Sedan depressionen slog till med full kraft i sällskap med lite förkylning, så har jag inte tränat mycket, framförallt inte regelbundet. I onsdags i förra veckan kom jag äntligen iväg på en 1-timmes promenad. Lika på torsdagen och på fredagen. På lördagen körde jag mitt eget yoga-program och FAR OCH FLYG vilken träningsvärk jag fick!!! Jag har inte yogat på flera månader, men jag trodde väl inte att kroppen skulle ha glömt det helt! Det pinsamma var att eftersom jag var trött och stel av promenader och förkylning, så körde jag inte riktigt hela programmet och jag tog inte i för fullt heller, men kunde knappt gå som en vanlig människa nästa dag. Annars är träningsvärk en värk som jag VÄRK-ligen tycker om (hohoho!!); den ger mig en känsla av att ha använt kroppen till någonting vettigt. Träningen brukar oxå ge mig endorfin-kickar vilket känns oerhört lyxigt i allt det övriga depressiva eländet. Mer, mer, mer!!! Promenad igen på söndagen och igår, men idag blev en vilodag. Jag tränar sex dagar i veckan med reservation för förkylning och ont i knäna o.dy samtidigt som jag försöker hitta en balans i mina matvanor. Jag kämpar med vikten, en seriös kamp, sedan två år. Med Viktväktarnas hjälp gick jag ned 12 kilo, men i det långa loppet passar den metoden inte mig. Jag har gått upp 7 av de kilona igen, men nu är det stopp. Anledningen till att Viktväktarna inte passar just mig är att jag egentligen inte behöver BEGRÄNSA ätandet (genom att ha ett visst antal points varje dag) så mycket som att jag behöver äta RÄTT. Jag är inne på rätt spår nu och för mig handlar det mer om träning än om mat. Vikten går ned, men det går sakta. Jag tränar även på mitt tålamod vad gäller just detta eftersom målet för mig är att kunna äta, i princip, som jag vill bara jag håller igång träningen. På fredag ska jag till SATS för första gången sedan mitten av november och det ser jag fram emot! Styrketräning är bland det skönaste jag vet. Känslan av musklerna som blir starkare och som orkar hålla upp denna kropp, som bl.a ger mig en bättre hållning och som i sin tur gör att jag känner mig piggare och starkare.

Det kom mycket snö i natt och det är så FINT ute nu med alla snötyngda träd!Vi kom iväg till fabriksbutiken i Nyköping och fyllde på och kompletterade vår Höganäs-porslin-samling. Vi har lite Mumin-porslin vid sidan om oxå.Jag har Lilla My på min te-mugg och frukostskål och humörmässigt passar hon mig väldigt bra, i alla fall just nu..... Allt som säljs där är andra-sortering till betydligt lägre priser än i vanliga affärer, men mycket är, i mina ögon, felfritt. Det är definitivt värt en biltur!Det har varit en lugn dag på hälsans front dvs inga ångestattacker eller vansinnesutbrott. Jag tar min Cipralex på morgonen (jag känner fortfarande inte av några bi-verkningar!) och jag tar de ångestdämpande dropparna med 6-7 timmars mellanrum.I morgon ska min gubbe tillbaka till arbetet medan dottern har sportlov. Hon och jag ska födelsedagsshoppa i Stockholm och det brukar bli mysigt. Hon är i tonåren nu och visst var hon hur gosig som helst när hon var liten, men hon är mycket mer ett sällskap nu och vi har lika smak i mycket och samma intressen.