att matte saknar mig!"

.......hade en träff idag efter ett uppehåll på en vecka och vi hade det så trevligt! Det är inte vad det ser ut att vara när det ligger dubbelvikt och oanvänt och helt otroligt grönt. En sladdrig typ som luktar konstgjort, men skenet bedrar för den sladdriga typen får mina muskler att jobba som aldrig förr. Äntligen har lårmusklerna stött på riktigt motstånd och jag märker att de har ökat i omkrets. Armarna får sitt oxå och ryggen (jag bara älskar när ryggmusklerna åker på däng!). Jag har ökat på alla övningar utom en som går ut på att hålla bandet framför kroppen i vågrätt läge och sedan vrida den en armen ut åt sidan medan den ligger kvar mot kroppen och den andra armen håller emot. Den är svår. Jag har haft svårt att komma underfund med den. Den är skitjobbig!

Det är så makalöst skönt när hela kroppen blir riktigt varm och mjuk och all stelhet och värk försvinner för ett tag! Jag blev behagligt trött efteråt, men nu gör hälen ont.

Jag var hos LG idag och vis av erfarenheten från förra veckans försovning, så stänger jag numera inte av mobilen på kvällen. Vi pratade mest om söndaxlunchen med G och B, att det innebar att jag gjorde något som inte var självklart och att jag inte skulle ha följt med om jag inte var inne i en bra period. Med tanke på hur trött jag ändå blev av det äventyret, så vet jag att det skulle ha varit 7 resor värre om jag mått dåligt.

Vi pratade oxå om att förändra något som är dåligt. Alla 3 i min familj upplevde vårt smågnällande och allmänt spydiga humor som jobbig, att det blev en trist stämning hemma, men vi jobbar på det (mest Pär och jag eftersom Elin sällan är hemma numera) och det blir allt bättre och det verkar hålla i sig. Det är alltid lätt att påbörja en förändring, men det är betydligt svårare att bibehålla den. Det underlättar att bibehålla en förändring om man är angelägen om den och det verkar som att både Pär och jag är angelägna om en bättre stämning. En annan förändring som jag har försökt att få till stånd i 20 års tid är att Pär ska upptäcka fördelarna med Ordning & Reda, men där tror jag att det är kört för det är inte lika viktigt eller angeläget för honom som för mig.

Huvudet, nacken, armbågen, handen, knäna och hälen. Där har jag haft ont idag. Stel och otymplig, trött och tung. Många krämpor små som fällde mig efter lunch. Jag låg i soffan och lyssnade på min lugna lista, men jag slumrade mest och somnade aldrig ordentligt. Det är länge sedan jag hade så här ont i hälen, absolut inte sedan jag började med stötvågorna, men jag antar att det är läkning på g.

Jag somnade långt före midnatt och sov djupt och oavbrutet heeeeeela natten. Det var underbart! När jag var upp en sväng vid 8 och såg att vädret var dubiöst, så bestämde jag mig för en total vilodag och sov vidare till 11. Ålrajt! Jag känner att min kropp tackar mig, nästan dyrkar mig. Jag slapp undan veckohandlingen oxå eftersom Elin och Pär passade på att kombinera övningskörningen med att handla på Coop. Ålrajt 2! Jag har duschat och diskat, tittat på "Ugly Betty" och slungat Arga Fåglar med slangbella dvs en vilodag à la Moi.

Husläkare EW ringde som avtalat för att meddela svaren på förra veckans provtagning. Alla värden är hur bra som helst; blod, socker, lever, kalcium, sköldkörtel, B12, blodplättar och blodkroppar - rubbet. Nästan. Det var bara ett fel - blodfetterna, kolesterolet. Det onda kolesterolet är fortfarande högt och jag vill fortfarande inte börja medicinera, men det har ändå sjunkit sedan förra året, inte mycket, men värt att notera och det kan ju inte ha med något annat att göra än att jag inte längre kör så hårt med LCHF. Något att funder över, tycker jag.

Under några år har jag haft dåliga blodvärden och har ätit järntabletter. För några månader sedan slopade jag dem och gick över till en multivitamin för att få i mig magnesium som jag har förstått kan hjälpa till att hålla kolesterolet i schack. Idag lärde jag mig att man kan bygga upp järndepån (genom t.ex järntabletter) och att den sedan kan hålla sig stabil; jag behöver alltså inte stoppa i mig extra järn resten av livet.

Jag bad om att få göra ett allergitest, pricktest och kommer att bli kallad av en sköterska. Vid 2 tillfällen har jag försökt sluta med allergimedicinen, men efter ca 3 dagar, så kliar ögonen och blir stoppljusröda. Gräs- och pollensäsongen är ju över, så jag misstänker att jag har dragit på mig ännu en allergivariant. Kanske har jag blivit känslig för hö som jag håller på med flera gånger om dagen året runt. Damm från spånet i marsvinsburarna? Jag vågar väl inte hoppas på att jag har blivit allergisk mot att diska......    

När samtalet med EW var över, så kände jag plötsligt att jag har gjort allt jag kan för min hälsa. Jag har en riktigt bra period nu och det är tack vare egna åtgärder. Jag har en samtalskontakt och jag har en läkarkontakt (som har justerat dosen av Sertralin). Jag såg till att få stötvågsbehandling för hälsporren när tejpningen inte hjälpte. Jag gjorde nödvändiga förändringar i kosthållningen för att minska den negativa stressen i förhållande till ätandet (visserligen går jag inte ned i vikt, men jag mår så pass mycket bättre att jag kan hantera det). Jag har kollat mina värden och jag är inte oroad över blodfetterna eftersom jag vet att jag lever sunt i det stora hela. Jag ska börja i en grupp för ångesthantering. Jag har provat mig fram och hittat 2 träningsformer som fungerar. Nu kan jag inte göra mer och det känns bra att veta. Åtgärdsprogrammet för 2013 avslutas härmed.

När jag försökte somna natten till fredag, så lyssnade jag på "Oxygéne", men det fungerade inget vidare för att få mig att slappna av. Inte den gången. Då kom jag på att jag ju har möjlighet att göra en spellista med enbart lugna, lugnande låtar tack vare Spotify, så i morse när jag inte hade något annat att göra satte jag mig och knåpade med listan. Jag lyssnade på den medan jag tog hand om disken efter middagen, jag var såååååå trött och kände att jag ville ha softa toner och milda stämmor i öronen. Det visade sig vara en snilleblixt! Listan innehåller 20 låtar, än så länge och här är några av dem.